Mål C‑312/17

Surjit Singh Bedi

mot

Bundesrepublik Deutschland
och
Bundesrepublik Deutschland in Prozessstandschaft für das Vereinigte Königreich von Großbritannien und Nordirland

(begäran om förhandsavgörande från Landesarbeitsgericht Hamm)

”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Direktiv 2000/78/EG – Likabehandling i arbetslivet – Artikel 2.2 – Förbud mot all typ av diskriminering på grund av funktionshinder – Kollektivavtal om social trygghet – Övergångsstöd som utbetalas till tidigare civila arbetstagare vid de allierades trupper i Tyskland – Övergångsstödet upphör att utbetalas i de fall då den berörda personen uppfyller villkoren för att få den förtidspension som beviljas gravt funktionshindrade personer enligt det lagstadgade pensionssystemet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 19 september 2018

Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder – Övergångsstöd utbetalas för att säkerställa rimlig försörjning för en arbetstagare som förlorat sin anställning – Övergångsstödet upphör att utbetalas när den berörda personen uppfyller villkoren för att få den förtidspension som beviljas gravt funktionshindrade personer enligt det lagstadgade pensionssystemet – Indirekt diskriminering på grund av funktionshinder – Bortseende från den ökade risk som personer med funktionshinder löper – Överskridande av den gräns som är nödvändig för att uppnå socialpolitiska mål – Otillåtet

(Rådets direktiv 2000/78, artikel 2.2)

Artikel 2.2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska i ett mål som det som är i fråga vid den nationella domstolen tolkas så, att den utgör hinder för bestämmelser i ett kollektivavtal, i vilka det föreskrivs att ett övergångsstöd – som beviljas för att garantera att en arbetstagare som har förlorat sitt arbete ska ha en skälig inkomst och som betalas ut fram till dess att arbetstagaren har rätt till ålderspension enligt det lagstadgade pensionssystemet – ska upphöra att betalas ut i de fall då arbetstagaren uppfyller villkoren för att få förtidspension för gravt funktionshindrade personer enligt det pensionssystemet.

Det kan mot denna bakgrund konstateras att 8 § första stycket c TV SozSich i ett sådant mål som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen får till följd att en gravt funktionshindrad arbetstagares inkomst under den period då vederbörande erhåller förtidspension blir lägre än inkomsten för en arbetstagare utan funktionshinder. Den regel som föreskrivs i nämnda bestämmelse kan således missgynna arbetstagare med funktionshinder och följaktligen ge upphov till indirekt särbehandling på grund av funktionshinder, i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/78.

Det ska tilläggas att personer med grava funktionshinder har särskilda behov dels av skydd på grund av sitt tillstånd, dels på grund av insikten om att detta tillstånd eventuellt kan förvärras. Hänsyn måste således tas till att funktionshindrade arbetstagare till följd av sitt funktionshinder kan ha haft större utgifter under hela livet och/eller till att dessa kostnader kan komma att öka i takt med att de blir äldre (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012, Odar,C‑152/11, EU:C:2012:772, punkt 69).

Arbetsmarknadens parter har i sin strävan att uppnå legitima mål, bestående i att arbetstagare som har blivit uppsagda beviljas en kompensation för framtiden och att deras återetablering på arbetsmarknaden underlättas, och samtidigt beakta en rättvis fördelning av begränsade ekonomiska resurser, således underlåtit att beakta de särskilda förhållanden som gäller för arbetstagare med grava funktionshinder.

(se punkterna 53, 75, 76 och 79 samt domslutet)