Mål C‑637/17
Cogeco Communications Inc.
mot
Sport TV Portugal SA m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca de Lisboa)
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 mars 2019
”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 102 FEUF – Principerna om likvärdighet och effektivitet – Direktiv 2014/104/EU – Artikel 9.1 – Artikel 10.2–10.4 – Artiklarna 21 och 22 – Skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser – Verkan av nationella beslut – Preskriptionsfrister – Införlivande – Tillämplighet i tiden”
Konkurrens – Unionens regler – Tillämpning av nationella domstolar – Talan om ersättning för skada som orsakats av att konkurrensreglerna överträtts – Direktiv 2014/104 – Införlivande – Tillämpning i tiden
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104, artiklarna 21 och 22)
(se punkterna 25–30)
Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Identifiering av relevanta delar av unionsrätten – Omformulering av frågorna
(Artikel 267 FEUF)
(se punkt 35)
Dominerande ställning – Missbruk – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Närmare villkor för utövandet – Orsakssamband – Tillämpning av nationell rätt – Villkor – Iakttagande av likvärdighetsprincipen med avseende på villkoren för att utöva en rättighet som följer av unionsrätten respektive av den nationella rättsordningen – Iakttagande av den unionsrättsliga effektivitetsprincipen
(Artikel 102 FEUF)
(se punkterna 38–44)
Dominerande ställning – Missbruk – Förbud – Direkt effekt – Enskildas rätt att begära skadestånd – Närmare villkor för utövandet – Preskriptionsfrister – Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en preskriptionstid på tre år, utan möjlighet att låta preskriptionstiden avbrytas eller tillfälligt upphöra att löpa – Otillåtet
(Artikel 102 FEUF)
(se punkterna 45–55)
Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar – Frågor som inte har något samband med saken i det nationella målet
(Artikel 267 FEUF)
(se punkterna 57–60)
Resumé
I domen i målet Cogeco Communications (C‑637/17), som meddelades den 28 mars 2019, uttalade sig domstolen om en begäran om förhandsavgörande avseende direktiv 2014/104 ( 1 ) om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser, artikel 102 FEUF och principerna om likvärdighet och effektivitet. Målet vid den nationella domstolen avser en talan om ersättning för den skada som Cogeco Communications Inc. anser sig ha lidit till följd av de konkurrensbegränsande förfaranden som bolaget Sport TV Portugal SA ägnat sig åt. Talan väcktes den 27 februari 2015, efter det att konkurrensmyndigheten fattat ett beslut i vilket Sport TV Portugal ålades böter för att ha missbrukat sin dominerande ställning på marknaden för betalkanaler med sportsändningar mellan år 2006 och år 2011.
I den portugisiska lagstiftningen om utomobligatoriskt skadeståndsansvar, som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrivs emellertid en preskriptionsfrist på tre år som, enligt Sport TV Portugal, började löpa vid den tidpunkt då Cogeco Communications förfogade över nödvändiga uppgifter för att kunna bedöma huruvida bolaget hade rätt till ersättning eller inte, vilket enligt Sport TV Portugal innebär att talan i förevarande fall är preskriberad. Direktiv 2014/104 innehåller visserligen en del bestämmelser om preskription i mål om skadestånd på grund av konkurrensbegränsande samverkan, men detta direktiv hade ännu inte införlivats med portugisisk rätt när talan väcktes. Eftersom tvistens lösning således beror på tillämpligheten av direktiv 2014/104, framställde den hänskjutande domstolen en begäran om förhandsavgörande i detta avseende.
Vad gäller tillämpningen i tiden (ratione temporis) av direktiv 2014/104 slog domstolen fast att när medlemsstaterna beslutat att bestämmelserna i deras nationella lagstiftning som införlivar de processuella bestämmelserna i detta direktiv inte är tillämpliga på en skadeståndstalan som väckts före dagen för ikraftträdandet av dessa nationella bestämmelser, så regleras en talan som väckts efter den 26 december 2014, men före utgången av fristen för att införliva nämnda direktiv, fortfarande enbart av nationella procedurregler som redan var i kraft före direktivets införlivande. Detta gäller i än högre grad för nationella bestämmelser som antagits av medlemsstaterna med tillämpning av artikel 21 i direktiv 2014/104 i syfte att följa de materiella bestämmelserna i detta direktiv, eftersom, såsom framgår av lydelsen av artikel 22.1 i direktivet, sådana nationella bestämmelser inte får tillämpas retroaktivt. Under dessa omständigheter ansåg domstolen att direktiv 2014/104 ska tolkas så, att det inte är tillämpligt i det nationella målet.
I avsaknad av unionsbestämmelser som rör mål om skadestånd på grund av konkurrensbegränsande samverkan ankommer det på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan om ersättning för en skada som orsakats genom ett missbruk av dominerande ställning, inbegripet bestämmelser om preskription, under förutsättning att principerna om likvärdighet och effektivitet iakttas Dessa regler får inte undergräva en effektiv tillämpning av artikel 102 FEUF.
Härvid ska hänsyn tas till särdragen i konkurrensrättsliga mål och i synnerhet det faktum att det vanligtvis krävs en komplicerad faktaanalys och ekonomisk analys innan den drabbade kan avgöra om den bör väcka skadeståndstalan för överträdelser av unionens konkurrensregler.
Domstolen förklarade, med tillämpning av effektivitetsprincipen, att om en preskriptionsfrist, som börjar löpa före avslutandet av de förfaranden som utmynnar i ett slutligt beslut fattas av den nationella konkurrensmyndigheten eller av en överprövningsdomstol, är för kort med tanke på förfarandenas längd och den inte kan upphöra att löpa tillfälligt eller avbrytas under loppet av sådana förfaranden, så är det inte uteslutet att denna preskriptionsfrist löper ut redan innan nämnda förfaranden har avslutats. En sådan frist medför således att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rätten att väcka skadeståndstalan på grundval av ett slutligt beslut i vilket en överträdelse av unionens konkurrensregler konstaterats. Domstolen slog därför fast att artikel 102 FEUF och effektivitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en sådan preskriptionstid.
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1) (nedan kallat direktiv 2014/104).