1. 

Kan en man tjäna två herrar? När en av dessa herrar är Gud kan en kristen få en första vägledning i evangelierna: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. ( 2 ) (den oklanderliga ordväxlingen mellan Jesus från Nasaret och en laglärd som återges i liknelsen om den barmhärtige samariten visar emellertid tydligt att det är fullt möjligt att tjäna Gud och att höra till det juridiska skrået.) ( 3 ) När en munk vill bli registrerad som advokat hos ett advokatsamfund i en annan medlemsstat än den där han erhållit sin yrkestitel och tjäna både rättvisan och Gud är det också nödvändigt att beakta direktiv 98/5/EG. ( 4 )

2. 

Med denna begäran om förhandsavgörande vill Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland, nedan kallad den hänskjutande domstolen) få klarhet i huruvida det är förenligt med direktiv 98/5 att de behöriga myndigheterna nekar att registrera Monachos Eirinaios, ( 5 ) som är en munk i ett kloster i Grekland, som advokat verksam under hemlandets yrkestitel av den anledningen att munkar helt enkelt inte enligt nationell rätt kan införas i ett advokatsamfunds register. Detta föranleder frågan hur bestämmelserna i direktiv 98/5 rörande registrering av advokater som verkar under deras hemlands yrkestitel som innebär obligatoriska skyldigheter ska förenas med bestämmelserna om yrkesetik som gäller för sådana advokater vilka ger medlemsstaterna stort utrymme för egen bedömning. Domstolens tolkning ska ha som mål att direktivet tolkas på ett enhetligt och sammanhängande sätt.

3.

Skäl 1 i direktiv 98/5 belyser vikten av möjligheten för medborgarna i medlemsstaterna att utöva ett yrke antingen som egen företagare eller som anställd i en annan medlemsstat än den där de erhållit sin auktorisation. Skälen 2 och 3 anger att direktivet erbjuder ett alternativ till direktiv 89/48 för tillträde till advokatyrket i en värdmedlemsstat. ( 6 )

4.

I skäl 5 anges att en åtgärd ”inom detta område på gemenskapsnivå är berättigad inte endast därför att en sådan, jämfört med en generell ordning för erkännande, ger advokater större möjlighet att integreras i advokatyrket i värdlandet, utan också därför att en sådan åtgärd, som gör det möjligt för advokater att stadigvarande utöva verksamhet i ett värdland under sitt hemlands yrkestitel, uppfyller ett behov hos klienterna vilka, då handeln ökar bland annat till följd av den inre marknaden, söker råd i samband med gränsöverskridande transaktioner i vilka internationell rätt, gemenskapsrätt och nationell rätt överlappar varandra”.

5.

I skäl 6 anges att en åtgärd också är berättigad ”därför att endast några medlemsstater i dag tillåter att advokater från andra medlemsstater under sitt hemlands yrkestitel bedriver advokatverksamhet på deras territorium på ett annat sätt än genom tjänster. I de medlemsstater där det finns en sådan möjlighet är emellertid de bestämmelser som gäller till exempel verksamhetsfält och skyldigheten att registrera sig hos behöriga myndigheter mycket olika. Sådana olikheter medför ojämlik behandling och snedvridning av konkurrensen för medlemsstaternas advokater och utgör hinder för den fria rörligheten. Endast ett direktiv som bestämmer de närmare villkoren för utövande av advokatyrket på ett annat sätt än genom tjänster, av advokater som bedriver verksamhet under sitt hemlands yrkestitel, kan lösa dessa problem och ge advokater och klienter samma möjligheter i alla medlemsstater”.

6.

Av skäl 7 följer att rent interna förhållanden inte regleras i direktivet och att nationella bestämmelser för yrket berörs endast i den utsträckning som är nödvändig för att direktivets mål ska uppnås. Direktivet påverkar i synnerhet inte de nationella bestämmelserna om tillträde till advokatyrket och utövande av det under värdlandets yrkestitel.

7.

I skäl 8 anges att ”[d]e advokater som omfattas av detta direktiv bör vara skyldiga att registrera sig hos värdlandets behöriga myndighet, så att denna myndighet kan säkerställa att de följer de etiska och andra regler för yrket som gäller i värdlandet. Rättsverkningarna av denna registrering när det gäller de domkretsar, instanser och domstolar där advokater får uppträda, föreskrivs i de bestämmelser som gäller för advokater i värdlandet”.

8.

I skäl 9 anges att ”[a]dvokater som inte är integrerade i värdlandets advokatyrke måste i denna stat utöva sin verksamhet under sitt hemlands yrkestitel på ett sätt som tillförsäkrar klienterna tillräcklig information och gör det möjligt att skilja mellan dessa advokater och värdlandets advokater, som bedriver verksamhet med användande av värdlandets yrkestitel”.

9.

Av artikel 1.1 i direktivet framgår att direktivets syfte är att underlätta stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls. Artikel 1.2 definierar en advokat som ”varje person som är medborgare i en medlemsstat och som är behörig att utöva yrkesverksamhet med användande av en av följande titlar: … Grekland: Δικηγόρος [Dikigoros] … Cypern: Δικηγόρος [Dikigoros]”.

10.

I artikel 2 fastställs varje advokats rätt att under hemlandets yrkestitel permanent och i varje annan medlemsstat utöva sådan advokatverksamhet som närmare anges i artikel 5.

11.

Artikel 3 har följande lydelse:

”1.   En advokat, som önskar utöva verksamhet i en annan medlemsstat än den i vilken han har förvärvat sin auktorisation, skall ansöka om registrering hos den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.

2.   Värdlandets behöriga myndighet skall registrera advokaten efter uppvisande av bevis på att han har registrerats hos hemlandets behöriga myndighet. Värdlandets behöriga myndighet får kräva att det bevis som har utfärdats av hemlandets behöriga myndighet inte är mer än tre månader gammalt vid uppvisandet. Värdlandets behöriga myndighet skall underrätta hemlandets behöriga myndighet om denna registrering.”

12.

Av artikel 4 framgår att en advokat som utövar verksamhet i ett värdland under hemlandets yrkestitel ”skall utöva verksamheten under denna titel, vilken skall anges på hemlandets officiella språk eller på ett av hemlandets officiella språk på ett tydligt sätt för att undvika varje förväxling med värdlandets yrkestitel”.

13.

I artikel 5.1 definieras verksamhetsområdet för en advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel som ”samma slag av uppgifter som en advokat som utövar verksamhet under värdlandets relevanta yrkestitel”. Han får bland annat ”tillhandahålla juridisk rådgivning angående hemlandets rätt, gemenskapsrätten, internationell rätt och värdlandets rätt. Han skall alltid följa de processregler som gäller vid de nationella domstolarna”.

14.

Artikel 6.1 har följande lydelse: ”[o]beroende av vilka etiska och andra regler för yrket en advokat omfattas av i hemlandet, skall en advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel omfattas av samma yrkesmässiga och etiska regler som gäller för de advokater som utövar verksamhet under den relevanta yrkestiteln i värdlandet för all verksamhet som han utövar på värdlandets territorium”. I artikel 6.3 anges att värdlandet ”får föreskriva att en advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel skall teckna en försäkring för yrkesansvar eller ansluta sig till en garantifond för yrket, i enlighet med de bestämmelser som värdlandet föreskriver för sådan yrkesverksamhet som utövas på värdlandets territorium”.

15.

Artikel 7 i direktivet rör disciplinära förfaranden för det fall en advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel åsidosätter de skyldigheter som åvilar honom i värdlandet. I enlighet med artikel 7.1 ”skall värdlandets processregler, påföljder och bestämmelser om överklagande tillämpas”. Artikel 7.2–5 föreskriver följande:

”2.   Innan ett disciplinärt förfarande inleds gentemot en advokat, som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel, skall värdlandets behöriga myndighet snarast möjligt underrätta hemlandets behöriga myndighet om detta och lämna alla relevanta upplysningar. [Detta] skall tillämpas på motsvarande sätt när ett disciplinärt förfarande inleds av hemlandets behöriga myndighet …

3.   Värdlandets behöriga myndighet skall, utan att dess beslutanderätt inskränks, under hela det disciplinära förfarandet samarbeta med hemlandets behöriga myndighet. …

4.   Hemlandets behöriga myndighet skall, i enlighet med sina egna processuella och materiella regler, avgöra vilka följderna skall bli av ett beslut som värdlandets behöriga myndighet har fattat beträffande en advokat som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel.

5.   Även om det inte är en förutsättning för det beslut som fattas av värdlandets myndighet, skall den omständigheten att hemlandets behöriga myndighet tillfälligt eller slutgiltigt drar in auktorisationen att utöva advokatverksamhet automatiskt innebära att den berörda advokaten tillfälligt eller slutgiltigt fråntas rätten att utöva verksamhet i värdlandet under hemlandets yrkestitel.”

16.

Av artikel 9 framgår att ”ett avslag på en sådan ansökan om registrering som avses i artikel 3 eller ett beslut att återkalla en sådan registrering samt beslut om disciplinära påföljder skall motiveras”. Dessa beslut ska kunna bli föremål för domstolsprövning.

17.

Direktiv 98/5 införlivades med grekisk rätt genom Presidentdekret 152/2000 ”Förenkling av stadigvarande utövande av advokatyrket i Grekland för advokater som erhållit titeln i en annan medlemsstat i EU” ((Proedriko Diatagma 152/2000, Diefkolynsi tis monimis askisis tou dikigorikoy epaggelmatos stin Ellada apo dikigorous pou apektisan ton epaggelmatiko tous titlo se allo kratos-melos tis EE, nedan kallat presidentdekretet).

18.

I artikel 5.1 föreskrivs att en advokat, för att kunna utöva yrket som advokat i Grekland, ska vara registrerad i förteckningen hos advokatsamfundet i det distrikt där advokaten avser att utöva sin verksamhet och ha sitt kontor i samma distrikt. I artikel 5.2 anges att styrelsen för nämnda advokatsamfund ska pröva en ansökan om registrering efter det att följande intyg har getts in: i) en officiell handling som visar medborgarskap i en medlemsstat, ii) ett utdrag ur belastningsregistret och iii) ett intyg avseende registrering från den behöriga myndighet i hemlandet som har tilldelat yrkestiteln eller från en annan behörig myndighet i hemlandet.

19.

Härutöver anges i artikel 8.1 att ”oberoende av de yrkesetiska reglerna som advokaten omfattas av i sitt hemland, omfattas denne av samma yrkesetiska regler som andra advokater som är medlemmar i det berörda advokatsamfundet avseende all den verksamhet som advokaten bedriver i Grekland. I synnerhet omfattas denne … av de regler som rör utförandet av en advokats uppgifter i Grekland, särskilt av dem som avser utövande av verksamhet som är oförenlig med och främmande för advokatyrket, tystnadsplikt, yrkesetik, marknadsföring, yrkesheder och ett korrekt utövande av advokatyrket”.

20.

Artikel 1 i lag 4194/2013 (Kodikas dikigoron, nedan kallad lagen om advokater) föreskriver att en advokat utövar ett offentligt ämbete som utgör en hörnsten i upprätthållandet av rättsstaten. En advokat ska utföra sina uppdrag med yrkesmässig omsorg och inte godta råd eller anvisningar som strider mot lag eller som är oförenliga med klientens intresse. ( 7 )

21.

Artikel 6 har rubriken ”villkor för att bli advokat – hinder”. Den fastställer två positiva villkor för att bli advokat, nämligen i) innehav av grekiskt medborgarskap eller medborgarskap i en annan medlemsstat eller i en stat inom EES och ii) innehav av juridisk examen tillsammans med fyra hinder som innefattar att inte vara präst eller munk.

22.

Artikel 7.1 har rubriken ”förlust ipso jure av ställning som advokat”. Den föreskriver bland annat att den som är präst eller munk eller som erhåller eller innehar en betald tjänst enligt ett avtal som innebär ställning som anställd eller offentlig tjänsteman hos en offentligrättslig juridisk person förlorar ipso jure ställningen som advokat och ska avföras från medlemsförteckningen för det advokatsamfund i vilket han är medlem. ( 8 ) En advokat som blir föremål för tillämpning av artikel 7.1 är skyldig att avge en förklaring till det advokatsamfund där han är registrerad och att avgå. ( 9 )

23.

I artikel 23 föreskrivs att en advokat är skyldig att ha sitt säte och kontor inom domsagan för domstolen i första instans där han utsetts till advokat. I artikel 82 föreskrivs, utom i ett fåtal angivna fall, att en advokat inte får tillhandahålla sina tjänster utan vederlag.

24.

Enligt artikel 39 i lag 590/1977 om stadgan för den grekiska kyrkan (Katastatikos Chartis tis Ekklisias tis Ellados) är kloster religiösa inrättningar i vilka de kvinnor och män som gått i kloster kan föra ett asketiskt liv enligt avgivna klosterlöften och i enlighet med den ortodoxa kyrkans heliga regler och traditioner för ett liv i kloster. Klostrens verksamhet står under andlig tillsyn av biskopen för området i fråga.

25.

Artikel 56.3 förbjuder den som omfattas av klosterdisciplin att resa utanför sitt kyrkliga område utan tillstånd av sin religiösa överordnade. Han måste också erhålla tillstånd av stiftets biskop för att uppehålla sig inom ett annat område under mer än sammanlagt två månader under samma kalenderår.

26.

I artikel 18 i lag 3414/1909 (Peri Genikou Ekklisastikou Tameiou kai dioikiseos Monastirion, nedan kallad lagen om kyrkofonder och förvaltning av kloster) föreskrivs att när någon underställer sig klosterdisciplinen övergår dennes ägodelar till klostret med undantag för den del som förbehålls arvingarna enligt arvsrättsliga regler.

27.

Monachos Eirinaios är munk i ett kloster i Grekland. ( 10 ) Han är också behörig advokat och har varit ledamot av Pagkyprios Dikigorikos Syllogos (Cyperns advokatsamfund, nedan kallat PDS) sedan den 11 december 2014.

28.

Han begärde den 12 juni 2015 att bli registrerad i Dikigorikos Syllogos Athinon (Atens advokatsamfund, nedan kallat DSA) som advokat som förvärvat sin yrkestitel i en annan medlemsstat. Styrelsen för DSA avslog den 18 juni 2015 hans begäran. Detta beslut grundades på artikel 8.1 i presidentdekretet som föreskriver att nationella bestämmelser om oförenliga verksamheter (specifikt att vara en präst eller munk) även gäller för advokater som vill utöva yrket i Grekland under sitt hemlands yrkestitel.

29.

Monachos Eirinaios överklagade den 29 september 2015 detta beslut till den hänskjutande domstolen.

30.

Den hänskjutande domstolen har konstaterat att de yrkesetiska regler som gäller för grekiska advokater inte tillåter att munkar verkar som advokater av de skäl som anförts av DSA, det vill säga på grund av att det saknas garantier för deras oberoende, att det finns tvivel beträffande deras förmåga att fullt ut ägna sig åt sina uppgifter och huruvida de kan handlägga tvistiga mål, att det ställs krav på att de faktiskt (inte fiktivt) är etablerade inom den ifrågavarande förstainstansdomstolens geografiska domsaga och att det finns en skyldighet att inte tillhandahålla tjänster utan vederlag. Om advokatsamfundet i fråga skulle vara skyldigt att registrera en munk i enlighet med artikel 3 i direktiv 98/5 i syfte att han skulle kunna utöva sin verksamhet under sitt hemlands yrkestitel skulle samfundet sedan tvingas att omgående konstatera att han hade åsidosatt de yrkesetiska bestämmelserna i den nationella rätten, vilka är tillämpliga enligt artikel 6 i direktivet, då dessa bestämmelser förbjuder munkar att utöva yrket som advokat.

31.

Den hänskjutande domstolen hänvisar också till sin egen praxis i vilken den förklarat att bestämmelsen i lagen om advokater som tidigare var i kraft och som förbjöd präster att vara advokater inte stod i strid med likhetsprincipen och friheten att utöva ett yrke och att arbeta. För det första kräver allmänintresset att en advokat uteslutande ägnar sig åt sina åligganden och för det andra innebär verksamheten som advokat tvistehantering vilket är oförenligt med en prästs religiösa ställning. ( 11 ) Den hänskjutande domstolen har också tidigare konstaterat att den bestämmelsen inte strider mot artikel 13 i den grekiska konstitutionen, artikel 52 i EG-fördraget (nu artikel 49 FEUF) (då omständigheterna i detta tidigare mål rörde en rent inhemsk situation) och artikel 9 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. ( 12 )

32.

Mot denna bakgrund har den hänskjutande domstolen begärt förhandsavgörande av följande fråga:

”Ska artikel 3 i direktiv 98/5 tolkas så, att det enligt nationell rätt kan vara förbjudet att registrera en munk tillhörande grekiska kyrkan som advokat vid den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat än den där han erhållit sin yrkestitel, i syfte att han ska utöva sitt yrke i denna medlemsstat men under hemlandets yrkestitel, på grund av att munkar inom den grekiska kyrkan enligt nationell rätt inte kan vara registrerade i advokatsamfundets förteckning, eftersom de på grund av sin ställning inte kan lämna de garantier som anses nödvändiga för utövande av advokatverksamhet?”

33.

Skriftliga yttranden har getts in av Monachos Eirinaios, den grekiska och den nederländska regeringen samt Europeiska kommissionen. Vid förhandlingen den 18 september 2018 yttrade sig Monachos Eirinaios, DSA, den grekiska regeringen och kommissionen muntligen.

34.

Olika direktiv är tillämpliga på olika aspekter av den situation som råder när en advokat avser vara verksam i en annan medlemsstat. Således behandlar direktiv 2005/36 erkännande av yrkeskvalifikationer, medan rådets direktiv 77/249/EEG avser friheten att tillhandahålla tjänster. ( 13 ) Direktiv 2006/123/EG avser en lång rad verksamheter på den inre marknaden inbegripet tillhandahållande av juridisk rådgivning i samband med både etablering och tillhandahållande av tjänster. ( 14 ) Direktiv 98/5 är tillämpligt på advokater som avser bedriva stadigvarande verksamhet i värdmedlemsstaten.

35.

Den nederländska regeringen har i sina skriftliga yttranden påstått att direktiv 98/5 inte innehåller några yrkesetiska regler för advokater och att ledning kan erhållas från andra direktiv som kan vara tillämpliga.

36.

Jag delar inte den uppfattningen.

37.

Direktiv 77/249 behandlar advokaters tillhandahållande av tjänster och inte etableringsfrihet. ( 15 ) Målet vid den hänskjutande domstolen rör emellertid ett advokatsamfunds vägran att registrera en advokat som erhållit sin yrkestitel i en annan medlemsstat. Föremålet för tolkningsfrågan är därför etablering som advokat som regleras i direktiv 98/5 och inte friheten att tillhandahålla juridiska tjänster. ( 16 )

38.

Direktiv 2005/36 är tillämpligt på advokater som vill etablera sig omedelbart under värdmedlemsstatens yrkestitel. Det påverkar inte tillämpningen av direktiv 98/5 ( 17 ) och saknar betydelse här. Monachos Eirinaios begär registrering för att utöva verksamhet under sin cypriotiska yrkestitel.

39.

Direktiv 2006/123 är förvisso tillämpligt på juridiska tjänster och omfattar inte endast tillhandahållande av tjänster utan även etablering. ( 18 ) Artikel 25 i det direktivet som åberopas av den nederländska regeringen i dess skriftliga yttrande är emellertid endast tillämplig vid utövande av ekonomiska verksamheter på flera olika områden. Monachos Eirinaios är en person som omfattas av klosterdisciplin och denna verksamhet – som är hans ”parallella verksamhet” till verksamheten som advokat – passar inte in under den rubriken.

40.

Den situation som Monachos Eirinaios befinner sig i omfattas klart av tillämpningsområdet för direktiv 98/5. Han är en advokat som har en yrkestitel som är giltig i en medlemsstat (som således ingår i den personkrets som omfattas av direktiv 98/5 som anges i artikel 1.1 och 1.2 däri) som vill utöva stadigvarande verksamhet i en annan medlemsstat under sitt hemlands yrkestitel (och uppfyller således villkoren för det gränsöverskridande momentet och det materiella tillämpningsområdet för direktiv 98/5 som anges i artikel 1.1 däri). Härav följer att förenligheten med unionsrätten av nationella bestämmelser som förbjuder munkar att vara registrerade som advokater under deras hemlands yrkestitel av den anledningen att de inte uppfyller vissa krav som ställs på advokater ska bedömas på grundval av detta direktiv.

41.

Syftet med direktiv 98/5 är att förbättra fri rörlighet för advokater genom att underlätta det stadigvarande utövandet av det yrket i en annan medlemsstat än den i vilken yrkesauktorisationen erhölls. ( 19 ) (I det följande kommer jag att för enkelhetens skull att beteckna dessa advokater som ”migrerande advokater”.)

42.

I syfte att främja den inre marknaden har direktivet som mål att erbjuda advokater och konsumenter av juridiska tjänster i alla medlemsstater samma möjligheter. Det avser i synnerhet att fylla behov hos konsumenter av juridiska tjänster som då handeln ökar till följd av den inre marknaden söker råd i samband med gränsöverskridande transaktioner i vilka internationell rätt, gemenskapsrätt och nationell rätt ofta överlappar varandra. ( 20 )

43.

Direktivet syftar således bland annat till att eliminera skillnaderna i nationella bestämmelser beträffande villkoren för registrering hos de behöriga myndigheterna vilket föranledde ojämlik behandling och hinder för den fria rörligheten. ( 21 ) Ett ömsesidigt erkännande av yrkestitlarna för migrerande advokater som önskar utöva verksamhet under den yrkestitel som erhållits i hemlandet bidrar till att direkivets mål uppnås. ( 22 )

44.

Samtidigt som direktivet rör etableringsrätten behandlar det varken tillträdet till advokatyrket eller utövandet av detta yrke under värdlandets yrkestitel. ( 23 )

45.

Vid eftersträvande av dess mål måste direktivet göra en avvägning mellan olika intressen.

46.

För det första avväger det den ”automatiska” rätten för migrerande advokater att bli registrerade hos de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten utan värdmedlemsstatens föregående kontroll av deras yrkeskvalifikationer (artikel 3.2) mot behovet att upplysa konsumenter av juridiska tjänster om omfattningen av sådana advokaters kunskaper, varför migrerande advokater endast tillåts utöva sin verksamhet under sitt hemlands yrkestitel uttryckt på hemlandets språk (artikel 4.1). ( 24 )

47.

För det andra ges migrerande advokater rätt att tillhandahålla juridisk rådgivning och företräda och försvara klienter inför rätta, om nödvändigt tillsammans med en advokat som har rätt att uppträda inför domstolen i fråga (artikel 5). I gengäld ska de vara registrerade hos den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och omfattas av samma yrkesmässiga och etiska regler som gäller i den staten (artiklarna 3 och 6). ( 25 )

48.

Fastän artikel 3.2 i direktiv 98/5 harmoniserar de krav som ska uppfyllas av advokater som vill utöva sitt yrke under sitt hemlands yrkestitel i) reglerar direktivet inte rent interna förhållanden (skäl 7), ii) det påverkar inte de nationella bestämmelserna om tillträde till advokatyrket och utövande av det under värdlandets yrkestitel (skäl 7) och iii) det föreskriver att advokater ska följa de yrkesetiska regler som gäller i den staten (skäl 8 och artikel 6). ( 26 )

49.

I korthet är direktiv 98/5 ett hybriddirektiv som behandlar etableringsfriheten för migrerande advokater som vill utöva sitt yrke under sitt hemlands yrkestitel genom att harmonisera vissa aspekter samtidigt som det ger medlemsstaterna ett väsentligt självbestämmande i andra avseenden. Befrämjande av fri rörlighet vägs mot behovet att se till att konsumenterna är skyddade och att migrerande advokater fullgör sina yrkesplikter i värdmedlemsstaten med respekt för en god rättsskipning. Följden blir att det finns en inbyggd spänning mellan tillgång till verksamheten (artikel 3) och reglerna om utövande av verksamheten (artikel 6).

50.

Den hänskjutande domstolens fråga avser i huvudsak huruvida artikel 3 i direktiv 98/5 ska tolkas så att den tillåter nationella bestämmelser som förbjuder att munkar registreras som advokater under sitt hemlands yrkestitel på den grunden att de inte uppfyller vissa krav som är nödvändiga för att vara verksam som advokat.

51.

Monachos Eirinaios och kommissionen har anfört att artikel 3 i direktiv 98/5 enligt domstolens praxis innebär en fullständig harmonisering av ifrågavarande regler. Uppvisande för den behöriga myndigheten i värdlandet av bevis på registrering hos hemlandets behöriga myndighet är det enda villkor som uppställts för registrering av den berörde i värdlandet. ( 27 ) Huruvida denna person uppfyller de olika kraven för att verka som advokat kontrolleras av advokatsamfundet i fråga i ett senare skede.

52.

Kommissionen har tillagt att frågan huruvida artikel 7.1 i direktiv 98/5 (som avser disciplinärt förfarande för det fall en advokat som verkar under sitt hemlands yrkestitel inte uppfyller de krav som gäller i värdmedlemsstaten) är tillämplig på Monachos Eirinaios ligger utanför förevarande mål som endast rör hans rätt att bli registrerad hos DSA.

53.

Vid förhandlingen anförde DSA att en systematisk tolkning av artiklarna 3.2 och 6.1 i direktiv 98/5, mot bakgrund av dess skäl, skulle leda till slutsatsen att ett advokatsamfund kan neka registrering av en advokat som vill verka under sitt hemlands yrkestitel när det framgår av ingivna handlingar att det föreligger hinder mot en sådan registrering enligt nationell rätt.

54.

Den grekiska regeringen har gjort gällande att artikel 3 i direktiv 98/5 ska tolkas i förening med artikel 6 däri. Om en munk skulle registreras hos DSA under sitt hemlands yrkestitel skulle han omedelbart behöva avregistreras i enlighet med de grekiska yrkesetiska reglerna. Detta skulle vara en absurd följd. Den grekiska regeringen anser att en munk inte har det oberoende som krävs för att verka som advokat.

55.

Den nederländska regeringen har påstått att artikel 3 i direktiv 98/5 utgör hinder för en nationell lagstiftning som förbjuder att en munk registreras och verkar som advokat under sitt hemlands yrkestitel. Artikel 6 i direktivet innehåller inte en heltäckande beskrivning av yrkesetiska regler som därför bör prövas mot bakgrund av andra bestämmelser i sekundärrätten som exempelvis artikel 25.1 a i direktiv 2006/123.

56.

Artikel 3.2 i direktiv 98/5 behandlar endast registrering av migrerande advokater hos den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten. Den anger att denna myndighet ”ska registrera advokaten” efter uppvisande av det relevanta intyget.

57.

Denna bestämmelse syftar till att få slut på skillnaden i nationella bestämmelser i fråga om villkoren för registrering hos de behöriga myndigheterna och inför en mekanism för ömsesidigt erkännande av migrerande advokaters yrkestitlar (se punkt 43 ovan). Den innebär en fullständig harmonisering av de villkor som ska vara uppfyllda innan etableringsrätten enligt direktivet kan utövas. En advokat som vill bedriva stadigvarande verksamhet i en annan medlemsstat än den där han eller hon har erhållit sin auktorisation är skyldig att ansöka om registrering hos den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Denna myndighet ska genomföra denna registrering ”efter uppvisande av bevis på att han har registrerats hos hemlandets behöriga myndighet”. ( 28 )

58.

Enligt domstolens fasta praxis är uppvisande för den behöriga myndigheten i värdlandet av bevis om registrering hos den behöriga myndigheten i hemlandet det enda villkor som ställs för att registrera den berörde i värdlandet. Registrering i värdlandet är då obligatorisk och medför rätt för den berörda personen att utöva sitt yrke där under sitt hemlands yrkestitel. ( 29 ) Denna bedömning bekräftas i kommisssionens förslag som i motiveringen till artikel 3 anger att ”registrering är en automatisk rättighet om den berörde uppvisar bevis på att han har registrerats hos hemlandets behöriga myndighet” (min kursivering). Registreringen ger den migrerande advokaten tillträde till att utöva yrkesverksamhet i värdmedlemsstaten.

59.

Domstolen har således redan förklarat att italienska medborgare som efter att ha tagit universitetsexamen i juridik i Italien tog en ytterligare universitetsxamen i Spanien och registrerades som advokater i den medlemsstaten måste anses uppfylla samtliga villkor som krävs för att registreras hos ett italienskt advokatsamfund vid uppvisande av ett intyg om deras registrering i Spanien. ( 30 )

60.

På samma sätt fann domstolen i målet Wilson att ett krav på att advokater som utövar sitt yrke under sitt hemlands yrkestitel ska delta vid ett muntligt samtal för att göra det möjligt för advokatsamfundets styrelse att kontrollera huruvida de behärskar myndighets- och domstolsspråken i värdmedlemsstaten inte var förenligt med direktiv 98/5. ( 31 )

61.

Det följer av denna rättspraxis att medlemsstaterna inte efter egen bedömning får införa ytterligare krav för registrering av migrerande advokater under sitt hemlands yrkestitel.

62.

På ett sätt är därför svaret på den hänskjutande domstolens fråga okomplicerat. Artikel 3.2 i direktiv 98/5 förbjuder införandet av ett ytterligare villkor, som exempelvis att inte vara en munk, för registrering av en advokat med sitt hemlands yrkestitel.

63.

Undergrävs denna slutsats av samverkan mellan artikel 3 och artikel 6 i direktiv 98/5 och förekomsten av nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att advokater som är (eller blir) munkar omedelbart ska avföras från advokatsamfundets förteckning eller i vilka det åläggs vissa skyldigheter såsom kravet att ha ett säte och ett kontor inom domkretsen för domstolen i första instans där den berörda personen har utsetts som advokat eller att uppbära ersättning för utförda tjänster?

64.

Att döma av de uppgifter som lämnats till domstolen förefaller bestämmelsen i nationell rätt som förbjuder munkar att bli advokater återkomma i form av ett förbud mot att vara munk och verka som advokat. ( 32 ) Huruvida detta verkligen är fallet som en korrekt tolkning av nationell rätt ankommer på den nationella domstolen att bedöma. Andra nationella bestämmelser som åberopats av DSA och den grekiska regeringen innefattar skyldigheterna att vara oberoende, att ägna sig uteslutande åt sina yrkesåligganden och att ha ett säte och ett kontor i domkretsen för den domstol i första instans där man är utsedd som advokat och förbudet mot att tillhandahålla tjänster utan vederlag. Det anförda argumentet är i huvudsak att då den som är munk ”kommer” att åsidosätta de yrkesetiska reglerna blir följden att han inte ska registreras som advokat över huvud taget.

65.

Det är viktigt att inleda denna del av bedömningen med att erinra sig exakt vad frågan i målet gäller (och vad den inte gäller). Förevarande mål rör en migrerande advokat som avser att etablera sig och bedriva verksamhet under sitt hemlands yrkestitel. Det avser inte rätten för Grekland eller någon annan medlemsstat att föreskriva de villkor som ska gälla för att få auktorisation som advokat enligt dess egna regler och för verksamhet under dess egna yrkestitel.

66.

Tillåter artikel 6 i direktiv 98/5 att en medlemsstat förbjuder en person som har rätt att bli registrerad enligt artikel 3 i det direktivet att verka där som advokat under sitt hemlands yrkestitel av den anledningen att han på grund av sin religiösa ställning per definition inte kan agera på det sätt som krävs för att kunna utöva yrket som advokat?

67.

Jag anser här att det vid bedömningen ska göras åtskillnad mellan å ena sidan den specifika regeln att en präst eller munk inte kan vara advokat och å andra sidan de olika särskilda yrkesetiska regler som åberopas av DSA (exempelvis att ägna sig uteslutande åt en advokats åligganden eller att ha ett säte och ett kontor inom ett visst geografiskt område).

68.

Jag godtar inte att den förra regeln vederbörligen ska betecknas som en yrkesetisk regel som omfattas av medlemsstatens ansvarsområde enligt artikel 6 i direktiv 98/5. En sådan regel förefaller när den granskas närmare vara en regel att personer med särskilda egenskaper inte ska tillåtas utöva verksamheten. Det outtalade antagandet är att då personen A har dessa egenskaper kommer han så snart han påbörjar verksamheten med nödvändighet att uppträda på ett visst sätt som inte är godtagbart enligt den etiska normen. Men detta är ett antagande och yrkesetiska regler syftar till att reglera faktiskt handlande och inte ett förmodat framtida beteende. Om man ersätter ”munk” med ”person med rött hår” i det nyss angivna exemplet blir det genast tydligt varför en sådan regel inte i egentlig mening är en yrkesetisk regel.

69.

Jag tillägger att en sådan regel, såvitt jag förstår, dessutom i verkligheten skulle beröva den drabbade personen dennes processuella rättigheter som ges i artiklarna 7 och 9 i direktiv 98/5. Om det antas att en person med rött hår automatiskt kommer att (till exempel) bryta tystnadsplikten och att han eller hon därför bestraffas i förväg genom att avföras från advokatregistret innan han ens påbörjar sin verksamhet hur skulle då det noggranna bilaterala förfarandet enligt artikel 7 mellan värdmedlemsstaten och hemmedlemsstaten eller rätten till domstolsprövning enligt artikel 9 åstadkomma något verkligt skydd?

70.

Då endast yrkesetiska regler omfattas av artikel 6 i direktiv 98/5 är följden att en nationell regel som innehåller ett absolut förbud för en munk att verka som advokat inte kan tillämpas på en migrerande advokat som har rätt till registrering enligt artikel 3 och som avser att bedriva verksamhet under sitt hemlands yrkestitel.

71.

Vad gäller den andra kategorin av regler som angetts ovan?

72.

Det framgår klart av artikel 6.1 i direktiv 98/5 att advokater som bedriver verksamhet under sitt hemlands yrkestitel i en värdmedlemsstat omfattas av samma yrkesetiska regler som advokater som verkar under den statens yrkestitel. ( 33 ) Det följer således av artiklarna 6 och 7 i det direktivet att sådana advokater ska följa två uppsättningar av yrkesetiska regler: deras hemlands regler och värdlandets regler. Om de underlåter att göra det ådrar de sig disciplinära påföljder och kan bli föremål för yrkesmässigt ansvar. ( 34 )

73.

Därför anser jag att de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inte har rätt att i förväg anta att på grund av att den berörda personen har en religiös ställning (eller för den delen är ateist eller medlem i en viss politisk eller filosofisk grupp) kommer han eller hon automatiskt och oundvikligen att uppträda på ett sätt som strider mot disciplinreglerna för advokater i den medlemsstaten. De ska därför avvakta och se hur den berörda personen faktiskt uppträder i praktiken. Det är när allt kommer omkring vad yrkesetiska regler är avsedda att reglera.

74.

Som domstolen förklarade i målet Jakubowska har yrkesetiska regler inte harmoniserats till skillnad från de villkor som ska vara uppfyllda för att kunna registreras och kan därför innehålla betydande skillnader i förhållande till de regler som gäller i hemlandet. Den omständigheten att en advokat inte har följt dessa regler kan leda till att denne avregistreras i värdmedlemsstaten. ( 35 ) Domstolen betonade också att det är nödvändigt att undvika intressekonflikter för att kunna utöva advokatyrket och det krävs i synnerhet att advokater ska inta en oberoende ställning gentemot offentliga myndigheter och andra aktörer så att de inte påverkas av dem. Den omständigheten att vissa yrkesetiska regler är restriktiva utgör således i sig ingen grund för kritik. Förutom att dessa regler ska tillämpas på samtliga advokater som är registrerade i denna medlemsstat utan åtskillnad ska de dock inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet därmed. ( 36 )

75.

För den nödvändiga bedömningen måste de mål som eftersträvas med den nationella lagstiftningen först klarläggas. ( 37 ) Den hänskjutande domstolen har förklarat att skälet för förbudet mot att munkar verkar som advokater är att allmänintresset kräver att en advokat ägnar sig uteslutande åt sina åligganden i förening med att verksamheten som advokat medför handläggning av tvister vilket är oförenligt med en munks religiösa ställning. Den hänskjutande domstolen har också nämnt kravet på yrkesmässigt oberoende och friheten att åta sig uppdrag. Specifika underordnade yrkesetiska regler som åberopats och som det påstås att en munk inte kan följa innefattar skyldigheten att ha ett säte och ett kontor i domkretsen för den domstol i första instans där den berörda personen är utsedd som advokat och förbudet mot att tillhandahålla tjänster utan vederlag.

76.

Det förda resonemanget förefaller kombinera vad som förvisso i egentlig mening kan beskrivas som ”mål” (och lovvärda mål dessutom) – upprätthållande av god rättskipning och säkerställande av att klienten har tillgång till opartisk och korrekt yrkesmässig rådgivning – med det återkommande antagandet att en person som har en religiös ställning ”uppenbarligen” inte kan uppträda på ett sätt som är förenligt med dessa mål. Detta antagande kan förvisso vara riktigt med avseende på en viss advokats yrkesmässiga beteende. Det kan emellertid också vara felaktigt. Detta kan bäst visas med två (tänkta) exempel.

77.

Munken X påbörjar en yrkesmässig verksamhet som advokat i form av en mindre, intellektuell sidoaktivitet som ett komplement till hans religiösa liv. Han vägrar regelmässigt att företräda ”dåliga” människor, han vinklar alltid sin juridiska rådgivning så att den i alla avseenden överensstämmer med vad han anser vara moraliskt passande att hans klient ska göra för att respektera kyrkans religiösa budskap och är inte regelbundet tillgänglig inom det geografiska område inom vilket han utsetts som advokat. Hans uppträdande i praktiken åsidosätter klart de detaljerade yrkesetiska reglerna i värdmedlemsstaten och undergräver de mål av allmänintresse som eftersträvas med dessa regler. Det är tydligt att de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten kan (och förvisso bör) inleda ett disciplinärt förfarande mot munken X. Grundat på de omständigheter som jag har beskrivit kommer detta förfarande att utmynna i att han avregistreras i värdmedlemsstaten (Jag tillägger att han mycket väl också kan få problem med disciplinreglerna i hemmedlemsstaten). Allt detta kommer emellertid att inträffa med iakttagande av att lagen får ha sin gilla gång och munken X kommer att ha tillgång till domstolsprövning för att angripa beslutet att utesluta honom.

78.

Munken Y diskuterar med sina religiösa överordnade de yrkesmässiga krav som han kommer att omfattas av om han börjar utöva advokatverksamhet. De granskar tillsammans de tillämpliga bestämmelserna punkt efter punkt. Han erhåller erforderlig dispens för att kunna ha ett föreskrivet säte och ett kontor i det geografiska område i vilket han utsetts. De kommer överens om att han ska debitera sedvanligt arvode för sina tjänster och överföra det till en utvald välgörenhetsorganisation. Han befrias från formellt deltagande i den gemensamma bönen under arbetsdagen så att han kan ägna sig uteslutande åt sina åligganden som advokat. Hans religiösa överordnade förbinder sig att respektera hans yrkesmässiga oberoende. Med dessa förutsättningar påbörjar munken Y sin advokatverksamhet och hans uppträdande som advokat är oklanderligt. Grundat på de omständigheter som jag har beskrivit är det tydligt att det vore objektivt omotiverat att inleda ett disciplinförfarande mot honom, än mindre att utesluta honom. Fastän han är munk iakttar han de relevanta yrkesetiska reglerna.

79.

Jag har avsiktligt gett tänkta exempel. Det är inte domstolens uppgift att spekulera i vad som kommer att hända om och när Monarchos Eirinaios påbörjar sin verksamhet. Den enda slutsats jag kommer till här – och jag påstår vördnadsfullt att det är den enda aspekt av målet som domstolen behöver behandla vid besvarandet av tolkningsfrågan – är att artikel 6 i direktiv 98/5 inte tillåter att en medlemsstat automatiskt förbjuder en person som har rätt att bli registrerad enligt artikel 3 att bedriva verksamhet i den medlemsstaten som advokat under sitt hemlands titel på den grunden att han eller hon, i sin egenskap av en person underställd religiös disciplin, per definition inte kan uppträda på föreskrivet sätt för att ge de garantier som krävs för att utöva advokatyrket.

80.

Mot bakgrund av föregående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar den fråga som ställts av Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland) på följande sätt:

– Artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en nationell regel som förbjuder att en person registreras som advokat under sitt hemlands yrkestitel av den anledningen att han är munk. Artikel 6 i samma direktiv tillåter inte att en medlemsstat automatiskt förbjuder en person som har rätt att bli registrerad enligt artikel 3 att bedriva verksamhet i den medlemsstaten som advokat under sitt hemlands titel på den grunden att han eller hon, i sin egenskap av en person underställd religiös disciplin, per definition inte kan uppträda på föreskrivet sätt för att ge de garantier som krävs för att utöva advokatyrket.