Mål C‑407/16

« Aqua Pro » SIA

mot

Valsts ieņēmumu dienests

(begäran om förhandsavgörande från Augstākās tiesas Administratīvo lietu departaments)

”Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Gemenskapens tullkodex – Artikel 220.1 och 220.2 b – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Begreppet ’bokföring av importtullar’ – Beslut av den behöriga tullmyndigheten – Tidsfrist för att ge in en ansökan om återbetalning eller eftergift – Skyldighet att vidarebefordra ärendet till Europeiska kommissionen – Bevisning i ett fall där talan har väckts mot ett beslut av den behöriga tullmyndigheten i importmedlemsstaten”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 26 oktober 2017

  1. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Bokföring och underrättelse om tullbeloppet till gäldenären–Begreppet bokföring

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artiklarna 217.1 och 220)

  2. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Behörig myndighets beslut att bokföra importtullar i efterhand och att ålägga importören att betala dem–Importören begär omprövning av beslutet om bokföring i efterhand–Grunder som kan åberopas–Berättade förväntningar–Betydelse att importören inte har gett in en ansökan om eftergift eller om återbetalning av de aktuella tullarna–Föreligger inte

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artiklarna 220.2 b, 236, 239 och 243)

  3. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Bokföring och underrättelse om tullbeloppet till gäldenären–Möjlighet för tullmyndigheterna att inte bokföra obetalda tullar i efterhand–Gränser–Skyldighet, i vissa fall, att hänskjuta ärendet till kommissionen–Möjlighet att underlåta att fullgöra denna skyldighet om villkoren i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 är uppfyllda–Omfattas inte

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b; kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, artiklarna 869 b samt 871.1 och 871.2)

  4. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Villkoren i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att underlåta att bokföra importtullar i efterhand–Bevisbörda–Bevismedel–Rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)–Omfattas–Villkor

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)

  5. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Villkoren i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att underlåta att bokföra importtullar i efterhand–Bevisbörda–Bevismedel–Upplysningar som inhämtats vid en efterhandskontroll–Sådana upplysningars företräde framför upplysningar som förekommer i en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)–Föreligger inte

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)

  6. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Villkoren i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att underlåta att bokföra importtullar i efterhand–Kommissionens beslut om att tullar inte ska bokföras i efterhand–Bedömningar som kommissionen har gjort i beslut som riktar sig till andra medlemsstater i jämförbara fall är bindande

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b; kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, artiklarna 873 och 875)

  7. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Villkoren i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att underlåta att bokföra importtullar i efterhand–Kommissionens beslut om att tullar inte ska bokföras i efterhand–Bedömningar som kommissionen har gjort i beslut som riktar sig till andra medlemsstater i jämförbara fall är bindande–Bedömning av huruvida den situation som avses i kommissionens beslut är jämförbar med situationen i en annan medlemsstat–Tullmyndigheterna genomför kontroller i efterhand för att inhämta de upplysningar som behövs i detta avseende–Tillåtet

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b; kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, artiklarna 873 och 875)

  8. Europeiska unionens egna medel–Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand–Villkoren i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att underlåta att bokföra importtullar i efterhand–Kumulativ karaktär–Misstag från de behöriga myndigheternas sida–Skyldighet för importören att handla i god tro och att kontrollera under vilka omständigheter ursprungscertifikatet formulär A har utfärdats–Räckvidd

    (Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, artikel 220.2 b)

  1.  Artiklarna 217.1 och 220.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000, ska tolkas på så sätt att vid uppbörd i efterhand ska det av myndigheterna fastställda tullbeloppet anses vara bokfört när tullmyndigheterna för in beloppet i räkenskaperna eller något annat likvärdigt medium, oberoende av att myndigheternas beslut om bokföringen eller om fastställande av skyldigheten att betala tull har överklagats i administrativ ordning eller till domstol.

    (se punkt 34 och punkt 1 i domslutet)

  2.  Artikel 220.2 b samt artiklarna 236, 239 och 243 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, ska tolkas på så sätt att i samband med ett överklagande i administrativ ordning eller till domstol – i den mening som avses i artikel 243 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000 – av ett beslut från den behöriga skattemyndigheten att bokföra ett importtullbelopp i efterhand och att ålägga importören att betala nämnda belopp, har importören rätt att åberopa berättigade förväntningar enligt artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, i syfte att bestrida denna bokföring, oberoende av huruvida importören har gett in en ansökan om eftergift eller om återbetalning av importtullarna i enlighet med det förfarande som anges i artiklarna 236 och 239 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000.

    I det avseendet gäller att även om det i tullkodexen föreskrivs – bland annat i artiklarna 236 och 239 – ett särskilt förfarande för eftergift eller återbetalning av tullar, bland annat i fall av bokföring som strider mot artikel 220.2 b i tullkodexen, kan en gäldenär även åberopa denna bestämmelse i syfte att bestrida en bokföring i efterhand av importtullar, bland annat i samband med ett överklagande i administrativ ordning eller till domstol i den mening som avses i artikel 243 i tullkodexen. Enligt nyss nämnda bestämmelse har nämligen en gäldenär en allmän rätt till överklagande i administrativ ordning eller till domstol av samtliga myndighetsbeslut som avser tillämpning av tullagstiftningen och som berör gäldenären direkt och personligen.

    (se punkterna 43–45 och punkt 2 i domslutet)

  3.  Artikel 869 b i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2913/92, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1335/2003 av den 25 juli 2003, ska tolkas på så sätt att i avsaknad av ett beslut eller ett förfarande från Europeiska kommissionen i den mening som avses i artikel 871.2 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, får tullmyndigheterna – i en situation som den som är aktuell i det nationella målet – inte själva besluta att underlåta att bokföra obetalda tullar i efterhand på grund av att de anser att villkoren för att åberopa berättigade förväntningar enligt artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, är uppfyllda, och att tullmyndigheterna är skyldiga att hänskjuta ärendet till kommissionen när de anser att kommissionen har begått ett misstag i den mening som avses i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, när omständigheterna i det nationella målet har samband med resultatet av en unionsundersökning i den mening som avses i artikel 871.1 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, eller när det i det målet aktuella tullbeloppet uppgår till minst 500000 euro.

    (se punkt 53 och punkt 3 i domslutet)

  4.  Artikel 220.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2700/2000 ska tolkas på så sätt att upplysningar om hur exportstatens tullmyndigheter och exportören har agerat som förekommer i en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utgör bevisning som ska beaktas för att fastställa huruvida villkoren för att en importör ska kunna åberopa berättigade förväntningar enligt nämnda bestämmelse är uppfyllda. I den mån en sådan rapport, mot bakgrund av de upplysningar som den innehåller, visar sig vara otillräcklig för att fastställa huruvida dessa villkor är uppfyllda i alla avseenden, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva, kan tullmyndigheterna emellertid komma att behöva lägga fram kompletterande bevisning i denna fråga, bland annat genom att göra efterhandskontroller.

    (se punkt 62 och punkt 4 i domslutet)

  5.  Artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, ska tolkas på så sätt att det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av samtliga konkreta omständigheter i det nationella målet, och i synnerhet mot bakgrund av den bevisning som lagts fram av parterna i det målet, pröva huruvida villkoren för att en importör ska kunna åberopa berättigade förväntningar enligt nämnda bestämmelse är uppfyllda. Vid denna prövning har upplysningar som inhämtats vid en efterhandskontroll inte företräde framför upplysningar som förekommer i en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

    (se punkt 66 och punkt 5 i domslutet)

  6.  Artikel 875 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, ska tolkas på så sätt att en medlemsstat är bunden – på av Europeiska kommissionen närmare angivna villkor – av de bedömningar som kommissionen har gjort i ett beslut fattat med stöd av artikel 873 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, som riktar sig till en annan medlemsstat, i fall med jämförbara faktiska och rättsliga omständigheter, vilket det ankommer på medlemsstatens myndigheter och domstolar att bedöma, varvid hänsyn ska tas till bland annat upplysningar om hur exportören eller exportstatens tullmyndigheter har agerat som förekommer i en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) som ligger till grund för kommissionens beslut.

    (se punkt 71 och punkt 6 i domslutet)

  7.  Artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000 och artikel 875 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003, ska tolkas på så sätt att tullmyndigheterna får göra samtliga efterhandskontroller som de anser vara nödvändiga och använda upplysningar som framkommit vid dessa kontroller både för att kontrollera huruvida villkoren för att en importör ska kunna åberopa berättigade förväntningar enligt artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, är uppfyllda och för att avgöra huruvida det i ett fall som de har att pröva föreligger faktiska och rättsliga omständigheter som är jämförbara – i den mening som avses i artikel 875 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003 – med dem som föreligger i ett fall som varit föremål för ett beslut om att tullar inte ska bokföras vilket kommissionen fattat i enlighet med artikel 873 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 1335/2003.

    (se punkt 75 och punkt 7 i domslutet)

  8.  Artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000, ska tolkas på så sätt att det förhållandet att en importör har importerat varor på grundval av ett distributionsavtal inte påverkar importörens möjlighet att åberopa skydd för berättigade förväntningar, vilket denna importör kan göra på samma villkor som en importör som har importerat varor genom att köpa dem direkt av exportören, det vill säga om tre kumulativa villkor är uppfyllda. För det första krävs att den omständigheten att importtullar inte har tagits ut beror på ett misstag från de behöriga myndigheternas sida. För det andra måste myndigheternas misstag vara av sådant slag att det inte rimligen kunde ha upptäckts av en i god tro handlande gäldenär. För det tredje måste gäldenären ha följt samtliga gällande bestämmelser vid sin tulldeklaration. I detta syfte ankommer det på importören att skydda sig mot risken för ett förfarande för uppbörd i efterhand, bland annat genom att vid distributionsavtalets ingående eller senare begära att den andra avtalsparten ska tillhandahålla samtliga bevis för att ursprungscertifikatet formulär A har utfärdats på ett korrekt sätt för varorna. Detta innebär att berättigade förväntningar enligt nämnda bestämmelse i synnerhet inte kan anses föreligga om importören, trots att denne har uppenbara skäl att betvivla att ett ursprungscertifikat formulär A är korrekt, har underlåtit att skaffa information från den andra avtalsparten om omständigheterna kring utfärdandet av detta certifikat för att fastställa huruvida det finns fog för nämnda tvivel.

    (se punkt 87 och punkt 8 i domslutet)