11.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/43

Talan väckt den 19 maj 2016 – NM mot Europeiska rådet

(Mål T-257/16)

(2016/C 251/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NM (Lesbos, Grekland) (ombud: B. Burns, solicitor, och P. O’Shea, BL)

Svarande: Europeiska rådet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara avtalet mellan Europeiska rådet och Turkiet av den 18 mars 2016 med titeln ”Uttalande från EU och Turkiet den 18 mars 2016”,

—

fastställa att sökandens rättegångskostnader ersätts.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att avtalet mellan Europeiska rådet och Turkiet av den 18 mars 2016 med titeln ”Uttalande från EU och Turkiet den 18 mars 2016” är oförenligt med EU:s grundläggande rättigheter, särskilt artiklarna 1, 18 och 19 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att Turkiet inte är ett säkert tredjeland i den mening som avses i artikel 36 i direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 13.12.2005, s. 13–34).

3.

Tredje grunden: Sökanden gör gällande att direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EUT L 212, 7.8.2001, s. 12–23) borde ha genomförts.

4.

Fjärde grunden: Sökanden gör gällande att det ifrågasatta avtalet i verkligheten är ett bindande fördrag eller en ”rättsakt” som har rättsliga verkningar med avseende på sökanden och att den omständigheten att det inte är förenligt med artikel 218 FEUF och/eller artikel 78.3 FEUF, antingen i förening eller var för sig, gör det ifrågasatta avtalet ogiltigt.

5.

Femte grunden: Sökanden gör gällande att förbudet mot kollektiv utvisning i den mening som avses i artikel 19.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har överträtts.