Mål C‑2/17

Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

mot

Jesús Crespo Rey

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Galicia)

“Begäran om förhandsavgörande – Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer – Social trygghet för migrerande arbetstagare – Förordning (EG) nr 883/2004 – Bilaga XI, rubriken ’Spanien’, punkt 2 – Ålderspension – Beräkningsmetod – Det teoretiska beloppet – Tillämpligt avgiftsunderlag – Specialkonvention – Val av avgiftsunderlag – Nationell lagstiftning som föreskriver att arbetstagaren ska göra inbetalningar på grundval av det lägsta avgiftsunderlaget”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 juni 2018

Internationella avtal – Avtalet EG–Schweiz om fri rörlighet för personer – Likabehandling – Social trygghet för migrerande arbetstagare – Ålderspensionsförsäkring – Ålderspension – Beräkningsmetod – Det teoretiska beloppet – Specialkonvention – Tillämpligt avgiftsunderlag – Val av avgiftsunderlag – Nationell lagstiftning som föreskriver att arbetstagaren ska göra inbetalningar på grundval av det lägsta avgiftsunderlaget – Otillåtet – Nationella domstolars skyldigheter

(Avtalet EG–Schweiz om fri rörlighet för personer; Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, bilaga XI)

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, vilket undertecknades i Luxemburg den 21 juni 1999, ska tolkas så, att det utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, som den som är i fråga i det nationella målet, vilken föreskriver att en migrerande arbetstagare som har skrivit under en specialkonvention inom ramen för denna medlemsstats socialförsäkringssystem ska betala in avgifter på grundval av det lägsta avgiftsunderlaget, vilket innebär att den behöriga myndigheten i nämnda medlemsstat, vid beräkningen av arbetstagarens teoretiska ålderspension, jämställer den period under vilken denna konvention är tillämplig med en period som fullgjorts i medlemsstaten och vid beräkningen endast beaktar de avgifter som nämnda arbetstagare betalat in enligt denna konvention, trots att arbetstagaren, innan vederbörande utnyttjade sin rätt till fri rörlighet, betalade in avgifter i medlemsstaten på grundval av högre avgiftsunderlag än det lägsta avgiftsunderlaget, och trots att en bofast arbetstagare som inte använt sig av sin rätt till fri rörlighet och som skrivit under en sådan konvention kan välja att betala avgifter på grundval av avgiftsunderlag som är högre än det lägsta avgiftsunderlaget.

I bilaga XI, rubriken ”Spanien”, punkt 2, till förordning nr 883/2004 föreskrivs nämligen att, vid beräkningen av grundbeloppet för den migrerande arbetstagarens pension, ska, med avseende på perioder som fullgjorts av arbetstagaren i andra medlemsstater, ”det avgiftsunderlag i Spanien som tidsmässigt ligger närmast referensperioderna användas”.

I en situation som den vid den nationella domstolen, i vilken den berörda arbetstagaren, innan vederbörande utnyttjade sin rätt till fri rörlighet, har betalat in avgifter till den berörda medlemsstatens socialförsäkringssystem på grundval av högre avgiftsunderlag än det lägsta avgiftsunderlaget, är det avgiftsunderlag som är relevant för beräkningen av arbetstagarens ålderspension den senaste avgiften som betalades in av nämnda arbetstagare i denna medlemsstat, det vill säga ett högre avgiftsunderlag än det lägsta avgiftsunderlag som föreskrivs i specialkonventionen.

När det i nationell rätt, i strid med unionsrätten, föreskrivs att olika grupper av personer ska behandlas på olika sätt ska de som ingår i den missgynnade gruppen behandlas på samma sätt och omfattas av samma system som det som övriga berörda omfattas av. När unionsrätten inte tillämpas korrekt utgör det system som den gynnade gruppen omfattas av den enda giltiga referensen (dom av den 13 juli 2016, Pöpperl,C‑187/15, EU:C:2016:550, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

Den ankommer visserligen på den domstol vid vilken tvisten har anhängiggjorts att, i enlighet med nationell rätt, bedöma vilket tillvägagångssätt som är det lämpligaste för att uppnå likabehandling av migrerande arbetstagare och bofasta arbetstagare. Det ska likväl betonas att detta mål, a priori, skulle kunna uppnås genom att även migrerande arbetstagare som har skrivit under en specialkonvention ges denna möjlighet, samt genom att denna grupp ges rätt att retroaktivt betala in avgifter på grundval av avgiftsunderlag som är högre än det lägsta avgiftsunderlaget, varmed de skulle kunna göra anspråk på ålderspension på grundval av dessa nya underlag.

(se punkterna 67, 68, 73, 75 och 76 samt domslutet)