Överklagande ingett den 19 januari 2017 av Birkenstock Sales GmbH av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 november 2016 i mål T-579/14, Birkenstock Sales GmbH mot Europeiska immatrialrättsmyndigheten (EUIPO)

(Mål C-26/17)

(2017/C 151/20)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Birkenstock Sales GmbH (ombud: C. Menebröcker, Rechtsanwalt und V. Töbelmann, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Sökanden har gjort gällande att tribunalens dom av den 9 november 2016 i mål T-579/16 avseende det internationella varumärket nr. 1132742 ska upphävas då tribunalen inte biföll klagandens talan och att de argument som åberopades vid tribunalen avseende de varor där talan ogillades ska godtas.

Klaganden har vidare hävdat att artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 (1) har åsidosatts, då tribunalen tillämpade principerna om tredimensionella varumärken på det omtvistade internationella varumärket. Klaganden har dessutom gjort gällande att tribunalen när den prövade det internationella varumärket i förhållande till principerna om tredimensionella varumärken inte har fastställt bestämmelserna och sedvanorna i branschen för de omtvistade varorna och slutligen har klaganden kritiserat tribunalen för att den vid bedömningen av det internationella varumärkets helhetsintryck har tillämpat strängare kriterier än vad som föreskrivs i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

Klaganden har dessutom gjort gällande att tribunalens dom är självmotsägande då tribunalen fastslår att särskiljningsförmågan ska prövas mot bakgrund av tecknet i sig och därefter vid prövningen beaktar frågor om användande och vidare hänvisar till en äldre dom på området avseende frågan om det är möjligt att samtidigt beakta två- och tredimensionellt användande.

Klaganden har slutligen anfört att de faktiska omständigheterna har beskrivits felaktigt då tribunalen i den överklagade domen fann att eftersom överklagandenämnden vid EUIPO baserade sig på omständigheter som följer av sådan praktisk erfarenhet som förvärvas genom saluföring av de berörda varorna – som det kan förväntas att alla känner till – var tribunalen inte skyldig att motivera sin ståndpunkt att användandet av det internationella varumärket inte väsentligt åtskilde sig från sedvanligt användande i branschen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)