16.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 14/39

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1328 av den 29 juli 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i, bland annat, Ryska federationen, publicerad i EUT L 210, 4.8.2016, i dess helhet såvitt den avser sökanden,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna avseende förevarande förfarande.

1.

Första grunden: Genom den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte grundförordningen (1), artikel 6.8 och bilaga II i ADA (2), genom att anse att sökanden är en delvis icke samarbetsvillig tillverkare och tillämpade föreliggande omständigheter, samt gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning. Enligt sökanden var följderna av att sökanden var delvis icke samarbetsvillig uppenbart oskäliga med hänsyn till de begränsade brister som konstaterats.

2.

Andra grunden: Genom den andra grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte sökandens rätt till en rättvis rättegång och rätt till försvar genom att begränsa sökandens möjlighet att försvara sig mot kommissionens slutsatser som gick sökanden emot. Enligt sökanden avisade eller bortsåg kommissionen från varje ytterligare uppgift från sökanden beträffande dess status som delvis icke samarbetsvillig.

3.

Tredje grunden: Genom den tredje grunden har sökanden gjort gällande att sedan kommissionen åsidosatt artikel 2.3, artikel 2.4, gjort en felaktig tolkning av artikel 2.9 och gjort sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar, fastställde kommissionen en felaktig dumpningsmarginal enligt artikel 2.12 i grundförordningen, samt att kommissionen underlät att göra en rättvis jämförelse i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

4.

Fjärde grunden: Genom den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 3.2 och artikel 3.5 i grundförordningen och artikel 3.1 i ADA, missbedömde den förebringade bevisningen och gjorde sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar genom att felaktigt bedöma skadeindikatorerna och genom att underlåta att göra en objektiv granskning av industrins tillstånd inom unionen. Enligt sökanden förlitade sig kommissionen enbart på utvalda ekonomiska indikatorer avseende industrins tillstånd inom unionen och bortsåg från väsentliga indikatorer som skulle ha visat på ett annat, mer positivt tillstånd hos industrin inom unionen. Sökanden har även gjort gällande att kommissionen intog en partisk hållning som gynnade dess slutsatser avseende skadan och missuppfattade den förebringade bevisningen genom att underlåta att undersöka den berörda produktens ”fria” och ”företagsinterna” marknader som en helhet för samtliga indikatorer, samt genom att välja att göra en separat ”trestegs-bedömning” som förvanskade den sammantagna bedömningen.

5.

Femte grunden: Genom den femte grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 3.7 i grundförordningen genom att göra en felaktig bedömning av kausalsambandet mellan den påstådda dumpad import och industrins tillstånd inom unionen. Sökanden har även hävdat att kommissionen åsidosatte sin skyldighet att inte tillskriva den dumpade importen andra skadefaktorer och att den bortsåg från andra faktorer som sammantaget och var för sig kunde bryta kausalsambandet.

6.

Sjätte grunden: Genom den sjätte grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen felaktigt fastställde nivån för undanröjande av skada, i strid med artikel 2.9 och artikel 9.4 i grundförordningen och därmed gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning. Enligt sökanden fastställde kommissionen i synnerhet en oskälig och överdriven vinstmarginal för industrin inom unionen och gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att, avseende skademarginalen, analogt tillämpa en justering för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för en icke närstående importör, enligt artikel 2.9 i grundförordningen.