1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 16 mars 2016, Frucona Košice/kommissionen (T‑103/14, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2016:152). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut 2014/342/EU av den 16 oktober 2013 om det statliga stöd SA.18211 (C 25/05) (f.d. NN 21/05) som Slovakien har genomfört till förmån för Frucona Košice a.s. (EUT L 176, 2014, s. 38) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

2

I punkterna 1–34 i den överklagade domen redogörs det för bakgrunden till tvisten enligt följande:

”Utveckling av [Frucona Košices] situation och ackordsförfarandet

Det administrativa förfarandet

Det ursprungliga beslutet

Förfarandet vid tribunalen och domstolen

Det [omtvistade] beslutet

…

3

Frucona Košice väckte, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 17 februari 2014, talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

4

Bolaget åberopade fyra grunder till stöd för sin talan. Den första avsåg åsidosättande av rätten till försvar, den andra att skäl 83 i det omtvistade beslutet var behäftat med fel, den tredje att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning när den drog slutsatsen att konkursförfarandet var mer fördelaktigt än ackordsförfarandet och den fjärde, att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning när den drog slutsatsen att skatteindrivningsförfarandet var mer fördelaktigt än ackordsförslaget.

5

I den överklagade domen fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall på den första och den andra grunden men biföll talan på den tredje och den fjärde grunden. Följaktligen ogiltigförklarade tribunalen det omtvistade beslutet och förpliktade kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

6

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

7

Frucona Košice har yrkat att domstolen ska

8

Kommissionen har åberopat sex grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser en felaktig tolkning av det omtvistade beslutet. Såvitt avser den andra och den fjärde grunden har kommissionen gjort gällande att villkoren för tillämpning av kriteriet privat borgenär har åsidosatts. Kommissionen har som tredje grund gjort gällande att tribunalen missförstått principen om rättskraft och principen att domstol inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ne ultra petita). Den femte grunden avser en felaktig tillämpning av kriteriet privat borgenär. Kommissionen har som sjätte grund gjort gällande att tribunalen misstolkat gränserna för kommissionens skyldighet att genomföra en omsorgsfull och opartisk granskning.

9

Domstolen ska först pröva den andra och den fjärde grunden, därpå den första grunden, därefter den tredje grunden, och slutligen den femte och den sjätte grunden.

10

Kommissionen har genom sin andra grund gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 109–118 i den överklagade domen fann att stödmottagaren med framgång kan åberopa kriteriet privat borgenär.

11

Enligt kommissionen hänför sig detta kriterium till det offentliga organets subjektiva inställning när den beslutar att anta åtgärden i fråga. Följaktligen har den berörda medlemsstaten en subjektiv rätt att välja huruvida den vill ange vilka avsikter den hade vid denna tidpunkt, varför denna rätt inte kan åberopas av utomstående. Vidare är det endast denna medlemsstat som förfogar över samtliga relevanta uppgifter som den lade till grund för sitt synsätt vid den tidpunkt den beslutade att anta den aktuella åtgärden. Det ankom således på nämnda medlemsstat att åberopa kriteriet privat borgenär och att inkomma med nödvändiga uppgifter.

12

I förevarande fall framgår det av skälen 128–132 i det omtvistade beslutet att kommissionen haft tillgång till uppgifter som visade att Republiken Slovakiens inställning var klar och konsekvent; såväl vad gällde svaret på klagomålet som vid själva godkännandet av ackordet har denna medlemsstat alltid angett att det enligt dess uppfattning rörde sig om ett statligt stöd.

13

Kommissionen har tillagt att om det var korrekt att anse att stödmottagaren kunde åberopa kriteriet privat borgenär har tribunalen gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den inte krävde att Frucona Košice, på samma sätt som en medlemsstat, på ett entydigt sätt, med objektiva och verifierbara bevis, styrkte att den vidtagna åtgärden följer av nämnda medlemsstats ställning som privat borgenär.

14

Genom den fjärde grunden har kommissionen gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 247 i den överklagade domen fann att kommissionen, i fråga om tillämpligheten av kriteriet privat borgenär, inte kan göra åtskillnad mellan de olika alternativen till den omtvistade åtgärden.

15

Eftersom tillämpningen av kriteriet privat borgenär bygger på de uppgifter som lämnats för att styrka dess tillämplighet består tribunalens fel i dess ståndpunkt att tillämpningen av detta kriterium är en abstrakt övning som syftar till att institutionen ex officio ska återskapa beteendet hos en hypotetisk, perfekt och rationell privat borgenär som är fullständigt informerad.

16

I och med att det står klart att ingen uppgift angående något specifikt tillvägagångssätt har lämnats till den offentliga borgenären är alla jämförelser mellan denna enhets agerande och en privat borgenär i en liknande situation meningslösa. Detta kriterium kan således inte tillämpas i förevarande fall.

17

Kommissionen har påpekat att det i förevarande fall framgår att ingen jämförelse, vad gäller kriteriet privat borgenär, gjordes vid tidpunkten i fråga avseende ackordsförslaget och skatteindrivningsförfarandet. Tribunalen borde följaktligen ha uttalat sig angående huruvida skäl 120 i det omtvistade beslutet faktiskt innehöll det underförstådda beslutet att kriteriet privat borgenär inte var tillämpligt.

18

Frucona Košice har bestritt kommissionens argument.

19

Enligt domstolens fasta praxis ska samtliga villkor i artikel 107.1 FEUF vara uppfyllda för att en åtgärd ska anses utgöra statligt stöd. För det första måste det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra måste denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska åtgärden ge mottagaren av stödet en selektiv fördel. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (dom av den 21 december 2016, kommissionen/Hansestadt Lübeck, C‑524/14 P, EU:C:2016:971, punkt 40, och dom av den 21 december 2016, kommissionen/World Duty Free Group SA m.fl., C‑20/15 P och C‑21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 53).

20

Begreppet stöd omfattar inte enbart sådana konkreta förmåner som subventioner utan även ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar företagets budget och som därigenom, utan att det är fråga om subventioner i strikt bemärkelse, är av samma karaktär och har identiskt lika effekter (dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 30).

21

Enligt samma synsätt är dock de villkor som en åtgärd ska uppfylla för att kunna anses vara ”stöd”, i den mening som avses i artikel 107 FEUF, inte uppfyllda om det mottagande företaget kunde få samma fördel som den som företaget fått genom statliga medel under förhållanden som motsvarar normala marknadsmässiga villkor (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

22

När en offentlig borgenär beviljar nedsättning av en fordran som den har på ett företag, ska denna bedömning i princip ske med tillämpning av kriteriet privat borgenär (dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 32).

23

Kriteriet om en privat investerare utgör följaktligen inte något undantag som endast ska tillämpas då så begärs av en medlemsstat, då rekvisiten i artikel 107.1 FEUF för att ett statligt stöd ska anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden är uppfyllda. Detta kriterium – då det är tillämpligt – återfinns bland de omständigheter som kommissionen ska beakta vid prövningen av om det är fråga om ett sådant stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF, C‑124/10 P, EU:C:2012:318, punkt 103, och dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 32).

24

Då det visar sig att kriteriet om en privat borgenär kan vara tillämpligt, ankommer det följaktligen på kommissionen att förelägga den berörda medlemsstaten att inkomma med alla relevanta upplysningar som gör det möjligt för kommissionen att pröva om rekvisiten för detta kriteriums tillämplighet är uppfyllda (dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 33).

25

Det framgår för det första av domstolens praxis att då det visar sig att kriteriet privat borgenär kan vara tillämpligt ankommer det på kommissionen att undersöka denna hypotes oberoende av huruvida detta har begärts.

26

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 72 och 76 i sitt förslag till avgörande finns det följaktligen inget som hindrar att stödmottagaren kan åberopa att detta kriterium är tillämpligt, och om stödmottagaren åberopar detta kriterium ankommer det på kommissionen att undersöka huruvida det är tillämpligt, och i förekommande fall, hur det ska tillämpas.

27

Vad vidare gäller relevansen av medlemsstatens subjektiva inställning ska det understrykas att, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 74 i sitt förslag till avgörande, utgångspunkten för att avgöra huruvida privat aktör-kriteriet ska tillämpas måste vara den ekonomiska egenskap som medlemsstaten har agerat i och inte hur denna medlemsstat, subjektivt sett, trodde att den agerade eller vilka alternativa tillvägagångssätt den övervägde innan den antog den aktuella åtgärden.

28

Under alla omständigheter syftar kriteriet privat borgenär till att undersöka huruvida det är uppenbart att det mottagande företaget inte skulle ha erhållit motsvarande betalningslättnader av en privat borgenär som dels befann sig i en situation som ligger så nära som möjligt den situation som den offentlige borgenären befinner sig i, dels försöker få betalt för de fordringar som borgenären har hos en gäldenär med finansiella svårigheter (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 72) och följaktligen huruvida detta företag kunde få samma fördel som den som företaget fått genom statliga medel under förhållanden som motsvarar normala marknadsvillkor (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 70).

29

Av detta följer att den undersökning som kommissionen i förekommande fall måste genomföra inte kan begränsas till att endast gälla de alternativ som den behöriga myndigheten faktiskt har beaktat, utan måste avse samtliga alternativ som en privat borgenär rimligen hade kunnat överväga i en sådan situation.

30

Vad gäller de argument som kommissionen framfört till stöd för sin fjärde grund är det tillräckligt att konstatera att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättstillämpning när den i punkt 247 i den överklagade domen fann att eftersom kriteriet privat borgenär var tillämpligt som sådant, kunde kommissionen inte, avseende dess tillämplighet, göra åtskillnad mellan de olika alternativen till den omtvistade åtgärden.

31

Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den andra och den fjärde grunden.

32

Kommissionen har genom sin första grund gjort gällande att tribunalen tolkade det omtvistade beslutet felaktigt när den i punkterna 101–104 i den överklagade domen fann att kommissionen i nämnda beslut bedömde att kriteriet privat borgenär var tillämpligt på omständigheterna i förevarande fall.

33

Tribunalen gjorde således fel när den fann att det av den sista meningen i skäl 80 i det omtvistade beslutet följde att kriteriet privat borgenär var tillämplig i förevarande fall. Denna felaktiga tolkning framgår vid läsning av de följande skälen i beslutet. Skäl 81 gäller nämligen inte specifikt villkoren för att tillämpa detta kriterium, i skäl 82 preciseras mycket specifikt situationen vad gäller tillämpligheten för nämnda kriterium och såväl skäl 83 som skälen 128–132 gällde frågan huruvida detta kriterium är tillämpligt.

34

Frucona Košice har bestritt kommissionens argument.

35

Det kan inledningsvis konstateras att det omtvistade beslutet inte uttryckligen anger att kriteriet privat borgenär inte är tillämpligt i förevarande fall. Tvärtom tillämpas detta kriterium uttryckligen, och detta utgör grunden för den slutsats som dras i skälen 139 och 140, enligt vilken det omtvistade beslutet utgör ett statligt stöd.

36

För det fall kommissionen hyste tvivel angående huruvida nämnda kriterium var tillämpligt erinrar domstolen dessutom om att kommissionen, såsom framgår av punkt 24 ovan, borde ha begärt in relevanta upplysningar härvidlag från Slovakien, och gjort en samlad bedömning av dessa upplysningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF, C‑124/10 P, EU:C:2012:318, punkt 86). Det omtvistade beslutet innehåller inte något spår av en sådan begäran eller en sådan bedömning.

37

Slutligen ska det påpekas att kommissionen har tillämpat kriteriet privat borgenär efter att i skälen 84 och 86 i det omtvistade beslutet ha angett att stödmottagaren hade gjort gällande att godtagandet av ackordsförslaget inte utgjorde ett statligt stöd eftersom konkursförfarandet hade varit mindre förmånligt för den slovakiska staten.

38

Överklagandet kan under dessa förhållanden inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

39

Kommissionen har gjort gällande att tribunalen har åsidosatt principen om rättskraft och principen att domstol inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ne eat iudex ultra petita partium) när den i punkterna 123–126 i den överklagade domen fann att domstolen i sin dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen (C‑73/11 P, EU:C:2013:32), underförstått, men nödvändigtvis, hade ansett att kriteriet privat borgenär var tillämpligt i det aktuella fallet, och att om den tolkning av det omtvistade beslutet som kommissionen har gjort gällande godtogs skulle rättskraften åsidosättas.

40

Frucona Košice har bestritt kommissionens argumentation.

41

Eftersom den tredje grunden avser ett överflödigt resonemang till stöd för tribunalens bedömning att kriteriet privat borgenär var tillämpligt på omständigheterna i det aktuella fallet, och då den första, andra och fjärde grunden, vilka kritiserade samma bedömning från tribunalens sida, har ogillats, är den tredje grunden verkningslös och kan inte leda till bifall för överklagandet.

42

Kommissionen har genom sin femte grund gjort gällande att kriteriet privat borgenär medför att kommissionen ska fastställa myndighetens subjektiva inställning och jämföra denna med den inställning en privat borgenär skulle ha haft under samma omständigheter. Det framgår härvidlag av domstolens praxis att endast tillgängliga uppgifter och den utveckling som kunde förutses vid tidpunkten då denna myndighet antog beslutet är relevanta.

43

Kommissionen har av detta dragit slutsatsen att det ankommer på den berörda medlemsstaten att visa att den, i syfte att fatta sitt beslut, faktiskt beaktade sådana uppgifter och utvecklingar, vilka ska vara jämförbara med sådana som en privat aktör hade krävt att ta del av före antagandet av samma beslut.

44

Det framgår av domstolens praxis att tillämpningen av kriteriet privat borgenär utesluter att denne skulle ha agerat slumpmässigt, utan endast med fullständig kännedom om omständigheterna, eftersom, enligt denna rättspraxis, varken ekonomiska kalkyler som upprättats efter det att förmånen beviljats, retrospektiva rapporter som visar att den berörda medlemsstatens investering faktiskt blivit lönsam eller omständigheter som i efterhand visar att det var motiverat att fatta det beslut som faktiskt fattades kan vara tillräckliga.

45

Detta innebär emellertid inte att de berörda parterna inte kan inkomma med uppgifter eller bevisning för att upplysa kommissionen om, till exempel, den aktuella åtgärdens natur och syfte, dess sammanhang eller det eftersträvade målet. Det ankommer dock inte på dessa parter att ersätta den bedömning som den berörda medlemsstaten faktiskt gjort, vid den tidpunkt då den antog sitt beslut, med sin egen bedömning, på samma sätt som det inte ankommer på kommissionen att ex officio återskapa beteendet hos en hypotetisk, perfekt och rationell privat borgenär som är fullständigt informerad.

46

De upplysningar som lämnats till kommissionen utöver de som åberopats av den berörda medlemsstaten kan syfta till att visa, på grundval av upplysningar vilka denna medlemsstat faktiskt har beaktat, huruvida en privat borgenär hade agerat på samma sätt eller inte. Dessa upplysningar kan emellertid inte syfta till att rättfärdiga det antagna beslutet med hänvisningar till upplysningar eller bevisning som faktiskt inte har beaktats av den berörda medlemsstaten.

47

Vidare har kommissionen påpekat att tribunalen när den i punkt 137 i den överklagade domen formulerade sitt prövningskriterium underlät att begränsa kommissionens utredningsansvar till de relevanta uppgifter som den förfogade över. Denna underlåtelse fick tribunalen att i punkt 201 i den överklagade domen finna att kommissionen skulle ha försökt få tillgång till ytterligare uppgifter för att kontrollera och bekräfta de slutsatser den dragit av handlingarna i det administrativa förfarandet.

48

Tribunalen har således i denna punkt 201 skapat en ny skyldighet enligt vilken kommissionen ska återskapa beteendet hos en hypotetisk, perfekt och rationell privat borgenär som är fullständigt underrättad, genom att efterforska alla ”tänkbara” bevis och upplysningar, en skyldighet som går emot själva grundtanken med kriteriet privat borgenär, nämligen en bedömning av myndighetens subjektiva inställning vid tidpunkten för dess beslut.

49

Enligt kommissionen bygger således punkterna 137 och 180–213 i den överklagade domen på dels den felaktiga slutsatsen att domstolens praxis kräver att kommissionen ska göra en objektiv och fullständig analys av fördelarna och nackdelarna med konkursförfarandet snarare än en analys som bygger på myndighetens subjektiva situation, dels en felaktig tolkning av det omtvistade beslutet, av vilket det framgår att kommissionen hade gjort en sådan analys.

50

Kommissionen har dessutom anfört att det omtvistade beslutet bygger på värdet av Frucona Košices tillgångar den 17 juni 2004 och att kommissionen, enligt tribunalen, haft fog för att inte acceptera den metod som användes i E-rapporten för att välja omräkningsfaktorer för nämnda tillgångar. Eftersom dessa ekonomiska uppgifter var de enda som den lokala skattemyndigheten hade tillgång till när den beslutade att godta ackordsförslaget borde dock den logiska följden av dessa faktiska omständigheter vara att en privat borgenär som endast hade tillgång till dessa uppgifter inte hade accepterat ackordet. Om en sådan borgenär hade begärt in ytterligare upplysningar hade vederbörande inte godtagit ackordsförslaget.

51

Kommissionen anser att mot bakgrund av den omständigheten att det ankom på den att genomföra sin prövning uteslutande på grundval av uppgifter och bevis som den offentliga borgenären faktiskt förfogade över eller som var notoriska fakta, styrkte under alla förhållanden handlingarna i det administrativa förfarandet kommissionens slutsats att en privat borgenär inte hade accepterat ackordet. Tribunalen har nämligen inte angett någon ytterligare uppgift som kunde ha varit relevant vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna och som kommissionen har underlåtit att beakta.

52

Följaktligen gjorde sig tribunalen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 186 och 235 i den överklagade domen fann att uppgifterna i handlingarna inte i tillräcklig utsträckning och på ett entydigt sätt kunde bekräfta kommissionens slutsatser avseende beräkningen av intäkterna av försäljningen av tillgångarna vid ett konkursförfarande till 435 miljoner SKK, (cirka 14,5 miljoner euro). Kommissionen har tillagt att tribunalen inte har angett omfattningen av den bevisning som kommissionen skulle ha inkommit med eller huruvida den anser att denna standard kräver att kommissionen otvetydigt ska styrka vad intäkterna av försäljningen skulle ha blivit.

53

Vidare har kommissionen gjort gällande att den felaktiga rättstillämpning som kommissionen anser föreligger även har påverkat tribunalens bedömning av tidsåtgången för ett konkursförfarande och dess bedömning avseende skatteindrivningsförfarandet. Dessa bedömningar bygger nämligen på samma felaktiga kriterium och underkännande av kommissionens bedömning av intäkterna av försäljningen av Frucona Košices tillgångar.

54

Kommissionen har genom sin sjätte grund gjort gällande att punkterna 191–195 i den överklagade domen kan tolkas som att kommissionen kritiseras för att ha åsidosatt sin skyldighet att genomföra en omsorgsfull och opartisk granskning. För det fall denna tolkning är korrekt har kommissionen gjort gällande att tribunalen gett denna skyldighet en felaktig omfattning och ålagt kommissionen en för stor börda.

55

Härvidlag har kommissionen påpekat att tribunalen i punkterna 187 och 191 i den överklagade domen fann att kommissionen haft fog för att ifrågasätta E-rapportens bevisvärde och att kommissionen därför dragit slutsatser på grundval av uppgifter som lämnats av Frucona Košice eller inte bestritts av bolaget. Tribunalen beslutade därefter att kritisera kommissionen för att inte ha begärt in ytterligare upplysningar för att kontrollera och bekräfta de slutsatser som den hade dragit av dessa uppgifter, utan att förklara vilken typ av ytterligare uppgifter som kommissionen eventuellt hade kunnat begära in.

56

Kommissionen byggde sin bedömning på de uppgifter som den faktiskt förfogade över vid den tidpunkten och ansåg att den kunde utgå från det belopp som angetts av stödmottagaren, vilket godtagits av skattemyndigheten och som bygger på oberoende rapporter, utan att kräva att andra rapporter lämnades in. Under alla förhållanden hade en offentlig borgenär inte godtagit att dess gäldenär inte i tillräcklig grad styrkt sin uppskattning av värdet på de tillgångar som gäldenären erbjuder i syfte att erhålla uppskov med betalningen av sin skatteskuld. I förevarande fall förfogade den lokala skattemyndigheten över sina egna slutsatser angående tillgångarnas värde, såsom framgår av beslutet att medge uppskov med betalningen av skatteskulden.

57

Frucona Košice har bestritt kommissionens argumentation.

58

Domstolen konstaterar inledningsvis att den femte och den sjätte grunden i huvudsak avser omfattningen av det utredningsansvar som åligger kommissionen när den bedömer kriteriet privat borgenär, i enlighet med vad tribunalen fann vid sin prövning av de delar av det omtvistade beslutet som avser konkursförfarandet och skatteindrivningsförfarandet.

59

Enligt domstolens fasta praxis ankommer det vid tillämpningen av kriteriet privat borgenär på kommissionen att göra en helhetsbedömning, varvid den ska beakta alla de relevanta omständigheter i det aktuella fallet som gör det möjligt för kommissionen att avgöra om det är uppenbart att det berörda företaget inte skulle ha erhållit betalningslättnader av en sådan privat borgenär (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 73, och dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 47).

60

I detta avseende ska som relevanta uppgifter anses vara alla uppgifter som på ett icke försumbart sätt kan påverka beslutsförfarandet hos en normalt försiktig och noggrann privat borgenär som befinner sig i en situation som ligger så nära som möjligt den situation som den offentliga borgenären befinner sig i och som försöker få betalt för de fordringar som borgenären har hos en gäldenär med finansiella svårigheter (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 78, och dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 54).

61

Vidare är det enda som är relevant för bedömningen angående tillämpningen av kriteriet privat borgenär dels sådana uppgifter som fanns tillgängliga då investeringsbeslutet fattades, dels sådana utvecklingstendenser som kunde förutses då nämnda investeringsbeslut fattades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF, C‑124/10 P, EU:C:2012:318, punkt 105).

62

En sådan prövning från kommissionens sida av frågan huruvida bestämda åtgärder kan betraktas som statligt stöd, på grund av att myndigheterna inte agerat på samma sätt som en privat borgenär, förutsätter en komplex ekonomisk bedömning (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 74, och dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 48).

63

I detta avseende erinrar domstolen om att det – i samband med den prövning som unionsdomstolen företar av kommissionens komplicerade ekonomiska bedömningar inom området för statligt stöd – inte ankommer på unionsdomstolen att ersätta den ekonomiska bedömning som gjorts av kommissionen med sin egen bedömning (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 75, och dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 49).

64

Unionsdomstolen ska emellertid inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits (dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 76, och dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Buczek Automotive, C‑405/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:186, punkt 50).

65

I förevarande fall ska domstolen först pröva de argument som kommissionen framfört inom ramen för den femte och den sjätte grunden vilka riktas mot den del av den överklagade domen som avser konkursförfarandet.

66

Härvidlag kan domstolen inte godta kommissionens argument att det som först skulle fastställas var den behöriga myndighetens subjektiva inställning, och att denna myndighets inställning därefter skulle jämföras med en hypotetisk privat borgenärs inställning. Domstolen har nämligen redan, i samband med prövningen av den andra och den fjärde grunden, funnit att detta resonemang inte är relevant, eftersom det bygger på en felaktig räckvidd för kriteriet privat borgenär.

67

Vad vidare gäller kommissionens kritik av tribunalen för att, bland annat genom att underlåta att begränsa kommissionens utredningsansvar till de uppgifter som den förfogade över, ha skapat en ny skyldighet enligt vilken kommissionen åläggs en för stor börda, bestående i att behöva efterforska alla ”tänkbara” bevis och upplysningar, konstaterar domstolen att kommissionens argument bygger på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

68

Det ska härvidlag påpekas att tribunalen, bland annat i punkterna 134–137 i den överklagade domen, angett att bedömningen av kriteriet privat borgenär ska göras i jämförelse med en situation som ligger så nära som möjligt den situation som den aktuella myndigheten befinner sig i.

69

Vidare redovisade tribunalen i punkterna 138–143 i den överklagade domen de principer som, enligt tribunalen, styr den bevisbörda som ålåg kommissionen och tribunalen angav i detta sammanhang de uppgifter som kommissionen i förekommande fall ska inhämta och beakta inom ramen för sin prövning, samt de allmänna gränserna för kommissionens utredningsansvar, såsom dessa följer av unionsdomstolarnas praxis.

70

Domstolen erinrar härvidlag om att lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd ska bedömas av unionsdomstolen mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen har tillgång till när den antar beslutet (dom av den 2 september 2010, kommissionen/Scott, C‑290/07 P, EU:C:2010:480, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

71

De uppgifter som kommissionen ”har tillgång” till inbegriper de som föreföll relevanta för den prövning som skulle göras i enlighet med den rättspraxis som redovisats i punkterna 59–61 ovan och vilka kommissionen, om den begärt det, hade kunnat begära in under det administrativa förfarandet.

72

Slutligen erinrade tribunalen i punkterna 171–178 i den överklagade domen om att enligt rättspraxis finns det ingen allmän skyldighet för kommissionen att anlita utomstående sakkunniga och tribunalen underkände därför Frucona Košices argument att kommissionen borde ha anlitat nya utomstående sakkunniga.

73

Punkterna 180–213 och 235 i den överklagade domen, som kommissionens kritik, vilken redovisats i punkt 64 ovan, riktar sig mot, medför dock inte, när de läses mot bakgrund av det juridiska sammanhang som tribunalen erinrat om, nya skyldigheter som strider mot domstolens praxis.

74

Fastställandet av de faktiska omständigheterna i punkt 185 i den överklagade domen, enligt vilka kommissionen fastställde omräkningsfaktorerna genom slutsatser av handlingarna i det administrativa förfarandet, kommissionen inte gjorde någon metodisk eller ekonomisk bedömning, och kommissionen inte begärde några ytterligare upplysningar för att kontrollera och bekräfta de slutsatser som den hade dragit av dessa uppgifter, kan således inte tolkas som att inbegripa en skyldighet som går utöver vad som krävs enligt de principer som tribunalen erinrat om i punkterna 138–143 i den överklagade domen eller som skulle vara oförenliga med de principer som redovisas i punkterna 60 och 61 ovan.

75

Vad gäller tribunalens fastställande av de faktiska omständigheterna i punkterna 186, 196, 200 och 201 i den överklagade domen, enligt vilka uppgifterna i handlingarna i det administrativa förfarandet inte i tillräcklig utsträckning och på ett entydigt sätt kunde bekräfta kommissionens slutsatser avseende omräkningsfaktorerna och att kommissionen följaktligen skulle ha försökt få tillgång till ytterligare uppgifter för att bekräfta sina slutsatser, överskrider dessa ingalunda gränserna för den domstolsprövning av den uppenbart oriktiga bedömningen som tribunalen måste genomföra, i enlighet med den rättspraxis som redovisas i punkt 64 ovan, och kan inte heller anses medföra en skyldighet som är oförenlig med de principer som redovisas i punkterna 60 och 61 ovan.

76

I den mån tribunalen i punkt 186 i den överklagade domen fann att uppgifterna i handlingarna i det administrativa förfarandet inte endast i tillräcklig utsträckning utan även på ett entydigt sätt ska bekräfta de slutsatser kommissionen dragit, är det tillräckligt att påpeka att det framgår av punkterna 187–201 i den överklagade domen att tribunalen under alla omständigheter inte har genomfört sin prövning på grundval av ett sådant krav och tribunalen har inte heller hänvisat till ett sådant krav inom ramen för sina slutsatser i punkterna 196, 200, 201 och 235 i den överklagade domen.

77

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 125 och 131 i sitt förslag till avgörande har tribunalen i punkterna 191–195, 198 och 199 i den överklagade domen endast påpekat inkonsekvenser i det omtvistade beslutet och fastställt faktiska omständigheter enligt vilka inga uppgifter i handlingarna i det administrativa förfarandet kunde förklara de omräkningsfaktorer som kommissionen använt.

78

I motsats till vad kommissionen har hävdat tillämpade således tribunalen inte något felaktigt rättsligt kriterium. Kommissionens argument kan således inte godtas, eftersom vissa är verkningslösa och övriga saknar grund.

79

I den mån kommissionen har gjort gällande att den felaktiga rättstillämpning som kommissionen anser föreligger även har påverkat tribunalens bedömning avseende tidsåtgången för konkursförfarandet i punkterna 223–235 i den överklagade domen, och dess bedömning avseende skatteindrivningsförfarandet, i punkterna 277–284 i nämnda dom, är det tillräckligt att konstatera att eftersom domstolen i sin prövning av kommissionens argument inte har funnit någon felaktig rättstillämpning saknar detta argument helt grund.

80

Vidare har tribunalen i punkterna 279, 282 och 283 i den överklagade domen slagit fast att kommissionen underlåtit, för det första, att ta reda på den förväntade tidsåtgången för ett skatteindrivningsförfarande, för det andra, att beakta att detta förfarande kunde komma att avbrytas på grund av inledandet av ett konkursförfarande, och, för det tredje, att ta reda på vilka kostnader ett sådant förfarande kan medföra.

81

Sådana slutsatser, vilka hänger samman med de upplysningar som en normalt försiktig och noggrann privat borgenär, som befinner sig i en situation som ligger så nära som möjligt den situation som den offentliga borgenären befinner sig i, i princip inte kan vara omedveten om, kan i sig själva, rättfärdiga tribunalens slutsats att kommissionen har underlåtit att beakta samtliga relevanta omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice/kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkterna 77, 78 och 81).

82

Vidare följer av punkterna 69–84 ovan att, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, det framgår av den överklagade domen att tribunalen i tillräckligt hög grad har preciserat dels omfattningen av utredningsansvaret som åligger kommissionen, dels vilken typ av ytterligare upplysningar som kommissionen borde ha begärt in.

83

Härav följer att talan inte kan vinna bifall på den femte och den sjätte grunden.

84

Eftersom samtliga grunder som kommissionen har åberopat till stöd för sitt överklagande ska underkännas ska överklagandet ogillas i dess helhet.

85

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.

86

Artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska enligt artikel 184.1 i dessa regler tillämpas i mål om överklagande. Enligt artikel 138.1 ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

87

Frucona Košice har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Frucona Košices yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: