1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att

2

I artikel 3.2 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, 1991, s. 1) föreskrevs följande:

”För kategori A, B, B + E, C, C + E, D och D + E får särskilda körkort utfärdas som ger behörighet att föra fordon i följande underkategorier:

…

Underkategori D1

…”

3

Skälen 2 och 12 i direktiv 2006/126 har följande lydelse:

…

4

I artikel 1.1 första meningen i direktiv 2006/126 föreskrivs att ”[i] enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna införa nationella körkort i överensstämmelse med den gemenskapsmodell som fastställs i bilaga I”.

5

I detta direktiv föreskrivs i artikel 4, som har rubriken ”Kategorier, definitioner och åldersgränser”, följande:

”1.   Det körkort som anges i artikel 1 ger behörighet att föra motordrivna fordon i de kategorier som definieras nedan. Det får utfärdas från den åldersgräns som anges för varje kategori. Med motordrivet fordon avses varje med motor försett fordon som av egen kraft kan framföras på väg och som inte är spårbundet.

…

4.   motorfordon:

…

…

…

…

…”

6

I artikel 16 i direktivet, som har rubriken ”Införlivande”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall senast den 19 januari 2011 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.1, artikel 3, artikel 4.1, 4.2 och 4.3 och 4.4 b–k, … De skall genast överlämna texten till bestämmelserna till kommissionen.

2.   De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 19 januari 2013.

…”

7

Under avdelning I, med rubriken ”Minimikrav för förarprov”, i del A, med rubriken ”Kunskapsprov”, i punkt 4, med rubriken ”Särskilda bestämmelser för kategorierna C, CE, C1, C1E, D, DE, D1 och D1E”, i bilaga II till direktiv 2006/126, har punkterna 4.1.9 och 4.1.10 i nämnda bilaga följande lydelse:

8

Under samma avdelning I, i del B, med rubriken ”Körprov”, i punkt 8, med rubriken ”Körprov för kategorierna C, CE, C1, C1E, D, D E, D1 och D1E”, har punkterna 8.1.6, 8.1.8, 8.2.3 och 8.2.4 i samma bilaga följande lydelse:

…

…

9

I 80a § första stycket g–i i Zákon č. 361/2000 Sb. o provozu na pozemních komunikacích (lag nr 361/2000 om vägtrafik), i den version som är tillämplig på omständigheterna i målet, föreskrivs följande:

”Som kategori

10

Den 11 juli 2014 tillsände kommissionen Republiken Tjeckien en formell underrättelse i vilken den uppmärksammade denna medlemsstat på att vissa bestämmelser i den tjeckiska lagstiftningen om definitionen av fordonskategorierna C1, C och D1 inte uppfyllde kraven i direktiv 2006/126.

11

Efter att ha prövat de argument som Republiken Tjeckien anförde i sitt svar på denna skrivelse av den 8 oktober 2014, avgav kommissionen den 27 februari 2015 ett motiverat yttrande och uppmanade medlemsstaten att vidta nödvändiga åtgärder för att efterkomma det motiverade yttrandet inom två månader från mottagandet. På Republiken Tjeckiens begäran förlängdes denna frist till den 27 maj 2015.

12

Republiken Tjeckien svarade på det motiverade yttrandet i skrivelse av den 22 maj 2015, varvid den beträffande definieringen av kategorierna C, C1 och D1 angav att ”för att undvika varje risk för tvetydighet och säkerställa en högre grad av rättssäkerhet, godtar Republiken Tjeckien att delvis modifiera gällande bestämmelser så att de motsvarar kommissionens krav”.

13

Då kommissionen inte hade erhållit någon information med avseende på antagandet av de planerade ändringarna och då det påstådda fördragsbrottet, i vilket fall som helst, fortfarande förelåg vid utgången av fristen i det motiverade yttrandet, beslutade kommissionen att väcka förevarande talan.

14

Kommissionen har anfört två anmärkningar. Genom sin första anmärkning har den gjort gällande att trots att definitionerna av kategorierna C1 och C uttryckligen anger att det är fråga om ”motorfordon som inte ingår i kategorierna D1 eller D”, återfinns detta kriterium inte i den tjeckiska lagstiftningen. Då detta kriterium dock är avgörande för ett korrekt fastställande av den nödvändiga distinktionen mellan kategorierna C1/C och D1/D, medför detta utelämnande att en innehavare av ett körkort i kategori C1 eller C i den aktuella medlemsstaten har rätt att framföra ett fordon som är konstruerat för transport av högst åtta passagerare, oavsett om det har konstruerats för transport av personer eller varor, medan det enligt direktiv 2006/126 krävs ett körkort tillhörande kategori D1 eller D när fordonet är konstruerat och tillverkat för passagerartransporter.

15

Genom sin andra anmärkning har kommissionen gjort gällande att medan kategori D1 i artikel 4.4 h i direktiv 2006/126 definieras som en kategori som omfattar de motorfordon ”som är konstruerade och tillverkade för att ta högst 16 passagerare utöver föraren”, innehåller den tjeckiska lagstiftningen ett krav på att det ska röra sig om mer än åtta personer, vilket strider mot artikel 4.4 h i direktiv 2006/126.

16

Kommissionen har, vad gäller dessa två anmärkningar, anfört att traditionellt sett omfattar kategori C motorfordon avsedda för varutransport, medan kategori D omfattar motorfordon avsedda för passagerartransport. Detta hindrar dock inte att motorfordon i kategori C också kan transportera passagerare. Det rör sig då främst om ett arbetslag som ska hantera fordonets last, och inte om passagerare som reser från punkt A till punkt B.

17

Då vissa tekniska egenskaper hos kategorierna C och C1 är identiska med dem hos kategorierna D1 och D har kommissionen understrukit vikten av att noga avgränsa kategorierna C och C1 i förhållande till kategorierna D1 och D. Den avgränsning som gjorts i detta avseende genom direktiv 2006/126, genom formuleringen ”som inte ingår i kategorierna D1 eller D”, vilken ingår i definitionen av kategorierna C1 och C, innebär således att fordon som uppfyller de tekniska kriterierna för kategorierna C1/C och D1/D, men som i första hand är avsedda för passagerartransport, faller inom kategorierna D1 och D, medan fordon som inte tillhör kategorierna D1 och D, faller inom kategorierna C1 och C.

18

Republiken Tjeckien har hävdat att talan är ogrundad.

19

Enligt denna medlemsstat finns det inget skäl för ett ordagrant införlivande av bestämmelserna i direktiv 2006/126, under förutsättning att det syfte som eftersträvas med dessa bestämmelser uppnås, vilket också är fallet, eftersom avgränsningen på nationell nivå av fordonskategorierna C1, C och D1, även om den inte har formulerats exakt som i detta direktiv, säkerställer att inget fordon kan tillhöra fler än en kategori.

20

Den nedre gränsen på över åtta passagerare utöver föraren i den tjeckiska lagstiftningen är enligt denna medlemsstat nödvändig eftersom fordon i kategori D1 utgör en undergrupp till kategori D.

21

Utan en sådan nedre gräns skulle kategori D1 dessutom, eftersom den omfattar motorfordon med en maximal längd på 8 meter som kan transportera högst sexton passagerare, de facto inbegripa kategorierna C1 och C.

22

Först och främst framgår det av skäl 2 i direktiv 2006/126 att gemensamma körkortsbestämmelser är en grundläggande förutsättning för den gemensamma transportpolitiken, bidrar till att förbättra trafiksäkerheten och underlättar den fria rörligheten för människor som bosätter sig i en annan medlemsstat än den som utfärdat körkortet.

23

Med beaktande av att det kvarstår betydande skillnader mellan medlemsstaterna på detta område, är syftet med direktiv 2006/126, det tredje direktivet om körkort, vilket framgår av samma skäl, att uppnå en mer långtgående harmonisering för att bidra till genomförandet av Europeiska unionens politik.

24

En av de metoder som föreskrivs för att uppnå detta mål är definieringen av olika kategorier av körkort, och dessa definitioner bör, enligt skäl 12 i nämnda direktiv, ”i större utsträckning återspegla de berörda fordonens tekniska egenskaper och den färdighet som behövs för att köra dem”.

25

Efter det att det genom rådets första direktiv 80/1263/EEG av den 4 december 1980 om införande av ett gemenskapskörkort (EGT L 375, 1980, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 171), hade inrättats en första klassificering av fordon för upprättandet av en gemenskapsmall för nationella körkort, medförde direktiv 91/439, som ersatte det första direktivet, nämligen vissa preciseringar av de definitioner av fordonskategorier och av de typer av körkort som krävs för att framföra dessa fordon, vilket bland annat inbegrep en noggrannare definiering och en bättre avgränsning av de olika kategorierna av körkort.

26

Som en fortsättning av harmoniseringen på detta område preciserades i direktiv 2006/126 att både kategori C och kategori C1 avser motorfordon som är konstruerade och tillverkade för att transportera högst åtta passagerare. Dessa båda kategorier skiljer sig åt genom deras högsta tillåtna totalvikt. Vad gäller kategorierna D och D1 kan det konstateras att samtidigt som direktiv 2006/126 behöll den nedre gränsen på över åtta passagerare för kategori D, avskaffades denna gräns för kategori D1, vilket betyder att det endast är den övre gränsen på 16 passagerare som är tillämplig på den sistnämnda kategorin.

27

Dessa förtydliganden och ändringar i förhållande till direktiv 91/439 har, såsom kommissionen har förklarat i sina inlagor, lett till att vissa fordon numera ingår i kategori D1, i stället för som tidigare i kategori C1. Som exempel har kommissionen nämnt minibussar med hög komfort och bepansrade privatfordon. Dessa fordon, i den mån de är konstruerade och tillverkade för att transportera högst åtta passagerare utöver föraren, och förutsatt att de inte är längre än 8 meter, ingår nu i den kategori som är lämplig med hänsyn till deras tekniska egenskaper och deras typiska användning, nämligen kategori D1.

28

Enligt nu gällande unionsrätt avser kategorierna C och C1, som i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2006/126 definieras i artikel 4.1 respektive artikel 4.4 d och f i direktivet, motorfordon som inte ingår i kategorierna D1 eller D, som har en tillåten totalvikt som överstiger 3500 kg för fordon i kategori C, eller överstiger 3500 kg men inte 7500 kg för fordon i kategori C1, och som är konstruerade och tillverkade för att transportera högst åtta passagerare utöver föraren. Kategori D1, som definieras i artikel 4.4 h, avser motorfordon som är konstruerade och tillverkade för att transportera högst sexton passagerare utöver föraren, och med en maximal längd på 8 meter.

29

Definitionen av kategorierna C och C1 i tjeckisk rätt innehåller dock inte den avgränsning mellan kategorierna C/C1 och D/D1 som fastställs i unionsrätten och som där uttrycks genom orden ”som inte ingår i kategorierna D1 eller D”. I tjeckisk rätt har man således behållit den nedre gräns på över åtta passagerare som unionslagstiftaren avsåg att ta bort genom antagandet av direktiv 2006/126 inom ramen för den ovannämnda utvecklingen på lagstiftningsområdet.

30

Att definitionerna skiljer sig åt på detta sätt leder till att fordon i kategori D1 enligt tjeckisk rätt får framföras av innehavare av ett körkort i kategori C1, vilket strider mot syftet med direktiv 2006/126.

31

Kommissionens exempel, det vill säga minibussar med hög komfort och bepansrade privatfordon med de tekniska specifikationer som anges ovan i punkt 27, åskådliggör dessa diskrepanser. Samma fordon som enligt artikel 4.4 h i direktiv 2006/126 klassificeras i kategori D1, tillhör nämligen enligt den tjeckiska lagstiftningen om införlivande av direktivet i stället kategori C1. På grund av formuleringen ”som inte ingår i kategorierna D1 eller D” – vilken används i direktivet för att skilja kategorierna C/C1 och D/D1 från varandra – kan dessa fordon dessutom aldrig, enligt unionsrätten, omfattas av kategori C1 om de ingår i kategori D1.

32

Det körkort som krävs för en och samma fordonstyp tillhör således en körkortskategori i Republiken Tjeckien och en annan i övriga medlemsstater. Den situationen strider mot de grundläggande syftena med direktiv 2006/126.

33

De argument som Republiken Tjeckien har anfört påverkar inte detta, och kan inte leda till någon annan bedömning än att det är fråga om fördragsbrott.

34

För det första har medlemsstaten gjort gällande att unionsrätten inte kräver att medlemsstaterna införlivar definitionerna i direktiv 2006/126 på ett ordagrant sätt, under förutsättning att det mål som eftersträvas genom direktivets bestämmelser uppnås.

35

Det framgår av fast rättspraxis att införlivandet av ett direktiv med nationell rätt förvisso inte nödvändigtvis kräver att direktivets bestämmelser återges i samma form och med samma ordalydelse i en uttrycklig och specifik regel i lag eller annan författning, utan att det kan räcka med en allmän rättslig ram, om det därigenom på ett effektivt sätt säkerställs att direktivet tillämpas fullt ut på ett tillräckligt klart och precist sätt (dom av den 30 juni 2016, kommissionen/Polen, C‑648/13, EU:C:2016:490, punkterna 73 och där angiven rättspraxis).

36

Det framgår emellertid av punkterna 29–32 i förevarande dom att de nationella bestämmelser som Republiken Tjeckien har åberopat inte gör det möjligt att uppnå det resultat som eftersträvas med artikel 4.1 och artikel 4.4 d, f och h i direktiv 2006/126. Under dessa omständigheter kan det konstateras att argumentet att det inte är obligatoriskt med ett ordagrant införlivande är verkningslöst i förevarande mål.

37

För det andra hävdar Republiken Tjeckien att den gjort en avgränsning, på nationell nivå, mellan fordonskategorierna C1, C och D1, som är precis och begriplig och som i praktiken är sådan att den inte ger upphov till några tvister. Med utgångspunkt i principen att inget fordon bör höra till flera olika kategorier, anser denna medlemsstat nämligen att detta mål kan uppnås på två sätt, antingen genom att ge en kategori en negativ definition i förhållande till övriga kategorier – vilken är den lösning som valts i direktiv 2006/126 – eller genom att definiera var och en av kategorierna på ett sådant sätt att de inte överlappar varandra, vilket är den lösning som den tjeckiska lagstiftaren har valt genom att fastställa en nedre gräns för det antal passagerare som fordonen i kategori D1 kan transportera.

38

I detta hänseende är det tillräckligt att konstatera att Republiken Tjeckien, såsom denna medlemsstat själv har medgett, för att genomföra nämnda avgränsning har infört ett villkor i den nationella definitionen av kategori D1 som inte finns med i artikel 4.4 h i direktiv 2006/126, där denna kategori definieras enligt unionsrätten. Detta ytterligare villkor leder, såsom har konstaterats ovan i punkterna 29–32, till skillnader i hur direktivet tillämpas i Republiken Tjeckien och i övriga medlemsstater, när det gäller att fastställa vilken kategori ett fordon ingår i, och följaktligen vilken körkortstyp som krävs för detta fordon.

39

Valet av en avgränsningsmetod som ger upphov till sådana skillnader i förhållande till vad som krävs enligt unionsrätten kan således i vart fall inte anses bidra till ett fullständigt och korrekt införlivande av direktiv 2006/126.

40

För det tredje har Republiken Tjeckien gjort gällande att fordon i kategori D1 utgör en undergrupp till kategori D, vilket framgår av själva namnet på kategori D1 och av förarbetena avseende definieringen av kategorierna på unionsnivå. Det rör sig om en ”uppmjukad” version av kategori D, och fordonen i kategori D1 utgör således en viss del av de fordon som ingår i kategori D, vilket medför att det med tanke på fordonens egenskaper räcker med en uppmjukad version av kategori D-körkortet. Eftersom den nedre gränsen för det antal personer som kan transporteras finns med i definitionen av kategori D, ska den också tas med i kategori D1.

41

I artikel 3.2 i direktiv 91/439 var kategori D1 visserligen utformad som en underkategori till kategori D, vilket framgår av orden ”[f]ör kategori A, B, B + E, C, C + E, D och D + E får särskilda körkort utfärdas som ger behörighet att föra fordon i följande underkategorier”. Denna formulering finns dock inte med i definitionen av körkortskategorierna i artikel 4.4 i direktiv 2006/126. Det faktum att kategori D1 således även omfattar fordon som inte ingår i kategori D, liksom konsekvenserna av detta för kategoriseringen av olika körkort, beror således på ett val som unionslagstiftaren har gjort. Det är inte lämpligt att inom ramen för förevarande mål om fördragsbrott ifrågasätta nyttan med ett sådant val.

42

För det fjärde har Republiken Tjeckien gjort gällande att utan den nedre gränsen på över åtta passagerare som föreskrivs i tjeckisk rätt skulle kategori D1, eftersom den omfattar motorfordon med en maximal längd på 8 meter som kan transportera högst sexton passagerare, de facto inbegripa kategorierna C1 och C. Det skulle till och med kunna anses att lastbilar som är kortare än 8 meter kräver ett körkort för kategori D1, och att det endast är när en sådan lastbil är längre än 8 meter som det krävs ett körkort för kategori C1.

43

Det ska konstateras att bortsett från kriterierna avseende antalet passagerare, vikt och längd, definieras fordonen i kategorierna C/C1 och D1 på samma sätt, bland annat såtillvida att dessa motorfordon är ”konstruerade och tillverkade för att ta … passagerare”.

44

Det följer av den avgränsning mellan kategorierna C/C1 och D1 som har gjorts genom formuleringen ”[m]otorfordon som inte ingår i kategorierna D1 eller D” att vid fastställandet av körkortskategorin är medlemsstaternas behöriga myndigheter skyldiga att först pröva huruvida kategori D1 är tillämplig, och om så är fallet, utfärda körkort för denna kategori.

45

Om enbart en bokstavlig tolkning görs av de aktuella bestämmelserna i direktiv 2006/126 innebär detta således att när det gäller motorfordon som inte är längre än åtta meter, inbegriper kategori D1 helt kategorierna C/C1.

46

Således förefaller definitionen av kategorierna C/C1 och D1 i artikel 4.4 i direktiv 2006/126 inte garantera en lämplig avgränsning mellan dessa kategorier.

47

Det framgår dock av domstolens fasta praxis att man vid tolkningen av en bestämmelse i unionsrätten inte bara ska beakta lydelsen, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 12 oktober 2017, Kamin und Grill Shop, C‑289/16, EU:C:2017:758, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

48

För att dessa kategorier ska tolkas på ett korrekt sätt måste hela texten i direktiv 2006/126 beaktas, även bilagorna till detta, vilka visar att motorfordonens användningsområde spelar en avgörande roll.

49

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 47 i förslaget till avgörande, ger den körkortsmodell som föreskrivs i artikel 1.1 i direktiv 2006/126 och som anges i bilaga I till direktivet, med hjälp av ett piktogram, en tydlig bild av användningsområdet för varje kategori av fordon, bland annat om fordonet är avsett för transport av gods eller passagerare.

50

Bestämmelserna i bilaga II till direktivet, som nämnts i punkterna 7 och 8 i denna dom, visar att kraven för att erhålla ett körkort är olika beroende på användningsområdet för det aktuella fordonet.

51

Härav följer att det inte kan godtas att ett åsidosättande av avgränsningen mellan kategorierna C/C1 och D/D1 leder till ett resultat som strider mot det som eftersträvas med direktiv 2006/126, nämligen trafiksäkerhet. Såsom generaladvokaten har angett i punkt 56 i sitt förslag till avgörande, skulle detta vara fallet om den transport som uteslutande avser personer sköttes av förare som har tillstånd att framföra fordon i kategori C eller C1, och som har ombetts att huvudsakligen styrka sina kunskaper när det gäller mottagande, lastning, transport, leverans och lossning av varor.

52

På körkortsområdet, där de nationella myndigheterna har att handlägga ett mycket stort antal ansökningar inom relativt korta tidsfrister, är det förvisso inte någon optimal lagstiftningslösning som valts, då den innebär en tillämpning av kriterier som inte finns direkt angivna i definitionerna av körkortskategorierna.

53

En medlemsstat har emellertid inte rätt att anta nationella bestämmelser för införlivande av direktiv 2006/126, som inför villkor som inte föreskrivs i direktivet eller som tar bort villkor som föreskrivs i direktivet, vilket innebär en ändring av de fordonskategorier som definieras i direktiv 2006/126, och detta på bekostnad av trafiksäkerheten. Eventuella brister i redigeringen av direktivet skulle, i förekommande fall, kunna påkalla en reaktion från unionslagstiftarens sida, men kan inte föranleda domstolen att ogilla en talan om ett fördragsbrott när det ska fastställas att ett sådant föreligger.

54

Under dessa omständigheter kan de argument som anförts av Republiken Tjeckien inte godtas.

55

Domstolen konstaterar således att Republiken Tjeckien

56

Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Tjeckien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom fördragsbrottet har fastställts ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande: