Mål T‑28/16

Förbundsrepubliken Tyskland

mot

Europeiska kommissionen

”EGFJ och EJFLU – Utgifter som undantagits från finansiering – Landsbygdsutveckling – Enskiften och modernisering av byar – Urvalskriterier för insatser – Principen om lojalt samarbete – Subsidiaritet – Berättigade förväntningar – Proportionalitet – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 3 april 2017

  1. Jordbruk – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Insatser och utgifters stödberättigande – Iakttagande av urvalskriterierna i den nationella lagstiftningen – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av kriterier – Gränser – Tillämplighet på transaktioner knutna till arrondering och förnyelse av byar

    (Artikel 288.2 FEUF; rådets förordning nr 1698/2005, skäl 61 och artikel 71.2)

  2. Jordbruk – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Stöd för bättre konkurrenskraft inom jord- och skogsbruket – Arrondering och förnyelse av byar – Kvalificering som transaktion – Villkor

    (Rådets förordning nr 1698/2005, artiklarna 2 d och e samt 30)

  3. Jordbruk – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Insatser och utgifters stödberättigande – Iakttagande av urvalskriterierna i den nationella lagstiftningen – Transaktioner knutna till arrondering och förnyelse av byar – Kommissionens finansiella kontroll – Den berörda medlemsstatens kontroll av de urvalskriterier som valts för att bestämma vilka insatser som utifrån förtjänst ska finansieras i första hand

    (Artikel 317 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012, artikel 30; rådets förordning nr 1698/2002, artikel 28a, och nr 1698/2005, artiklarna 2 c, 71.2 och 73)

  4. Jordbruk – Finansiering genom EJFLU – Stöd för landsbygdsutveckling – Insatser och utgifters stödberättigande – Iakttagande av urvalskriterierna i den nationella lagstiftningen – Transaktioner knutna till arrondering och förnyelse av byar – Kommissionens finansiella kontroll – Åsidosättande av subsidiaritetsprincipen – Föreligger inte

    (Rådets förordning nr 1698/2005, artikel 71.2)

  1.  I fråga om förhållandet mellan en förordning och bestämmelserna i den nationella lagstiftning som förordningen hänvisar till hindrar inte den omständigheten, att en förordning är direkt tillämplig, att bestämmelserna i förordningen bemyndigar en unionsinstitution eller en medlemsstat att vidta tillämpningsåtgärder och att villkoren för utövande av denna befogenhet i ett sådant fall regleras av den berörda medlemsstatens offentliga rätt. När en förordning omfattar ett sådant bemyndigande innebär det varken att medlemsstaten har ett obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa tillämpningsregler eller att dessa måste ha ett visst innehåll. Det ankommer på medlemsstaten att respektera de villkor och begränsningar som uppställs i den unionslagstiftning som är särskilt tillämplig i sammanhanget eller som till och med utgör den konkreta rättsliga grunden för den aktuella regleringen.

    Mot den bakgrunden följer det av skäl 61 och artikel 71.2 i förordning nr 1698/2005, om stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till utveckling av landsbygden, att regler om stödberättigande utgifter, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, i princip ska fastställas på nationell nivå och att utgifter endast kan berättiga till stöd om de avser sådana insatser som beslutats i enlighet med det behöriga organets urvalskriterier. Det ankommer på de nationella myndigheterna att iaktta de riktlinjer och gränser som fastställts genom bemyndigandet enligt förordning nr 1698/2005 dels vid fastställandet av urvalskriterier avseende de berörda utgifterna, dels vid tillämpningen av nämnda kriterier. Vad gäller formerna för genomförandet av arronderingar och förnyelse av byar kan dessa emellertid i sin helhet endast regleras genom nationell rätt. Förordning nr 1698/2005 ger nämligen inte kommissionen någon möjlighet att kräva ett visst förfarande eller särskilda lagstiftningsval för genomförandet av arronderingar och förnyelse av byar i den berörda medlemsstaten.

    (se punkterna 43–45, 47 och 48)

  2.  Definitionen av begreppet insats i artikel 2 e i förordning nr 1698/2005, om stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till utveckling av landsbygden, är emellertid mycket bred, i enlighet med vad kommissionen har anfört, i och med att den avser ”ett projekt, avtal, arrangemang eller annan verksamhet” som genomförs av en eller flera stödmottagare för att uppnå målen att stödja landsbygdsutvecklingen. Därigenom kan man försäkra sig om att det verkligen görs ett urval, enligt vad som föreskrivs i bestämmelserna, trots de många olika typerna av berörda insatser och oavsett den särskilda situationen i det aktuella nationella förfarandet. Arronderingar och förnyelse av byar måste betraktas som insatser så snart de förs in i ett projekt, avtal, arrangemang eller någon annan verksamhet som är avsedd att faktiskt förverkligas. Därmed måste de underordnas urvalskriterier i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1698/2005.

    Begreppet åtgärd, i den mening som avses i artikel 2 d i förordning nr 1698/2005, ska däremot, i och med att det motsvarar ett antal insatser som bidrar till genomförandet av en axel, betraktas som en abstrakt insatskategori som medlemsstaterna får välja i sina utvecklingsprogram för att fortsätta att förverkliga någon av de fyra axlar som anges i förordning nr 1698/2005. En arrondering är således en åtgärd när den betecknar den allmänna verksamheten att rationalisera användningen av jordbruksmark. Samma gäller förnyelse av byar när beteckningen avser den allmänna verksamheten att förbättra levnadsförhållandena på landsbygden. Omvänt måste en omarrondering eller en förnyelse av en by betraktas som en insats så snart den ingår i en identifierbar verksamhet, i synnerhet om den är knuten till en geografisk plats eller en viss samfällighet av enskilda.

    (se punkterna 51–53)

  3.  Det följer av lydelsen i artikel 71.2 i förordning nr 1698/2005 om stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till utveckling av landsbygden, jämförd med artikel 2 c i samma förordning, att beslut om utgifter för sådana insatser som arrondering och förnyelse av byar ska fattas i enlighet med urvalskriterier. Enligt vad som uttryckligen anges i artikel 73 i förordning nr 1698/2005 ankommer det på kommissionen att inom ramen för en delad förvaltning mellan unionens institutioner och medlemsstater garantera en sund ekonomisk förvaltning i enlighet med artikel 274 EG, vars innehåll numera finns i artikel 317 FEUF.

    Principen om sund ekonomisk förvaltning ska visserligen inte reduceras till en rent räkenskapsmässig definition, men den innebär emellertid att budgetposten ska användas i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet, där den sistnämnda principen avser hur väl specifika mål med en åtgärd och förväntade resultat uppnås, så som följer av artikel 28a i förordning nr 1605/2002, med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, i dess ändrade lydelse, och artikel 30 i förordning nr 966/2012, om finansiella regler för unionens allmänna budget. Beaktandet av dessa principer innebär att de valda urvalskriterierna gör det möjligt att i första hand finansiera insatser som bäst uppfyller målen för landsbygdsutveckling så som de följer av de fyra axlarna i förordning nr 1698/2005.

    Mot den bakgrunden och med hänsyn till samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna måste förteckningen över urvalskriterier, även om de nationella myndigheterna visserligen fritt får fastställa förteckningen utan att den nödvändigtvis måste omfatta ett sifferbaserat bedömnings- eller klassificeringssystem för insatserna, likväl tillåta fastställande av vilka insatser som utifrån förtjänst i första hand ska erhålla stöd från EJFLU. I det sammanhanget måste kriterierna för insatsernas stödberättigande särskiljas från urvalskriterierna. Kriterierna för stödberättigande gör det på sin höjd möjligt att konstatera att insatserna uppfyller de huvudsakliga villkoren för att finansieras genom EJFLU, som att de ska stämma överens med huvuddragen i målen för den gemensamma jordbrukspolitiken så som de angetts av de nationella myndigheterna. Däremot kan dessa kriterier inte användas för att bestämma vilka insatser som utifrån förtjänst ska finansieras i första hand.

    (se punkterna 62–64, 66, 68 och 69)

  4.  Kommissionen ska som ansvarig för genomförandet av unionens budget kontrollera på vilka villkor finansiering har betalats ut och kontroller genomförts och endast finansiera utgifter om dessa villkor ger alla nödvändiga garantier vad beträffar överensstämmelsen med unionens regler. Även om rollfördelningen mellan kommissionen och de nationella myndigheterna innebär att de sistnämnda har till uppgift att ta fram relevanta nationella regler som reglerar vilka utgifter som är stödberättigande, i synnerhet i den mån det hänvisas till nationella tillämpningsåtgärder i förordning nr 1698/2005, om stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) till utveckling av landsbygden, i detta avseende, är det ändå så att kommissionen är skyldig att kontrollera om de nationella myndigheterna verkligen uppfyller sina skyldigheter på detta område, utan att detta ger kommissionen någon som helst befogenhet att kräva några särskilda regler i den nationella lagstiftningen om förfarandet för arrondering och förnyelse av byar.

    Medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 71.2 i förordning nr 1698/2005 består nämligen i att genomföra urvalskriterier som gör det möjligt att företa ett jämförande urval bland de berörda insatserna. Detta får anses vara ett genomförbart mål utan att den nationella eller regionala lagstiftning som reglerar förfarandet för arrondering och förnyelse av byar ifrågasätts. Under dessa förhållanden har en medlemsstat således ingen grund för att göra gällande ett åsidosättande av subsidiaritetsprincipen, eftersom den inte har styrkt att kommissionen inkräktat på dess behörighetsområde enligt subsidiaritetsprincipen genom att kräva att bestämmelserna i artikel 71.2 i förordning nr 1698/2005 ska iakttas.

    (se punkterna 109–112)