1

Agriconsulting Europe SA (nedan kallat Agriconsulting) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 28 januari 2016, Agriconsulting Europe/kommissionen (T-570/13, EU:T:2016:40) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Agriconsultings talan om att Europeiska unionen skulle förpliktas att utge ersättning för den skada som Agriconsulting påstår sig ha lidit på grund av oegentligheter som Europeiska kommissionen ska ha gjort sig skyldig till i samband med anbudsförfarandet ”Upprättande av en nätverksenhet för genomförande av det europeiska innovationspartnerskapet 'Produktivitet och hållbarhet inom jordbruk’” (AGRI‑2012-PEI‑01).

2

Under rubriken ”Onormalt låga anbud” föreskrivs följande i artikel 139.1 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. l), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, 2007, s. 13) (nedan kallad förordning nr 2342/2002):

”Om det i en viss upphandling förekommer anbud som verkar vara onormalt låga, ska den upphandlande myndigheten, innan den förkastar dessa anbud av endast detta skäl, skriftligen begära sådana förtydliganden om anbudens sammansättning som den anser sig behöva, och sedan parterna fått lämna sina synpunkter granska anbudets innehåll mot bakgrund av dessa förtydliganden. Förtydligandena kan bland annat gälla överensstämmelsen med de bestämmelser om arbetarskydd och arbetsförhållanden som är i kraft på den ort där tillhandahållandet ska ske.

…”

3

I artikel 146 i förordning nr 2342/2002, under rubriken ”Kommittén med ansvar för utvärderingen av anbud och ansökningar att få delta med anbud”, föreskrivs följande i punkt 4:

”I de fall av onormalt låga anbud som avses i artikel 139 skall utvärderingskommittén begära lämpliga klargöranden om anbudets sammansättning.”

4

I punkterna 1–22 i den överklagade domen redogörs för bakgrunden till tvisten enligt följande:

5

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 oktober 2013 väckte Agriconsulting talan med yrkande om att tribunalen skulle dels förplikta kommissionen att gå ut med VLM:s vinnande anbud, dels förplikta kommissionen att utge ersättning enligt artiklarna 268 och 340 FEUF för den skada som Agriconsulting påstår sig ha lidit på grund av oegentligheter som kommissionen ska ha gjort sig skyldig till i samband med det aktuella anbudsförfarandet. I den överklagade domen ogillade tribunalen talan i dess helhet.

6

Agriconsulting har yrkat att domstolen ska

7

Kommissionen har yrkat att domstolen ska.

8

Agriconsulting har åberopat fyra grunder för sitt överklagande.

9

Den första grunden kan delas in i två delgrunder. Agriconsulting har därvid gjort gällande att tribunalen gjorde fel då den i punkt 46 i den överklagade domen slog fast att de påstådda rättsstridigheterna vid prövningen av anbudet utifrån tilldelningskriterium nr 1 och nr 2 inte har något orsakssamband med den påstådda skadan.

10

Som första delgrund har Agriconsulting gjort gällande att tribunalen förvanskade och missuppfattade Agriconsultings argument rörande orsakssambandet. Till skillnad från vad tribunalen slog fast i punkterna 42 och 43 i den överklagade domen hade Agriconsulting för avsikt att särskilja den skada som berodde på förlorade möjligheter och kostnader för att delta i anbudsförfarandet från själva avslaget på anbudet. Det framgår i detta avseende tydligt av punkt 105 i ansökan och punkt 3 i repliken till tribunalen att förlorade möjligheter och kostnader för deltagandet enligt klaganden utgör ersättningsgill skada, oavsett frågan om det var säkert att kontraktet skulle tilldelas vederbörande.

11

Som andra del i den första grunden har Agriconsulting gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning, då den i punkterna 43–45 i den överklagade domen slog fast att de påstådda rättsstridigheterna avseende tilldelningskriterier nr 1 och 2 inte var ersättningsgilla eftersom avslaget på klagandens ansökan berodde på utvärderingskommitténs bedömning beträffande tilldelningskriterium nr 3 och på att anbudet var onormalt lågt. Därigenom har tribunalen inskränkt skadeståndstalan till att endast avse fall då rättsstridigheterna säkerligen påverkat kontraktstilldelningen, trots att det enligt tribunalens praxis är så att varje oegentlighet i anbudsförfarandet som kan påverka anbudsgivarens möjlighet att tilldelas kontraktet är ersättningsgill.

12

Enligt kommissionen kan överklagandet inte bifallas såvitt avser den första grunden.

13

I punkt 41 i den överklagade domen slog tribunalen fast att vad gäller rättsstridigheterna avseende tilldelningskriterium nr 1 och nr 2 hade Agriconsulting preciserat att det är den skada som hör samman med förlusten av möjligheten att ingå det aktuella kontraktet samt skadan avseende kostnaderna för att delta i anbudsförfarandet som åberopats. Vidare sammanfattade tribunalen, i punkt 42 i den överklagade domen, Agriconsultings resonemang enligt följande: ”Sökanden har gjort gällande att villkoret avseende orsakssamband är uppfyllt, eftersom sökandens anbud hade rangordnats på första plats och … sökanden skulle ha tilldelats kontraktet om de åberopade åsidosättandena inte hade skett”. Slutligen tog tribunalen, i punkterna 43–46 i den överklagade domen, ställning till det på detta sätt sammanfattade resonemanget, genom att slå fast att de påstådda rättsstridigheterna inte hade något direkt orsakssamband med den av Agriconsulting åberopade skadan.

14

Vad gäller den första delgrunden där det gjorts gällande att tribunalen förvanskat Agriconsultings argument, påpekar domstolen för det första följande. I punkt 102 i ansökan hade Agriconsulting angett – som en förklaring beträffande orsakssambandet mellan de påstådda rättsstridigheterna i anbudsförfarandet, å ena sidan, och de möjligheter som gått förlorade för Agriconsulting, å andra sidan – att dessa förlorade möjligheter var ”en direkt följd av utvärderingskommitténs beslut att sänka poängen beträffande tilldelningskriterium nr 3 och att kvalificera anbudet såsom onormalt lågt”.

15

I punkterna 76 och 79 i ansökan hade Agriconsulting vidare anfört att förlusten av möjligheter materialiserades i och med att bolagets anbud hade rangordnats på första plats och att det på ett olagligt sätt hade gått miste om kontraktet.

16

Således kan det inte anses att tribunalen i punkt 42 i den överklagade domen förvanskade Agriconsultings argument avseende orsakssambandet mellan de påstådda rättsstridigheterna och förlusten av möjligheter. Istället återgav tribunalen dessa argument såsom de hade angetts i ansökan.

17

Punkt 105 i ansökan kan i denna del inte föranleda domstolen att göra någon annan bedömning; Agriconsulting kan inte med framgång åberopa denna punkt till stöd för sina argument vad beträffar den påstådda förlusten av möjligheter. Det som anges i denna punkt handlar nämligen uppenbarligen inte om denna frågeställning, då Agriconsulting däri redovisat de i tribunalens praxis uppställda villkoren för att man ska kunna få ersättning för kostnader i samband med deltagande i anbudsförfaranden. Nämnda punkt återfinns för övrigt i ett avsnitt som har rubriken ”Orsakssambandet vad avser den skada som utgörs av kostnader för att delta i det aktuella anbudsförfarandet”.

18

Agriconsulting kan inte heller med framgång åberopa det som anges i punkt 3 i den vid tribunalen ingivna repliken. Agriconsulting angav däri nämligen endast det som hade angetts i punkt 105 i ansökan, nämligen tribunalens praxis avseende ersättning för kostnader för att delta i ett anbudsförfarande, med det tillägget att de påstådda rättsstridigheterna avseende tilldelningskriterier nr 1 och 2 åberopades ”till stöd” för inte bara nämnda skada utan även för förlusten av möjligheter, utan angivande av några andra förklaringar. Nämnda punkt 3 kan således på sin höjd anses precisera den åberopade skadan i förhållande till dessa rättsstridigheter.

19

Vad gäller Agriconsultings argument avseende orsakssambandet mellan de påstådda rättsstridigheterna, å ena sidan, och den skada som utgörs av kostnader för att delta i anbudsförfarandet, å andra sidan, påpekar domstolen för det andra följande. Det är huvudsakligen i punkterna 112–117 i den överklagade domen som tribunalen tog ställning till ersättningen för dessa kostnader. Agriconsulting har i sitt överklagande emellertid inte gjort gällande att tribunalens påstådda förvanskning eller missuppfattning av dessa argument i punkt 42 i den överklagade domen skulle ha inneburit att tribunalens bedömning i nämnda punkter blev felaktig. Agriconsulting har således gjort gällande att tribunalen missuppfattat argumenten, men bolaget har inte angett vad denna missuppfattning fått för följder. Således finner domstolen att den första delen i den första grunden saknar verkan.

20

Domstolen finner därmed att den första delgrunden till viss del saknar verkan och att det är uppenbart att delgrunden i övrigt inte kan godtas.

21

Vad därefter gäller den andra delen i den första grunden (se sammanfattning i punkt 11 ovan) räcker det att konstatera följande. I punkterna 43–45 i den överklagade domen uttalade tribunalen inte på ett abstrakt och allmänt sätt att rättsstridigheter i ett anbudsförfarande – såsom dem som Agriconsulting i målet åberopat avseende tilldelningskriterier nr 1 och 2 – aldrig kan vara ersättningsgilla för en anbudsgivare. Istället gjorde tribunalen i målet endast en bedömning in concreto av om det fanns någon rätt till skadestånd med beaktande av de argument som åberopats av Agriconsulting avseende orsakssambandet och efter att ha gjort en bedömning av sakomständigheterna.

22

Sammanfattningsvis har Agriconsulting genom denna delgrund bestritt tribunalens bedömning av sakomständigheterna vad gäller orsakssambandet; domstolen är emellertid i ett mål om överklagande inte behörig att pröva detta, utom om tribunalen har missuppfattat nämnda omständigheter. I och med att Agriconsulting, av de skäl som anges i punkterna 14–19, inte kan vinna framgång med att tribunalen missuppfattat bolagets argument, ska överklagandet avvisas i den del som avser denna delgrund.

23

Således kan överklagandet inte vinna bifall på någon del av den första grunden.

24

I den första delen av den andra grunden har Agriconsulting gjort gällande att tribunalen, i punkterna 56–62 i den överklagade domen, missuppfattade utvärderingskommitténs bedömning och underlät att fullgöra sin motiveringsskyldighet.

25

Såsom framgår av den slutliga utvärderingsrapporten gjorde utvärderingskommittén en bedömning av om Agriconsultings anbud kunde anses trovärdigt utifrån enbart det föreslagna priset för tilläggstjänsterna. Tribunalen erkände detta sakernas tillstånd i punkterna 56 och 57 i den överklagade domen samtidigt som den slog fast att kommittén hade beaktat anbudet i dess helhet. Tribunalens resonemang är i detta avseende inte tillfredsställande, det är osammanhängande och det vinner inte stöd i sakomständigheterna; resonemanget vinner nämligen inte stöd av någon bevisning, vilket innebär ett åsidosättande av principen onus probandi incumbit ei qui dicit (bevisbördan åvilar den som gör något gällande).

26

I den andra delen av den andra grunden har Agriconsulting – med stöd av argument som liknar dem som angetts i punkten ovan – anfört att tribunalen ersatte utvärderingskommitténs motivering med sin egen och att tribunalen missuppfattade inlagorna i målet.

27

Kommissionen har i första hand gjort gällande att överklagandet ska avvisas såvitt avser den andra grunden och i andra hand att överklagandet ska ogillas i denna del.

28

Domstolen kommer att pröva de båda delgrunderna i den andra grunden gemensamt. Agriconsulting har därvid gjort gällande att tribunalen missuppfattat ”utvärderingskommitténs bedömning” och ”inlagorna”, ersatt utvärderingskommitténs bedömning med sin egen och lämnat en otillfredsställande och osammanhängande motivering som inte ”vinner stöd i sakomständigheterna”. Agriconsultings argument ska förstås på så sätt att det huvudsakligen görs gällande att tribunalen missuppfattat kommissionens skrivelse av den 25 mars 2013 och den slutliga utvärderingsrapporten samt att tribunalen underlåtit att fullgöra sin motiveringsskyldighet.

29

I punkt 55 i den överklagade domen lämnade tribunalen en redogörelse för domstolens praxis; denna rättspraxis ger vid handen att frågan huruvida ett anbud är onormalt lågt ska bedömas mot bakgrund av anbudets sammansättning och i förhållande till den aktuella prestationen (se, analogt, dom av den 18 december 2014, Data Medical Service, C‑568/13, EU:C:2014:2466, punkt 50). Vidare sammanfattade tribunalen, i punkt 56 i den överklagade domen, innehållet i kommissionens skrivelse av den 25 mars 2013, i vilken kommissionen informerade Agriconsulting om att dess anbud hade förkastats, samt innehållet i den slutliga utvärderingsrapporten. I punkt 57 i den överklagade domen slog tribunalen fast att de avvikelser som utvärderingskommittén lade till grund för att dra slutsatsen att Agriconsultings anbud var onormalt lågt närmare bestämt gällde vissa tilläggsuppgifter. I punkterna 58–61 i den överklagade domen fann tribunalen emellertid – med beaktande av den ekonomiska och finansiella betydelsen av tilläggsuppgifterna i förhållande till kontraktsbeloppet – att de konstaterade avvikelserna kunde påverka den sammanhängande karaktären av Agriconsultings anbud som helhet. Tribunalen drog i punkt 62 i den överklagade domen slutsatsen att utvärderingskommittén gjort sin bedömning av om Agriconsultings anbud var onormalt lågt utifrån anbudets sammansättning och de aktuella prestationerna, med beaktande av relevanta omständigheter för dessa prestationer.

30

Vad avser frågan om tribunalen eventuellt missuppfattat bevisningen, erinrar domstolen om följande. En sådan missuppfattning ska framgå uppenbart av handlingarna i målet utan att det ska behöva göras en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen (dom av den 20 november 2014, Intra-Presse/Golden Balls, C‑581/13 P och C‑582/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:2387, punkt 39 och där angiven rättspraxis, och dom av den 26 oktober 2016, Westermann Lernspielverlage/EUIPO, C‑482/15 P, EU:C:2016:805, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

31

Agriconsulting har till synes gjort gällande att tribunalen missuppfattat bevisningen, men bolaget vill i själva verket få domstolen att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna. Domstolen är dock inte behörig att göra en sådan ny bedömning i ett mål om överklagande (se, analogt, dom av den 2 september 2010, Calvin Klein Trademark Trust/harmoniseringskontoret, C‑254/09 P, EU:C:2010:488, punkt 49, och dom av den 19 mars 2015, MEGA Brands International/harmoniseringskontoret, C‑182/14 P, EU:C:2015:187, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

32

Agriconsulting har nämligen inte gjort gällande att tribunalen på något sätt i sak skulle ha gjort en felaktig tolkning av kommissionens skrivelse av den 25 mars 2013 och av den slutliga utvärderingsrapporten. Agriconsulting har i stället vitsordat att tribunalens sammanfattning därav i punkt 56 i den överklagade domen är korrekt. Agriconsulting har snarare bestritt dels tribunalens bedömning, i punkterna 57–61 i den överklagade domen, av innehållet i dessa handlingar med beaktande av deras kontext, inklusive den ekonomiska och finansiella betydelsen av tilläggsuppgifterna i det aktuella kontraktet, dels tribunalens slutsats att de konstaterade avvikelserna kunde påverka trovärdigheten hos Agriconsultings anbud i dess helhet.

33

Överklagandet kan således inte upptas till sakprövning såvitt avser den andra grunden i denna del.

34

Vad därefter gäller Agriconsultings påståenden att tribunalen skulle ha underlåtit att fullgöra sin motiveringsskyldighet, påpekar domstolen följande. Frågan om en dom från tribunalen har motiverats på ett motsägelsefullt eller otillräckligt sätt utgör visserligen en rättsfråga som kan tas upp till prövning i ett mål om överklagande (dom av den 16 juli 2009, Der Grüne Punkt – Duales System Deutschland/kommissionen, C‑385/07 P, EU:C:2009:456, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

35

Med sitt påstående att tribunalen motiverat den överklagade domen på ett motsägelsefullt sätt, har Agriconsulting emellertid återigen försökt att få domstolen att göra en ny prövning av de faktiska omständigheterna. Konstaterandet i punkt 57 i den överklagade domen – det vill säga att ”avvikelser[na] … närmare bestämt gällde vissa tilläggsuppgifter” – är inte i sig oförenligt med slutsatsen i punkt 62 i den överklagade domen där tribunalen slog fast att ”utvärderingskommittén gjorde sin utvärdering avseende anbudets sammansättning och de aktuella prestationerna”. Agriconsulting har i själva verket bestritt tribunalens bedömning i punkterna 58–61 i den överklagade domen av de faktiska omständigheterna, vilken föranlett tribunalens slutsatser.

36

När det sedan gäller Agriconsultings argument att tribunalen lämnat en bristfällig motivering, framgår det av övervägandena i punkterna 57–61 i den överklagade domen (se punkt 29 ovan) att tribunalen på ett tillfredsställande sätt motiverat sin slutsats i punkt 62 i den överklagade domen att utvärderingskommittén hade agerat i överensstämmelse med rättspraxis i dom av den 18 december 2014, Data Medical Service (C‑568/13, EU:C:2014:2466).

37

Överklagandet ska således ogillas såvitt avser den andra grunden, eftersom överklagandet såvitt avser denna grund delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

38

I den första delen av den tredje grunden har Agriconsulting gjort gällande att tribunalen i punkterna 64–69 i den överklagade domen förvanskade och missuppfattade bolagets ansökan. Medan Agriconsulting gjort gällande att de priser och referenskostnader som utvärderingskommittén använde för att bedöma om anbudet var onormalt lågt (nedan kallade de ekonomiska referensparametrarna) var godtyckliga, irrationella, subjektiva och ej klart angivna, så uttalade tribunalen sig inte i frågan om dessa var välgrundade. I punkt 66 i den överklagade domen slog tribunalen enbart fast att Agriconsulting inte hade styrkt att anbudet var seriöst menat.

39

Agriconsulting har i detta sammanhang även anfört att tribunalen underlåtit att beakta den av bolaget åberopade bevisningen till styrkande av att de ekonomiska parametrarna inte kunde anses vara tillförlitliga. Närmare bestämt underlät tribunalen att beakta en simulerad beräkning som – om samma ekonomiska parametrar tillämpas på huvudprestationerna – gav vid handen att den i förfrågningsunderlaget angivna budgeten för huvudprestationerna var otillräcklig.

40

Agriconsulting anser vidare att tribunalen inte – såsom den gjorde i punkt 66 i den överklagade domen – kunde lägga bolaget till last att det inte i sitt ursprungliga anbud hade angett uppgifter som visar vilka minskningar som kommit bolaget till godo, eftersom det inte finns någon bestämmelse avseende anbudsförfarandet som tvingar bolaget att lämna några sådana uppgifter. Det fanns inte heller någon grund för tribunalen att klandra Agriconsulting för att det inte lämnat dessa uppgifter i skrivelsen av den 29 november 2012 som svar på kommissionens begäran om upplysningar. Dessa uppgifter ingick nämligen inte bland de upplysningar som kommissionen begärde i skrivelsen av den22 november 2012. Tribunalen kunde inte heller klandra Agriconsulting för att bolaget inte tillhandahållit samarbetsavtalen med sakkunniga, eftersom kommissionen inte hade lämnat bolaget tillstånd att göra detta.

41

I den andra delen av den tredje grunden har Agriconsulting anfört att tribunalen – i punkterna 73–76 i den överklagade domen – gjorde en felaktig rättstillämpning då den fann att kommissionen inte hade åsidosatt den kontradiktoriska principen då kommissionen inte lät bolaget ge in dessa kompletterande upplysningar.

42

Det framgår i detta avseende av fast rättspraxis att den upphandlande myndigheten ska förelägga anbudsgivaren att inkomma med preciseringar som visar att anbudet är seriöst menat, inom ramen för ett kontradiktoriskt förfarande. I och med att utvärderingskommitténs begäran formulerats på ett sådant sätt att den inte avsåg giltigheten av de priser som fanns angivna i Agriconsultings anbud, utan prisberäkningsmetoden, lämnade Agriconsulting endast uppgifter om sifferuppgifterna avseende beräkningen. Bolaget borde således ha beretts tillfälle att inkomma med tilläggsuppgifter för att på så sätt skingra alla eventuella tvivel med avseende på sifferuppgifternas riktighet. Enligt rättspraxis har en anbudsgivare inte endast vid ett tillfälle rätt att inkomma med yttrande, utan den kontradiktoriska principen innebär i stället att en anbudsgivare inom rimlig tid kan inkomma med kompletterande preciseringar, även efter det att ett första yttrande getts in.

43

I den tredje delgrunden har Agriconsulting anfört att tribunalen i flera avseenden gjorde en felaktig rättstillämpning då den i punkterna 81–85 i den överklagade domen slog fast att kommissionen inte hade åsidosatt likabehandlingsprincipen. Tribunalen gjorde fel då den slog fast att det redan utifrån Agriconsultings pris på anbudet var möjligt att slå fast att anbudet var onormalt lågt. Vidare underlät tribunalen att beakta att även VLM:s anbud – utifrån de ekonomiska referensparametrarna – visade sig vara onormalt lågt. Tribunalen borde ha kommit fram till att Agriconsulting och VLM – vad gäller deras respektiva anbud – i själva verket befann sig i samma situation. Anbuden avsåg nämligen ett och samma kontrakt och det hade framställts invändningar mot anbudens tillförlitlighet; den upphandlande myndigheten hade framställt invändningar mot Agriconsultings anbud och Agriconsulting hade framställt invändningar mot VLM:s anbud.

44

Vidare underlät tribunalen att på ett ändamålsenligt sätt pröva och utvärdera den bevisning som Agriconsulting åberopat till styrkande av sina synpunkter. I punkt 84 i den överklagade domen ansåg tribunalen att den av Agriconsulting åberopade simuleringen (se punkt 39 ovan) saknade betydelse, och därigenom underlät tribunalen att beakta en omständighet som åberopats just till styrkande av att även VLM:s anbud var onormalt lågt och av att VLM i detta avseende befann sig i en situation som kunde anses vara jämförbar med den situation som Agriconsulting befann sig i.

45

Kommissionen har anfört att överklagandet inte kan bifallas såvitt avser den tredje grunden.

46

Domstolen kommer att pröva de olika delarna i den tredje grunden i omvänd ordning.

47

Vad först gäller den tredje delgrunden där det gjorts gällande att tribunalen åsidosatt likabehandlingsprincipen, erinrar domstolen om följande. Likabehandlingsprincipen innebär att anbudsgivarna ska ha samma möjligheter att utforma sina anbud, och således att samma villkor ska gälla för dessa anbud för alla anbudsgivare (beslut av den 10 november 2016, Spinosa Costruzioni Generali och Melfi, C‑162/16, ej publicerat, EU:C:2016:870, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

48

I punkterna 82 och 83 i den överklagade domen angav tribunalen att VLM:s anbud, vilket beräknats enligt den formel som angavs i förfrågningsunderlaget, var något lägre än det tak för genomförande av kontraktet som angavs i förfrågningsunderlaget och nästan en miljon euro högre än Agriconsultings pris. Tribunalen fann mot denna bakgrund att VLM inte befann sig i samma situation som Agriconsulting och att kommissionen därför hade – utan att åsidosätta likabehandlingsprincipen – kunnat besluta att pröva om Agriconsultings anbud var onormalt lågt utan att göra någon sådan prövning av VLM:s anbud.

49

Frågeställningen om att Agriconsultings och VLM:s anbud behandlats på olika sätt, hänger nära samman med frågan om identifieringen av onormalt låga anbud och hur sådana anbud ska handläggas. Vid prövningen av om skälen i punkterna 82 och 83 i den överklagade domen är korrekta, finns det således anledning att undersöka vilka skyldigheter som den upphandlande myndigheten har på detta område.

50

I artikel 139.1 i förordning nr 2342/2002 anges att om det i en viss upphandling förekommer anbud som verkar vara onormalt låga, ska den upphandlande myndigheten, innan den förkastar dessa anbud av endast detta skäl, skriftligen begära sådana förtydliganden om anbudens sammansättning som den anser sig behöva, och granska anbudets sammansättning mot bakgrund av dessa förtydliganden inom ramen för ett kontradiktoriskt förfarande.

51

Enligt denna bestämmelse ankommer det på den upphandlande myndigheten att för det första identifiera misstänkta anbud, för det andra bereda de berörda anbudsgivarna tillfälle att visa att deras anbud är seriösa genom att från dem begära de förklaringar som den upphandlande myndigheten anser vara betydelsefulla, för det tredje bedöma relevansen av förklaringar som de berörda lämnar, och för det fjärde fatta ett beslut om att godta eller förkasta dessa anbud (se analogt dom av den 27 november 2001, Lombardini och Mantovani, C‑285/99 och C‑286/99, EU:C:2001:640, punkt 55).

52

Det är emellertid endast om det a priori framstår som tveksamt att ett anbud är tillförlitligt som den upphandlade myndigheten ska fullgöra de skyldigheter som anges i bestämmelsen, däribland att i detalj pröva om angivna priser är att anse som seriösa utifrån de ekonomiska referensparametrarna.

53

Utvärderingskommittén hade vid ett första påseende identifierat Agriconsultings anbud som onormalt lågt, och kommittén fann att VLM:s anbud inte a priori kunde anses onormalt. Utvärderingskommittén kunde därför – utan att åsidosätta principen om att anbudsgivare ska behandlas lika – inleda det i artikel 139.1 i förordning nr 2342/2002 föreskrivna kontradiktoriska förfarandet avseende anbudet från Agriconsulting och därvid i detalj pröva priserna i anbudet utifrån de ekonomiska referensparametrarna utan att göra en likadan prövning av VLM:s anbud. Tribunalen gjorde således en riktig bedömning i punkterna 82 och 83 i den överklagade domen då den slog fast att de båda företagen – med avseende på deras respektive anbud – inte kunde anses befinna sig i samma situation.

54

Denna bedömning påverkas inte av Agriconsultings argument att det inte är möjligt att redan utifrån priset anse att anbudet är onormalt lågt.

55

I och med att varken artikel 139.1 eller artikel 146.4 i förordning nr 2342/2002 innehåller någon definition av begreppet ”orimligt lågt anbud” eller anger några regler för hur ett sådant anbud ska identifieras, ankommer det på den upphandlande myndigheten att fastställa vilken metod som ska användas när man identifierar orimligt låga anbud (se analogt dom av den 18 december 2014, Data Medical Service, C‑568/13, EU:C:2014:2466, punkt 49 och där angiven rättspraxis), under förutsättning att denna metod är objektiv och inte diskriminerande (se analogt dom av den 27 november 2001, Lombardini och Mantovani, C‑285/99 och C‑286/99, EU:C:2001:640, punkterna 68 och 69).

56

Såsom även angavs av tribunalen i punkterna 81 och 82 i den överklagade domen, kom utvärderingskommittén fram till att Agriconsultings anbud var onormalt lågt genom att jämföra priset med den i förfrågningsunderlaget angivna maximala totalbudgeten, nämligen 2500000 euro. VLM:s anbud var något lägre än budgettaket, samtidigt som Agriconsultings anbud var nästan en miljon euro lägre än nämnda budgettak.

57

Till skillnad från vad som gjorts gällande av Agriconsulting, finner domstolen – i enlighet med vad som anges i rättspraxis (se punkt 55 ovan) – att det inte finns något hinder för den upphandlande myndigheten att jämföra anbuden med den i förfrågningsunderlaget förutsedda budgeten, och att avgöra vilket av anbuden som vid ett första påseende är att anse som onormalt lågt, då priset ligger avsevärt under den förutsedda budgeten. I synnerhet har Agriconsulting inte visat på vilket sätt ett sådant tillvägagångssätt inte skulle vara objektivt eller vara diskriminerande.

58

Vad slutligen gäller Agriconsultings argument att tribunalen borde ha slagit fast att VLM i själva verket befann sig i samma situation som Agriconsulting, gör domstolen följande bedömning. Det är inte möjligt att redan utifrån den omständigheten att Agriconsulting anser att VLM:s anbud inte är tillförlitligt, komma fram till slutsatsen att Agriconsulting och VLM befinner sig i jämförbara situationer. Mot bakgrund av vad som angetts i punkterna 52 och 53 ovan, borde Agriconsulting även ha visat varför den upphandlande myndigheten vid ett första påseende borde ha tvivlat på att VLM:s anbud var tillförlitligt.

59

Vidare gjorde tribunalen en riktig bedömning då den i punkt 84 i den överklagade domen slog fast att den simulering som Agriconsulting lagt fram saknade betydelse i sammanhanget. Denna simulering – med hjälp av vilken man i detalj kan pröva de i VLM:s anbud angivna priserna utifrån de ekonomiska referensparametrarna – kan nämligen inte visa varför den upphandlande myndigheten i ett tidigt skede borde ha tvivlat på att VLM:s anbud var tillförlitligt, trots att det däri angivna priset låg mycket nära den förutsedda budget som hade angetts i förfrågningsunderlaget.

60

Överklagandet kan således inte vinna bifall på den tredje delen av den tredje grunden.

61

Vad därefter gäller den andra delen av den tredje grunden där Agroconsulting gjort gällande att tribunalen åsidosatte den kontradiktoriska principen, erinrar domstolen om följande. Efter att i punkt 71 i den överklagade domen ha räknat upp de skyldigheter som följer av artikel 139.1 i förordning nr 2342/2002 (se punkt 50 ovan), slog tribunalen, i punkterna 72–76 i den överklagade domen, fast att det i nämnda bestämmelse föreskrivna kontradiktoriska förfarandet hade iakttagits i förevarande fall, och att Agriconsulting hade beretts tillfälle att motivera de kostnader och taxor som hade ansetts vara alltför låga.

62

Agriconsulting har emellertid i huvudsak anfört att den upphandlande myndigheten – utöver att i formellt hänseende ha iakttagit de olika stegen i det i nämnda bestämmelse föreskrivna kontradiktoriska förfarandet – kan anses ha fullgjort skyldigheterna enligt artikel 139.1 först då anbudsgivaren verkligen har kunnat motivera sina kostnader och taxor. Detta innebär i målet att Agriconsulting haft rätt att ge in upplysningar som kompletterar dem i bolagets svarsskrivelse av den 29 november 2012, i den mån som bolaget utifrån lydelsen i kommissionens skrivelse av den 22 november 2012 inte på ett korrekt sätt kunnat bedöma de upplysningar som efterfrågats av kommissionen.

63

Det räcker att i detta sammanhang påpeka att Agriconsultings argument utgår från en faktisk premiss som inte godtagits av tribunalen. Tribunalen fann nämligen i punkt 77 i den överklagade domen att det av innehållet i kommissionens skrivelse av den 22 november 2012 framgick att kommissionen från Agriconsulting hade begärt information om inte bara beräkningsmetoden för prisen i anbudet, utan även om samtliga omständigheter som bidrog till att bolaget kom fram till det pris som lämnades i anbudet.

64

Domstolen får emellertid i ett mål om överklagande inte göra en ny prövning av de omständigheter som varit föremål för tribunalens bedömning, såvida tribunalen inte missuppfattade dessa. Överklagandet ska således avvisas såvitt avser den andra delen av den tredje grunden.

65

Vad slutligen gäller den första delen av den tredje grunden där Agroconsulting gjort gällande att tribunalen missuppfattat och förvanskat Agriconsultings ansökan, påpekar domstolen följande. I punkt 68 i ansökan gjorde Agriconsulting gällande att den referensenhetskostnad som använts vid beräkningen av expertkostnaderna var subjektiv och inte beaktade att bolaget hade kunnat förhandla fram lägre expertkostnader, och ej heller vilken kapacitet som bolaget hade i organisatoriskt och kommersiellt hänseende.

66

I punkterna 66 och 67 i den överklagade domen slog tribunalen i detta avseende fast att det inte hade åberopats någon bevisning till styrkande av Agriconsultings påstående att bolaget hade kunnat förhandla fram lägre expertkostnader än de som fanns angivna i de ekonomiska referensparametrarna.

67

Vidare slog tribunalen, i punkt 68 i den överklagade domen, fast att Agriconsulting inte inkommit med några sifferuppgifter till styrkande av sitt argument att den enhetskostnad som användes för beräkningen av expertkostnaderna var en subjektiv parameter. Tribunalen angav även att det förhållandet att Agriconsulting åberopat prisförhandlingar med experter inom samma områden som experterna för huvuduppgifterna kunde bekräfta att dessa kostnader var lägre än normalt, men att Agriconsulting inte anfört någon särskild motivering till sina påståenden

68

Domstolen konstaterar således att tribunalen inte förvanskat Agriconsultings argument och att tribunalen tagit ställning till dessa i tillräcklig utsträckning. Tribunalen kunde i detta avseende nöja sig med att konstatera att Agriconsulting inte styrkt sina påståenden om att de ekonomiska referensparametrarna inte var ändamålsenliga och att bolaget lyckats förhandla fram lägre priser. Agriconsulting har för övrigt inte gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den ansåg att Agriconsulting hade bevisbördan i detta avseende. Bolaget kan därmed inte vinna framgång med sitt påstående att tribunalen missuppfattat eller förvanskat bolagets ansökan.

69

När det gäller Agriconsultings påstående att tribunalen underlät att beakta den simulering som bolaget åberopat till styrkande av att de ekonomiska referensparametrarna var godtyckliga och ej tillförlitliga, räcker det att ange att domstolen i ett mål om överklagande endast har att pröva rättsfrågor. Således är tribunalen ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna, och att bedöma vilket bevisvärde som åberopad bevisning ska tillmätas, utom då det framgår att tribunalen missuppfattat omständigheterna eller bevisningen (beslut av den 11 november 2003, Martinez/parlamentet, C‑488/01 P, EU:C:2003:608, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

70

Agriconsulting har emellertid inte åberopat några uppgifter till styrkande av en sådan missuppfattning. Dessutom kan det konstateras att tribunalen inte bortsett från den omtvistade simuleringen, då den på ett flertal ställen nämns i den överklagade domen, bland annat i punkt 84. Den omständigheten att tribunalen inte nämnde simuleringen i punkterna 63–69 visar endast – varken mer eller mindre – att den enligt tribunalen saknade bevisvärde i detta sammanhang; det är tribunalen som är ensam behörig att göra en sådan bedömning, såvida tribunalen inte gjort sig skyldig till en missuppfattning.

71

Vad slutligen gäller Agriconsultings argument som redovisas i punkt 40 ovan, påpekar domstolen följande. Eftersom tribunalen, i punkterna 72–76 i den överklagade domen, konstaterade att Agriconsulting hade haft tillfälle att motivera sina kostnader och tariffer, så fick tribunalen klandra Agriconsulting för att bolaget inte åberopat några uppgifter till stöd för sina påståenden. Om det antas att Agriconsulting framfört detta argument för att bestrida tribunalens bedömning i denna del, ska argumentet avvisas, av de skäl som anges i punkt 64 ovan.

72

Överklagandet, såvitt avser den första delen av den tredje grunden, kan således delvis inte tas upp till prövning och delvis inte bifallas.

73

Följaktligen kan överklagandet inte vinna bifall vad avser någon av delarna i den tredje grunden.

74

Den omständigheten att Agriconsultings anbud är onormalt lågt är enligt artikel 139.1 i förordning nr 2342/2002 ett tillräckligt skäl för att förkasta anbudet. Det framgår av det ovan anförda att Agriconsulting inte kunnat visa att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den slog fast att det i målet inte varit fråga om någon tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten när det gäller kommissionens bedömning att bolagets anbud var onormalt lågt.

75

Det saknas således anledning att pröva om det andra skälet för att förkasta Agriconsultings anbud – det vill säga det poängtal som Agriconsulting fick avseende tilldelningskriterium nr 3 – var korrekt eller ej.

76

I punkt 105 i den överklagade domen slog tribunalen dessutom fast – av skäl som liknar dem som angetts i punkten ovan – att det inte visats att det finns ett orsakssamband mellan en eventuell rättstridighet vid bedömningen av anbudet utifrån tilldelningskriterium nr 3 och den uteblivna vinst som Agriconsulting har åberopat och som utgörs av förlusten av det aktuella kontraktet. Agriconsulting har i punkt 65 i sitt överklagande visserligen nämnt tribunalens överväganden rörande orsakssambandet, men det verkar som om bolaget inte haft för avsikt att bestrida dessa överväganden, och det har i vart fall inte anfört några anmärkningar i denna del.

77

I och med att villkoren för unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar enligt artikel 340 andra stycket FEUF är kumulativa, räcker de överväganden som anges i punkterna 74–76 ovan för att ogilla Agriconsultings överklagande. Det saknas därvid anledning att pröva den fjärde grunden, som avser tribunalens prövning av den vinst som Agriconsulting anser sig ha gått miste om med anledning av att bolagets anbud förkastades (se analogt dom av den 19 april 2007, Holcim (Deutschland)/kommissionen, C‑282/05 P, EU:C:2007:226, punkt 57, och dom av den 14 oktober 2014, Giordano/kommissionen, C‑611/12 P, EU:C:2014:2282, punkt 54).

78

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.

79

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Agriconsulting ska ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Agriconsulting har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: