Talan väckt den 12 januari 2015 – Philip Morris Ltd mot kommissionen

(Mål T-18/15)

(2015/C 107/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Philip Morris Ltd (Richmond, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna K. Nordlander och M. Abenhaïm)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att ansökan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut Ares (2014) 3694540 av den 6 november 2014 i den mån sökanden därigenom nekades full tillgång till angivna handlingar med undantag för de personliga uppgifter som förekom i dem, och

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar genom förevarande talan ogiltigförklaring av beslut Ares (2014) 3694540 av den 6 november 2014 varigenom kommissionen nekade sökanden full tillgång till interna handlingar som upprättats inom ramen för förarbetena till direktiv 2014/40/EU om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter (1) (nedan kallat det angripna beslutet).

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 15.3 FEUF och artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 (2) om tillgång till handlingar genom underlåtenhet att visa att ett utlämnande av handlingarna särskilt och faktiskt skulle undergräva skyddet för ”rättsliga förfaranden” och genom underlåtenhet att pröva huruvida ett övervägande allmänintresse ändå kunde motivera ett utlämnande. Sökanden har anfört att kommissionen underlät att visa att utlämnande av handlingarna till sökanden särskilt och faktiskt skulle undergräva skyddet för ”rättsliga förfaranden” eftersom handlingarna för det första inte omfattades av det skydd som gäller rättsliga förfaranden, kommissionens abstrakta hänvisning till principen om samma möjlighet till försvar inte kan motivera att detta skydd utsträcks till att omfatta icke-rättsliga handlingar, och kommissionens abstrakta hänvisning till pågående rättsliga förfaranden, principen om samma möjligheter till försvar och försvarets möjlighet att försvara giltigheten av tobaksdirektivet inte är tillräckligt för att visa att utlämnande skulle undergräva skyddet för ”rättsliga förfaranden”.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 15.3 FEUF och artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001 om tillgång till handlingar genom underlåtenhet att visa att ett utlämnande av handlingarna särskilt och faktiskt skulle undergräva skyddet för dess beslutsförfarande. Sökanden har anfört att kommissionen har gjort vaga påståenden gällande om en möjlig negative inverkan på samarbetet mellan olika tjänster men inte kunde förevisa att det förelåg några allvarliga externa påtryckningar som kunde undergräva dess beslutsförfarande. Kommissionen gjorde även en uppenbart felaktig bedömning av det övervägande allmänintresset eftersom den felaktigt identifierade vilka intressen som skulle vägas mot skyddet för dess beslutsförfaranden.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).