30.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/28

Överklagande ingett den 24 november 2016 av National Iranian Tanker Company av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 14 september 2016 i mål T-207/15: National Iranian Tanker Company mot Europeiska unionens råd

(Mål C-600/16 P)

(2017/C 030/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: National Iranian Tanker Company (ombud: T. de la Mare, QC, M. Lester, QC, J. Pobjoy, Barristers, och R. Chandrasekera, S. Ashley, C. Murphy, Solicitors)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

ogilla tribunalens dom av den 14 september 2016 i mål T-207/15, National Iranian Tanker Company mot rådet,

—

bifalla klagandens yrkanden i samband med förfarandet vid tribunalen, och i synnerhet

—

ogilla rådets beslut (Gusp) 2015/236 av den 12 februari 2015 (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/230 av den 12 februari 2015 (2), i den del den avser klaganden,

—

och, i andra hand, fastställa att såväl artikel 20.1 c i rådets beslut (Gusp) 2010/413 av den 26 juli 2010 (3) (i ändrad lydelse) som artikel 23.2 d i rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 (4) (i ändrad lydelse) inte kan tillämpas i den del de avser klaganden, på grund av att de är ogiltiga, och

—

förplikta rådet att bära rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande har klaganden anfört fyra grunder

1.

Första grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att rådets beslut (Gusp) 2015/236 av den 12 februari 2015 och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/230 av den 12 februari 2015 inte åsidosätter principen om rättskraft, rättssäkerhetsprincipen, principen om berättigade förväntningar och om lagakraftvunnen dom, eller rätten till en rättvis rättegång i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Andra grunden: Tribunalen gjorde fel när den fann att fastställandekriterierna var uppfyllda i klagandens fall.

3.

Tredje grunden: Tribunalen gjorde fel när den fann att ingreppet i klagandens grundläggande rättigheter var proportionerligt.

4.

Fjärde grunden: Tribunalen gjorde fel när den inte godtog klagandens andrahandsargument, att en vid tolkning av fastställandekriteriet gör detta oproportionerligt.

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2015/236 av den 12 februari 2015 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 39, 2015, s. 18).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/230 av den 12 februari 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 39, 2015, s. 3).

(3)  Rådets beslut (Gusp) 2010/413 av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, 2010, s. 39).

(4)  Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).