1)

Artikel 3.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, ska tolkas så, att den omständigheten, att en medlemsstat inte har underrättat kommissionen om notarius publicus utövande av rättsliga funktioner, i enlighet med denna bestämmelse, inte är avgörande för huruvida notarius publicus ska anses utgöra en ”domstol”.

Artikel 3.2 första stycket i förordning nr 650/2012 ska tolkas så, att en notarius publicus som på enhällig begäran av samtliga parter i förfarandet vid notarius publicus, såsom det förfarande som är i fråga i det nationella målet, upprättar ett arvsintyg, inte ska anses utgöra en ”domstol” i den mening som avses i den bestämmelsen, och följaktligen ska artikel 3.1 g i samma förordning tolkas så, att en sådan handling inte utgör en ”dom” i den mening som avses i den bestämmelsen.

2)

Artikel 3.1 i) i förordning nr 650/2012 ska tolkas så, att ett arvsintyg, såsom det polska arvsintyget, som upprättats av en notarius publicus på enhällig begäran av samtliga parter i förfarandet vid notarius publicus, utgör en ”officiell handling” i den mening som avses i den bestämmelsen, vars utfärdande kan åtföljas av det formulär som avses i artikel 59.1 andra stycket i den förordningen, vilket motsvarar det formulär som avses i bilaga 2 till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1329/2014 av den 9 december 2014 om fastställande av de formulär som avses i förordning (EG) nr 650/2012.