|
14.1.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 16/11 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 13 november 2018 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Finland) – utlämningsförfarandet avseende Denis Raugevicius
(Mål C-247/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Medborgarskap i Europeiska unionen - Artiklarna 18 och 21 FEUF - Begäran till en medlemsstat från ett tredjeland angående utlämning av en unionsmedborgare som är medborgare i en annan medlemsstat och har utnyttjat rätten till fri rörlighet i den första medlemsstaten - Begäran som ingetts i syfte att verkställa en frihetsberövande påföljd och inte för lagföring - Förbud mot utlämning som endast tillämpas för medborgare i medlemsstaten - Begränsning av den fria rörligheten - Rättfärdigandegrund som avser att förhindra att personer som har begått brott undgår straff - Proportionalitet))
(2019/C 16/13)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Högsta domstolen
Part i målet vid den nationella domstolen
Denis Raugevicius
Domslut
Artiklarna 18 och 21 FEUF ska tolkas så, att när det inkommit en begäran från ett tredjeland om utlämning av en medborgare i Europeiska unionen som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, och begäran inte avser lagföring utan verkställighet av en frihetsberövande påföljd, den anmodade medlemsstaten, vars lagstiftning förbjuder utlämning av egna medborgare utanför unionen för verkställighet av en påföljd och föreskriver en möjlighet att en sådan påföljd som utdömts i utlandet avtjänas i denna medlemsstat, är skyldig att säkerställa att denna unionsmedborgare, i den mån denne är stadigvarande bosatt i medlemsstaten, behandlas på samma sätt som medlemsstaten behandlar sina egna medborgare vad gäller utlämning.