Mål C‑97/17

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Bulgarien

”Fördragsbrott – Naturskydd – Direktiv 2009/147/EG – Bevarande av vilda fåglar – Särskilt skyddsområde – Områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarande av de fågelarter som anges i bilaga 1 till direktiv 2009/147 ska klassificeras som särskilda skyddsområden – Viktigt fågelskyddsområde – Viktiga fågelskyddsområdet Rila (Bulgarien) – Klassificering av delar av det viktiga fågelskyddsområdet Rila som särskilt skyddsområde”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2018

1. Talan om fördragsbrott–Administrativt förfarande–Formell underrättelse–Avgränsning av föremålet för talan–Motiverat yttrande–Detaljerad redogörelse för anmärkningarna

   (Artikel 258 FEUF)

2. Talan om fördragsbrott–Ansökan genom vilken talan väckts–Angivande av anmärkningar och grunder–Formkrav–Yrkanden måste vara tydligt utformade

   (Artikel 258 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 120 c)

3. Miljö–Bevarande av vilda fåglar–Direktiv 2009/147–Val och avgränsning av särskilda skyddsområden–Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning–Gränser

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147, artikel 4.1 och bilaga I)

4. Talan om fördragsbrott–Bevis på fördragsbrott–Bevisbördan åligger kommissionen–Åberopande av omständigheter som påvisar fördragsbrott–Värdefulla källor till upplysningar

   (Artikel 258 FEUF)

5. Miljö–Bevarande av vilda fåglar–Direktiv 2009/147–Klassificering som särskilt skyddsområde–Medlemsstaternas skyldighet–Fördragsbrott–Bedömningskriterier–Beaktande av förteckningen över viktiga områden för bevarande av fåglar i Europa–Tillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147, artikel 4.1)

1.  Se domen.

   (se punkterna 18 och 19)

2.  Se domen.

   (se punkterna 23 och 24)

3.  Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid valet av de områden som är mest lämpade för klassificering som särskilda skyddsområden avser inte frågan huruvida det är lämpligt att klassificera områden som förefaller vara de mest lämpade enligt ornitologiska kriterier, utan avser enbart tillämpningen av dessa kriterier vid avsättandet av de områden som är mest lämpade för bevarande av de arter som förekommer i bilaga I till fågelskyddsdirektivet. Beslutet om klassificering och avgränsning som särskilda skyddsområden får därför endast grundas på de ornitologiska kriterier som fastställs i fågelskyddsdirektivet. Däremot kan inte en medlemsstat, på grund av att den har ett utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om valet av särskilda skyddsområden, klassificera områden som till antal och storlek uppenbart understiger antalet och den totala arean av de områden som identifierats som de mest lämpliga.

   (se punkterna 64–66)

4.  I ett mål om fördragsbrott enligt artikel 258 FEUF åligger det kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet. Den ska förse domstolen med de uppgifter som denna behöver för att kunna kontrollera huruvida fördragsbrott föreligger, och den får därvidlag inte stödja sig på någon presumtion. Kommissionen, som inte har egna utredningsbefogenheter, är emellertid i stor utsträckning beroende av uppgifter från eventuella klagande, offentliga eller privata organ som är verksamma inom den berörda medlemsstaten och från medlemsstaten själv. En handling som utfärdats av myndigheterna i den berörda medlemsstaten kan anses utgöra en giltig informationskälla för kommissionen vid inledandet av det förfarande som avses i artikel 258 FEUF.

   (se punkterna 69 och 70)

5.  Det är nödvändigt att uppdatera vetenskapliga uppgifter för att fastställa hur situationen ser ut för de mest hotade arterna och de arter som utgör ett gemensamt arv för unionen, så att de lämpligaste områdena kan klassificeras som särskilda skyddsområden och det är viktigt att de senast uppdaterade vetenskapliga uppgifterna används som fanns tillgängliga vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet. I avsaknad av ytterligare uppdaterade vetenskapliga uppgifter som skulle motivera en klassificering av endast en del av ett viktigt fågelskyddsområde som särskilt skyddsområde, har kommissionen rätt att anse att förteckningen över viktiga områden för bevarande av fåglar utgör det senast uppdaterade och mest precisa referensmaterialet för att bedöma huruvida en medlemsstat har klassificerat ett till antal och storlek tillräckligt antal områden som särskilda skyddsområden i den mening som avses i artikel 4.1 i fågelskyddsdirektivet. Även om denna förteckning inte är rättsligt bindande för berörda medlemsstater, innehåller den nämligen vetenskapliga uppgifter som gör det möjligt att bedöma huruvida en medlemsstat har iakttagit sina skyldigheter enligt den nämnda bestämmelsen.

   (se punkterna 81 och 82)