25.4.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 145/24

1)

Är en affärspraxis, som innebär cession eller köp av krediter utan att konsumenten ges möjlighet att utsläcka skulden genom att betala överlåtelsepriset, räntor, utgifter och rättegångskostnader till förvärvaren, förenlig med unionsrätten, särskilt artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 2 C i Lissabonfördraget och artiklarna 4.2, 12 och 169.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (1)?

2)

Är nämnda affärspraxis – som innebär köp av konsumentens skuld till ett mycket lågt pris utan dennes medgivande eller kännedom, som inte omnämns i ett allmänt avtalsvillkor eller oskäligt avtalsvillkor och som inte ger konsumenten möjlighet att delta i transaktionen genom förköpsrätt – förenlig med principerna i rådets direktiv 93/13/EEG (2) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, och vidare med effektivitetsprincipen och med artiklarna 3.1 och 7.1 i det direktivet?

3)

Är det, i syfte att säkerställa skydd för konsumenter och användare och följa den praxis från unionsdomstolarna som avser detta skydd, förenligt med unionsrätten, direktiv 93/13 och särskilt artiklarna 6.1 och 7.1 i det direktivet, att som otvetydigt kriterium fastställa att ett icke förhandlat avtalsvillkor – vilket i ett konsumentavtal om lån utan säkerhet föreskriver en dröjsmålsränta som med mer än två procent överstiger den avtalade avkastningsräntan – är oskäligt?

4)

Är det, i syfte att säkerställa skydd för konsumenter och användare och följa den praxis från unionsdomstolarna som avser detta skydd, förenligt med unionsrätten, direktiv 93/13 och särskilt artiklarna 6.1 och 7.1 i det direktivet, att som rättsföljd fastställa att avkastningsräntan ska fortsätta att utgå till dess skulden till fullo har återbetalats?