|
1.10.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 352/2 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 augusti 2018 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia no 38 de Barcelona och Tribunal Supremo – Spanien) – Banco Santander, SA mot Mahamadou Demba, Mercedes Godoy Bonet (C-96/16), Rafael Ramón Escobedo Cortés mot Banco de Sabadell SA (C-94/17)
(Förenade målen C-96/16 och C-94/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor - Tillämpningsområde - Överlåtelse av fordran - Låneavtal som ingåtts med en konsument - Kriterier för att bedöma huruvida ett villkor i detta avtal, i vilket räntesatsen för dröjsmålsräntan fastställts, är oskäligt - Följder av oskäligheten))
(2018/C 352/02)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstolar
Juzgado de Primera Instancia no 38 de Barcelona och Tribunal Supremo
Parter i målen vid de nationella domstolarna
Kärande respektive klagande: Banco Santander, SA (C-96/16), Rafael Ramón Escobedo Cortés (C-94/17)
Svarande respektive motpart: Mahamadou Demba, Mercedes Godoy Bonet (C-96/16), Banco de Sabadell SA (C-94/17)
Domslut
|
1) |
Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så att det inte är tillämpligt på en näringsidkares praxis som innebär att denne överlåter eller förvärvar en fordran mot en konsument utan att möjligheten av en sådan överlåtelse behandlas i låneavtalet med konsumenten, utan att konsumenten i förväg informerats om eller samtyckt till överlåtelsen och utan att konsumenten getts möjlighet att infria och därmed utsläcka sin skuld genom att till förvärvaren betala det belopp som denne betalat vid överlåtelsen jämte tillämpliga avgifter, räntor och kostnader. Detta direktiv är inte heller tillämpligt på sådana nationella bestämmelser som artikel 1535 i Código Civil (civillagen) och artiklarna 17 och 540 i Ley 1/2000 de Enjuiciamiento Civil (lag 1/2000 om civilprocessen) av den 7 januari 2000, som behandlar en sådan möjlighet att infria sin skuld och reglerar förvärvarens inträde i överlåtarens ställe i pågående förfaranden. |
|
2) |
Direktiv 93/13 ska tolkas så att det inte utgör hinder för en nationell rättspraxis, såsom den praxis från Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) som är aktuell i de nationella målen, enligt vilken ett villkor som inte varit föremål för förhandling – i vilket räntesatsen för dröjsmålsräntan fastställts – i ett låneavtal som ingåtts med en konsument är oskäligt, på grund av att det innebär att den konsument som är i dröjsmål med sin betalning åläggs att betala ett oproportionerligt högt ersättningsbelopp, när denna räntesats med mer än två procentenheter överstiger den låneränta som fastställts i avtalet. |
|
3) |
Direktiv 93/13 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell rättspraxis, såsom den praxis från Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) som är aktuell i de nationella målen, enligt vilken följden av att ett villkor som inte varit föremål för förhandling – i vilket räntesatsen för dröjsmålsräntan fastställts – i ett låneavtal som ingåtts med en konsument är oskäligt, är att dröjsmålsränta helt upphör att löpa och att endast den låneränta som anges i detta avtal ska fortsätta att löpa. |