Mål C‑571/16

Nikolay Kantarev

mot

Balgarska Narodna Banka

(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Varna)

”Begäran om förhandsavgörande – System för garanti av insättningar – Direktiv 94/19/EG – Artikel 1.3 i – Artikel 10.1 – Begreppet ’indisponibel insättning’ – En medlemsstats skadeståndsansvar för skada som har vållats enskilda genom överträdelser av unionsrätten – Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten – Medlemsstaternas processuella autonomi – Principen om lojalt samarbete – Artikel 4.3 FEU – Principerna om likvärdighet och effektivitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 4 oktober 2018

Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till prövning – Gränser – Hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar

(Artikel 267 FEUF)
Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Kreditinstitut – System för garanti av insättningar – Direktiv 94/19 – En insättning är indisponibel – Nationell lagstiftning enligt vilken fastställandet av att nämnda insättning blivit indisponibel beror på kreditinstitutets insolvens och återkallandet av banktillståndet för detta institut – Otillåtet – Undantag från de föreskrivna fristerna för att fastställa att insättningarna är indisponibla och för att återbetala dessa insättningar – Otillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, artiklarna 1.3 och 10.1)
Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Kreditinstitut – System för garanti av insättningar – Direktiv 94/19 – En insättning är indisponibel – Fastställande genom en uttrycklig rättsakt från den behöriga myndighetens sida

(Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, artikel 1.3 i)
Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Kreditinstitut – System för garanti av insättningar – Direktiv 94/19 – En insättning är indisponibel – Konstaterandet att en bankinsättning är indisponibel är beroende av att det dessförinnan har lämnats in en begäran om uttag av dessa medel – Otillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, artikel 1.3 i)
Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Kreditinstitut – System för garanti av insättningar – Direktiv 94/19 – Enskildas rättigheter – Artikel 1.3 i – Medlemsstats överträdelse – Skyldighet att ersätta skada som förorsakats enskilda – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse – Orsakssamband mellan överträdelsen och skadan – Kontroll av den nationella domstolen

(Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, artikel 1.3 i)
Unionsrätt – Enskildas rättigheter – Medlemsstats överträdelse – Skyldighet att ersätta skada som förorsakats enskilda – Bestämmelser avseende skadestånd – Tillämpning av nationell rätt – Iakttagande av effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen – Nationell lagstiftning som föreskriver två skilda förfaranden med olika villkor – Nationell lagstiftning som innebär att den som yrkar skadestånd ska visa att det föreligger ett fel – Nationell lagstiftning som föreskriver betalning av en fast avgift eller en avgift som beräknas i proportion till värdet av tvisteföremålet – Nationell lagstiftning enligt vilken rätten att få ersättning är beroende av en föregående ogiltigförklaring av den administrativa handling som är orsak till skadan – Tillåtet – Villkor – Nationell lagstiftning enligt vilken rätten att få ersättning underställs det ytterligare villkoret att den skada som orsakats av den aktuella nationella myndigheten ska vara uppsåtlig – Otillåtet

(Artikel 4.3 FEU)

Se domen.

(se punkterna 42–45)
Artikel 1.3 och artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009, ska tolkas så att de utgör hinder för, för det första, en nationell lagstiftning enligt vilken fastställandet av att insättningar blivit indisponibla beror på kreditinstitutets insolvens och återkallandet av banktillståndet för detta institut, och för det andra, att det görs undantag från de frister som föreskrivs i dessa bestämmelser för att fastställa att insättningarna är indisponibla och för att återbetala dessa insättningar, med motiveringen att det är nödvändigt att kreditinstitutet ställs under särskild tillsyn.

(se punkt 69 samt punkt 1 i domslutet)
Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14/EG, ska tolkas så, att omständigheten att insättningar som innehas av ett kreditinstitut är indisponibla ska fastställas genom en uttrycklig rättsakt från de behöriga myndigheternas sida och den kan inte härledas från andra rättsakter som antagits av dessa myndigheter, såsom beslutet från Balgarska Narodna Banka (Bulgariens centralbank) att ställa Korporativna Targovska Banka under särskild tillsyn, eller presumeras på grundval av sådana omständigheter som dem i det nationella målet.

(se punkt 78 samt punkt 2 i domslutet)
Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, ska tolkas så, att konstaterandet att en bankinsättning är indisponibel, i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen, inte kan vara beroende av att innehavaren av denna insättning dessförinnan har lämnat in en begäran om uttag av dessa medel till det berörda kreditinstitutet, och att denna inte gett något resultat.

(se punkt 87 samt punkt 3 i domslutet)
Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, har direkt effekt och utgör en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter som gör det möjligt för insättarna att väcka talan om ersättning för skador som orsakats av den försenade återbetalningen av insättningarna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, för det första, om underlåtenheten att konstatera att insättningar blivit indisponibla inom den frist på fem arbetsdagar som föreskrivs i denna bestämmelse, trots att de villkor som tydligt anges i denna bestämmelse var uppfyllda, under omständigheterna i det nationella målet utgör en tillräckligt klar överträdelse, i den mening som avses i unionsrätten och, för det andra, huruvida det finns ett direkt orsakssamband mellan denna överträdelse och den skada som en insättare, såsom Nikolay Kantarev, har lidit.

(se punkt 117 samt punkt 4 i domslutet)

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet ska tolkas så, att i avsaknad av ett särskilt förfarande i Bulgarien för att hålla medlemsstaten ansvarig för skada som uppkommit på grund av en nationell myndighets överträdelse av unionsrätten gäller följande:

–

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver två skilda förfaranden, i olika domstolar med olika villkor, under förutsättning att den hänskjutande domstolen fastställer om, enligt nationell rätt, en skadeståndstalan gentemot en nationell myndighet som Bulgariens centralbank ska väckas med stöd av Zakon za otgovornostta na darzhavata i obshtinite za vredi (lagen om statens och kommunernas skadeståndsansvar) eller Zakon za zadalzheniata i dogovorite (lagen om skyldigheter och avtal), och att vart och ett av dessa båda förfaranden iakttar likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

–	Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken rätten för enskilda att få ersättning underställs det ytterligare villkoret att den skada som orsakats av den aktuella nationella myndigheten ska vara uppsåtlig.

–

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som innebär att enskilda som yrkar skadestånd ska visa att det föreligger ett fel. Detta gäller under förutsättning att, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, begreppet ”culpa” inte går utöver begreppet ”tillräckligt klar överträdelse”.

–

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver betalning av en fast avgift eller en avgift som beräknas i proportion till värdet av tvisteföremålet, under förutsättning, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, att betalning av en fast avgift eller en avgift som beräknas i proportion till värdet av tvisteföremålet inte strider mot effektivitetsprincipen, med beaktande av avgiftens belopp och nivå, och huruvida avgiften utgör ett oöverstigligt hinder för rätten till domstolsprövning, avgiftens obligatoriska karaktär och möjligheterna att befrias från den.

–

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken rätten för enskilda att få ersättning är beroende av en föregående ogiltigförklaring av den administrativa handling som är orsak till skadan. Detta gäller under förutsättning, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma, att detta rimligen kan krävas av den skadelidande.

(se punkt 147 samt punkt 5 i domslutet)