1

Xellia Pharmaceuticals ApS (nedan kallat Xellia) och Alpharma LLC har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 8 september 2016 i målet Xellia Pharmaceuticals och Alpharma/kommissionen (T‑471/13, ej publicerad, EU:T:2016:460), varigenom tribunalen ogillade deras yrkande om partiell ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2013) 3803 final av den 19 juni 2013, om ett förfarande enligt artikel 101 [FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT/39226 – Lundbeck) (nedan kallat det omtvistade beslutet) och deras yrkande om nedsättning av de böter som de påfördes genom det beslutet.

2

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ansökte, genom handling som inkom till domstolens kansli den 28 juli 2017, om att få intervenera i mål C‑611/16 P till stöd för Europeiska kommissionens yrkanden.

3

Efter det att parterna, av domstolens justitiesekreterare, delgetts Förenade kungarikets interventionsansökan, i enlighet med artikel 131.1 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna, yttrade sig Xellia och Alpharma över denna ansökan utan att identifiera några hemliga eller konfidentiella handlingar vars utlämnande till denna medlemsstat skulle kunna vålla dem skada.

4

Genom handling som inkom till domstolens kansli den 17 augusti 2017 har Xellia och Alpharma gjort gällande att Förenade kungarikets interventionsansökan ska avslås på grund av att den inkommit för sent, då den lämnats in efter utgången av den frist som avses i artikel 190.2 i rättegångsreglerna, samt på grund av att den inte har motiverats. De har även anfört att den omständigheten att medlemsstaten inte inkommit med sin interventionsansökan inom den föreskrivna fristen och inte motiverat den, innebär att domstolens ordförande saknar möjlighet att bedöma skälen för ett eventuellt tillåtandet av en sådan sen intervention och att försäkra sig om att nämnda medlemsstat inte ansöker om denna intervention för att skaffa sig en processuell fördel. De har anfört att interventionsansökan medför ett åsidosättande av deras processuella rättigheter, eftersom klagandena inte underrättades om de skäl som låg till grund för denna. Således har de ingen möjlighet att bestrida vare sig dessa skäl eller de argument som denna medlemsstat kan komma att anföra vid den muntliga förhandlingen.

5

Domstolen erinrar om att i enlighet med artikel 129.4 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna, är det möjligt att beakta en interventionsansökan som, liksom i det aktuella fallet, getts in efter utgången av den frist som anges i artikel 190.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande, men före beslutet att inleda den muntliga delen av förfarandet.

6

Konsekvensen av att en sådan interventionsansökan lämnats in i ett sådant sent skede är endast att intervenienten förlorar möjligheten att inkomma med en interventionsinlaga i enlighet med artikel 132.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna, men intervenienten kan fortfarande yttra sig vid den muntliga förhandlingen, om sådan ska hållas.

7

Därefter ska det konstateras att enligt artikel 40 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol får medlemsstaterna intervenera i mål vid domstolen utan att de behöver motivera att de har ett intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen.

8

Förenade kungariket behövde, under alla omständigheter, således inte ange skälen till varför en ansökan om intervention ingavs i det förevarande målet, och inte heller när ansökan gavs in efter utgången av den frist som anges i artikel 190.2 i rättegångsreglerna.

9

Vad slutligen gäller Xellias och Alpharmas påståenden att deras processuella rättigheter har åsidosatts på grund av att de inte getts möjlighet att förutse innehållet i de argument som Förenade kungariket kan komma att anföra vid den muntliga förhandlingen, om sådan ska hållas, räcker det med att, för fullständighetens skull, framhålla att en intervenient, enligt artikel 129.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna, endast får ha till syfte att, helt eller delvis, stödja någon av parternas yrkanden, i det aktuella fallet kommissionens yrkanden.

10

Således ska Förenade kungariket, i enlighet med artikel 40 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 131.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna, tillåtas att intervenera i målet.

11

Med beaktande av att Förenade kungarikets interventionsansökan getts in efter utgången av den frist som anges i artikel 190.2 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande, men före beslutet att inleda den muntliga delen av förfarandet, slår domstolen i enlighet med artikel 40 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 129.4 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna, emellertid fast att den berörda medlemsstaten får yttra sig endast vid den muntliga förhandlingen, om sådan ska hållas.

12

Dessutom ska det erinras om att domstolens ordförande, genom beslut av den 5 juli 2017 i målet Lundbeck/kommissionen (C‑591/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:532), på begäran av sökanden i det målet och kommissionen, redan har förordnat om en sådan konfidentiell behandling, gentemot Förenade kungariket, av den konfidentiella versionen av det omtvistade beslutet, vilken är den version som även återfinns i bilaga 2 till överklagandet från Xellia och Alpharma.

13

Med hänsyn till nämnda beslut ska det, under omständigheterna i det aktuella fallet och trots att ingen av parterna, inte heller kommissionen, har begärt det, ex officio förordnas att Förenade kungariket, i detta skede av det aktuella förfarandet, endast ska tillställas den offentliga versionen av detta beslut, vilken kommissionen den 19 januari 2015 offentliggjorde på sin webbplats, i enlighet med artikel 131.4 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 190.1 i rättegångsreglerna.

14

Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska domstolen besluta om rättegångskostnader i den dom eller det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt.

15

Således anstår frågan om rättegångskostnaderna för Förenade kungarikets intervention.

Mot denna bakgrund beslutar domstolens ordförande följande: