1)

Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden och i artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en arbetstagare som inte begärt att få utöva sin rätt till årlig betald semester under den aktuella referensperioden, vid utgången av denna period, automatiskt förlorar de årliga betalda semesterdagar som tjänats in enligt dessa bestämmelser under nämnda period, och därmed även rätten till ersättning för den årliga semester som inte tagits ut när anställningen upphör, utan att det dessförinnan görs någon kontroll av huruvida arbetsgivaren har gett arbetstagaren möjlighet att utöva sin rätt till årlig betald semester genom att bland annat tillhandahålla lämplig information. Det ankommer i detta sammanhang på den nationella domstolen att, med beaktande av den nationella rätten i sin helhet och med tillämpning av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt, avgöra huruvida den kan tolka denna rätt på ett sätt som säkerställer unionsrättens fulla verkan.

2)

För det fall det inte är möjligt att tolka en sådan nationell lagstiftning som den i det nationella målet på ett sätt som säkerställer att artikel 7 i direktiv 2003/88 och artikel 31.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna iakttas, framgår det av sistnämnda bestämmelse att en nationell domstol som prövar en tvist mellan en arbetstagare och dennes tidigare arbetsgivare, som är att anse som ett enskilt rättssubjekt, måste underlåta att tillämpa den nationella lagstiftningen och, för det fall arbetsgivaren inte kan bevisa att denne har iakttagit all vederbörlig omsorg för att garantera att arbetstagaren faktiskt kan ta ut den semester som vederbörande hade rätt till enligt unionsrätten, se till att arbetstagaren inte fråntas sin förvärvade rätt till årlig betald semester eller, vid anställningens upphörande, motsvarande kontant ersättning för semester som inte tagits ut, vilken det i detta fall direkt åligger den berörda arbetsgivaren att betala ut.