24.10.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 392/8

Överklagande ingett den 28 juli 2016 av Balázs-Árpád Izsák och Attila Dabis av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 10 maj 2016 i mål T-529/13, Balázs-Árpád Izsák och Attila Dabis mot Europeiska kommissionen

(Mål C-420/16 P)

(2016/C 392/11)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Klagande: Balázs-Árpád Izsák och Attila Dabis (ombud: advokaten D. Sobor)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Ungern, Republiken Grekland, Rumänien och Republiken Slovakien

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 10 maj 2016 i mål T-529/13 och, i enlighet med artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol,

—

i första hand, ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2013) 4975 final av den 25 juli 2013, i den del den avslog ansökan om registrering av det omtvistade förslaget, ett beslut som klagandena i sin ansökan yrkade skulle ogiltigförklaras, samt avgöra tvisten slutligt, eller

—

i andra hand, för det fall att domstolen skulle finna att tvisten inte kan avgöras slutligt, återförvisa målet till tribunalen, samt

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande anför klagandena följande grunder:

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 47 i stadgan och artikel 92.1 i tribunalens rättegångsregler, särskilt med hänsyn till att upplysningsskyldigheten vad gäller bevisbördan har åsidosatts, då tribunalen innan den meddelade sin dom inte underrättade parterna om att den betraktade den omständigheten att såväl unionens som medlemsstaternas genomförande av unionens sammanhållningspolitik hotar de nationella minoritetsregionernas specifika särdrag och att de nationella minoritetsregionernas specifika etniska, kulturella, religiösa eller språkliga särdrag skulle kunna betraktas som allvarliga och permanenta demografiska nackdelar i den mening som avses i artikel 174 tredje stycket FEUF som faktiska omständigheter som måste styrkas.

2.

Andra grunder: Åsidosättande av artikel 11.4 FEU och artikel 4.2 b i förordningen om medborgarinitiativet. (1) Enligt klagandena uppfyllde det omtvistade medborgarinitiativet kraven i artikel 11.4 FEU på att avse en fråga där initiativtagarna anser att det krävs en unionsrättsakt för att tillämpa fördragen, och Europeiska kommissionen var behörig att lägga fram motsvarande förslag. Klagandena hävdar också att kommissionen endast kan avslå registrering av ett medborgarinitiativ på grund av bristande behörighet om det är uppenbart att den saknar behörighet.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 4.2 c och 174 FEUF, eftersom artikel 174 tredje stycket FEUF nämner exempel på omständigheter som kan innebära naturbetingade eller demografiska nackdelar och som motiverar att unionens sammanhållningspolitik tar ”särskild hänsyn” till en viss region.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artiklarna 7 och 167 FEUF, artikel 3.3 FEU, artikel 22 i stadgan och fördragsbestämmelserna om förbud mot diskriminering, genom att det omtvistade medborgarinitiativet skulle stödja samstämmigheten mellan all unionens politik och verksamhet, såsom anges i artikel 7 FEUF genom att främja att sammanhållningspolitiken tar hänsyn till den kulturella mångfalden och upprätthållandet av denna mångfald.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 2011, s. 1).