Förenade målen C‑174/17 P och C‑222/17

Europeiska unionen

mot

Plásticos Españoles SA (ASPLA)
och
Armando Álvarez SA

”Överklagande – Skadeståndstalan – Artikel 340 andra stycket FEUF – Oskäligt lång handläggningstid i två mål vid Europeiska unionens tribunal – Ersättning för den skada sökandena anser sig ha lidit – Ekonomisk skada – Kostnader för bankgaranti – Orsakssamband – Dröjsmålsränta”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 december 2018

1. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Orsakssamband – Bevisbörda

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Orsakssamband – Begrepp – Kostnader för bankgaranti till följd av att ett företag valt att inte betala de böter som kommissionen ålagt – Unionsdomstolen har inte iakttagit kravet på en skälig handläggningstid i det mål i vilket företaget har väckt talan – Orsakssamband saknas

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

3. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada som förorsakats av en olaglig rättsakt – Begrepp – Skada som orsakats av betalning av dröjsmålsränta på grund av åsidosättandet av kravet på att unionsdomstolen ska iaktta en skälig handläggningstid – Omfattas – Villkor

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada – Bevisbörda

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

5. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

   (Domstolens stadga, artikel 58)

6. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ska ogillas i sin helhet

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkt 23)

2.  Det förhållandet att unionsdomstolen har åsidosatt principen om skälig handläggningstid i mål som rör frågan om böter som kommissionen har ålagt är rättsenliga kan inte vara den avgörande orsaken till den skada som det företag har orsakats som väckt talan till följd av betalningen av kostnaderna för bankgarantin under den period som motsvarar den tid med vilken den skäliga handläggningstiden överskreds. Det skulle nämligen endast förhålla sig på det sättet om utställaren av en bankgaranti var skyldig att låta den bestå, med den följden att ett företag som har väckt talan mot ett kommissionsbeslut om att ålägga företaget böter, och som har valt att ställa en bankgaranti för att inte behöva verkställa nämnda beslut omedelbart, inte har rätt att, innan dom i målet meddelas, betala böterna och återkalla den ställda bankgarantin.

   I likhet med vad som är fallet med ställandet av bankgarantin kan det berörda företaget utifrån sina egna intressen fritt besluta om det är lämpligt att låta bankgarantin bestå. Det finns nämligen inget i unionsrätten som hindrar företaget från att när som helst återkalla den aktuella bankgarantin och betala böterna om företaget, med hänsyn till hur omständigheterna utvecklats sedan bankgarantin ställdes, bedömer att detta är det mest fördelaktiga alternativet. Så skulle kunna vara fallet bland annat när företaget med hänsyn till hur förfarandet vid tribunalen avlöper antar att domen kommer att avkunnas vid ett senare datum än vad som ursprungligen avsetts och kostnaderna för bankgarantin följaktligen kommer att bli högre än vad företaget utgått från vid den tidpunkt då garantin ställdes.

   (se punkterna 29, 30 och 32)

3.  En skada för vilken ersättning yrkas i en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen enligt artikel 340 andra stycket FEUF ska vara faktisk och säker. En unionsinstitutions handlande eller underlåtenhet kan, i det sammanhanget, ge upphov till vissa kostnader för ett företag men kan samtidigt även generera vinst för detta. Det kan därför endast anses föreligga en skada i den mening som avses i artikel 340 FEUF när nettodifferensen mellan kostnaderna och vinsten till följd av institutionens handlande är negativ.

   I en skadeståndstalan där det yrkas ersättning för den skada som följer av betalningen av dröjsmålsränta på bötesbeloppet på grund av att tribunalen inte har iakttagit en skälig handläggningstid i ett mål som rör kommissionens beslut att påföra dessa böter, är det således endast om den ränta som löpte under nämnda period överstiger den ekonomiska fördel som bolaget hade av att under den perioden förfoga över ett belopp som motsvarar bötesbeloppet jämte dröjsmålsränta som det kan anses att det föreligger en faktisk och säker skada.

   (se punkterna 40–42)

4.  Se domen.

   (se punkt 43)

5.  Se domen.

   (se punkt 48)

6.  Se domen.

   (se punkterna 63 och 64)