Mål C‑453/16 PPU

Förfarande rörande verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot Halil Ibrahim Özçelik

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam)

”Begäran om förhandsavgörande – Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Artikel 8.1 c – Begreppet ’arresteringsorder’ – Självständigt unionsrättsligt begrepp – Nationell arresteringsorder som utfärdats av en polismyndighet och bekräftats av en åklagare i lagföringssyfte”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 november 2016

Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Begreppet ”rättsligt beslut” i den mening som avses i artikel 8.1 c i rambeslutet – Bekräftelse från en medlemsstats åklagarmyndighet av en nationell arresteringsorder som dessförinnan utfärdats av en polismyndighet i lagföringssyfte – Omfattas

(Rådets rambeslut 2002/584 i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, artikel 8.1 c)

Artikel 8.1 c i rådets rambeslut 2002/584 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess ändrade lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299, ska tolkas på så sätt att en bekräftelse från en åklagarmyndighet av en nationell arresteringsorder som dessförinnan utfärdats av en polismyndighet i lagföringssyfte, ska anses utgöra ett ”rättsligt beslut” i den bestämmelsens mening.

Då åklagarmyndigheten är en myndighet som deltar i straffrättskipningen i en medlemsstat ska det nämligen anses att åklagarmyndighetens bekräftelse av den nationella arresteringsordern ger den verkställande rättsliga myndigheten en försäkran om att den europeiska arresteringsordern är grundad på ett beslut som har varit föremål för rättslig prövning. En sådan bekräftelse motiverar således den höga graden av förtroende mellan medlemsstaterna.

(se punkterna 34 och 36–38 samt domslutet)