1.

Förevarande mål visar tydligt vilka problem det kan få för dem som söker rättsligt skydd när Europeiska kommissionen anlitar ett organ, i det aktuella fallet genomförandeorganet för innovation och nätverk (Innovation and Networks Executive Agency, nedan kallat Inea), för att utföra sina uppgifter.

2.

Detta gäller särskilt också när, så som i det aktuella fallet, kommunikationen från Inea och kommissionen till den berörda personen och även mellan kommissionen och Inea är bristfällig.

3.

Klaganden Spliethoff’s Bevrachtingskantoor BV (nedan kallad Spliethoff’s Bevrachtingskantoor) hade nämligen lämnat in en omfattande ansökan om stöd i storleksordningen 20 miljoner euro. Varken kommissionen eller Inea lämnade separat meddelande till Spliethoff’s Bevrachtingskantoor om det beslut genom vilket denna ansökan uttryckligen avslogs. Detta kommissionsbeslut i vilket förteckningen över de utvalda förslagen angavs fattades den 31 juli 2015 och lades bara upp på nätet tre månader senare.

4.

I stället hade Inea den 17 juli 2015 – alltså två veckor före datumet för kommissionsbeslutet – skickat ett e-postmeddelande till Spliethoff’s Bevrachtingskantoor i vilket Inea informerade om detta och angav skälen till att Spliethoff’s Bevrachtingskantoors förslag inte hade tagits med i den preliminära förteckningen över projekt för vilka stöd beviljades. Med detta meddelande hade Inea bifogat en besvärshänvisning som, vilket kommissionen också har medgett, var vilseledande eftersom den gav intrycket att kommissionen redan hade meddelat sitt beslut, för vilket tidsfristen för överklagande hade börjat löpa.

5.

Detta e-postmeddelande var uppenbarligen anledningen till Spliethoff’s Bevrachtingskantoors talan och skapade viss förvirring hos denna, vilket medförde att yrkandet avsåg kommissionens beslut av den 17 juli 2015 – alltså datumet för e-postmeddelandet – och att det ifrågasatta beslutet inte var enhetligt definierat i ansökan. Kommissionen framställde en invändning om rättegångshinder. Utan att närmare behandla föremålet för överklagandet slog tribunalen genom beslut den 11 oktober 2016 ( 2 ) fast att överklagandet avsåg e‑postmeddelandet och tog upp kommissionens invändning om rättegångshinder till sakprövning. Kommissionen uppgav att den inte var upphov till den ifrågasatta rättsakten och att den ifrågasatta rättsakten bara var provisorisk.

6.

Detta beslut från tribunalen är föremål för förevarande överklagande. Det ger domstolen tillfälle att betona den betydelse som en ändamålsenlig tolkning av ansökan har för förverkligandet av ett effektivt rättsligt skydd. Detta gäller i synnerhet som den berörda personen i det aktuella fallet ”leddes in på fel spår” genom bristfällig kommunikation.

7.

Det ska dessutom påpekas att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor numera har väckt ännu en talan vid tribunalen med en ny formulering. I denna har Spliethoff’s Bevrachtingskantoor yrkat att tribunalen ska ”upphäva kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015 om fastställande av förteckningen över förslag som valts ut”. ( 3 ) Också i detta förfarande har kommissionen framställt en invändning om rättegångshinder, denna gång med motiveringen att talan inte hade väckts i rätt tid. Även om detta inte heller är relevant för bedömningen av förevarande överklagande understryker det dock ytterligare betydelsen av en ändamålsenlig tolkning av ansökan för förverkligande av ett effektivt rättsligt skydd. Det skulle inte ha behövs något ytterligare överklagande i det aktuella fallet, och man skulle följaktligen ha kunnat undvika att lagligheten i materiellt avseende av kommissionens handlande, trots två överklaganden, eventuellt inte skulle komma att prövas i domstol över huvud taget.

8.

Rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram ( 4 ) utgör regelverket för genomförandeorganens inrättande och funktionssätt. Artikel 3.1 i denna förordning gör det möjligt för kommissionen att inrätta ett genomförandeorgan vars syfte är att utföra vissa uppgifter som avser förvaltningen av ett eller flera gemenskapsprogram. Enligt artikel 4.2 är genomförandeorganen juridiska personer. I artikel 6 förklaras de uppgifter som kommissionen kan delegera till genomförandeorganen, med undantag av sådana uppgifter som förutsätter att det finns ett utrymme för skönsmässig bedömning vid genomförandet av politiska beslut. Denna delegering ska preciseras i ett delegeringsbeslut.

9.

Med stöd av förordning (EG) nr 58/2003 inrättades Inea genom kommissionens genomförandebeslut 2013/801/EU av den 23 december 2013 ( 5 ). Inea, som ersatte genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet, gavs särskilt i uppdrag att förvalta vissa delar av unionsprogrammet för Fonden för ett sammanlänkat Europa (Connecting Europe Facility, nedan kallat FSE).

10.

Unionsprogrammet FSE har till syfte att påskynda investeringarna i de transeuropeiska näten. De medel som står till förfogande för detta på transportområdet uppgår till 22 miljarder euro för perioden 2014–2020. ( 6 )

11.

I artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av FSE, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 ( 7 ) föreskrivs följande:

”Beviljande av finansiellt stöd från unionen

1.   Efter varje ansökningsomgång … ska kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25 besluta om det belopp som ska beviljas som finansiellt stöd till utvalda projekt eller delar därav. …

2.   Kommissionen ska meddela stödmottagarna och de berörda medlemsstaterna om sitt beslut om att finansiellt stöd kommer att beviljas.”

12.

I artikel 25.1 i förordning (EU) nr 1316/2013 föreskrivs att kommissionen ska biträdas av en samordningskommitté för FSE.

13.

När det gäller granskningsförfarandet hänvisar artikel 25.2 i förordning (EU) nr 1316/2013 till artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter ( 8 ), där följande anges:

”1.   När granskningsförfarandet tillämpas ska kommittén yttra sig …

2.   Om kommittén avger ett positivt yttrande ska kommissionen anta utkastet till genomförandeakt.”

14.

I skäl 11 i förordning (EU) nr 182/2011 betonas att förfarandet bör säkerställa ”att genomförandeakter inte kan antas av kommissionen om de inte överensstämmer med kommitténs yttrande, utom vid mycket exceptionella omständigheter …”.

15.

I kommissionens beslut C(2013) 9235 final av den 23 december 2013 om delegering av befogenheter till Inea för fullgörande av uppgifter i samband med genomförandet av unionsprogram inom transport-, energi- och telekommunikationsinfrastruktur samt inom området forskning och innovation vad gäller transporter och energi, inbegripet användning av medel från unionens allmänna budget, preciseras kommissionens och Ineas uppgifter.

16.

I artikel 5 i beslutet, vilken har rubriken ”Uppgifter som är förbehållna kommissionen”, föreskrivs i andra stycket att Inea i synnerhet inte ska ha följande uppgifter:

”… antagande av beslut om finansiellt stöd inom ramen för Fonden ”Connecting Europe” och eventuella ändringar av dessa beslut, …”.

I bilaga I B i beslutet föreskrivs att följande uppgifter ska delegeras till Inea:

”…

17.

Klaganden, Spliethoff’s Bevrachtingskantoor BV, är ett företag med säte i Nederländerna som har en flotta bestående av 50 lastfartyg.

18.

Den 11 september 2014 begärde Inea in förslag inom ramen för FSE på transportområdet. Förslag som avsåg främjande av miljövänliga åtgärder inom ramen för utveckling av ”sjömotorvägar” (motorways of the sea) skulle prioriteras. ( 9 )

19.

Den 25 februari 2015 lämnade Spliethoff’s Bevrachtingskantoor in ett förslag. Det bestod i synnerhet i att 25 av dess fartyg som trafikerar sjömotorvägarna i Nordsjön och i Östersjön skulle utrustas med system för avgasrening.

20.

Urvalet av förslag gjordes i två steg där till att börja med en extern urvalsfas genomfördes av oberoende sakkunniga, följt av en intern urvalsfas under ledning av kommissionens ansvariga generaldirektorat. Förteckningen över de förslag som valts ut enligt detta förfarande presenterades därefter för den samordningskommitté för FSE som anges i artikel 25 i förordning (EU) nr 1316/2013 och som avgav ett positivt yttrande.

21.

Den 17 juli 2015 fick Spliethoff’s Bevrachtingskantoor ett e‑postmeddelande från Inea (nedan kallat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015) med följande innehåll:

”… bedömningen av de stödberättigande förslagen har ägt rum, och kommissionen har sammanställt en förteckning över förslag som har valts ut för att få finansiellt stöd från unionen. Den 10 juli 2015 avgav medlemsstaternas företrädares samordningskommitté för FSE ett positivt yttrande beträffande denna preliminära förteckning.

Vi måste tyvärr meddela er att er ansökan inte antogs i det ovan beskrivna förfarandet, och detta av följande skäl:

[en uppräkning av skälen följer]

För närvarande genomförs proceduren för att anta ett beslut från Europeiska kommissionen beträffande urvalet och beviljandet av stöd …. I det osannolika fallet att antagandet av detta beslut leder till ändringar vad gäller ert förslag får ni ett separat meddelande via e-post.

…

Varje [förfrågan, svar eller överklagande] har varken till syfte eller som verkan att förlänga den tidsfrist som gäller för att väcka talan om upphävande av det kommissionsbeslut som meddelas i denna underrättelse. Talan kan väckas inom 2 månader efter det att detta meddelande har mottagits. [En hänvisning till Europeiska unionens tribunal som behörig domstol med uppgift om adress följer]. …”

22.

Den 31 juli 2015 antog kommissionen genomförandebeslut C(2015) 5274 final om fastställande av förteckningen över förslag som valts ut för att ta emot ekonomiskt EU-stöd på området för ett sammanlänkat Europa (FSE) – Transportsektorn efter ansökningsomgångar som inletts den 11 september 2014 baserat på det fleråriga arbetsprogrammet (nedan kallat genomförandebeslutet av den 31 juli 2015). I beslutets enda artikel föreskrivs följande:

”De i bilagan förtecknade utvalda projekt av gemensamt intresse inom FSE som får finansiellt stöd från EU samt de totala stödberättigande kostnader som beräknas där för åtgärderna, det finansiella stödets andel i procent av de beräknade totala stödberättigande kostnaderna och maximibelopp för det finansiella stödet godkänns.”

23.

Spliethoff’s Bevrachtingskantoors projekt finns inte med i förteckningen över utvalda projekt.

24.

Genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 publicerades den 12 oktober 2015 på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat Transport och rörlighet och den 14 oktober 2015 på Ineas webbplats.

25.

Den 25 september 2015 väckte Spliethoff’s Bevrachtingskantoor talan vid tribunalen och yrkade upphävande av ”kommissionens beslut av den 17 juli 2015 att [Spliethoff’s Bevrachtingskantoors] förslag skulle avvisas”. Denna talan fördes in i tribunalens register som mål T‑564/15.

26.

Spliethoff’s Bevrachtingskantoor åberopade två grunder till stöd för sin talan och har dels gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av förslaget, dels att kommissionen åsidosatte likabehandlingsprincipen, eftersom den inte antog Spliethoff’s Bevrachtingskantoors förslag, men andra liknande förslag, och det inte var uppenbart att det fanns skäl till denna diskriminering.

27.

Den 18 december 2015 framställde kommissionen genom särskild inlaga en invändning om rättegångshinder. Denna inlaga delgavs Spliethoff’s Bevrachtingskantoor den 12 februari 2016.

28.

Kommissionen stödde sin invändning om rättegångshinder på två argument. För det första var det omtvistade e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 en förberedande rättsakt och därför inte en rättsakt som kunde överklagas. För det andra kunde talan inte väckas mot kommissionen, eftersom inte kommissionen, utan Inea, var upphov till den ifrågasatta rättsakten.

29.

I sitt yttrande av den 21 mars 2016 efter invändningen om rättegångshinder gjorde Spliethoff’s Bevrachtingskantoor gällande att denna i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 blev informerad om kommissionens slutgiltiga beslut att avslå förslaget och att e‑postmeddelandet i vart fall kunde tolkas på så sätt. Det var visserligen Inea som skickade e-postmeddelandet av den 17 juli 2015, men med e‑postmeddelandet vidarebefordrades bara det beslut från kommissionen mot vilket förevarande talan riktar sig. För övrigt skulle Spliethoff’s Bevrachtingskantoors talan i vart fall förstås så, att den också omfattade genomförandebeslutet av den 31 juli 2015. Spliethoff’s Bevrachtingskantoor yrkade därför att kommissionens invändning om rättegångshinder skulle avslås.

30.

I det beslut som meddelades i den skriftliga delen av förfarandet tog tribunalen upp invändningen om rättegångshinder till prövning och avvisade följaktligen denna talan (nedan kallat det överklagade beslutet). ( 10 )

31.

I punkt 9 i det överklagade beslutet återger tribunalen Spliethoff’s Bevrachtingskantoors yrkande som om det avsåg ”e‑postmeddelandet av den 17 juli 2015”. Tribunalen utgick från denna tolkning och kom fram till att talan mot kommissionen inte kunde tas upp till prövning, eftersom e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 inte kom från kommissionen, utan från Inea. Talan kunde inte heller tas upp till prövning eftersom den inte avsåg ett slutgiltigt avgörande. Ett sådant fälldes först genom genomförandebeslutet av den 31 juli 2015. Slutligen kunde talan inte heller kompletteras i efterhand med att den också omfattade genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

32.

I en inlaga av den 8 december 2016 har Spliethoff’s Bevrachtingskantoor överklagat det överklagade beslutet och yrkat att tribunalen ska

33.

I sin inlaga av den 16 februari 2017 har kommissionen yrkat att tribunalen ska

34.

Domstolen har handlagt överklagandet skriftligen.

35.

Till stöd för sitt överklagande har klaganden anfört tre grunder. För det första gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att talan inte kunde upptas till prövning, eftersom den riktade sig mot kommissionen, som inte var den institution som antagit den omtvistade rättsakten. För det andra gjorde tribunalen sig skyldig till ytterligare felaktig rättstillämpning genom att slå fast att talan inte kunde upptas till prövning eftersom den omtvistade rättsakten inte utgjorde ett slutgiltigt avgörande. För det tredje gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den inte tolkade talan om upphävande på så sätt att den omfattade genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

36.

Jag föreslår att den första och den tredje grunden för överklagande prövas tillsammans och att domstolen slår fast att talan inte avsåg e-postmeddelandet från Inea, utan riktade sig mot kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015. Mot bakgrund av ovanstående ska det överklagade beslutet upphävas. Den andra grunden för överklagande har därför inte längre någon betydelse. Först ska jag dock behandla kommissionens invändningar mot att överklagandet kunde tas upp till prövning.

37.

Kommissionen har gjort gällande att överklagandet i dess helhet inte kan tas upp till prövning. Den har upprepat de argument som framfördes vid tribunalen och infört nya omständigheter samt yrkat att domstolen ska göra en ny bedömning.

38.

Dessa argument kan inte godtas.

39.

Enligt fast rättspraxis framgår det av artikel 256.1 andra stycket FEUF, av artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och av artiklarna 168.1 d och 169.2 i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter tribunalens beslut ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger de grunder och argument som har framförts vid tribunalen och som bland annat avsett omständigheter som tribunalen uttryckligen har underkänt, uppfyller inte kraven på motivering enligt dessa bestämmelser. ( 11 )

40.

När en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten kan dock de rättsfrågor som prövades i första instans på nytt prövas i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kan åberopa grunder och argument som använts vid tribunalen till stöd för sitt överklagande, mister nämligen överklagandeinstitutet en del av sin innebörd. ( 12 ) Genom överklagandet ska ju tribunalens rättsliga framställning beträffande de argument som har framförts i första instans prövas.

41.

Till skillnad från vad kommissionen har anfört kan det i det aktuella fallet inte konstateras att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor generellt begränsade sig till att bara upprepa de argument som framfördes redan i första instans, utan att ifrågasätta en väsentlig del av motiveringen till det överklagade beslutet.

42.

I den mån kommissionen har gjort gällande att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor har anfört nya omständigheter eller argument eller det av andra skäl skulle råda tvivel om huruvida Spliethoff’s Bevrachtingskantoors argument kan tas upp till prövning ska jag i förekommande fall återkomma till detta i samband med undersökningen av de enskilda grunderna för överklagandet.

43.

Spliethoff’s Bevrachtingskantoor har i samband med den första delen av den första grunden huvudsakligen gjort gällande att tribunalen felaktigt fann att Inea var upphov till det överklagade beslutet. Därför konstaterade den att talan, som var riktad mot kommissionen, var riktad mot fel motpart. I den andra delen av denna grund har Spliethoff’s Bevrachtingskantoor förklarat att även om Inea skulle anses ha orsakat den ifrågasatta rättsakten skulle den i vart fall tillskrivas kommissionen, och talan hade därför giltig verkan mot kommissionen. Med den tredje grunden har Spliethoff’s Bevrachtingskantoor gjort gällande att tribunalen felaktigt inte tolkade dess talan på så sätt att den (även) riktade sig mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

44.

Kommissionen har tillbakavisat denna uppfattning. Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den ogillade den talan som riktade sig mot kommissionen. Dessutom gjorde tribunalen en riktig bedömning när den slog fast att föremålet för talan inte avsåg kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015. Vidare har kommissionen gjort gällande att Spliethoff’s Bevrachtingskantoors argument i den mån den grundade sig på ett ursäktligt misstag var ny och därför inte kunde tas upp till prövning. Spliethoff’s Bevrachtingskantoor får i sitt överklagande inte heller grunda sig på en diskussion med kommissionen den 20 oktober 2015 som företaget inte nämnt i första instans.

45.

Med den första och den tredje grunden görs huvudsakligen gällande dels att tribunalen felaktigt fann att talan var riktad mot Inea, dels att tribunalen felaktigt fann att talan inte avsåg genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

46.

Jag kan inte se att det finns något som specifikt skulle kunna motivera att den första och den tredje grunden inte skulle kunna tas upp till prövning. I synnerhet kan kommissionens invändning om rättegångshinder inte godtas. Huruvida Spliethoff’s Bevrachtingskantoor i samband med överklagandet får åberopa en diskussion med kommissionen eller ett ursäktligt misstag saknar betydelse, eftersom grunderna för överklagande ska tas upp till prövning oberoende av detta.

47.

Det som är avgörande är nämligen att tribunalen i sitt beslut missförstod innebörden i yrkandet. Den utgick felaktigt ( 13 ) från att den rättsakt som Spliethoff’s Bevrachtingskantoor ifrågasatte var e‑postmeddelandet av den 17 juli 2015.

48.

Med stöd av detta kom tribunalen fram till att talan inte kunde tas upp till prövning, ( 14 ) eftersom den var riktad mot kommissionen och inte mot Inea i dess egenskap av författare av e-postmeddelandet av den 17 juli 2015. Därför ansåg tribunalen också felaktigt ( 15 ) att föremålet för talan måste ändras för att omfatta genomförandebeslutet av den 31 juli 2015, vilket enligt artikel 86 i tribunalens rättegångsregler inte är tillåtet i det aktuella fallet.

49.

Om tribunalen lade sin egen rättspraxis till grund, enligt vilken fastställandet av den ifrågasatta åtgärden underförstått kan framgå av uppgifterna i ansökan och av det som har anförts i denna i dess helhet, ( 16 ) borde den dock ha insett att föremålet för talan, som uttryckligen var riktad mot kommissionen, inte var e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 som sådant, utan kommissionens beslut av den 31 juli 2015, genom vilket Spliethoff’s Bevrachtingskantoors förslag avvisades i samband med urvalsförfarandet.

50.

Det är riktigt att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor inte alltid angav den ifrågasatta rättsakten enhetligt i ansökan. Spliethoff’s Bevrachtingskantoor definierade till exempel till en början den ifrågasatta rättsakten som ”kommissionens beslut av den 17 juli 2015, genom vilket [dess] förslag … avvisades … (’beslutet’)”. Längre ned i ansökan anges däremot att kommissionen skickade ett e‑postmeddelande till Spliethoff’s Bevrachtingskantoor den 17 juli 2015, och Spliethoff’s Bevrachtingskantoor definierade detta ”e‑postmeddelande av den 17 juli 2015” som ”beslutet”. Även i sin motivering hänvisade Spliethoff’s Bevrachtingskantoor till ”beslutet” och ifrågasatte motiveringen i detta genom att hänvisa till texten i e‑postmeddelandet av den 17 juli 2015. I sin ansökan hänvisade Spliethoff’s Bevrachtingskantoor enbart till ”beslutet”, som skulle upphävas, också när det gällde en ”utebliven eller otillräcklig motivering”.

51.

I svaromålet förtydligade Spliethoff’s Bevrachtingskantoor dock efter kommissionens invändning om rättegångshinder att e‑postmeddelandet av den 17 juli 2015 från Inea enligt dess uppfattning bara skulle förstås som ett meddelande från kommissionen om ett avslagsbeslut och att dess talan uttryckligen inte var riktat mot Inea, utan mot kommissionen som författare av avslagsbeslutet.

52.

Mot denna bakgrund, där Spliethoff’s Bevrachtingskantoor visserligen angav den ifrågasatta rättsakten på olika sätt, men klart och tydligt framförde sin tolkning av föremålet för talan i sin inlaga efter invändningen om rättegångshinder, kunde tribunalen inte utan vidare anta att föremålet för talan var e-postmeddelandet av den 17 juli 2015.

53.

Detta gäller i synnerhet som tribunalen i punkterna 18 och 23 uttryckligen tog upp den omständigheten att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor inte uppfattade talan som riktad mot en rättsakt som antagits av Inea, utan mot en rättsakt som antagits kommissionen och som bara meddelades av den förra. Jag vill i detta sammanhang också påpeka att tribunalen i punkterna 32–36 i det överklagade beslutet uttryckligen undersökte och slog fast att det kommissionsbeslut till vilket hänvisades i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 ännu inte var slutgiltigt. Därmed uttalade sig tribunalen i strid med sin tolkning beträffande föremålet för talan.

54.

Slutligen riktade sig talan uttryckligen mot kommissionen, vilket enligt tribunalens egen rättsliga framställning ( 17 ) också var konsekvent, eftersom det av detta framgår att bara kommissionen och inte Inea hade befogenhet att besluta om tilldelningen i samband med urvalsförfarandet. ( 18 ) Tribunalen gjorde såtillvida en tolkning av föremålet för talan som enligt dess egen argumentering nödvändigtvis måste leda till att den inte kan godtas.

55.

Om tribunalen hade gjort en korrekt tolkning av ansökan borde den dessutom ha insett att genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 omfattades av föremålet för talan.

56.

Såsom nämligen framgår av redogörelserna i punkt 49 avsåg talan upphävande av det kommissionsbeslut genom vilket Spliethoff’s Bevrachtingskantoors förslag avvisades inom ramen för begäran om förslag.

57.

Enligt artiklarna 18 och 25 i förordning (EU) nr 1316/2013 ( 19 ) meddelade kommissionen i anslutning till det föreskrivna granskningsförfarandet genomförandebeslutet av den 31 juli 2015, i vilket de utvalda projekten och omfattningen av det finansiella stödet angavs. Spliethoff’s Bevrachtingskantoors förslag finns inte med bland de utvalda projekten och avvisades således underförstått.

58.

Den omständigheten att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor i sin ansökan i detta sammanhang hänvisade till ett kommissionsbeslut av den 17 juli 2015 – alltså datumet för e-postmeddelandet – är irrelevant. Det hindrar inte att genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 betraktas som föremålet för talan.

59.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Spliethoff’s Bevrachtingskantoor bara hade e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 när denna väckte talan vid tribunalen, alltså den 25 september 2015. Tribunalen har själv medgett ( 20 ) att innehållet i vart fall inte var entydigt. Spliethoff’s Bevrachtingskantoor hade tolkat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 på så sätt att kommissionens avslagsbeslut meddelades genom detta.

60.

När talan väcktes hade kommissionen emellertid för länge sedan meddelat genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

61.

Detta beslut hade dock i strid med gällande bestämmelser inte meddelats Spliethoff’s Bevrachtingskantoor separat. Av kommissionens beslut C(2013) 9235 final av den 23 december 2013 om delegering av befogenheter till Inea framgår det att ansvarsfördelningen mellan kommissionen och Inea består i att kommissionen ska fatta beslut och Inea se till att den berörda personen får ett separat meddelande. ( 21 )

62.

Det är vidare ostridigt att genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 publicerades på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat Transport och rörlighet först den 12 oktober 2015 och på Ineas webbplats den 14 oktober 2015, alltså inte förrän några veckor efter det att talan hade väckts.

63.

Hänvisningen till kommissionens beslut av den 17 juli 2015 är såtillvida bara en felaktig uppgift från Spliethoff’s Bevrachtingskantoors sida som helt kan förklaras av omständigheterna i det aktuella fallet och inte kan ge anledning att på allvar betvivla föremålets identitet vad gäller Spliethoff’s Bevrachtingskantoors talan. ( 22 )

64.

En tolkning enligt vilken talan omfattar genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 påverkar därför för övrigt inte heller kommissionens rätt till försvar. Detta gäller i synnerhet som Spliethoff’s Bevrachtingskantoor i sin inlaga, genom vilken denna besvarade kommissionens invändning om rättegångshinder, uttryckligen förklarade att tribunalen skulle betrakta talan som väckt mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

65.

Slutligen borde tribunalen ha insett att den tolkning av föremålet för talan som Spliethoff’s Bevrachtingskantoor uttryckligen begärde också var den enda ändamålsenliga.

66.

Såsom jag har förklarat i punkt 54 ovan skulle enligt vad tribunalen själv har konstaterat en talan om upphävande av ”e-postmeddelandet av den 17 juli 2015” inte kunna vinna framgång. Och vidare framgår det åtminstone underförstått av punkt 35 i det överklagade beslutet att tribunalen bedömde att en talan om upphävande bara kunde avse genomförandebeslutet av den 31 juli 2015. Även här visar det sig återigen att tribunalen instämmer i den tolkning av ansökan som enligt dess egen uppfattning måste leda till att talan avvisas.

67.

Såtillvida är en tolkning enligt vilken talan omfattar genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 också nödvändig för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd. ( 23 )

68.

Det kan motbakgrund av det ovan anförda konstateras att tribunalen fann att talan var riktad mot e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 och inte mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015, att den missförstod ansökan och att den felaktigt avvisade talan.

69.

Med stöd av ovanstående ska det överklagade beslutet upphävas utan att det krävs att den andra delen av den första grunden eller den andra grunden för överklagande prövas.

70.

Under dessa omständigheter ska det överklagade beslutet upphävas. Eftersom kommissionen ännu inte har yttrat sig i ärendet är målet ännu inte färdigt för avgörande och ska enligt artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol återförvisas till tribunalen för avgörande. Frågan om rättegångskostnader anstår (artikel 184.2 i rättegångsreglerna e contrario).

71.

Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska besluta enligt följande i mål C‑635/16 P: