Mål C‑376/16 P

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

mot

European Dynamics Luxemburg SA m. fl.

”Överklagande – Offentlig upphandling av tjänster – Tillhandahållande av externa tjänster för förvaltning av program och projekt samt teknisk rådgivning inom området informationsteknik – Kaskadförfarande – Artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol – Artikel 76 och artikel 84.1 i tribunalens rättegångsregler – Förbud mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) – Viktning av underkriterier inom tilldelningskriterierna – Uppenbart oriktiga bedömningar – Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 – Artikel 100.2 – Beslut att förkasta anbudet – Bristande motivering – Förlorad möjlighet – Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Skadeståndsyrkande”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 maj 2018

  1. Talan om ogiltigförklaring–Unionsdomstolens behörighet–Räckvidd–Förbud mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita)–Skyldighet att iaktta den rättsliga ram som parterna definierat–Behörighet att pröva en grund som en part avstått från under rättegången saknas

    (Artikel 263 FEUF; domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artiklarna 76 och 84.1; rådets förordning nr1605/2002, artiklarna 93 och 94; kommissionens förordning nr 2342/2002, i dess lydelse enlig förordning nr 478/2007, artiklarna 133a och 134b

  2. Offentlig upphandling i Europeiska unionen–Anbudsförfarande–Tilldelning av kontrakt–Uteslutning av anbudsgivare–Unionsdomstolens skyldighet att ex officio pröva huruvida reglerna om uteslutning har åsidosatts–Föreligger inte

    (Rådets förordning nr 1605/2002, artiklarna 93 och 94)

  3. Talan om ogiltigförklaring–Grunder–Talan mot ett beslut att förkasta anbudet från en anbudsgivare inom ramen för en offentlig upphandling av en unionsinstitution–Grund som avser en uppenbart oriktig bedömning av den upphandlande myndigheten–Bevisbörda–Skyldighet för unionsdomstolen att pröva hurivida åberopade icke styrkta fel har påverkat det ifrågasatta beslutet–Föreligger inte

    (Artikel 263 FEUF)

  4. Talan om ogiltigförklaring–Grunder–Uppenbart oriktig bedömning–Fel som inte har någon avgörande betydelse för resultatet–Verkningslös grund

    (Artikel 263 FEUF)

  5. Institutionernas rättsakter–Motivering–Skyldighet–Räckvidd–Beslut, under ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster, att inte anta ett anbud–Skyldighet för den upphandlande myndigheten att tillhandahålla en detaljerad jämförande analys av det utvalda anbudet och det anbud som anbudsgivaren som inte valts lämnat–Föreligger inte–Skyldighet att tillhandahålla utvärderingskommitténs rapport–Föreligger inte

    (Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 100.2; kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 149.3)

  6. Institutionernas rättsakter–Motivering–Skyldighet–Räckvidd–Beslut, under ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster, att inte anta ett anbud–Vid beräkningen av anbudsgivarnas poäng används en metod som medger att poäng för vissa underkriterier dras av och tilldelas andra anbudsgivares anbud–Den upphandlande myndigheten lämnar ingen förklaring vad gäller förhållandet mellan de negativa bedömningarna av ett anbud och de poängavdrag som gjorts–Otillåtet

    (Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 100.2)

  7. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Rättsstridighet–Skada–Orsakssamband–Bevisbörda

    (Artikel 340 andra stycket FEUF)

  1.  Det framgår av de bestämmelser som reglerar förfarandet vid unionsdomstolarna, bland annat av artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol samt artiklarna 76 och 84.1 i tribunalens rättegångsregler, att parterna i princip avgör och begränsar tvisten och att unionsdomstolarna inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita).

    Ett avgörande av tribunalen enligt vilket det är uppenbart att en unionsbyrå har åsidosatt sin omsorgsplikt bland annat vad gäller att undersöka huruvida det förelåg skäl för uteslutning av en anbudsgivare från ett offentligt upphandlingsförfarande enligt artikel 93.1 e i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, och enligt artiklarna 133a och 134b i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002, ska följaktligen upphävas, när sökanden hade avstått från sitt yrkande i detta avseende vid förhandlingen vid tribunalen. Under dessa omständigheter var tribunalen inte längre behörig att fastställa en eventuell överträdelse av artiklarna 93 och 94 i förordning nr 1605/2002.

    (se punkterna 33 och 34)

  2.  Även om det är riktigt att bestämmelserna om uteslutning av anbudsgivare från ett offentligt anbudsförfarande i artiklarna 93 och 94 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, är av särskild betydelse för genomförandet av EU:s upphandling, uppfyller ett åsidosättande av dem inte domstolens villkor för att det ska vara fråga om en överträdelse av väsentliga formföreskrifter. En grund som avser ett åsidosättande av dessa artiklar utgör följaktligen inte en grund avseende tvingande rätt som ska prövas ex officio av unionsdomstolen.

    (se punkt 35)

  3.  När en anbudsgivare som inte valts ut väcker talan mot beslutet av avslå anbudsgivarens anbud och gör gällande att den upphandlande myndigheten gjort en uppenbart oriktig bedömning, inbegriper unionsdomstolens prövning i princip inte en skyldighet för den att kontrollera att en uppenbart oriktig bedömning av ett anbud inte har påverkat anbudets rangordning och därmed det slutgiltiga tilldelningsbeslutet, även om den upphandlande myndigheten inte närmare har förklarat frånvaron av en sådan påverkan.

    När den upphandlande myndigheten överklagar ett avgörande av tribunalen ankommer det på den upphandlande myndigheten att förklara och visa att beslutet av avslå anbudet inte hade kunnat bli förmånligare för anbudsgivaren i avsaknad av dessa fel.

    (se punkterna46 och 47)

  4.  Se domen.

    (se punkt 52)

  5.  Se domen.

    (se punkterna 57–59)

  6.  Vad avser skyldigheten att motivera beslut genom vilka anbudsgivares anbud inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling avslås, krävs det i princip inte att en specifik viktning anges för varje positiv eller negativ kommentar vid bedömningen. Om upphandlingsdokumenten anger en specifik kvantitativ viktning för kriterierna eller underkriterierna, kräver principen om insyn emellertid att en kvantitativ bedömning görs med avseende på dessa kriterier eller underkriterier.

    Det förhåller sig emellertid annorlunda då utvärderingskommittén har tillämpat en matematisk formel eller tilldelat delar av poäng för varje underkriterium eller underpunkt samt då utvärderingsrapporten innehåller specifika negativa bedömningar i detta avseende vilka har gett upphov till särskilda avdrag av poäng, å ena sidan, och den upphandlande myndigheten inte har tillkännagett det antal poäng, jämte en fördelning per underkriterier, som den anbudsgivare som inte har valts respektive de anbudsgivare vars anbud hade antagits hade tilldelats, å andra sidan. Den upphandlande myndigheten har inte till fullo uppfyllt kravet att motivera resultatet av utvärderingen av anbud om det varken var möjligt för de anbudsgivare som inte hade valts att förstå viktningen för dessa underkriterier vid utvärderingen, det vill säga vid fastställandet av den sammanlagda poängen, eller att fastställa ett samband mellan de specifika negativa kommentarerna och poängavdragen som påverkade den sammanlagda poängen.

    (se punkterna 63 och 65–67)

  7.  Se domen.

    (se punkterna 91 och 92)