DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (första avdelningen)

den 21 juli 2016

WQ

mot

Europaparlamentet

”Personalmål — Tjänstemän — Certifieringsförfarande — Förfarandet 2014 — Sökanden har inte upptagits i förteckningen över tjänstemän som får delta i utbildningsprogrammet — Artikel 45a i tjänsteföreskrifterna”

Saken:

Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, varigenom WQ har yrkat ogiltigförklaring av beslutet från tillsättningsmyndigheten vid Europaparlamentet av den 27 mars 2015 att inte uppta honom i förteckningen över de tjänstemän som får delta i utbildningsprogrammet för 2014 års certifieringsförfarande.

Avgörande:

Talan ogillas. WQ ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Certifieringsförfarande – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 45a)

2. Tjänstemän – Certifieringsförfarande – Första urval av sökande – Kriterier – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Beaktande av en kurs på minst ett år som lett till ett examensbevis som erkänns av en medlemsstat – Diskriminering föreligger inte

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 45a)

1.  Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen har när den ska bedöma och jämföra sökandenas kvalifikationer i ett urvalsförfarande, och särskilt i det certifieringsförfarande som föreskrivs i artikel 45a i tjänsteföreskrifterna, måste personaldomstolen på detta område begränsa sin prövning till att avse frågan huruvida administrationen, med beaktande av de kriterier som den lagt till grund för sin bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sina befogenheter på ett uppenbart oriktigt sätt eller för något annat ändamål än det som låg till grund för att den tilldelades befogenheterna. Personaldomstolen kan således inte ersätta administrationens bedömning av sökandenas kvalifikationer och meriter med sin egen i ett fall då man inte av handlingarna i målet kan sluta sig till att administrationen har begått ett uppenbart fel vid bedömningen av dessa kvalifikationer och meriter.

   Även om tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid sitt urval av sökande måste den dock följa ordalydelsen i meddelandet om ledig tjänst, såsom detta har publicerats.

   (se punkterna 22 och 23)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 4 februari 1987, Bouteiller/kommissionen, 324/85, EU:C:1987:59, punkt 6

   Personaldomstolen: dom av den 11 juli 2006, Tas/kommissionen, F-12/05, EU:F:2006:68, punkt 43; dom av den 6 maj 2009, Campos Valls/rådet, F-39/07, EU:F:2009:45, punkt 43; dom av den 25 februari 2010, Pleijte/kommissionen, F-91/08, EU:F:2010:13, punkt 61, och dom av den 2 december 2014, Migliore/kommissionen, F-110/13, EU:F:2014:257, punkt 90

2.  Principen om likabehandling, vilken är tillämplig på det regelverk som gäller unionens personal, åsidosätts när två kategorier av personer, vilkas situation inte påtagligt skiljer sig åt vare sig i faktiskt eller rättsligt hänseende, behandlas olika och det inte föreligger sakliga skäl för en sådan skillnad i behandling.

   En skillnad i behandling som är motiverad på grundval av ett objektivt och rimligt skäl och vilken står i rimlig proportion till det mål som eftersträvas med skillnaden i behandling, utgör inte något åsidosättande av principen om likabehandling.

   Med hänsyn till att den berörda personen inte har gått en kurs på minst ett år som getts av ett universitet eller en yrkesorganisation vilken intygas med ett examensbevis som erkänns av en medlemsstat, och således inte har erhållit någon poäng avseende detta kriterium enligt den skala som anges i meddelandet om ett certifieringsförfarande, befinner han sig i en situation som skiljer sig från situationen för en sökande som kan styrka att vederbörande har gått en sådan kurs. Tillsättningsmyndigheten har således inte åsidosatt likabehandlingsprincipen.

   (se punkterna 26–28)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen, C‑443/07 P, EU:C:2008:767, punkt 76

   Förstainstansrätten: dom av den 16 mars 2004, Afari/ECB, T‑11/03, EU:T:2004:77, punkt 65

   Personaldomstolen: dom av den 23 januari 2007, Chassagne/kommissionen, F-43/05, EU:F:2007:14, punkt 91, och dom av den 25 februari 2010, Pleijte/kommissionen, F-91/08, EU:F:2010:13, punkt 36