TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 25 april 2016

Filip Mikulik

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande — Personalmål — Tjänstemän — Rekrytering — Uppsägning efter provanställningsperioden — Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat”

Saken:

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (ensamdomare) meddelade den 25 juni 2015, Mikulik mot rådet (F-67/14, EU:F:2015:65), med yrkande om upphävande av denna dom.

Avgörande:

Överklagandet ogillas. Filip Mikulik ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

1. Tjänstemän — Rekrytering — Provanställning — Bedömning av resultaten — Bedömning av den provanställde tjänstemannens lämplighet — Beaktande av synpunkter som framförs av en extern konsult med vilken den berörda haft ett nära samarbete — Tillåtet — Analogisk tillämpning av ett förbud i vägledningen för bedömningsförfarandet för deltagande av tredje part — Omfattas inte

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 34, 43 och 110)

2. Tjänstemän — Rekrytering — Provanställning — Syfte — Villkor för genomförande

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 34.3)

1.  Inom ramen för bedömningen av en provanställd tjänstemans färdigheter kan ett förbud att beakta synpunkter som framförs av en extern konsult inte baseras på en analogisk tolkning av institutionens vägledning för bedömning som enbart avser bedömningen av fast anställda tjänstemän.

   Det är möjligt att tillämpa en bestämmelse analogt med avseende på en ekonomisk aktör när de rättsregler som gäller för denne, dels i hög grad är jämförbara med dem som ska tillämpas analogt, dels innehåller en brist som är oförenlig med en allmän princip i unionsrätten, och denna brist kan åtgärdas genom en sådan analog tillämpning.

   I detta avseende är det inte fråga om en brist, dels eftersom artikel 34 i föreskrifterna som reglerar bedömningsförfarandet av provanställda tjänstemän är tillräckligt detaljerat, dels eftersom artikel 43 i föreskrifterna som reglerar fast anställda tjänstemäns betygsrapport föreskriver att allmänna genomförandebestämmelser för detta förfarande ska antas i enlighet med artikel 110 i föreskrifterna, vilket inte är fallet enligt artikel 34 i föreskrifterna. En analogisk tillämpning av denna vägledning för bedömning av provanställda tjänstemän skulle således strida mot avsikten hos författarna till detta dokument.

   (se punkterna 25 och 26)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 12 december 1985, Krohn, 165/84, EU:C:1985:507, punkt 14

2.  Även om en provanställning, som ska göra det möjligt att bedöma den provanställda tjänstemannens förmåga och uppförande, inte kan jämställas med en utbildningsperiod, är det ändå nödvändigt att den berörda ges möjlighet att under sin provanställning visa prov på sin förmåga. Detta villkor, som utgör en oskiljaktig del av begreppet provanställning, framgår underförstått av artikel 34.3 i tjänsteföreskrifterna. Det uppfyller bland annat de krav som de allmänna principerna om god förvaltningssed och likabehandling ställer, samt de krav som följer av omsorgsplikten, vilken återspeglar den balans mellan ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som enligt tjänsteföreskrifterna ska råda mellan myndigheten och unionens anställda. Villkoret innebär i praktiken att den provanställde inte enbart ska åtnjuta lämpliga materiella förhållanden, utan även erhålla lämpliga anvisningar och råd, med beaktande av tjänstens art, för att kunna anpassa sig till tjänstens särskilda behov.

   (se punkt 31)

   Hänvisning till

   Tribunalen: dom av den 5 mars 1997, Rozand-Lambiotte mot kommissionen, T-96/95, EU:T:1997:25, punkt 95 och där angiven rättspraxis