Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 8 februari 2018 –
kommissionen mot Tyskland
(mål C‑380/16) ( 1 )
”Fördragsbrott – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 73 – Beskattningsunderlag – Artiklarna 306–310 – Särskild ordning för resebyråer – Uteslutande av försäljning till beskattningsbara företag från denna ordning – Fastställande av ett allomfattande beskattningsunderlag för en viss period – Oförenligt”
Harmonisering av skattelagstiftning–Gemensamt system för mervärdesskatt–Särskild ordning för resebyråer–Beskattningsunderlag–Nationell lagstiftning som utesluter försäljning till beskattningsbara företag från denna ordning–Nationell ordning som tillåter de resebyråer som omfattas av denna ordning att fastställa ett allomfattande beskattningsunderlag för en viss period–Fördragsbrott
(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 73 och 306–310)
(se punkt 95 och domslutet)
Domslut
|
1) |
Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 73 och 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, genom att från den särskilda ordningen för mervärdesskatt som tillämpas för resebyråer utesluta de resetjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer, som använder tjänsterna i sin verksamhet, och genom att, i de fall denna särskilda ordning tillämpas på resebyråerna, tillåta dem att fastställa ett allomfattande beskattningsunderlag för grupper av tjänster eller för alla tjänster som tillhandahålls under en beskattningsperiod. |
|
2) |
Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna. |
( 1 ) EUT C 314, 29.8.2016.