|
15.4.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 139/10 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2019 (begäran om förhandsavgörande från undesfinanzhof — Tyskland) — X-GmbH mot Finanzamt Stuttgart — Körperschaften
(Mål C-135/17)( (1))
(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för kapital - Kapitalrörelser mellan medlemsstaterna och tredjeland - Standstill-klausul - En medlemsstats nationella lagstiftning om mellanliggande bolag med hemvist i tredjeland - Efter ändring av den lagstiftningen återinförs den tidigare lagstiftningen - Ett bolag med hemvist i tredjeland har uppburit inkomster till följd av att det innehar fordringar på ett bolag med hemvist i en medlemsstat - Inkomsterna har inkluderats i beskattningsunderlaget för en skattskyldig person med skattehemvist i en medlemsstat - Restriktion för den fria rörligheten för kapital - Motivering)
(2019/C 139/07)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesfinanzhof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: X-GmbH
Motpart: Finanzamt Stuttgart — Körperschaften
Domslut
|
1) |
Standstill-klausulen som föreskrivs i artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att artikel 63.1 FEUF inte utgör hinder för tillämpningen av en restriktion för kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, vilken i huvudsak var i kraft den 31 december 1993 enligt en medlemsstats lagstiftning, trots att restriktionen efter detta datum har utvidgats till att även gälla investeringar som inte innebär en direktinvestering. |
|
2) |
Standstill-klausulen som föreskrivs i artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att förbudet i artikel 63.1 FEUF ska tillämpas på en restriktion för kapitalrörelser till eller från tredjeland som gäller direktinvesteringar, i de fall då den nationella skattelagstiftning som utgör grunden för restriktionen, efter den 31 december 1993, har förändrats kraftigt på grund av antagandet av en lag som trädde i kraft men som innan den började tillämpas i praktiken ersattes av en lagstiftning som i allt väsentligt är identisk med den lagstiftning som var tillämplig den 31 december 1993, förutsatt att denna lags tillämplighet har skjutits upp enligt nationell lagstiftning, så att den, trots att den trätt i kraft, inte har tillämpats på de gränsöverskridande kapitalrörelser som avses i artikel 64.1 FEUF, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. |
|
3) |
Artikel 63.1 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken inkomster som uppburits av ett bolag med hemvist i tredjeland och som inte härrör från bolagets egen verksamhet, såsom de inkomster som definieras som ”CFC-inkomster av kapitalplaceringskaraktär”, i den mening som avses i den lagstiftningen, tas med — i proportion till ägarandelen — i beskattningsunderlaget för en skattskyldig person med hemvist i den medlemsstaten i de fall då den skattskyldiga personen har ett innehav på minst 1 procent i det bolaget och dessa inkomster beskattas lägre i nämnda tredjeland än i den berörda medlemsstaten, förutsatt att det finns ett regelverk, i vilket det i synnerhet uppställs avtalsförpliktelser som ger medlemsstatens nationella skattemyndighet möjlighet att i förekommande fall kontrollera om den information avseende bolaget i tredjeland, som lämnats in för att visa att den skattskyldiga personens innehav i det bolaget inte härrör från ett konstlat upplägg, är tillförlitlig. |