Mål C‑108/17

”Enteco Baltic” UAB

mot

Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

(begäran om förhandsavgörande från Vilniaus apygardos administracinis teismas)

”Begäran om förhandsavgörande – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 143.1 d och artikel 143.2 – Undantag för import – Import följd av en gemenskapsintern leverans – Villkor – Bevis på att varorna försänts eller transporterats till en annan medlemsstat – Transport under ett punktskatteuppskovsförfarande – Förfoganderätten över varorna har övergått till förvärvaren – Skatteundandragande – Ingen skyldighet för den behöriga myndigheten att bistå den beskattningsbara personen med att samla in den information som krävs för att visa att villkoren för undantag är uppfyllda”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 20 juni 2018

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Undantag för import – Import följd av en gemenskapsintern leverans – Omständigheterna har förändrats efter importen – Leverans av varorna till en annan beskattningsbar person är den som anges i exportdeklarationen – De behöriga myndigheterna i importmedlemsstaten har getts fullständig information om identiteten på den nya förvärvaren – Dessa myndigheter vägrar att bevilja undantag från mervärdesskatt – Otillåtet – Undantag – Fastställande huruvida de materiella villkoren är uppfyllda

(Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, artikel 143.1 d och 143.2 b)
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Undantag för import – Import följd av en gemenskapsintern leverans – De importerade varorna har transporterats från ett skatteupplag i importmedlemsstaten, men inte till förvärvaren, utan till ett skatteupplag i en annan medlemsstat – Bevis som gör det möjligt att fastställa att varorna försänts eller transporterats till en annan medlemsstat – De importerade varorna är avsedda att transporteras eller försändas från importmedlemsstaten till en annan medlemsstat – Handlingar som kan beaktas som stöd för påståendet att varorna är avsedda att transporteras eller försändas

(Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, artiklarna 138.1, 143.1 d och 143.2 c)
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Undantag för import – Import följd av en gemenskapsintern leverans – Varorna har inte överförts direkt till förvärvaren, utan till transportföretag och skatteupplag – Rätten att såsom ägare förfoga över nämnda varor har övergått till förvärvaren – De behöriga myndigheterna vägrar att bevilja undantag från mervärdesskatt – Otillåtet

(Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, artikel 143.1 d)
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Undantag för import – Import följd av en gemenskapsintern leverans – Villkoren för undantag från mervärdesskatteplikt vad avser nämnda leverans är inte uppfyllda på grund av ett skatteundandragande från förvärvarens sida – Administrativ praxis att undantag från mervärdesskatteplikt vägras en importör i god tro – Otillåtet – Importören och förvärvaren har kommunicerat elektroniskt – Saknar betydelse

(Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, artikel 143.1 d)
Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt – Undantag för import – Import följd av en gemenskapsintern leverans – De nationella myndigheternas undersökning av övergången av rätten att såsom ägare förfoga över de levererade varorna – Skyldighet för skattemyndigheterna i den medlemsstat varifrån varorna försänts eller transporterats att begära upplysningar från myndigheterna i den mottagande medlemsstaten som är tillgängliga enbart för myndigheter – Föreligger inte

(Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, artikel 143.1 d)

Artikel 143.1 d och artikel 143.2 b i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2009/69/EG av den 25 juni 2009 , ska tolkas så, att dessa bestämmelser utgör hinder mot att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat nekar undantag från mervärdesskatteplikt vid import enbart av det skälet att de aktuella varorna, på grund av att omständigheterna förändrats efter importen, levererats till en annan beskattningsbar person än den person vars registreringsnummer för mervärdesskatt anges i importdeklarationen, trots att importören meddelat de behöriga myndigheterna i importmedlemsstaten fullständig information om identiteten på den nye förvärvaren, förutsatt att det har fastställts att de materiella villkoren för att den därpå följande gemenskapsinterna leveransen ska vara undantagen från skatteplikt verkligen är uppfyllda.

(se punkt 61 samt punkt 1 i domslutet)

Artikel 143.1 d i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, jämförd med artikel 138 och artikel 143.2 c i detta direktiv, i dess ändrade lydelse, ska tolkas så, att

–	handlingar som styrker att varorna har transporterats från ett skatteupplag i importmedlemsstaten, men inte till förvärvaren, utan till ett skatteupplag i en annan medlemsstat, kan betraktas som tillräckliga bevis för försändelse eller transport av varorna.

–

handlingar, såsom fraktsedlar som upprättas med stöd av konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, som undertecknades i Genève den 19 maj 1956, i dess lydelse enligt protokollet av den 5 juli 1978, och elektroniska administrativa dokument, vilka ska följa förflyttningar av varor under punktskatteuppskov, kan beaktas som bevis för att de aktuella varorna, vid tidpunkten för importen till en medlemsstat, är avsedda att försändas eller transporteras till en annan medlemsstat, i den mening som avses i artikel 143.2 c i direktiv 2006/112, i dess ändrade lydelse, förutsatt att nämnda handlingar företes vid denna tidpunkt och innehåller samtliga nödvändiga upplysningar. Dessa handlingar, liksom elektroniska bekräftelser om att varorna levererats och den mottagningsrapport som utfärdats efter en flyttning under punktskatteuppskov kan anses styrka att nämnda varor verkligen försänts eller transporterats till en annan medlemsstat, i enlighet med artikel 138.1 i direktiv 2006/112, i dess ändrade lydelse.

(se punkt 81 samt punkt 2 i domslutet)

Artikel 143.1 d i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, ska tolkas så, att den utgör hinder mot att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat nekar en importör det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i denna bestämmelse vid import av varor som importören har utfört i denna medlemsstat och som efterföljts av en gemenskapsintern leverans, när dessa varor inte har överförts direkt till förvärvaren, utan transaktionen utförts av transportföretag och skatteupplag som importören har utsett när importören överfört rätten att såsom ägare förfoga över nämnda varor till förvärvaren. I detta sammanhang ska begreppet ”leverans av varor”, i den mening som avses i artikel 14.1 i direktivet, i dess ändrade lydelse, tolkas på samma sätt som när det förekommer i artikel 167 i direktivet, i dess ändrade lydelse.

(se punkt 92 samt punkt 3 i domslutet)
Artikel 143.1 d i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, ska tolkas så, att den utgör hinder för en administrativ praxis enligt vilken undantag från mervärdesskatteplikt vid import, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, ska vägras en importör i god tro, om villkoren för undantag från mervärdesskatteplikt inte är uppfyllda vad avser den efterföljande gemenskapsinterna leveransen, på grund av ett skatteundandragande från förvärvarens sida, såvida det inte står klart att importören visste eller borde ha vetat att transaktionen ingick i ett skatteundandragande från förvärvarens sida och importören inte vidtog alla åtgärder som rimligen kunde krävas av denne för att undvika att bli inblandad i detta skatteundandragande. Enbart den omständigheten att importören och förvärvaren kommunicerat elektroniskt utgör inte en presumtion för att importören kände till eller kunde ha känt till att denne var inblandad i ett sådant skatteundandragande.

(se punkt 100 samt punkt 4 i domslutet)
Artikel 143.1 d i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/69, ska tolkas så, att de behöriga nationella myndigheterna, när de undersöker överföringen av rätten att såsom ägare förfoga över varorna, inte är skyldiga att samla in information som endast offentliga myndigheter har tillgång till.

(se punkt 106 samt punkt 5 i domslutet)