Överklagande ingett den 25 maj 2016 av Dextro Energy GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (femte) meddelade den 16 mars 2016 i mål T-100/15, Dextro Energy GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-296/16 P)

(2016/C 287/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Dextro Energy GmbH & Co. KG (ombud: M. Hagenmeyer och T. Teufer, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Klaganden gör för det första gällande att tribunalen har tillämpat en felaktig bedömningsgrund.

Genom att bedöma att det sätt på vilket kommissionen utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning endast omfattas av en kontroll av missbruk vad gäller ”ytterst komplicerade vetenskapliga och tekniska sakomständigheter”, har tribunalen redan i inledningsskedet avsagt sig ett stort område för kontroll av utrymmet för skönsmässig bedömning. Det ankommer på tribunalen och domstolen att utöva denna kontroll. Tribunalens och domstolens bedömning är inte begränsad till en enkel kontroll av huruvida det förelegat missbruk från svarandens sida i utövandet av utrymmet för skönsmässig bedömning. Tvärtom ankommer det på unionsdomstolen att kontrollera om svaranden på ett korrekt sätt har tolkat unionslagstiftarens riktlinjer i artikel 18.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 och om svaranden med beaktande av dessa bestämmelser har utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett lämpligt sätt. Kontrollen i domstol ska även avse alla former av maktmissbruk. Detta kontrollerades inte på grund av en felaktig rangordning och en felaktig bedömning av ”övriga berättigade faktorer som är relevanta för det ärende som behandlas”.

Klaganden gör även gällande ett åsidosättande av artikel 18.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 och anför härvidlag följande tre grunder:

Klaganden bedömer att beslutet att inte godkänna de omtvistade hälsopåståendena vilar på svarandens felaktiga bedömningar. Detta följer för det första av rangordningen i artikel 18.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 avseende berättigade faktorer som är relevanta. Varje beaktande av en berättigad faktor som är relevant kan inte rättfärdiga att uppgifter som är objektivt korrekta och tillräckligt underbyggda vetenskapligt inte beaktas. Klaganden menar att det följer av skäl 17 i förordningen att dessa faktorer inte kan vara den ”viktigaste aspekten” att beakta i beslutet om godkännande. Den ”viktigaste aspekten att beakta” avseende hälsopåståenden är enligt klaganden ”vetenskapliga belägg”. Man hittar även denna rangordning i artikel 18.4 i förordning (EG) nr 1924/2006. Myndighetens yttrande intar där en första plats.

Vidare hävdar klaganden att svaranden inte har tillämpat sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 18.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 på ett korrekt sätt, eftersom den felaktigt utgick från att klagandens hälsopåståenden kunde sända ”en motstridig och tvetydlig signal till konsumenterna”. En hänvisning till de bevisade effekterna av glukos betyder varken att man måste konsumera eller konsumera mer socker, eller att det finns en rekommendation från en oberoende part att minska sockerkonsumtionen. Det är således inte fråga om motstridighet, än mindre när det är fråga om män och kvinnor som är aktiva, vid god hälsa och uthållighetstränade, vilka det konkret är fråga om i ansökningarna.

Slutligen anser klaganden att svaranden har gjort en annan felaktig bedömning mot bakgrund av artikel 18.4 i förordning (EG) nr 924/2006, eftersom den felaktigt bedömde att klagandens påståenden var tvetydiga och vilseledande. För att vilseleda en normalt informerad samt skäligen uppmärksam konsument krävs det att klagandens hälsopåståenden är lögnaktiga. Detta är emellertid precis det de inte är.

Klaganden gör även gällande att proportionalitetsprincipen har åsidosatts.

Klaganden anser att svaranden har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att inte godkänna klagandens hälsopåståenden. När svaranden utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning är den i sin egenskap av unionsinstitution skyldig att iaktta proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 första stycket FEU. Det är fråga om ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen om allmänt erkända närings- och hälsoprinciper utgör det enda skälet att inte godkänna klagandens hälsopåståenden, utan att de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet beaktas i tillräcklig utsträckning. De allmänna principerna ska i förevarande fall inte medföra att ansökningarna avslås, utan förespråkar på sin höjd särskilda villkor för användning och regler för märkning som en mindre restriktiv åtgärd. Vidare anser klaganden att man behöver beakta den omständigheten att ett förbehållslöst totalförbud till följd av att hälsouppgifter som är korrekta och tillräckligt underbyggda vetenskapligt inte godkänns utgör, även ur en hälso- och näringssynvinkel, inte en åtgärd som är lämplig för att uppnå en hög nivå av konsumentskydd.

Slutligen gör klaganden gällande ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

Klaganden anser att beslutet att inte godkänna hälsopåståendena tydligt åsidosätter likabehandlingsprincipen. Svaranden behandlar nämligen godkännanden avseende liknande situationer olika, även om det inte finns objektiva skäl till en olikbehandling.

(1)  EUT L 3, 2015, s. 6.