28.9.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 320/40

Talan väckt den 27 juli 2015 – Bank Saderat mot rådet

(Mål T-433/15)

(2015/C 320/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bank Saderat plc (London, Förenade kungariket) (ombud: S. Jeffrey, S. Ashley och A. Irvine, Solicitors, samt M.-E. Demetriou och R. Blakeley, Barristers)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förplikta rådet att betala följande belopp till sökanden:

—

8 8 9 06  191 euro för ekonomisk skada fram till talan väcktes.

—

8 7 13  285 euro i ränta på det belopp som avses i första strecksatsen ovan jämte daglig ränta på 10  377 euro fram till dom meddelas, eller i andra hand till räntesatsen för Europeiska centralbankens huvudsakliga återfinansiering med tillägg av två procentenheter per år fram till dom meddelas, eller i tredje hand med den ränta och för den tid tribunalen finner lämplig.

—

En daglig ersättning med 54  716 euro för ekonomisk skada från talans väckande till målet avgörs.

—

Ränta på det sammanlagda belopp som framräknas enligt tredje strecksatsen ovan med en årlig ränta på 4,2601 procent fram till dom meddelas, eller i andra hand till räntesatsen för Europeiska centralbankens huvudsakliga återfinansiering med tillägg av två procentenheter per år fram till dom meddelas, eller i tredje hand med den ränta och för den tid tribunalen finner lämplig.

—

3 2 9 64  320 euro för ekonomisk skada från det att målet avgörs.

—

1 0 00  000 euro för ideell skada.

—

Ränta efter domen på de belopp som avses i de sex strecksatserna ovan med en årlig ränta på 4,2601 procent fram till dess betalning sker, eller i andra hand till räntesatsen för Europeiska centralbankens huvudsakliga återfinansiering med tillägg av två procentenheter per år fram till dess betalning sker, eller i tredje hand med den ränta och för den tid tribunalen finner lämplig.

—

Bankens kostnader för denna ansökan.

—

Rådet ska ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden hävdar att de restriktiva åtgärder som Europeiska unionens råd beslutat ska vidtas mot sökanden utgör ett sådant allvarligt åsidosättande av skyldigheter som är tänkta att medföra rättigheter för sökanden att Europeiska unionen är utomobligatorsikt skadeståndsansvarig.

Enligt sökanden har detta åsidosättande direkt medfört ekonomisk och ideell skada för sökanden, för vilken sökanden har rätt till ersättning.