29.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 111/16

1)

Om en asylsökande inte är tagen i förvar vid den tidpunkt då den ansvariga medlemsstatens godtar att överta denne utan tas i förvar vid en senare tidpunkt – på grund av att det först då bedöms att det föreligger en betydande risk för att personen avviker – får tidsfristen på sex veckor i artikel 28.3 i förordning nr 604/2013 (1) i så fall beräknas från den dag då personen tas i förvar eller ska den beräknas från någon annan tidpunkt och i så fall vilken?

2)

Utesluter artikel 28 i förordningen, i en situation då den asylsökande inte hålls i förvar vid den tidpunkt då den ansvariga medlemsstatens godtar att överta denne, tillämpningen av nationella regler som för svensk del innebär att en utlänning inte får hållas i förvar för verkställighet längre tid än två månader, om det inte finns synnerliga skäl får en längre tid, och om det finns sådana synnerliga skäl får utlänningen hållas i förvar högst tre månader och om det är sannolikt att verkställigheten kommer att ta längre tid på grund av bristande samarbete från utlänningen eller det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar, maximalt tolv månader?

3)

Om ett verkställighetsförfarande påbörjas på nytt efter att ett överklagande eller en omprövning inte längre har suspensiv verkan (jfr artikel 27.3), ska då en ny tidsfrist om sex veckor för verkställighet av överföringen börja löpa eller ska det ske en avräkning t.ex. av det antal dagar som personen redan suttit i förvar efter att den ansvariga medlemsstaten godtagit övertagandet eller återtagandet?

4)

Har det någon betydelse om den asylsökande som överklagat ett beslut om överföring inte själv har begärt att verkställigheten av överföringsbeslutet avbryts i väntan på resultatet av överklagandet (jfr artikel 27.3 c och artikel 27.4)?