Mål C‑248/17 P

Bank Tejarat

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran – Frysning av penningmedel och ekonomiska resurser – Tribunalens ogiltigförklaring av ett upptagande – Upptagande på nytt – Skäl för upptagande som avser ekonomiskt stöd till Irans regering och medverkan i upphandling av förbjudna varor och teknik – Räckvidd – Finansiering av projekt i olje- och gassektorn – Bevisning som föregår det första upptagandet i tiden – Omständigheter som var kända före det första upptagandet – Artikel 266 FEUF – Rättskraft – Räckvidd – Effektivt rättsligt skydd”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 november 2018

  1. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Bedömningen av huruvida det finns ett intresse ska göras utifrån de omständigheter som förelåg den dag då talan väcktes – Talan väckt mot en rättsakt som inför restriktiva åtgärder mot sökanden – Den angripna akten upphävs under domstolsförfarandet – Förklaring att anledning saknas att döma i saken – Otillåtet – Sökandens berättigade intresse av att få fastställt att den angripna rättsakten är rättsstridig kvarstår

    (Artikel 263 FEUF; domstolens stadga, artikel 56; rådets förordning2015/549; rådets beslut (Gusp) 2015/556)

  2. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Grund som avser att de faktiska omständigheterna har missuppfattats – Nödvändigt att exakt ange vad som missuppfattats och att visa de fel i bedömningen som lett till denna missuppfattning

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

  3. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtagits för att hindra kärnvapenspridning – Prövningens omfattning

    (Artikel 275 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning nr 2015/549; rådets beslut (Gusp) 2015/556)

  4. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Stöd till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet – Begrepp – Materiellt, logistiskt eller ekonomiskt stöd – Stödets kvantitativa eller kvalitativa betydelse – Räckvidd

    (Rådets beslut 2010/413/Gusp, artikel 20.1 c), i dess lydelse enligt beslut 2012/635/Gusp; rådets förordning nr 267/2012, artikel 23.2 d. i dess lydelse enligt förordning nr 1263/2012)

  5. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av rättsakter om antagande av restriktiva åtgärder mot Iran – Antagande av en rättsakt som innebär att en sökande återupptas på grundval av andra omständigheter än de som angavs i de ogiltigförklarade rättsakterna – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Domstolsprövning – Åsidosättande av principen om rättskraft och av principen om ett effektivt rättsligt skydd – Föreligger inte

    (Artikel 263 fjärde stycket FEUF, artikel 266 FEUF och artikel 275 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning 2015/549; rådets beslut (Gusp) 2015/556)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 28 och 29)

  2.  Se domen.

    (se punkterna 37 och 44)

  3.  Se domen.

    (se punkterna 38, 39 och 60)

  4.  Kriteriet om stöd till Irans regering i artikel 20.1 c i beslut 2010/413, i dess lydelse enligt beslut 2012/635, och artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012, i dess lydelse enligt förordning nr 1263/2012, ska tolkas så, att det avser verksamhet som bedrivs av den berörda personen eller enheten och som, även om den som sådan inte har något direkt eller indirekt samband med spridningen av kärnmaterial, ändå kan främja denna genom att ge Irans regering tillgångar eller materiellt, finansiellt eller logistiskt stöd som gör det möjligt för den att fortsätta med sådan spridning.

    Detta kriterium, tolkat mot bakgrund av de mål som eftersträvas av rådet, avser för övrigt former av stöd som genom deras kvantitativa eller kvalitativa betydelse bidrar till att Irans kärntekniska verksamhet kan drivas vidare.

    Den viktiga frågan är följaktligen huruvida den verksamhet som bedrivs av den berörda personen eller enheten kan främja kärnvapenspridning, genom sin kvantitativa eller kvalitativa betydelse, genom att ge Irans regering tillgångar eller materiellt, finansiellt eller logistiskt stöd som gör det möjligt för den att fortsätta med sådan spridning.

    (se punkterna 52, 54 och 55)

  5.  Regeln enligt vilken, i enlighet med lydelsen av artikel 266 FEUF, i det fall där en rättsakt har ogiltigförklarats eller konstaterats vara ogiltig, de institutioner som antagit denna rättsakt endast är skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen, ger institutionerna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att bestämma på vilket sätt de ska avhjälpa den fastställda rättsstridigheten. Detta förutsätter dock att tillvägagångssättet är förenligt med domslutet i den aktuella domen samt med de domskäl som utgör det nödvändiga stödet för detta.

    Vad avser en dom genom vilken unionsdomstolen ogiltigförklarar de rättsakter genom vilka en sökande ursprungligen upptogs i en förteckning över personer som omfattas av restriktiva åtgärder på grund av bristande bevisningen från rådet till stöd för de faktiska omständigheterna som låg till grund för rättsakterna, kan frågan huruvida det är tillåtet för rådet att på nytt ta upp sökanden i de omtvistade förteckningarna på grundval av andra skäl än dem som anges i de ogiltigförklarade rättsakterna, vilken kräver att det fastställs huruvida domen om ogiltigförklaring begränsar rådets möjlighet att anta rättsakter om upptagande på nytt, bedömas mot bakgrund av principen om rättskraft. Enligt denna princip åtnjuter domar om ogiltigförklaring som meddelas av unionsdomstolarna rättskraft så snart de blivit slutgiltiga. Denna rättskraft omfattar inte endast domslutet, utan även domskälen i den mån dessa ger nödvändigt stöd för domslutet och därför inte kan skiljas från domslutet. Rättskraften omfattar emellertid endast de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet har avgjorts genom det aktuella domstolsavgörandet. Av konstaterandet om bristande bevisning från rådets sida vilket har rättskraft, går det inte att sluta sig till att rådet därefter inte kunde åberopa andra bevis till stöd för att de angivna skälen var korrekta, eller att rådet aldrig kan visa att sökanden främjar kärnvapenspridning eller hjälper andra personer och enheter att kringgå eller bryta mot restriktiva åtgärder som hade vidtagits mot dem.

    Principen om ett effektivt domstolsskydd, vilken utgör en allmän rättslig princip, som i nuläget föreskrivs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, får inte heller hindra rådet från att på nytt ta upp en person eller en enhet i förteckningar över personer och enheter vars tillgångar ska frysas, på grundval av andra skäl än de på vilka det ursprungliga upptagandet av personen eller enheten grundade sig. Denna princip syftar nämligen till att säkerställa att en rättsakt som går någon emot kan överklagas till domstol och inte till att en ny rättsakt som går någon emot, vilken grundar sig på andra skäl, inte kan antas. Om ett beslut av en unionsinstitution som är föremål för ett överklagande har ogiltigförklarats ska följaktligen detta beslut anses aldrig ha förelegat, och denna institution, som har för avsikt att fatta ett nytt beslut, kan företa en fullständig omprövning och åberopa andra grunder än dem som det ogiltigförklarade beslutet grundade sig på.

    (se punkterna 68–71, 73 och 79-81)