11.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/38

Talan väckt den 10 maj 2016 – Internacional de Productos Metálicos mot kommissionen

(Mål T-217/16)

(2016/C 251/44)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Internacional de Productos Metálicos, S.A. (Vitoria-Gasteiz, Spanien) (ombud: advokaterna C. Cañizares Pacheco, E. Tejedor de la Fuente och A. Monreal Lasheras)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

bifalla talan såvitt avser de ogiltighetsgrunder som åberopas och ogiltigförklara artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/278 av den 26 februari 2016 om upphävande av den slutgiltiga antidumpningstullen på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgad till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte, och

—

uttryckligen slå fast att verkningarna av artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/278 av den 26 februari 2016 om upphävande av den slutgiltiga antidumpningstullen på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgad till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte, ska tillämpas retroaktivt.

Grunder och huvudargument

Sökanden angriper ovannämnda förordning, eftersom artikel 2 i förordningen – trots att denna rättsakt innebar upphävande av de antidumpningstullar som först togs ut på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Malaysia, till följd av de beslut som antagits av de behöriga instanserna inom WTO – inkränkte möjligheten till återbetalning av de tullar som hade betalats genom att upphävandet inte gavs retroaktiv verkan. Detta innebar att antidumpningstullar som stred mot WTO:s lagstiftning fortfarande var rättsligt giltiga, utan att det fanns en objektiv förklaring till ett sådant beslut med hänsyn till grunderna för rättsordningen.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Artikel 2 i den angripna förordningen är rättsstridig, eftersom den utgör ett åsidosättande av antidumpningsavtalet.

—

Det hävdas att den angripna artikelns lagenlighet måste bedömas med hänsyn till de skyldigheter som Europeiska unionen åtagit sig vid ingåendet av antidumpningsavatalet, eftersom, såsom kommissionen själv medgett i den angripna förordningen, upphävandet av antidumpningstullarna grundades på att rådet hade åsidosatt antidumpningsavtalet.

—

Det framgår vidare av antidumpningsavtalet att EU, såsom avtalsslutande part endast kunde fastställa antidumpningstullar enligt det förfarande som angavs i nämnda internationella avtal. Eftersom rådet åsidosatte flera bestämmelser när de upphävda antidumpningstullarna togs ut, vilket uttryckligen medges i förordning (EU) 2016/278, hade Europeiska unionen aldrig rätt att ta ut de tullar som upphävts. Verkningarna av upphävandet ska därför inte i något fall begränsas.

2.

Andra grunden: Rättssäkerhetsprincipen och principen om obehörig vinst

—

Det görs gällande att nödvändigheten av att fastställa att upphävandet av antidumpningstullarna har retroaktiv verkan grundas på syftet med den aktuella förordningen, i vilken det anges att rådet åsidosatte antidumpningsavtalet vid fastställandet av de tullar som upphävts.

—

Precis som att domstolen kräver att medlemsstaterna ska återbetala de belopp som tagits ut i strid med gemenskapsrätten gör sig samma slutsats dessutom gällande för de belopp som Europeiska unionen tagit ut i strid med sin egen rätt, däribland antidumpningsavtalet. Den omständigheten att upphävandet inte ges retroaktiv verkan innebär att de enskilda måste bära följderna av ett rättsstridigt handlande, utan att förvänta sig någon slags hjälp för den rättsstridiga skada som de aldrig borde stå för.

3.

Tredje grunden: Principen om skydd för berättigade förväntningar

—

Enligt sökanden ger den omständigheten att det slagits fast att de internationella åtaganden som Europeiska unionen ingått har åsidosatts, genom uttagandet av antidumpningstullar som strider mot antidumpningsavtalet, upphov till berättigade förväntningar på att kommissionen ska anta bestämmelser som svarar mot det åsidosättande som den själv har gjort sig skyldig till, utan att de rättsstridiga verkningarna av vissa olagliga antidumpningstullar kan tillåtas bestå.