5.10.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 328/10


Talan väckt den 29 juni 2015 – DEI mot Europeiska kommissionen

(Mål T-352/15)

(2015/C 328/09)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Dimosia Epicheirisi Ilektrismou AE (DEI) (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna E. Bourtzalas, D. Waelbroeck, Ch. Tagaras, Ch. Synodinos och Ε. Salaka)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2015) 1942 slutlig av den 25 mars 2015 i ärende SA.38101, i den del det slås fast att Aluminium SA inte har beviljats något statligt stöd och att det därför saknas anledning för kommissionen att inleda ett formellt undersökningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF,

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2015) 1942 slutlig av den 25 mars 2015 i ärende SA.38101, i den del det slås fast att DEI:s klagomål mot det statliga stöd som skapats till följd av Greklands energiverks (Rythmistiki Archi Energeias (RAE)) beslut 346/2012, har förlorat sitt ändamål till följd av skiljedomstolens beslut 1/2013, och

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta DEI:s rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, eftersom det angripna beslutet inte uppfyller de processuella kraven för antagande av ett sådant beslut.

2.

Andra grunden: Bristfällig och motsägelsefull motivering samt åsidosättande av skyldigheten att pröva samtliga rättsliga och faktiska omständigheter som är relevanta för bedömningen av huruvida skiljeavtalet innehöll ”tydliga och objektiva parametrar” som ”begränsade skiljemännens utrymme för skönsmässig bedömning” och som en ”logisk konsekvens” innehöll det slutgiltiga elpriset.

3.

Tredje grunden: Uppenbart felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av kriteriet avseende en försiktig privat investerare i en marknadsekonomi och artiklarna 107.1 och 108.2 FEUF, med avseende på bedömningen att elpriset i skiljedomstolens avgörande utgör en ”logisk konsekvens av de i skiljeavtalet korrekt fastställda parametrarna”.

4.

Den fjärde grunden: Uppenbart felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artiklarna 107 och 108 FEUF, avseende bedömningen att kommissionen inte var skyldig att utföra komplicerade ekonomiska bedömningar, samt uppenbart felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom kommissionen underlät att pröva frågor som var avgörande för bedömningen av förekomsten av statligt stöd.

5.

Den femte grunden: Uppenbart felaktig rättstillämpning av artiklarna 107.1 och 108.2 FEUF och en uppenbart oriktig bedömning i fråga om tillämpningen av principen om en försiktig privat investerare i en marknadsekonomi.

6.

Den sjätte grunden: Uppenbart oriktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 107.1 FEUF, åsidosättande av motiveringsskyldigheten och en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när det gäller kommissionens beslut att inte genomföra ytterligare utredningar till följd av DEI:s klagomål från 2012 i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF, med hänvisning till att detta klagomål ”hade förlorat sitt ändamål” till följd av skiljedomstolens beslut 1/2013.