Mål C‑295/17

MEO – Serviços de Comunicações e Multimédia SA

mot

Autoridade Tributária e Aduaneira

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa))

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Tillämpningsområde – Skattepliktiga transaktioner – Tjänster som tillhandahålls mot ersättning – Avgränsning mellan icke-skattepliktigt skadestånd, å ena sidan, och skattepliktiga tjänster som tillhandahålls mot betalning av gottgörelse, å andra sidan”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 november 2018

  1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsunderlag – Nedsättning vid ogiltigförklaring, uppsägning, hävning eller nedsättning av pris – Avsaknad av effektivt återkrävande av utestående belopp vid förtida uppsägning av avtalet – Korrigering av skatt till vederbörligt belopp

    (Rådets direktiv 2006/112, artikel 73)

  2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Skattepliktiga transaktioner – Tjänster som tillhandahålls mot ersättning – Tjänstekontrakt med minsta bindningstid – Ersättning för tjänsterna – Begreppet ersättning – I förväg fastställt belopp som betalas till en näringsidkare av en kund som i förtid säger upp ett tjänsteavtal, varvid detta belopp motsvarar det belopp som näringsidkaren skulle ha erhållit under återstående bindningstid – Omfattas

    (Rådets direktiv 2006/112, artikel 2.1 c)

  3. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Skattepliktiga transaktioner – Tjänster som tillhandahålls mot ersättning – Tjänstekontrakt med minsta bindningstid – I förväg fastställt belopp som betalas vid förtida uppsägning – Kvalificering av detta belopp såsom ersättning för tjänsten – Avhållande syfte samt syfte att utgöra ersättning för uppkommen skada – Beloppet är högre än den ersättning som utgår med avseende på avtal utan någon bindningstid och detta belopp kvalificeras enligt nationell rätt som avtalsvite – Dessa omständigheter saknar avgörande betydelse vid kvalificeringen

    (Rådets direktiv 2006/112, artikel 2.1 c)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 53–56)

  2.  Artikel 2.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det i förväg fastställda belopp som betalas till en näringsidkare av en kund som i förtid, eller av en anledning som är hänförlig till kunden, säger upp ett tjänsteavtal som anger en minsta bindningstid – varvid detta belopp motsvarar det belopp som näringsidkaren skulle ha erhållit under återstående bindningstid om uppsägning inte hade skett, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva – ska anses utgöra ersättning för en tjänst som tillhandahålls mot ersättning och därmed vara föremål för mervärdesskatt.

    (se punkt 57 samt punkt 1 i domslutet)

  3.  Följande omständigheter saknar avgörande betydelse vid kvalificeringen av det belopp som i förväg fastställts i tjänsteavtalet och som kunden ska betala vid förtida uppsägning av avtalet: den omständigheten att syftet med detta schablonbelopp dels är att avhålla kunderna från att inte iaktta den minsta bindningstiden, dels att utgöra ersättning för den skada som operatören åsamkas med anledning av att denna bindningstid inte iakttas, den omständigheten att den ersättning som en handelsagent uppbär med anledning av att avtal med en minsta bindningstid ingås är högre än den ersättning som utgår med avseende på avtal utan någon sådan bindningstid samt den omständigheten att detta belopp enligt nationell rätt kvalificeras som avtalsvite.

    EU-domstolen påpekar i detta avseende att begreppet ”tillhandahållande av tjänst” i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet ska tolkas utan beaktande av de berörda transaktionernas syften och resultat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juni 2013, Newey,C‑653/11, EU:C:2013:409, punkt 41).

    Såsom redan slagits fast i punkt 43 i denna dom är det däremot av grundläggande betydelse att beakta den ekonomiska verkligheten bakom den aktuella transaktionen, vilket är ett grundläggande kriterium vid tillämpningen av det gemensamma mervärdesskattesystemet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juni 2013, Newey,C‑653/11, EU:C:2013:409, punkterna 42, 48 och 49 och där angiven rättspraxis).

    Enligt EU-domstolens fasta praxis ska ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar i regel ges en självständig och enhetlig tolkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2017, Kozuba Premium Selection,C‑308/16, EU:C:2017:869, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

    (se punkterna 60, 61, 67 och 70 samt punkt 2 i domslutet)