Mål C‑90/17

Turbogás – Produtora Energética SA

mot

Autoridade Tributária e Aduaneira

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa))

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2003/96/EG – Beskattning av energiprodukter och elektricitet – Artikel 21.5 tredje stycket – Enhet som producerar el för eget bruk – Små elproducenter – Artikel 14.1 a – Energiprodukter som används för att framställa elektricitet – Skyldighet att medge skattebefrielse”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 27 juni 2018

Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Beskattning av energiprodukter och elektricitet – Direktiv 2003/96 – Skattebefrielser för energiprodukter som används för att framställa elektricitet eller för att upprätthålla möjligheten till elproduktion – Skyldighet att medge skattebefrielse – Räckvidd – Energiprodukter som produceras av en enhet som producerar el för eget bruk – Omfattas – Bevisbörda för användningen

(Rådets direktiv 2003/96, artikel 14.1 a och artikel 21.5 tredje stycket )

Artikel 21.5 tredje stycket och artikel 14.1 a i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet ska tolkas så, att en enhet, såsom den i det nationella målet, som producerar el för eget bruk – oavsett dess storlek och oavsett vilken ekonomisk verksamhet som är dess huvudverksamhet – ska anses vara en ”distributör” i den mening som avses i den första av dessa bestämmelser, vars elförbrukning inom ramen för elproduktionen dock omfattas av det obligatoriska undantaget enligt artikel 14.1 a.

Det ska dock preciseras att direktiv 2003/96 inte reglerar på vilket sätt det ska styrkas att energiprodukterna används på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse. Såsom framgår av artikel 14.1 i detta direktiv är det tvärtom så att direktivet överlåter åt medlemsstaterna att fastställa villkoren för skattebefrielse enligt denna bestämmelse i syfte att säkerställa en korrekt och lättfattlig tillämpning av dessa skattebefrielser och förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk. Medlemsstaterna ska emellertid, vid utövandet av sin befogenhet att fastställa villkor för de skattebefrielser som föreskrivs i artikel 14.1 i nämnda direktiv, iaktta de allmänna rättsprinciper som utgör en del av unionens rättsordning, bland annat proportionalitetsprincipen (dom av den 2 juni 2016, Polihim-SS,C‑355/14, EU:C:2016:403, punkterna 57 och 59). Även om medlemsstaterna har rätt att föreskriva att en ekonomisk sanktion ska åläggas vid åsidosättandet av formella krav (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juni 2016, ROZ-ŚWIT,C‑418/14, EU:C:2016:400, punkt 40), kan ett sådant åsidosättande inte påverka rätten till den obligatoriska skattebefrielsen enligt artikel 14.1 a i direktiv 2003/96 om de materiella villkoren för dess tillämpning är uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2017, Vakarų Baltijos laivų statykla,C‑151/16, EU:C:2017:537, punkt 51).

(se punkterna 43–45 samt domslutet)