Mål C‑571/17 PPU

Samet Ardic

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam)

”Begäran om förhandsavgörande – Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Förfarande för överlämnande mellan medlemsstaterna – Villkor för verkställighet – Fakultativa skäl för att vägra verkställighet – Artikel 4a.1, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299/RIF – Arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa ett fängelsestraff – Begreppet ’förhandling [som ledde till beslutet]’ – Räckvidd – Person som dömts till fängelsestraff genom en slutgiltig fällande dom när den berörda personen var närvarande vid förhandlingen – Straff som senare till viss del blivit föremål för villkorlig frigivning på vissa villkor – Påföljande förfarande som utmynnat i att den villkorliga frigivningen förverkades på grund av att dessa villkor inte iakttagits – Förfarandet för förverkande har genomförts i den berörda personens frånvaro”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 december 2017

1. Straffrättsligt samarbete–Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna–Fakultativa skäl för att vägra verkställighet av den europeiska arresteringsordern–Arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa en påföljd som meddelats i den tilltalades frånvaro–Begreppet ’förhandling [som ledde till beslutet]’–Begreppet ’beslutet’–Rättsligt avgörande varigenom vederbörandes skuld och/eller i förekommande fall det fängelsestraff som vederbörande dömts till slutligt fastställs efter en prövning av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna i målet

   (Rådets rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, artikel 4a.1)

2. Straffrättsligt samarbete–Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna–Fakultativa skäl för att vägra verkställighet av den europeiska arresteringsordern–Arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa en påföljd som meddelats i den tilltalades frånvaro–Begreppet ’förhandling [som ledde till beslutet]’–Begreppet ’beslutet’–Beslut som avser verkställighet eller tillämpning av ett fängelsestraff som tidigare utdömts–Omfattas inte–Villkor

   (Rådets rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, artikel 4a.1)

3. Straffrättsligt samarbete–Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna–Fakultativa skäl för att vägra verkställighet av den europeiska arresteringsordern–Arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa en påföljd som meddelats i den tilltalades frånvaro–Begreppet ’förhandling [som ledde till beslutet]’–Förfarande om förverkande av villkorlig frigivning som följer efter det förfarande som ledde till det rättsliga avgörande varigenom den tilltalade redan definitivt fällts till ansvar för ett brott och dömts till fängelse för detta brott–Omfattas inte–Villkor

   (Rådets rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, artikel 4a.1)

1.  Se domen.

   (se punkterna 63–67)

2.  Se domen.

   (se punkterna 75–77)

3.  I ett fall där den berörda personen har närvarat personligen i det förfarande som ledde till det rättsliga avgörande varigenom han eller hon definitivt fälldes till ansvar för ett brott och dömdes till fängelse för detta brott och det sedan i samband med verkställandet har beslutats om villkorlig frigivning från en del av straffet, under förutsättning att vissa villkor iakttogs – ska uttrycket ”förhandling [som ledde till beslutet]” i den mening som avses i artikel 4a i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 tolkas på så sätt att det inte omfattar ett senare förfarande om förverkande av den villkorliga frigivningen som grundas på att nämnda villkor inte har iakttagits under prövotiden. Detta gäller under förutsättning att beslutet om förverkande som antas efter detta förfarande inte ändrar vare sig typ eller varaktighet av det ursprungligen utdömda straffet.

   (se punkt 92 och domslutet)