–

Isabel Maria Pinheiro Vieira Rodrigues de Andrade och Fausto da Silva Rodrigues de Andrade, genom L. Ferreira, advogado,

–

Portugals regering, genom L. Inez Fernandes, M. Figueiredo och S. Jaulino, samtliga i egenskap av ombud,

–

Estlands regering, genom N. Grünberg, i egenskap av ombud,

–

Irland, genom L. Williams, G. Hodge, M. Browne och A. Joyce, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av C. Toland, SC, G. Gibbons, BL och J. Buttimore, BL,

–

Spaniens regering, genom V. Ester Casas, i egenskap av ombud,

–

Lettlands regering, genom I. Kucina och G. Bambāne, båda i egenskap av ombud,

–

Förenade kungarikets regering, genom G. Brown, i egenskap av ombud, biträdd av A. Bates, barrister,

–

Europeiska kommissionen, genom M. França och K.-P. Wojcik, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.1 i rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111) (nedan kallat första direktivet).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Isabel Maria Pinheiro Vieira Rodrigues de Andrade och Fausto da Silva Rodrigues de Andrade (nedan gemensamt kallade makarna Rodrigues de Andrade), å ena sidan, och José Manuel Proença Salvador, Crédito Agrícola Seguros – Companhia de Seguros de Ramos Reais SA (tidigare Rural Seguros – Companhia de Seguros SA) (nedan kallat CA Seguros) och Jorge Oliveira Pinto, å andra sidan, angående den dom varigenom makarna Rodrigues de Andrade förpliktades att utge ersättning för den skada som Proença Salvador lidit till följd av makans dödsfall i samband med en olycka med en jordbrukstraktor som inträffat på det jordbruksföretag där hon arbetade.

3

Första direktivet upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11). Med hänsyn till tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet regleras detta emellertid fortfarande av första direktivet.

4

Artikel 1 i första direktivet hade följande lydelse:

”I detta direktiv avses med

…”

5

I artikel 3.1 i detta direktiv föreskrevs följande:

”Om inte annat följer av artikel 4 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fordon som är normalt hemmahörande inom dess territorium skall omfattas av ansvarsförsäkring. Försäkringens omfattning och villkor skall bestämmas inom ramen för dessa åtgärder.”

6

I artikel 4 i nämnda direktiv stadgades följande:

”En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för följande:

…

…”

7

Makarna Rodrigues de Andrade driver ett jordbruksföretag i Sabrosa (Portugal).

8

Proença Salvadors maka, Maria Alves, var anställd av makarna Rodrigues de Andrade som jordbruksarbetare på deltid. Hon stod i den egenskapen under makarna Rodrigues de Andrades ledning och kontroll.

9

Den 18 mars 2006 var Maria Alves sysselsatt med att i sluttande, terrasserad terräng bespruta vinstockar på makarna Rodrigues de Andrades vinodling med bekämpningsmedel.

10

Behållaren med bekämpningsmedlet var kopplad till och upphängd i den bakre delen på en jordbrukstraktor (nedan kallad den aktuella traktorn). Traktorn i fråga stod still på en plan grusväg men med motorn igång i syfte att driva pumpen som användes för att sprida bekämpningsmedlet. Dess vikt, vibrationer från motorn och pumpen till spridningsmunstycket samt, bland annat, Maria Alves hantering av slangen som ledde ut bekämpningsmedlet från behållaren, i kombination med de kraftiga regn som föll denna dag utlöste ett jordskred som drog med sig traktorn. Traktorn föll ned från flera terrasser och välte varvid den träffade de fyra arbetare som besprutade bekämpningsmedel på vinstockarna nedanför. Maria Alves träffades, krossades av den aktuella traktorn och avled.

11

Den aktuella traktorn var registrerad på Nair Morais da Silva Pintos, som var gift med Oliveira Pinto. Oliveira Pinto var jordbruksförman i makarna Rodrigues företag och var i den egenskapen Maria Alves chef.

12

Nair Morais da Silva Pinto hade tecknat ett försäkringsavtal med CA Seguros avseende ”jordbrukstraktorer och -maskiner”.

13

Isabel Maria Pinheiro Vieira Rodrigues de Andrade hade tecknat en ansvarsförsäkring för arbetsolyckor med ett annat försäkringsbolag. Detta försäkringsbolag betalade ut ersättning till Proença Salvador, Maria Alves änkling, för den ekonomiska skada olyckan i vilken Maria Alves omkom hade orsakat.

14

Proença Salvador väckte vidare talan vid domstol och yrkade att rätten antingen skulle förplikta makarna Rodrigues de Andrade, Oliveira Pinto och Morais da Silva Pinto solidariskt att utge ersättning för den ideella skada som olyckan orsakat, eller förplikta CA Seguros att betala denna ersättning, för det fall företaget var skyldigt att ersätta en sådan skada.

15

Rätten i första instans biföll delvis Proença Salvadors talan. Rätten förpliktade Oliveira Pinto och makarna Rodrigues de Andrade att solidariskt betala en del av de yrkade beloppen, men ogillade talan i den mån den var riktad mot Morais da Silva Pinto och CA Seguros, med motiveringen att den aktuella traktorn inte hade varit inblandad i en trafikolycka som täcks av ansvarsförsäkringen för motorfordon (nedan kallad den obligatoriska försäkringen), eftersom olyckan inte inträffade i ett sammanhang där den aktuella traktorn användes som färdmedel.

16

Makarna Rodrigues överklagade detta avgörande till den hänskjutande domstolen, Tribunal da Relação de Guimarães (appellationsdomstol i Guimarães, Portugal). De gjorde gällande att den olycka som Maria Alves råkade ut för inträffade när den aktuella traktorn användes i samband med jordbruksarbete, varför den bör omfattas av den av Nair Morais da Silva Pinto tecknade försäkringen, oberoende av om maskinen stod still, var parkerad eller framfördes på grusvägen på makarna Rodrigues de Andrades jordbruksföretag. Oliveira Pinto, som även han överklagade nämnda dom, gjorde gällande bland annat att försäkringsavtalet med CA Seguros omfattar skador orsakade av redskap kopplade till det försäkrade fordonet och som orsakas av det arbete fordonet utför.

17

Den hänskjutande domstolen har påpekat att domen från domstolen i första instans är förenlig med praxis från Supremo Tribunal de Justiça (Högsta domstolen, Portugal), enligt vilken det fordon som är inblandat i olyckan ska ha framförts vid olyckstillfället för att händelsen ska kunna kvalificeras som ”trafikolycka”, och de skador som tredjeman vållats måste ha orsakats av att fordonet framfördes.

18

Sistnämnda domstol fann i en dom av den 17 december 2015 – i ett mål där den jordbrukstraktor som vållat dödsolyckan hade stått still vid olyckstillfället, eftersom endast tröskmaskinen, som var kopplad till den, var igång – att, eftersom traktorn i fråga inte framfördes eller användes för detta ändamål och eftersom dess enda funktion, vid olyckstillfället, var att driva tröskmaskinen, en sådan olycka inte kunde kvalificeras som en ”trafikolycka”.

19

Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att EU-domstolen, i dom av den 4 september 2014, Vnuk (C‑162/13, EU:C:2014:2146), angående en manöver som utförts i syfte att backa en jordbrukstraktor, slog fast att begreppet ”användning av fordon” omfattar all användning av ett fordon inom ramen för fordonets sedvanliga funktion. Omständigheterna i det mål som gav upphov till denna dom föranledde domstolen att slå fast att ett fordons sedvanliga funktion var att framföras.

20

EU-domstolen har emellertid ännu inte uttalat sig om huruvida begreppet ”användning av fordon” även omfattar användningen av fordonet i egenskap av maskin som genererar drivkraft, men utan att fordonet framförs.

21

Det finns dock blandfordon som kan användas både som transportmedel och som maskiner som genererar drivkraft, och som i sig kan vålla tredjeman skada inte bara när de framförs utan även när de, stillastående, används som maskiner som genererar drivkraft.

22

Den hänskjutande domstolen är därför osäker på om det, mot bakgrund av såväl det syfte att skydda skadelidande som eftersträvas med unionslagstiftningen om obligatoriska försäkringar som kravet på att säkerställa en enhetlig tillämpning av unionsrätten, är motiverat att från tillämpningsområdet för begreppet ”användning av fordon” undanta den situationen där ett stillastående fordon, som används i dess sedvanliga funktion som en maskin som genererar drivkraft för att utföra ett annat arbete, trots att en sådan användning kan leda till allvarliga olyckor, och till och med dödsolycker.

23

Det är mot denna bakgrund som Tribunal da Relação do Porto (appellationsdomstol i Guimarães) har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

24

Genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 18 april 2017 begärde Irland, enligt artikel 16 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, att domstolen skulle sammanträda i stor avdelning.

25

Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i första direktivet ska tolkas så, att begreppet ”användning av fordon” i denna artikel omfattar en situation där en traktor som stått uppställd på en grusväg på ett jordbruksföretag med motorn igång för att driva pumpen till en spridare av bekämpningsmedel som monterats på denna traktor, har dragits med i ett jordskred som har utlösts av en rad faktorer nämligen traktorns vikt, vibrationerna från motorn och från pumpen i kombination med kraftiga regn, och som lett till att en person som arbetade på detta företag förolyckades.

26

Frågorna har ställts under den premissen att ansvarsförsäkringen, ovan i punkt 12, som Morais da Silva Pinto tecknat för den aktuella traktorn endast täcker det civilrättsliga ansvar som är förknippat med själva framförandet av fordonet. Den hänskjutande domstolen vill utifrån denna premiss få klarhet i huruvida den situation som beskrivs i föregående punkt ska kvalificeras som en olycka i samband med användning av det aktuella fordonet i den mening som avses i artikel 3.1 i första direktivet.

27

Domstolen påpekar emellertid att det följer av artikel 3.1 i första direktivet att varje medlemsstat, om inte annat följer av artikel 4, ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fordon som är normalt hemmahörande inom dess territorium ska omfattas av en ansvarsförsäkring vid dess användning.

28

Det ska inledningsvis erinras om att en jordbrukstraktor, vilket den aktuella traktorn är, omfattas av begreppet ”fordon” i artikel 1.1 i nämnda direktiv, eftersom det rör sig om ett ”motorfordon som är avsett för färd på land och som drivs av mekaniskt förmedlad kraft men som inte är spårbundet”.

29

Det ska härvid påpekas att denna definition gäller oberoende av hur det aktuella fordonet används eller kan användas. Det förhållandet att en traktor under vissa omständigheter kan användas som jordbruksmaskin påverkar inte slutsatsen att ett sådant fordon omfattas av begreppet ”fordon” i artikel 1.1 i första direktivet (dom av den 4 september 2014, Vnuk, C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 38).

30

Vidare framgår det av handlingarna i målet att den aktuella traktorn är normalt hemmahörande inom en medlemsstats territorium och att den inte berörs av något undantag som införts med stöd av artikel 4 i detta direktiv.

31

Vad beträffar begreppet ”användning av fordon” i artikel 3.1 i detta direktiv påpekar domstolen att tolkningen av detta begrepp inte kan överlåtas på varje enskild medlemsstat, utan det utgör ett självständigt begrepp i unionsrätten som ska tolkas bland annat mot bakgrund av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den lagstiftning som den är en del av (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Vnuk, C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkterna 41 och 42)

32

Första direktivet ingår i raden av direktiv som gradvis har preciserat medlemsstaternas skyldigheter på området för civilrättsligt ansvar för användning av fordon. Det framgår av ingressen till detta direktiv och rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90) att syftet med dessa direktiv är att säkerställa fri rörlighet såväl för fordon som är normalt hemmahörande inom Europeiska unionen som för personer som färdas i dem, och se till att personer som lider förlust eller skada vid olyckor som orsakas av dessa fordon behandlas på ett likvärdigt sätt, oavsett på vilken plats inom unionen som olyckan har inträffat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2011Ambrósio Lavrador och Lival Ferreira Bonifácio, C‑409/09, EU:C:2011:371, punkt 23, dom av den 23 oktober 2012, Marques Almeida, C‑300/10, EU:C:2012:656, punkt 26, och dom av den 4 september 2014, Vnuk, C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 50).

33

Utvecklingen av unionens regler om obligatorisk försäkring visar dessutom att syftet att skydda de skadelidande vid olyckor som orsakats av fordon alltid har eftersträvats och getts en allt större vikt av unionslagstiftaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Vnuk, C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkterna 52–55).

34

Domstolen har i det sammanhanget slagit fast att artikel 3.1 i första direktivet ska tolkas så, att begreppet ”användning av fordon” i den bestämmelsen inte är begränsat till situationer där fordonet är i trafik, det vill säga när det framförs på allmänna vägar, utan att detta begrepp omfattar all typ av användning av ett fordon inom ramen för dess sedvanliga funktion (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Vnuk, C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 59).

35

Härav följer dels att omfattningen av begreppet ”användning av fordon” inte är avhängig egenskaperna hos det underlag på vilket motorfordonet används.

36

Det finns för övrigt inte någon bestämmelse i direktiven om obligatoriska försäkringar som begränsar försäkringsskyldighetens omfattning och det skydd som denna skyldighet är avsett att ge offer för olyckor som motorfordon orsakat, till fall där sådana fordon används på en viss typ av underlag eller på vissa vägar.

37

Det ska även understrykas att de motorfordon som avses i artikel 1.1 i första direktivet, oberoende av deras särdrag, vanligtvis är ägnade att användas som transportmedel.

38

Härav följer att begreppet ”användning av fordon” i artikel 3.1 i detta direktiv omfattar all typ av användning av ett fordon som transportmedel.

39

Den omständigheten att det fordon som var inblandat i olyckan stod still vid olyckstillfället utesluter inte i sig att det, just vid det tillfället, användes som transportmedel och därmed ska omfattas av begreppet ”användning av fordon” i den mening som avses i artikel 3.1 i första direktivet. Huruvida dess motor var av- eller påslagen vid olyckstillfället är inte heller avgörande i det avseendet.

40

Efter detta klargörande är det, i fråga om fordon som, i likhet med den aktuella traktorn, utöver sin sedvanliga funktion som transportmedel, är ägnade att användas som arbetsmaskiner, viktigt att avgöra om fordonet vid tidpunkten för den olycka som det var inblandat i, i huvudsak användes som transportmedel, vilket är en situation som omfattas av begreppet ”användning av fordon” i den mening som avses i artikel 3.1 i första direktivet, eller som arbetsmaskin, vilket innebär att användningen i fråga inte omfattas av detta begrepp.

41

Det framgår av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har ingett att den aktuella traktorn vid olyckstillfället användes för att generera den kraft som behövdes för att driva den pump för spridning av bekämpningsmedel som kopplats till traktorn i syfte att bespruta ett jordbruksföretags vinstockar med detta bekämpningsmedel. Med förbehåll för den bedömning som det åligger den nationella domstolen att göra förefaller denna användning således i huvudsak vara knuten till traktorns funktion som arbetsmaskin och inte som transportmedel, varför den inte omfattas av begreppet ”användning av fordon” i den mening som avses i artikel 3.1 i första direktivet.

42

Mot bakgrund av det anförda ska den första och den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.1 i första direktivet ska tolkas så, att begreppet ”användning av fordon” i denna bestämmelse inte omfattar en situation där en jordbrukstraktor har varit inblandad i en olycka när traktorns huvudfunktion vid olyckstillfället inte var att tjäna som transportmedel utan att, i egenskap av arbetsmaskin, generera den kraft som behövdes för att driva en pump för spridning av bekämpningsmedel.

43

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i första direktivet ska tolkas så, att den är till hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 4.4 i lagdekret nr 291/2007, som från skyldigheten att teckna ansvarsförsäkring undantar fordon som ”endast används för jordbruk eller i industriella sammanhang”.

44

Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU‑domstolen att pröva. En begäran om förhandsavgörande från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo, C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

45

I förevarande fall, såsom framgår av beslutet om hänskjutande, inträffande den olycka i vilken Maria Alves omkom den 18 mars 2006, det vill säga mer än ett år innan lagdekret nr 291/2007 antogs.

46

Det framgår inte av handlingarna i målet att detta lagdekret skulle ha retroaktiv verkan eller att regeln i artikel 4.4 i skulle vara tillämplig på det nationella målet av andra skäl. Den hänskjutande domstolen har nämligen inte lämnat någon förklaring till varför den anser att ett svar på den tredje frågan är nödvändigt för att döma i det mål som är anhängiggjort vid den.

47

Vidare framgår det av den portugisiska regeringens skriftliga svar på en fråga från domstolen att det inte var lagdekret nr 291/2007, utan lagdekret nr 522/85 – Seguro Obrigatório de Responsabilidade Civil Automóvel (lagdekret nr 522/85 om obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon), av den 31 december 1985, i ändrad lydelse, som var tillämpligt i tiden (ratione temporis) på omständigheterna i det nationella målet.

48

Mot denna bakgrund är det uppenbart att den tredje frågan är hypotetisk och därför inte kan tas upp till sakprövning.

49

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

Artikel 3.1 i rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ska tolkas så, att begreppet ”användning av fordon” i denna bestämmelse inte omfattar en situation där en jordbrukstraktor har varit inblandad i en olycka när traktorns huvudfunktion vid olyckstillfället inte var att tjäna som transportmedel utan att, i egenskap av arbetsmaskin, generera den kraft som behövdes för att driva en pump för spridning av bekämpningsmedel.