Mål C‑65/16

Istanbul Lojistik Ltd

mot

Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatóság

(begäran om förhandsavgörande från Szegedi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság)

”Begäran om förhandsavgörande – Avtal om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet – Artikel 9 – Beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet EG–Turkiet – Artiklarna 4, 5 och 7 – Tullunion – Vägtransport – Vägavgift för motorfordon – Beskattning av tunga fordon registrerade i Turkiet som transiterar genom Ungern”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 19 oktober 2017

  1. Internationella avtal–Associeringsavtalet EEG‑Turkiet–Tullunion–Samma bestämmelser i beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG‑Turkiet och i EUF-fördraget–Tolkning som följer domstolens domar på området

    (Artikel 30 FEUF; beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG‑Turkiet, artiklarna 4 och 66)

  2. Internationella avtal–Associeringsavtalet EEG‑Turkiet–Tullunion–Samma bestämmelser i beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG‑Turkiet och i EUF-fördraget–Skatt på tunga motorfordon registrerade i Turkiet som transiterar genom Ungern–Skatt med motsvarande verkan–Otillåtet

    (Artikel 30 FEUF; beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG‑Turkiet, artiklarna 4 och 66)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 37, 38 och 44)

  2.  Artikel 4 i beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet EG‑Turkiet den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen ska tolkas så, att en vägavgift för motorfordon såsom den i fråga i målet, som ska betalas av innehavarna av tunga fordon registrerade i Turkiet som transiterar genom Ungern, är en skatt med motsvarande verkan som en tull i den mening som avses i den bestämmelsen.

    Varje pålaga, hur liten denna än är och oavsett dess beteckning och utformning, som ensidigt läggs på varor på grund av att de passerar gränsen, när den inte är en tull i egentlig mening, utgör en avgift med motsvarande verkan i den mening som avses i artiklarna 28 FEUF och 30 FEUF (dom av den 18 januari 2007, Brzeziński, C‑313/05, EU:C:2007:33, punkt 22 och där angiven rättspraxis, och dom av den 2 oktober 2014, Orgacom, C‑254/13, EU:C:2014:2251, punkt 23). Förbudet mot avgifter med motsvarande verkan som tullar är motiverat med att sådana avgifter hindrar rörligheten för varor genom att på ett konstlat sätt höja priserna på importerade eller exporterade varor jämfört med nationella varor (dom av den 21 mars 1991, kommissionen/Italien, C‑209/89, EU:C:1991:139, punkt 7).

    Avgifter med motsvarande verkan är också förbjudna oberoende av i vilket syfte de har införts och vad intäkterna från avgiften används till (dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Italien, C‑173/05, EU:C:2007:362, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

    Tullunionen förutsätter dessutom med nödvändighet att den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna säkerställs. Denna frihet skulle inte vara fullständig om medlemsstaterna hade möjlighet att på något sätt hindra eller störa transitvarutrafiken. Det är därför, som en följd av tullunionen och i medlemsstaternas ömsesidiga intresse, nödvändigt att som en allmän princip erkänna principen om transiteringsfrihet för varor inom gemenskapen (dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Italien, C‑173/05, EU:C:2007:362, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Medlemsstaterna bryter mot den principen om de för varor i transit på deras territorium tillämpar transiteringsavgifter eller andra avgifter med anledning av transiteringen (dom av den 16 mars 1983, SITO, 266/81, EU:C:1983:77, punkt 19).

    Domstolen har redan konstaterat att när den utlösande faktorn för en avgift är transport av varor och avgiften läggs inte på varan som sådan utan på en verksamhet som är nödvändig i samband med denna vara, kan den omfattas av artikel 30 FEUF (dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl., C‑206/06, EU:C:2008:413, punkt 44 och där angiven rättspraxis). En sådan avgift läggs på varorna även om den tas ut vid det tillfälle då de transporteras eller då vägarna nyttjas och först betalas av innehavaren av det tunga fordonet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 1997, Haahr Petroleum, C‑90/94, EU:C:1997:368, punkt 38).

    Domstolen konstaterar därför, mot bakgrund av den rättspraxis som nämns i punkterna 40–43 i domen, att även om vägavgiften inte uppburits på varor som sådana, belastar den varor som transporteras med fordon registrerade i ett tredjeland, såsom Turkiet, vid passerandet av den ungerska gränsen, och inte transporttjänsten i sig, som den ungerska och den italienska regeringen har anfört.

    (se punkterna 39, 40, 42, 43, 46 och 49 samt domslutet)