30.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/29

—

upphäva tribunalens dom av den 8 september 2016 i mål T-467/13 och/eller ogiltigförklara artiklarna 1, 2 och 3 i kommissionens beslut av den 19 juni 2013 C(2013) 3803 slutlig i ärende AT.39226-Lundbeck i den del de avser klaganden,

—

i andra hand upphäva tribunalens dom av den 8 september 2016 i mål T-467/13 och återförvisa ärendet till tribunalen,

—

i tredje hand upphäva tribunalens dom av den 8 september 2016 i mål T-467/13 i den del domen fastställde de böter som Arrow ålades enligt artikel 2 i kommissionens beslut C(2013) 3803 för avtalen avseende Förenade kungariket och Danmark eller nedsätta bötesbeloppet, och

—

förplikta kommissionen att ersätta Arrows rättegångskostnader.

1.

Första argumentet: Tribunalen omkastade bevisbördan så att den lades på Arrow och fråntog kommissionen dess skyldighet att styrka att potentiell konkurrens förelåg.

2.

Andra argumentet: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fastställde att potentiell konkurrens förelåg på grundval av ett flertal hypoteser, i strid med den princip som kräver att för att potentiell konkurrens ska anses vara för handen måste en verklig och konkret möjlighet att komma in på marknaden föreligga.

3.

Tredje argumentet: Tribunalen fäste otillbörlig vikt vid Lundbecks avsikt och gjorde en oriktig bedömning av bevisvärdet av omständigheter som inträffade efter det att avtalen ingåtts.

4.

Fjärde argumentet: Tribunalen underlät att beakta betydelsen och påverkan av Paroxetine-domen från den engelska domstolen.

5.

Femte argumentet: Tribunalen gjorde en oriktig bedömning då den drog slutsatsen att potentiell konkurrens förelåg på grundval av att Arrow hade vidtagit åtgärder för att komma in på marknaden.

6.

Sjätte argumentet: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den tillämpade en presumtion för att Lundbecks patent var tillfälligt ogiltiga och inget intrång hade skett.

1.

Första argumentet: Tribunalen underlät att beakta den omständigheten att ett avtal ”möjligen” kan begränsa konkurrensen utgör inte en begränsning genom syfte.

2.

Andra argumentet: Tribunalen gjorde en oriktig bedömning då den fann att avtalen huvudsakligen var avtal om utestängning från marknaden.

3.

Tredje argumentet: Tribunalen drog den felaktiga slutsatsen att kommissionen kunde fastställa avtalens konkurrensbegränsande syfte, utan att beakta den situation som skulle ha varit för handen i avsaknad av avtalen.