Mål C-565/16: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 19 april 2018 (begäran om förhandsavgörande från Eirinodikeio Lerou Leros – Grekland) – förfarande som anhängiggjorts av Alessandro Saponaro, Kalliopi-Chloi Xylina (Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar — Förordning (EG) nr 2201/2003 — Domstol i en medlemsstat vid vilken det har lämnats in en ansökan om rättsligt tillstånd att för ett underårigt barns räkning avstå från arv — Behörighet i mål om föräldrarättigheter — Avtal om domstols behörighet — Artikel 12.3 b — Godtagande av domstols behörighet — Villkor)
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 19 april 2018 (begäran om förhandsavgörande från Eirinodikeio Lerou Leros – Grekland) – förfarande som anhängiggjorts av Alessandro Saponaro, Kalliopi-Chloi Xylina
(Mål C-565/16) ( 1 )
”(Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar — Förordning (EG) nr 2201/2003 — Domstol i en medlemsstat vid vilken det har lämnats in en ansökan om rättsligt tillstånd att för ett underårigt barns räkning avstå från arv — Behörighet i mål om föräldrarättigheter — Avtal om domstols behörighet — Artikel 12.3 b — Godtagande av domstols behörighet — Villkor)”
2018/C 200/12Rättegångsspråk: grekiskaHänskjutande domstol
Eirinodikeio Lerou Leros
Parter i målet vid den nationella domstolen
Alessandro Saponaro, Kalliopi-Chloi Xylina
Domslut
I en sådan situation som den i det nationella målet, där föräldrarna till ett underårigt barn, som har hemvist tillsammans med detta barn i en medlemsstat, för detta barns räkning har lämnat in en ansökan om tillstånd att avstå från ett arv till en domstol i en annan medlemsstat, ska artikel 12.3 b i rådets förordning nr (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 tolkas på följande sätt:
|
— |
Det förhållandet att barnets föräldrar gemensamt har lämnat in ansökan vid den domstol de valt betyder att de entydigt har godtagit denna domstol. |
|
— |
En åklagare som enligt nationell rätt automatiskt är part i det förfarande som inletts av föräldrarna utgör en ”part… i förfarandet” i den mening som avses i artikel 12.3 b i förordning nr 2201/2003. Om denna part, efter den tidpunkt då talan väckts, invänder mot det val av domstol som gjorts av barnets föräldrar, innebär detta att alla parter i förfarandet inte kan anses ha godtagit avtalet om domstolens behörighet vid denna tidpunkt. Om någon sådan invändning inte görs kan denna parts samtycke anses vara underförstått och villkoret att avtalet om domstolens behörighet ska ha godtagits på ett entydigt sätt av alla parter i förfarandet vid den tidpunkt då talan väcks kan anses vara uppfyllt. |
|
— |
Det förhållandet att den avlidnes hemvist vid tidpunkten för dödsfallet, liksom hans tillgångar, som är föremål för arvet, och dödsboets skulder, befann sig i den medlemsstat i vilken den valda domstolen är belägen, medför – i avsaknad av uppgifter om att avtalet om domstolens behörighet skulle kunna inverka menligt barnets situation – att ett sådant avtal om domstols behörighet ska anses vara till barnets bästa. |
( 1 ) EUT C 22, 23.1.2017.