1

Mast-Jägermeister SE (nedan kallat Mast-Jägermeister eller bolaget) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 februari 2017, Mast-Jägermeister/EUIPO (Bägare) (T-16/16, EU:T:2017:68) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Mast-Jägermeisters överklagande av det beslut som meddelats av tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 17 november 2015 (ärende R 1842/2015‑3), angående ansökningar om registrering av bägare som gemenskapsformgivningar (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, undertecknad i Paris den 20 mars 1883, senast reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 828, nr 11851, s.305) (nedan kallad Pariskonventionen). I artikel 4 avsnitt A i Pariskonventionen regleras den prioritet som en ansökan om registrering av en immateriell rättighet medför. I den bestämmelsen föreskrivs följande:

3

Artikel 36 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), med rubriken ”Krav på ansökan”, har följande lydelse:

”1.   En ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning skall innehålla

2.   Ansökan skall vidare innehålla uppgifter om de produkter som formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för.

…

5.   Ansökan skall uppfylla kraven i tillämpningsföreskrifterna.

…”

4

I artikel 38.1 i förordningen definieras ansökningsdagen för en ansökan om registrerad gemenskapsformgivning enligt följande:

”Som ansökningsdag för en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning skall räknas den dag då de handlingar som innehåller de uppgifter som anges i artikel 36.1 lämnas in till [EUIPO] …”

5

I artikel 41 i förordningen, med rubriken ”Rätt till prioritet”, föreskrivs följande:

”1.   Den som i vederbörlig ordning har lämnat in en ansökan om ett formskydd eller en nyttighetsmodell i eller med verkan för en stat som är part i Pariskonventionen eller i avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen [(WTO), undertecknat i Marrakech den 15 april 1994], eller dennes rättsinnehavare, skall vid inlämningen av en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning för samma formgivning eller nyttighetsmodell åtnjuta prioritet under sex månader från den dag då den första ansökningen lämnades in.

2.   Varje ansökan som enligt den nationella lagstiftningen i den stat där den lämnades in eller enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser jämställs med en korrekt nationell ansökan skall anses som prioritetsgrundande.

3.   Med en ’korrekt nationell ansökan’ skall avses varje ansökan som är tillräckligt fullständig för att den dag då ansökningen lämnades in skall kunna fastställas, detta oberoende av resultatet av ansökningen.

…”

6

Avdelning V i nämnda förordning, med rubriken ”Registreringsförfarande”, innehåller artiklarna 45–50.

7

Artikel 45 i förordning nr 6/2002, med rubriken ”Prövning av de formella kraven för ansökan”, har följande lydelse:

”1.   [EUIPO] skall pröva om ansökan uppfyller de krav som anges i artikel 36.1 innan den fastställer en ansökningsdag.

2.   [EUIPO] skall pröva om

3.   Villkoren för prövning av om ansökan uppfyller de formella kraven skall fastställas i tillämpningsföreskrifterna.”

8

I artikel 46 i förordningen, med rubriken ”Brister som kan avhjälpas”, föreskrivs följande:

”1.   Om [EUIPO], när den utför prövningen enligt i artikel 45, finner brister som kan avhjälpas, skall [EUIPO] uppmana sökanden att avhjälpa dem inom föreskriven tid.

2.   Om bristerna rör de krav som avses i artikel 36.1 och sökanden efterkommer [EUIPO:s] uppmaning inom föreskriven tid, skall [EUIPO] som ansökningsdag räkna den dag då bristerna avhjälps. Om bristerna inte avhjälps inom föreskriven tid, skall ansökan inte behandlas som en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning.

3.   Om bristerna rör de krav, bland annat betalning av avgifter, som avses i artikel 45.2 a, b och c och sökanden efterkommer [EUIPO:s] uppmaning inom föreskriven tid, skall [EUIPO] som ansökningsdag räkna den dag då ansökan först lämnades in. Om bristerna inte avhjälps eller uteblivna avgifter inte betalas inom föreskriven tid, skall [EUIPO] avslå ansökan.

4.   Om bristerna rör de krav som avses i artikel 45.2 d, skall underlåtenhet att avhjälpa dem inom föreskriven tid medföra att rätten till prioritet för ansökan går förlorad.”

9

I artikel 47 i förordningen, med rubriken ”Grunder för avslag”, anges följande:

”1.   Om [EUIPO], när den utför prövningen enligt artikel 45, finner att den formgivning för vilken skydd söks

skall [EUIPO] avslå ansökan.

2.   Ansökan får inte avslås förrän sökanden beretts tillfälle att återkalla eller ändra sin ansökan eller yttra sig.”

10

Artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 6/2002 (EGT L 341, 2002, s. 28) har rubriken ”Återgivning av formgivningen”. I dess punkt 1 föreskrivs följande:

”Återgivningen av formgivningen skall bestå av en grafisk eller fotografisk efterbildning av formgivningen antingen i svartvitt eller i färg. Den skall uppfylla följande krav:

…

11

I artikel 10 i nämnda förordning, med rubriken ”Prövning av kraven för fastställelse av ansökningsdag och av formella krav”, anges följande i punkterna 1 och 2:

”1.   [EUIPO] skall meddela sökanden att ansökningsdag inte kan fastställas, om ansökan saknar något av följande:

2.   Om de brister som anges i punkt 1 avhjälps inom två månader efter mottagandet av meddelandet, skall det datum då samtliga brister har avhjälpts anses vara ansökningsdagen.

Om bristerna inte avhjälps innan fristen löper ut, skall ansökan inte handläggas som ansökan om gemenskapsformgivning. Eventuellt erlagda avgifter skall återbetalas.”

12

I artikel 12 i nämnda förordning, med rubriken ”Återkallelse eller rättelse av ansökan”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Endast fel i sökandens namn och adress, formulerings- och avskrivningsfel eller uppenbara misstag får rättas på sökandens begäran, under förutsättning att rättelserna inte ändrar återgivningen av formgivningen.”

13

Den 17 april 2015 ingav Mast-Jägermeister ansökningar om registrering av två gemenskapsformgivningar till EUIPO, i enlighet med förordning nr 6/2002.

14

De produkter för vilka registreringsansökningarna ingavs var ”bägare” tillhörande klass 07.01, i den mening som avses i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i ändrad lydelse.

15

Genom en första granskningsrapport, som upprättades den 17 april 2015, underrättade granskaren Mast-Jägermeister om att beträffande de två formgivningar för vilka skydd hade sökts motsvarade uppgiften om produkten, det vill säga ”bägare”, inte den återgivning som ingetts, med motiveringen att den även innehöll flaskor. Granskaren föreslog då att Mast-Jägermeister skulle lägga uppgiften ”Flaskor”, tillhörande klass 09.01 i den mening som avses i Locarnoöverenskommelsen till de båda formgivningarna. Granskaren tillade att eftersom produkterna ”Bägare” och ”Flaskor” tillhörde olika klasser var det nödvändigt att dela upp den gemensamma ansökan. Granskaren preciserade att ansökan skulle avslås om inte bristen avhjälptes inom föreskriven tid.

16

Genom skrivelse av den 21 april 2015 svarade Mast-Jägermeister att bolaget inte hade ansökt om skydd för de flaskor som fanns återgivna, och föreslog därför att uppgiften om produkten skulle förtydligas på följande sätt: ”Bägare avsedda att dricka ur och att fylla med dryck från den tillhörande flaskan”. Bolaget tillade att klass 07.01 i Locarnoöverenskommelsen också verkade lämplig för denna uppgift.

17

Genom en andra granskningsrapport av den 25 juni 2015 svarade granskaren att det stod klart efter skrivelsen av den 21 april 2015 och det telefonsamtal som denne hade haft med Mast-Jägermeister, att bolaget inte önskade erhålla något skydd för flaskorna. Enligt granskaren syns emellertid flaskorna tydligt på bilderna och en ny prövning visade att registreringsansökningarna inte innehöll någon återgivning som var förenlig med artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002. Granskaren ansåg således att de detaljer för vilka skydd hade sökts inte kunde urskiljas tydligt på grund av att flaskorna fanns med på bilderna. Granskaren tillade att detta kunde avhjälpas genom att Mast-Jägermeister översände nya bilder där de efterfrågade detaljerna avgränsades med punkter eller ringades in med färg. Granskaren preciserade att det inte var möjligt att fastställa någon ansökningsdag för ansökningarna så länge bristerna inte hade avhjälpts. Granskaren anförde att om bristerna avhjälptes inom föreskriven tid, skulle den dag då nya bilder lades fram anses utgöra ansökningsdag och i annat fall skulle ansökningarna om registrering betraktas som icke ingivna.

18

Genom skrivelse av den 14 juli 2015 svarade Mast-Jägermeister att villkoren för fastställande av en ansökningsdag var uppfyllda, eftersom den återgivning som ingetts visade formgivningen mot en neutral bakgrund. Bolaget framhöll att artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 avsåg återgivningens kvalitet och inte dess innehåll. Bolaget inkom således inte med några nya bilder.

19

I en tredje granskningsrapport av den 16 juli 2015 anförde granskaren att denne stod fast vid sin granskningsrapport av den 25 juni 2015, eftersom det var en bägare och en flaska som återgavs.

20

Genom skrivelse av den 21 augusti 2015 svarade Mast-Jägermeister, med hänvisning till ett telefonsamtal med granskaren, att bolaget inte förstod varför ansökningsdagen kunde bibehållas om en uppgift om en produkt lades till eller om den gemensamma ansökan delades upp, men inte i fråga om de bilder som ursprungligen hade ingetts. Bolaget begärde att ett överklagbart beslut skulle antas, för det fall granskningsbeslutet inte upphävdes.

21

Genom en fjärde granskningsrapport av den 24 augusti 2015 underrättade granskaren Mast-Jägermeister om att bristerna i ansökningarna kunde avhjälpas, antingen genom ingivande av nya bilder, eller genom ett tillägg av uppgiften ”Flaskor” och en uppdelning av den gemensamma ansökan.

22

Genom skrivelse av den 28 augusti 2015 begärde Mast-Jägermeister att ett överklagbart beslut skulle antas.

23

I beslut av den 31 augusti 2015 konstaterade granskaren att Mast-Jägermeister inte hade avhjälpt ovannämnda brister, eftersom bolaget inte godkänt granskningsrapporten. Granskaren fann i enlighet med artikel 46.2 i förordning nr 6/2002 och artikel 10.2 i förordning nr 2245/2002 att ansökningarna avseende de två aktuella formgivningarna inte kunde betraktas som ansökningar avseende gemenskapsformgivning, och att det därför inte var möjligt att fastställa en ansökningsdag för dem. Vidare beslutade granskaren att den erlagda avgiften skulle återbetalas.

24

Den 15 september 2015 överklagade Mast-Jägermeister granskarens beslut till EUIPO med stöd av artiklarna 55–60 i förordning nr 6/2002.

25

I punkt 15 i det omtvistade beslutet bekräftade tredje överklagandenämnden vid EUIPO att återgivningarna av de två aktuella formgivningarna inte gjorde det möjligt att avgöra huruvida Mast-Jägermeister hade ansökt om skydd för bägaren, flaskan eller för en kombination av båda. Överklagandenämnden preciserade i punkt 16 i det omtvistade beslutet att den återgivning som ska inges tillsammans med ansökan i enlighet med artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 tjänar till att identifiera den formgivning för vilken skydd söks. Återgivningen utgör också, enligt artikel 38.1 i nämnda förordning, ett villkor för att en ansökningsdag ska kunna fastställas. Ansökningsdagen bestämmer en registrerad formgivnings ålder, medan nyhet och särprägel avgörs med hjälp av tidigare formgivningar som offentliggjorts före ansökningsdagen. Överklagandenämnden tillade att enligt artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 ska återgivningens kvalitet vara sådan att alla detaljer inom sökt skyddsomfång går att definiera tydligt.

26

Överklagandenämnden tillade, i punkterna 17 och 18 i det omtvistade beslutet, att påståendet om att ansökningarnas skyddsomfång tydligt framgick av återgivningen stred mot Mast-Jägermeisters egen framställning. Vidare var bolagets förslag till beskrivning av de berörda produkterna inte lämpat att avhjälpa bristerna i återgivningen av formgivningen, eftersom det inte kunde tillämpas för att fastställa skyddsomfånget.

27

Genom överklagande som inkom till tribunalens kansli den 19 januari 2016 yrkade Mast-Jägermeister i första hand att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras.

28

Till stöd för överklagandet åberopade bolaget två grunder. Den första grunden avsåg åsidosättande av artiklarna 45 och 46 i förordning nr 6/2002, jämförda med artikel 36 i samma förordning, och den andra grunden avsåg åsidosättande av rätten till försvar.

29

I den överklagade domen fann tribunalen att överklagandet inte kunde vinna bifall såvitt avsåg någon av dessa grunder och ogillade således överklagandet i dess helhet. Närmare bestämt godtog tribunalen den tolkning av artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 som EUIPO förordade, nämligen att tillämpningen av denna bestämmelse kan utsträckas till att omfatta otydlighet, osäkerhet eller oklarhet beträffande skyddsomfånget hos den formgivning som registreringsansökan avser.

30

Mast-Jägermeister har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska

31

EUIPO har yrkat att domstolen ska

32

Till stöd för sitt överklagande har Mast-Jägermeister åberopat en enda grund, som avser åsidosättande av artiklarna 45 och 46 i förordning nr 6/2002, jämförda med artiklarna 36 och 38 i samma förordning.

33

Mast-Jägermeister anser att det framgår av andemeningen i och syftet med artiklarna 36 och 38 i förordning nr 6/2002, samt artiklarna 4.1 e, 10.1 c och 10.2 i förordning nr 2245/2002 att fastställandet av en ansökningsdag endast ska vara avhängigt en prövning av huruvida återgivningen av formgivningen är fysiskt lämplig för avbildning.

34

Mast-Jägermeister har för det första åberopat lydelsen i artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002, samt förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapsformgivning (EGT C 29, 1994, s. 20), för att göra gällande att nämnda bestämmelse endast åsyftar huruvida en återgivning av en formgivning är fysiskt lämplig för avbildning, för att återgivningen ska kunna offentliggöras i registret över gemenskapsformgivningar.

35

Mast-Jägermeister har hävdat att frågan huruvida återgivningarna av de formgivningar registreringsansökan avser inte gör det möjligt att avgöra om skydd i förevarande fall har sökts för bägaren, flaskan eller en kombination av båda, hänför sig till en bedömning av den registrerade formgivningens skyddsomfång vid en eventuell talan om intrång, och utgör således inte hinder mot att en ansökningsdag fastställs. I detta hänseende framgår det inte av artikel 4.1 e i förordning nr 2234/2002 att återgivningen av den aktuella formgivningen inte får ge upphov till några som helst tvivel beträffande det begärda skyddsomfånget.

36

För det andra har Mast-Jägermeister framhållit betydelsen av ansökningsdagen för en ansökan om gemenskapsformgivning, då den, bland flertalet rättsverkningar, utgör utgångspunkten för den prioritetsfrist inom vilken sökanden har möjlighet att inge senare ansökningar för sin formgivning utomlands, och då åberopa att ansökan om gemenskapsformgivning åtnjuter prioritet. I detta sammanhang har Mast-Jägermeister hänvisat till artikel 4 i Pariskonventionen, som avser rätten till prioritet inom ramen för denna konvention. Med tanke på betydelsen av rätten till prioritet ska ansökningsdagen för ansökan om registrering fastställas så snart som möjligt, vilket gör det möjligt för formgivaren att göra sin formgivning tillgänglig för allmänheten, utan att dennes eget offentliggörande av formgivningen medför att de senare ansökningar som ingetts utomlands blir ogiltiga.

37

Mast-Jägermeister har således invänt mot punkterna 35 och 36 i den överklagade domen, där tribunalen fann att det framgår av systematiken i förordning nr 6/2002 att under förfarandet för prövning av formgivningen ska EUIPO först avgöra om föremålet för ansökan motsvarar definitionen av en formgivning eller ej och att den inte strider mot allmän ordning eller allmän moral, och ska därefter pröva om ansökan om registrering uppfyller de obligatoriska krav som anges i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002. Mast-Jägermeister har gjort gällande att något sådant inte framgår av systematiken i förordning nr 6/2002, och att det strider mot avsikten att snabbt åstadkomma en rättsäker situation för sökanden.

38

Enligt Mast-Jägermeister är prövningen av huruvida det kan fastställas en ansökningsdag för ansökan den mest akuta och enklaste. Det är nämligen endast nödvändigt att bedöma huruvida de tre villkor som anges i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002 är uppfyllda. I detta hänseende är det omöjligt att unionslagstiftaren faktiskt hade för avsikt att införa ett krav på att det först ska prövas, rent hypotetiskt, huruvida ansökan avser en formgivning, och, i förekommande fall, huruvida denna formgivning strider mot allmän ordning eller allmän moral, då det rör sig om en fråga som är svår att besvara och som kräver en ingående undersökning.

39

Mast-Jägermeister anser att en åtskillnad ska göras mellan å ena sidan de krav som uppställs i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002 för fastställande av en ansökningsdag och å andra sidan de formkrav som ska tillämpas på återgivningen av en formgivning för att den ska kunna registreras. Därvidlag skulle de bedömningar som gjorts av EUIPO:s överklagandenämnd och av tribunalen, rent hypotetiskt, kunna tas i beaktande för att avgöra huruvida formgivningen kan registreras, men inte vid fastställandet av en ansökningsdag

40

Angående överklagandenämndens och tribunalens bedömning, som innebär att återgivningen ska göra det möjligt att klart och tydligt särskilja alla detaljer inom det sökta skyddsomfånget, anser Mast-Jägermeister dessutom att även om artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 ska tolkas på så sätt att den ger EUIPO behörighet att företa en prövning i sak avseende återgivningen av formgivningen, så är det EUIPO – och inte sökanden – som ska fastställa vad som är föremålet för ansökan om registrering. Genom återgivningens art fastställer sökanden föremålet för sin ansökan om registrerad gemenskapsformgivning. De detaljer som inte går att urskilja av återgivningen kommer inte att åtnjuta skydd.

41

Mast-Jägermeister anser att varje myndighet som ska pröva en registreringsansökan visserligen kan vägra att registrera en formgivning, och således avslå en ansökan om registrerad formgivning för det fall att myndigheten anser att registreringen skulle ge upphov till rättslig osäkerhet. Detta krav på rättssäkerhet ska likväl betraktas helt åtskilt från den rättssäkerhet som sökanden uppnår genom att det åtminstone fastställs en ansökningsdag för dennes ansökan.

42

Mast-Jägermeister har gjort gällande att den brist som överklagandenämnden vid EUIPO funnit föreligga inte utgör skäl för att inte fastställa en ansökningsdag för ansökan. Mast-Jägermeister anser att sammansatta varor, som består av två eller flera varor som kan handhas eller säljas separat, också kan skyddas, eftersom det är produktens eller en del av produktens utseende – synbart återgivet i enlighet med artikel 3 a i förordning nr 6/2002 – som utgör skyddsomfånget för en registrerad formgivning.

43

Slutligen har Mast-Jägermeister hänvisat till överväganden avseende den allmänna systematiken i förordningarna nr 6/2002 och 2245/2002. Bolaget har anfört att det anges uttryckligen i artikel 46.2 i förordning nr 6/2002 att endast sådana brister i ansökan som avses i artikel 36.1 i förordningen kan utgöra skäl för att en ansökan inte ska behandlas som en ansökan om gemenskapsformgivning, och att det följaktligen inte ska fastställas en ansökningsdag för den. De brister som avses i artikel 46.3 i förordning nr 6/2002 medför däremot att ansökan om registrering kommer att avslås, vilket förutsätter att en ansökningsdag redan har fastställts. Mast-Jägermeister har uppgett att de sistnämnda bristerna omfattar de som avses i artikel 45.2 a i förordning nr 6/2002, och att denna bestämmelse hänvisar till de krav som anges i artikel 36.5 i förordning nr 6/2002, där det föreskrivs att ansökan om registrering måste uppfylla de krav som följer av förordning nr 2245/2002. En eventuell brist i ansökan med avseende på artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 kan således endast medföra att ansökan om registrering avslås, efter det att en ansökningsdag har fastställts.

44

I detta sammanhang har Mast-Jägermeister medgett att en tolkning av artikel 10.1 c och 10.2 i förordning nr 2245/2002, i förening med artikel 4.1 e i samma förordning, skulle kunna stå i strid med bestämmelserna i artikel 46.2 och 46.3 i förordning nr 6/2002. Bestämmelserna i förordning nr 2245/2002, som är en genomförandeförordning, ska emellertid tolkas mot bakgrund av bestämmelserna i grundförordningen, det vill säga förordning nr 6/2002.

45

EUIPO är av uppfattningen att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av bestämmelserna i förordningarna nr 6/2002 och nr 2245/2002. EUIPO anser följaktligen att den enda grunden saknar stöd och att överklagandet ska ogillas.

46

Genom den enda grunden har Mast-Jägermeister i huvudsak hävdat att artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002, jämförd med övriga relevanta bestämmelser i samma förordning och i förordning nr 2245/2002, ska tolkas på så sätt att fastställandet av en ansökningsdag endast är avhängigt en prövning av huruvida återgivningen av en formgivning är fysiskt lämplig för avbildning. Bolaget anser således att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att artikel 36.1 c i förordningen kan utsträckas till att omfatta otydlighet, osäkerhet eller oklarhet om skyddsomfånget hos den formgivning som registreringsansökan avser.

47

För att bedöma huruvida överklagandet kan vinna bifall såvitt avser denna grund krävs en tolkning av artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002, där det föreskrivs att en ansökan om registrerad gemenskapsformgivning ska innehålla ”en återgivning av formgivningen som är lämplig för avbildning”.

48

Det framgår av domstolens fasta praxis att vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 19 september 2000, Tyskland/kommissionen, C‑156/98, EU:C:2000:467, punkt 50, och dom av den 19 oktober 2017, Raimund, C‑425/16, EU:C:2017:776, punkt 22).

49

Vad för det första beträffar lydelsen i artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002, föreskrivs i denna bestämmelse att en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning ska innehålla ”en återgivning av formgivningen som är lämplig för avbildning”. Denna formulering tycks framhålla återgivningens tekniska kvalitet. Såsom generaladvokaten har anfört i punkt 32 i sitt förslag till avgörande ingår det emellertid i själva begreppet ”återgivning” att formgivningen tydligt ska kunna identifieras.

50

Det kan dessutom konstateras att artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 förvisso inte uppställer några ytterligare grundkrav än de som anges i artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002, men den förstnämnda bestämmelsen anger bland annat att återgivningens kvalitet ska vara sådan att alla detaljer inom sökt skyddsomfång går att urskilja tydligt.

51

Av en analys av ordalydelsen i nyssnämnda artikel 36.1 c framgår det således att återgivningen av den formgivning som registreringsansökan avser måste göra det möjligt att tydligt identifiera formgivningen.

52

Den bokstavliga tolkningen av artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 bekräftas av en teleologisk tolkning av bestämmelsen, då den måste bidra till ett väl fungerande system för registrering av formgivningar. Således har kravet på grafisk återgivning bland annat till syfte att själva formgivningen ska definieras, så att det exakta föremålet för det skydd som den registrerade formgivningen ger innehavaren kan fastställas (se, analogt, dom av den 12 december 2002, Sieckmann, C‑273/00, EU:C:2002:748, punkt 48).

53

I detta avseende ska det påpekas att registreringen av en formgivning i ett offentligt register syftar till att göra formgivningen tillgänglig för behöriga myndigheter och för allmänheten, i synnerhet för ekonomiska aktörer. För det första måste de behöriga myndigheterna kunna få klar och tydlig kännedom om de väsentliga beståndsdelarna av formgivningen, för att därigenom kunna fullgöra sina skyldigheter avseende förhandsgranskningen av registreringsansökningarna, samt offentliggörandet och upprätthållandet av ett väl avpassat och exakt formgivningsregister (se, analogt, dom av den 12 december 2002, Sieckmann, C‑273/00, EU:C:2002:748, punkterna 49 och 50, och dom av den 19 juni 2012, Chartered Institute of Patent Attorneys, C‑307/10, EU:C:2012:361, punkt 47).

54

För det andra måste de ekonomiska aktörerna klart och tydligt kunna förvissa sig om vilka formgivningar som är registrerade, och vilka registreringsansökningar som faktiska eller potentiella konkurrenter har gett in, varigenom aktörerna kan erhålla relevant information om tredje mans rättigheter (se, analogt, dom av den 12 december 2002, Sieckmann, C‑273/00, EU:C:2002:748, punkt 51, och dom av den 19 juni 2012, Chartered Institute of Patent Attorneys, C‑307/10, EU:C:2012:361, punkt 48). Såsom tribunalen i huvudsak anförde i punkt 47 i den överklagade domen syftar ett sådant krav till att säkerställa rättssäkerheten för tredje man.

55

Härav följer att det system för gemenskapsformgivning som inrättats genom förordning nr 6/2002 bekräftar den tolkning som följer av lydelsen i artikel 36.1 c i samma förordning, eftersom det krävs att återgivningen av den formgivning som registreringsansökan avser ska göra det möjligt att tydligt identifiera formgivningen.

56

Denna slutsats bekräftas även av den omständigheten att fastställandet av en ansökningsdag, som i enlighet med artikel 38 i förordning nr 6/2002 är den dag då de handlingar som innehåller de uppgifter som anges i artikel 36.1 i förordningen lämnas in till EUIPO, ger innehavaren av den aktuella formgivningen rätt till prioritet i den mening som avses i artikel 41 i förordning nr 6/2002. I motsats till vad Mast-Jägermeister har hävdat med hänvisning till artikel 4 i Pariskonventionen, vars lydelse i huvudsak motsvarar lydelsen i artikel 41 i förordning nr 6/2002, motiveras kravet på att återgivningen inte får innehålla några oklarheter avseende den formgivning registreringsansökan avser av att ansökningsdagen gör det möjligt att få sådan rätt till prioritet. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 55 i sitt förslag till avgörande skulle en otydlig ansökan om registrering medföra en risk för att en formgivning vars skyddsomfång inte är klart avgränsat beviljades en alltför långtgående rätt till prioritet.

57

Den tolkning av artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 som medför ett krav på att den återgivning av formgivningen som framgår av registreringsansökan gör det möjligt att tydligt fastställa skyddsomfånget bekräftas slutligen av det sammanhang bestämmelsen ingår i.

58

I den mån artikel 36.5 i förordning nr 6/2002 föreskriver att ansökan om registrering ska uppfylla de krav som anges i förordning nr 2245/2002, hänvisar domstolen till de övriga bestämmelserna angående ansökan om registrering som återfinns i sistnämnda förordning.

59

Domstolen konstaterar, i likhet med vad EUIPO anfört, att artikel 12.2 i förordning nr 2245/2002 anger att en rättelse av registreringsansökan inte kan ändra återgivningen av den aktuella formgivningen. Detta innebär nödvändigtvis att registreringsansökan, innan en ansökningsdag kan fastställas för den, måste innehålla en återgivning som gör det möjligt att fastställa det sökta skyddsomfånget. Det går nämligen inte att tolka förordning nr 6/2002 på så sätt att den medger att en registreringsansökan kan anses vara giltigt ingiven, trots att den inte gör det möjligt att tydligt identifiera den formgivning som registreringsansökan avser och att denna brist inte längre kan avhjälpas,

60

Det framgår således av punkterna 49–59 ovan att en bokstavlig, teleologisk och kontextuell tolkning av artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 leder till slutsatsen att nämnda bestämmelse ska tolkas på så sätt att den medför ett krav på att återgivningen av den formgivning som registreringsansökan avser ska göra det möjligt att tydligt identifiera formgivningen och det skyddsomfång som ansökan avser.

61

Det följer av artikel 46.2 i förordning nr 6/2002 att en ansökan som innehåller brister avseende de krav som anges i artikel 36.1 i samma förordning, vilka inte har avhjälpts inom föreskriven tid, inte behandlas som en ansökan om registrerad gemenskapsformgivning och att det följaktligen inte fastställs en ansökningsdag för den.

62

Mast-Jägermeister kan inte vinna framgång med sina argument, vilka det redogjorts för i punkt 43 ovan, angående förhållandet mellan de olika bestämmelserna i artiklarna 45 och 46 i förordning nr 6/2002. Bolagets ansökan var nämligen behäftad med en brist med avseende på artikel 36.1 i förordning nr 6/2002, eftersom ansökan inte gjorde det möjligt att tydligt identifiera den formgivning som registreringsansökan avsåg. Såsom framgår av föregående punkt medför en sådan brist, enligt artikel 46.2 i förordning nr 6/2002, att den aktuella ansökan inte kommer att behandlas som en ansökan om registrerad gemenskapsformgivning om denna brist inte avhjälps inom den föreskrivna tiden.

63

Mast-Jägermeisters argument angående punkterna 35 och 36 i den överklagade domen, där tribunalen preciserade förfarandets gång vid prövningen av formgivningar, är dessutom verkningslöst, eftersom den bedömning som framgår av de punkterna inte är nödvändig för att underbygga tribunalens tolkning av artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002. Den tolkningen följer nämligen av de bedömningar som framgår av punkterna 40–46 i den överklagade domen.

64

Av det ovan anförda följer att den enda grund som Mast-Jägermeister anfört till stöd för överklagandet saknar stöd och att överklagandet därmed ska ogillas i sin helhet.

65

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när ett överklagande ogillas.

66

Enligt artikel 138.1 i samma rättegångsregler, som är tillämpliga i mål om överklagande enligt artikel 184.1 i dessa regler, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

67

EUIPO har yrkat att Mast-Jägermeister ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Mast-Jägermeister har tappat målet, ska EUIPO:s yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande: