a)

Ska artikel 220.1 och 220.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tolkas på så sätt att myndighetens bokföring av det fastställda tullbeloppet ska anses äga rum i samband med att myndigheten fattar beslut om bokföringen eller om fastställande av skyldigheten att betala tull, oberoende av att nämnda beslut har varit föremål för en begäran om omprövning och överklagats till domstol?

b)

Ska artiklarna 236 och 239 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tolkas på så sätt att när myndigheten har fattat beslut om bokföring av tullbeloppet och har fastställt gäldenärens skyldighet att betala tull (beslut som i förevarande fall fattats av en statlig myndighet), men gäldenären har begärt omprövning av myndighetens beslut och överklagat det till domstol, måste det då samtidigt ges in en ansökan om eftergift eller återbetalning av tull enligt artiklarna 236 eller 239 i förordningen (eller kan begäran om omprövning av myndighetens beslut i detta fall anses utgöra en ansökan om eftergift eller återbetalning av tull)? Om denna fråga besvaras jakande, vad är då skillnaden i sak mellan å ena sidan legalitetskontrollen av myndighetens beslut om bokföring och fastställande av skyldigheten att betala tull och å andra sidan den fråga som ska avgöras i enlighet med artikel 236?

c)

Ska artikel 236.2 första stycket i artikel 236 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tolkas på så sätt att överklagande av myndighetens beslut om fastställande av skyldigheten att betala tull har överklagats och den tid som den rättsliga prövningen pågår är omständigheter som medför att fristen för att ge in en ansökan om eftergift eller återbetalning av tull ska förlängas (eller som rättfärdigar att fristen inte iakttas)?

d)

Om den rättsliga grunden för eftergift eller återbetalning i detta mål ska avgöras oberoende av det beslut som Europeiska kommissionen har fattat angående en annan medlemsstat (i detta fall Finland), ankommer det då på tullmyndigheten eller den domstol dit beslutet överklagats att, med hänsyn till artikel 869 b i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen samt till storleken på de eventuella tullarna i det aktuella fallet, hänskjuta frågan huruvida bokföring inte ska ske eller huruvida eftergift av tullarna ske beviljas till Europeiska kommissionen?

a)

Ska det vid tillämpningen av artikel 220.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen göras en efterhandskontroll avseende de omständigheter som har samband med hur myndigheter i ett tredjeland (i detta fall Kambodja) och en exportör från det landet har agerat, vilka har utretts inom ramen för Olafs uppdrag? Eller ska den allmänna redogörelsen för de faktiska omständigheterna i Olafs rapport om nämnda agerande anses ha bevisvärde?

b)

Är de uppgifter som framkommer vid efterhandskontrollen, trots att de avser ett fall som rör en konkret medlemsstat, av avgörande betydelse i förhållande till Olafs rapport?

c)

Ska artikel 875 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tolkas på så sätt att ett beslut som Europeiska kommissionen har fattat mot bakgrund av Olafs rapport angående en annan medlemsstat (i detta fall Finland) är bindande för medlemsstaten?

d)

Ska en efterhandskontroll ske och får uppgifter som framkommit i samband med denna användas i ett fall där Europeiska kommissionen, mot bakgrund av Olafs rapport, har fattat ett beslut om att tullar inte ska bokföras beträffande en annan medlemsstat och har tillämpat artikel 875 i tillämpningsförordningen till tullkodexen?