TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 16 januari 2018 ( *1 )
”Statligt stöd – Stöd som beviljats EDF av franska myndigheter – Omklassificering till kapitaltillskott av skattebefriade bokföringsmässiga avsättningar för att förnya högspänningsnätet – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden – Rättskraft – Kriteriet om en privat investerare”
I mål T‑747/15,
Électricité de France (EDF), Paris (Frankrike), företrätt av advokaten M. Debroux,
sökande,
med stöd av
Republiken Frankrike, inledningsvis företrädd av G. de Bergues, D. Colas och J. Bousin, därefter av D. Colas och J. Bousin, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av É. Gippini Fournier, B. Stromsky och D. Recchia, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av artiklarna 1–5 i kommissionens beslut (EU) 2016/154 av den 22 juli 2015 om statligt stöd SA.13869 (C 68/2002) (ex NN 80/2002) – Omklassificering till kapital av skattebefriade bokföringsmässiga avsättningar för att förnya det franska högspänningsnätet som Frankrike har genomfört till förmån för EDF (EUT L 34, 2016, s. 152)
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen (referent) samt domarna V. Kreuschitz och N. Półtorak,
justitiesekreterare: E. Coulon,
följande
Dom
I. Bakgrund till tvisten
A. Inledning
1 |
Genom beslut av den 16 oktober 2002 (EGT C 280, 2002, s. 8, nedan kallat beslut om att inleda ett förfarande) inledde Europeiska gemenskapernas kommission i enlighet med artikel 108.2 FEUF det formella granskningsförfarandet i fråga om den fördel som följde av att sökanden, Électricité de France (nedan kallat EDF), vid omstruktureringen av dess balansräkning 1997 inte betalade bolagsskatt beträffande den del av de skattebefriade bokföringsmässiga avsättningar som gjorts för att förnya det franska högspänningsnätet och som omklassificerats till kapitaltillskott. |
2 |
Genom beslut av den 16 december 2003 (EUT L 49, 2005, s. 9, nedan kallat det ursprungliga beslutet) förklarade kommissionen att den stödåtgärd som EDF kommit i åtnjutande av var oförenlig med den inre marknaden och krävde att stödet skulle återkrävas med ränta. Stödbeloppet betalades tillbaka till Republiken Frankrike i februari 2004. |
3 |
Genom dom av den 15 december 2009, EDF/kommissionen (T-156/04, nedan kallad domen i mål T‑156/04, EU:T:2009:505), ogiltigförklarade tribunalen artiklarna 3 och 4 i det ursprungliga beslutet. Efter denna dom överförde Republiken Frankrike till EDF det belopp som EDF hade betalat tillbaka till Frankrike. |
4 |
Genom dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF (C‑124/10 P, nedan kallad domen i mål C‑124/10 P, EU:C:2012:318) ogillade domstolen kommissionens överklagande mot domen i mål T‑156/04. |
5 |
Genom beslut av den 2 maj 2013 (EUT C 187, 2013, s. 73) utvidgade kommissionen det formella granskningsförfarandet med en anmodan om att inkomma med synpunkter enligt artikel 108.2 FEUF (nedan kallat beslutet om att utvidga förfarandet). |
6 |
Genom sitt beslut (EU) 2016/154 av den 22 juli 2015 om statligt stöd SA.13869 (C 68/2002) (ex NN 80/2002) Omklassificering till kapital av skattebefriade bokföringsmässiga avsättningar för att förnya det franska högspänningsnätet som Frankrike har genomfört till förmån för EDF (EUT L 34, 2016, s. 152, nedan kallat det angripna beslutet) förklarade kommissionen återigen den stödåtgärd som EDF kommit i åtnjutande av oförenlig med den inre marknaden och krävde att stödet skulle återkrävas med ränta. Stödet återbetalades till Republiken Frankrike den 13 oktober 2015. |
7 |
EDF väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 december 2015. |
B. Stödmottagaren
8 |
EDF bildades genom lag nr 46–628 av den 8 april 1946 om förstatligande av el- och gasindustrin (JORF av den 9 april 1946, s. 2651), i enlighet med vars första artikel produktionen, överföringen, distributionen, importen och exporten av elektricitet inom, till respektive från Frankrike förstatligades. Genom denna lag överläts förvaltningen av de förstatligade elbolagen till en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag vid namn ”Electricité de France (EDF), Service National”. |
9 |
I artikel 16 i lag nr 46–628 föreskrevs att nettosaldot av de tillgångar, rättigheter och skyldigheter som överförts till EDF, utgjorde dess kapital, tillhörde staten, var oförytterligt och, i händelse av rörelseförluster, skulle återinföras till resultaten för efterföljande år. Enligt artikel 1 i dekret nr 56–493 av den 14 maj 1956 om kapitaltillskott till EDF (JORF av den 19 maj 1956, s. 4613), omfattades dessa av de regler som fastställts i artikel 16 i ovannämnda lag. Enligt artikel 2 i samma dekret innebär dessa kapitaltillskott att staten kan tilldelas ränta och utdelning. |
10 |
I enlighet med lag nr 46–628 var EDF sedan det bildades och fortfarande år 1997 en offentlig institution av industriellt och kommersiellt slag som inte omfattades av bestämmelserna för aktiebolag. Genom lag nr 2004–803 av den 9 augusti 2004 om allmännyttig elektricitet och gas och om elektricitets- och gasföretag (JORF av den 11 augusti 2004, s. 14256) ändrades denna ställning. I artikel 24 föreskrevs att EDF, vars kapital skulle ägas till mer än 70 procent av staten, skulle styras enligt de lagar som gäller för aktiebolag, med undantag för lagbestämmelser i strid med dessa. I artikel 47 i samma lag föreskrevs även en senare ombildning av den offentliga institutionen EDF till ett aktiebolag, under förutsättning att ett dekret avseende den nya ställningen utfärdades. I artikel 46 i samma lag angavs att företaget EDF:s balansräkning per den 31 december 2004 skulle upprättas utifrån den offentliga institutionen EDF:s balansräkning per den 31 december 2003 och resultaträkning för räkenskapsåret 2004. |
11 |
Omvandlingen av EDF till ett aktiebolag trädde i kraft i enlighet med dekret 2004–1224 av den 17 november 2004 om stadgar för aktiebolaget EDF (JORF av den 19 november 2004, s. 19505). I de stadgar som utgör bilagor till nämnda dekret föreskrivs det att EDF hädanefter kommer att vara ett aktiebolag som styrs enligt de lagar och förordningar som gäller för affärsföretag, i synnerhet den franska handelslagen i den mån den inte strider mot mer specifika bestämmelser på området och inte heller mot själva stadgarna. |
12 |
I artikel 6 i EDF:s stadgar föreskrivs det att företagets aktiekapital, som inledningsvis innehades fullt ut av staten, har fastställts till 8,129 miljarder euro, fördelat på 1625800000 aktier värda 5 euro styck. Det nya aktiebolaget EDF:s aktiekapital fastställdes i november 2004 till samma belopp som det kumulerade kapitalet och kapitaltillskottet för den offentliga institutionen av ekonomiskt och kommersiellt slag EDF, närmare bestämt till 8,1 miljarder euro. Detta belopp för kapital- och kapitaltillskott hade uppnåtts i enlighet med lag nr 97–1026 av den 10 november 1997 om olika ekonomiska och kommersiella åtgärder (JORF av den 11 november 1997, s. 16387) och hade varit oförändrat sedan 1997 vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet. |
13 |
I lag nr 2004–803 och EDF:s stadgar föreskrivs dessutom att staten alltid ska inneha mer än 70 procent av aktiekapitalet. EDF:s nya aktier, som börsnoterats på Euronext, erbjöds i november 2005 till ett öppet pris (OPO), varigenom EDF:s kapital blev tillgängligt för andra aktieägare än staten. |
C. Genomförandet av de bokföringsmässiga avsättningarna för att förnya högspänningsnätet
14 |
I enlighet med artikel 36 i lag nr 46–628 har samtliga förstatligade elektricitetskoncessioner överlåtits till EDF. Enligt artikel 37 i samma lag är koncessionsinnehavaren vad beträffar dessa koncessioner skyldig att uppfylla kraven i en standardspecifikation. De olika koncessioner för överföring av el som överlåtits av staten till EDF på detta sätt slogs 1958 samman till en enda koncession, det så kallade högspänningsnätet. |
15 |
I avsaknad av särskilda redovisningsregler för koncessioner har EDF sedan 1946 ansett sig vara ägare till de tillgångar som ingår i högspänningsnätet och tagit upp dessa som tillgångar i balansräkningen. |
16 |
I enlighet med artikel 8 i den kravspecifikation som godkändes genom dekret nr 56–1225 av den 28 november 1956 var EDF tvunget att på egen bekostnad utföra allt sådant underhålls- och förnyelsearbete som krävs för att bevara koncessionens anläggningar i fullgott skick. |
17 |
Till följd av en ändring 1982 av den allmänna kontoplanen i enlighet med vilken det föreskrivs särskilda redovisningsregler för tillgångar som ska återgå till staten när koncessionsavtalet löper ut, ändrade EDF 1987 sin redovisningsmetod för de tillgångar som avsåg högspänningsnätet och som dittills hade betraktats som egna anläggningstillgångar och omklassificerade dessa tillgångar till balansräkningsposten ”anläggningstillgångar i koncession”. EDF har på dessa tillgångar tillämpat de särskilda redovisningsregler som gäller i Frankrike för anläggningstillgångar i koncession som ska återlämnas till staten när koncessionen löper ut, och har gjort skattefria avsättningar för förnyelsen av högspänningsnätet. |
18 |
I en rapport från år 1994 ansåg den franska revisionsrätten att det, om det fanns en enda och permanent statlig koncessionsinnehavare vilken liksom EDF utsetts enligt lag, vore svårt att anse att de tillgångar som högspänningsnätet består av, till skillnad från de anläggningstillgångar i högspänningsnätet som tillhör EDF, skulle återgå till staten när koncessionsavtalet löper ut. Den bokföringsmässiga ändring som EDF införde 1987 och som tog sig uttryck i de skattebefriade avsättningarna föreföll med andra ord inte motiverad enligt den franska revisionsrätten. Arbetet med att reglera EDF:s ställning mellan företaget och tillsynsmyndigheterna inleddes följaktligen. |
19 |
År 1997 hade EDF i sin bokföring två typer av skattefria avsättningar som gjorts för förnyelsen av högspänningsnätet: ännu icke utnyttjade avsättningar till ett belopp av 38,5 miljarder franska franc (FRF) samt koncessionsgivarens rättigheter, som motsvarade de förnyelsearbeten som redan gjorts och som uppgick till 18,345 miljarder FRF. |
D. Omklassificeringen av bokföringsmässiga avsättningar
20 |
I lag nr 97–1026 klargörs ställningen beträffande de tillgångar som högspänningsnätet består av. I artikel 4 i denna lag föreskrivs följande:
|
21 |
Det är utrett att det var nödvändigt att tillämpa lagstiftningen för alla transaktioner som gällde EDF:s egna kapital, eftersom det i artikel 16 i lag nr 46–628, i den lydelse som gällde 1997, föreskrevs att EDF:s egna kapital inte fick avyttras och tillhörde staten. De kapitaltillskott till EDF som följde av omklassificeringen av avsättningarna för förnyelsen av högspänningsnätet föll på så sätt inom lagens område enligt den franska lagstiftningen. |
22 |
I lag nr 97–1026 fastställs ägarskapet avseende de tillgångar som ingår i högspänningsnätet. EDF:s balansräkning organiserades om genom samma lag. De avsättningar som gjordes av EDF mellan 1987 och 1996 för förnyelsen av högspänningsnätet i avsikt att återbetala dessa tillgångar till staten, oavsett om de utnyttjats eller inte, kom att sakna grund, eftersom ägarskapet av tillgångarna i högspänningsnätet ansågs tillhöra EDF. |
23 |
I en skrivelse från ekonomi-, finans- och industriministern, statssekreteraren för finansfrågor och statssekreteraren för industrifrågor, som skickades till EDF den 22 december 1997 (nedan kallad skrivelse av den 22 december 1997), förklaras i bilaga 1 omstruktureringen av posten långfristiga skulder och eget kapital i EDF:s balansräkning i enlighet med artikel 4 i lag nr 97–1026: ”Omklassificering av posten ’koncessionsgivarens rättigheter’ (18345563605 FRF):
|
24 |
I samband med omorganisationen av EDF:s balansräkning har de franska myndigheterna följt den nationella revisionsmyndighetens (CNC) yttrande nr 97–06 av den 18 juni 1997 om ändrade redovisningsmetoder, ändrade beräkningsmetoder, ändrade skattealternativ och felkorrigeringar (nedan kallat den nationella revisionsmyndighetens yttrande), där det särskilt slås fast att korrigeringar av bokföringsfel som per definition avser bokföringen av tidigare transaktioner ”ska redovisas i resultatet för det räkenskapsår under vilket felen konstaterades”. |
25 |
I enlighet med lag nr 97–1026 och skrivelsen av den 22 december 1997 togs skillnaderna i omvärdering upp under rubriken ”Eget kapital” utan några skatteeffekter, eftersom de motsvarade skattefria kapitalvinster från omvärderingen eller omfattades av ett system för skatteneutralitet till följd av omvärderingslagar från år 1959 och år 1976. |
E. Skatteeffekten av de bokföringsmässiga avsättningarnas omklassificering
26 |
I bilaga 3 till skrivelsen av den 22 december 1997 slås även de skattemässiga konsekvenserna av omorganisationen av EDF:s balansräkning fast. I och med omklassificeringen av outnyttjade avsättningar till förnyelse av högspänningsnätet konstaterar man en ändring av nettotillgångarna med 38,5 miljarder FRF, som överförs i ny räkning, och som omfattas av den bolagsskatt på 41,66 procent som gällde 1997. De ännu outnyttjade avsättningarna till ett belopp av 38,5 miljarder FRF beskattades följaktligen på sedvanligt sätt av de franska myndigheterna. Av bilagan framgår däremot att den del av de avsättningar som utnyttjats för förnyelse av högspänningsnätet – motsvarande koncessionsgivarens rättigheter och som skattebefriats och konsoliderats som kapitaltillskott – inte beskattades. |
27 |
I ett meddelande av den 9 april 2002 från skattemyndigheten (nedan kallat meddelande av den 9 april 2002) till kommissionen uppger de franska myndigheterna i detta avseende att ”koncessionsgivarens rättigheter avseende högspänningsnätet utgör en obetald skuld som genom införlivandet i företagets egna kapital på ett omotiverat sätt befriats från skatt” och att ”denna reserv innan den införlivades i företagets egna kapital skulle ha överförts till företagets skulder där den felaktigt återfanns på ett nettobalanskonto, vilket sålunda medförde en positiv förändring av nettotillgångarna som är beskattningsbar enligt artikel 38–2” i den allmänna skattelagen. De franska myndigheterna har angett att ”den skattefördel som på så sätt erhölls [av EDF år 1997] kan värderas till 5,88 miljarder FRF (14,119 × 41,66 %)”. |
F. Beslut om att inleda ett förfarande
28 |
Genom beslutet om att inleda ett förfarande inledde kommissionen ett förfarande enligt artikel 108.2 FEUF i fråga om den fördel som följde av att EDF vid omstruktureringen av dess balansräkning 1997 inte betalade bolagsskatt beträffande den del av de avsättningar som motsvarade koncessionsgivarens rättigheter. |
29 |
I punkt 52 i det angripna beslutet anförde kommissionen att eftersom varken domstolen eller tribunalen ansett att beslutet om att inleda ett förfarande var oriktigt så kan det utgöra grunden för ett nytt slutgiltigt beslut, nämligen det angripna beslutet. |
G. Kommissionens ursprungliga beslut
30 |
I det ursprungliga beslutet förklarade kommissionen att den stödåtgärd som EDF kommit i åtnjutande av är oförenlig med den inre marknaden och krävde att stödet skulle återkrävas med ränta. |
31 |
Bland de skäl som kommissionen framförde till stöd för det ursprungliga beslutet ska särskilt följande nämnas.
|
H. Domen i målet T-156/04
32 |
EDF väckte med stöd av Republiken Frankrike talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 16 december 2003. |
33 |
Genom domen i målet T-156/04 ogiltigförklarade tribunalen artiklarna 3 och 4 i det ursprungliga beslutet. |
34 |
I punkterna 233–237 i domen i målet T-156/04 ansåg tribunalen att för att avgöra om det ankom på kommissionen att pröva franska statens ingripanden beträffande EDF:s aktiekapital utifrån kriteriet om en privat investerare, skulle det fastställas om detta ingripande, utifrån sin karaktär och sitt föremål och med hänsyn till det syfte som eftersträvas, utgör en investering som en privat investerare skulle kunna göra och, därmed, ett ingripande från staten i egenskap av ekonomisk aktör som agerar på samma grund som en privat investerare, eller om det gällde ett ingripande från staten i egenskap av offentlig myndighet, vilket därmed utesluter en tillämpning av kriteriet om en privat investerare. I synnerhet ansåg tribunalen att det inte fanns anledning att pröva den aktuella åtgärden enbart utifrån dess form, eftersom den omständigheten att ett ingripande antar formen av en lag inte i sig räcker för att utesluta att staten genom sitt ingripande i ett företags kapital eftersträvar ett sådant ekonomiskt syfte som också eftersträvas av en privat investerare. |
35 |
I punkterna 240–242 i domen i mål T‑156/04 erinrade tribunalen om att ”koncessionsgivarens rättigheter” konterades direkt i posten kapitaltillskott med ett belopp på 14,119 miljarder FRF utan att överföringen gjordes över resultaträkningen. Tribunalen betonade att det som kommissionen hade betraktat som statligt stöd endast var den omständigheten att koncessionsgivarens rättigheter inte beskattades innan kapital tillfördes, och att samtliga parter var överens om att beloppet borde ha beskattats, innan det togs upp under posten ”Kapitaltillskott”. |
36 |
I punkterna 243–245 i domen i mål T‑156/04 ansåg tribunalen att syftet med artikel 4 i lag nr 97–1026 var att omstrukturera EDF:s balansräkning och att öka företagets eget kapital, och att det därför inte rörde sig om skattebestämmelser i sig utan om redovisningsbestämmelser som får skattemässiga konsekvenser. Tribunalen konstaterade emellertid att kommissionen endast hade granskat de skattemässiga konsekvenserna av den aktuella åtgärden och att den hade klargjort att den – med anledning av den skattemässiga fördelen – inte hade skyldighet att ta hänsyn till den kapitalökning som gjordes och inte heller till kriteriet om en privat investerare, eftersom avståendet av skattefordran var resultatet av att staten utövade sina rättigheter som myndighetsutövare. |
37 |
I punkterna 247–250 i domen i mål T‑156/04 fann tribunalen att, med hänsyn till syftet med den kapitalrekonstruktion av EDF som gjordes genom den aktuella åtgärden, enbart den skattemässiga naturen hos franska statens fordran inte medgav att kommissionen avstod från att tillämpa kriteriet om en privat investerare. Tribunalen fann att det ankom på kommissionen att kontrollera om en privat investerare skulle ha gjort en jämförbar investering av samma storlek under liknande omständigheter, detta för att undersöka det ekonomiskt sett rationella i en sådan investering. Det föreligger nämligen en sådan skyldighet för kommissionen oberoende av formen för statens tillförande av kapitalet. |
38 |
I punkterna 251 och 252 i domen i mål T‑156/04 preciserade tribunalen att det inte kan uteslutas att den form som investeringen antar leder till skillnader i fråga om kostnader för aktivering och avkastning av kapitalet, vilket kan leda till slutsatsen att en privat investerare inte skulle ha gjort en sådan investering. Detta förutsätter dock, enligt tribunalen, att det görs en ekonomisk bedömning i samband med tillämpningen av kriteriet om en privat investerare. Det hade nämligen enligt tribunalen varit motiverat att göra en sådan bedömning, eftersom en ökning av kapitalet kan uppkomma till följd av att en fordran som en privat aktieägare har på företaget införlivas, och eftersom en lag för detta ändamål kunde anses vara en nödvändig konsekvens av att bestämmelserna om EDF:s eget kapital också hade reglerats i lag. |
39 |
I punkt 253 i domen i mål T‑156/04 slog tribunalen således fast att med hänsyn till att den omtvistade åtgärden måste sättas in i sitt sammanhang, kunde kommissionen följaktligen inte enbart undersöka de skattemässiga konsekvenserna utan borde samtidigt undersöka om det fanns grund för Republiken Frankrikes argument att avståendet av skattefordran i samband med omstruktureringen av balansräkningen och ökningen av EDF:s eget kapital kunde anses vara ett förfarande som uppfyllde kriteriet om en privat investerare. |
40 |
I punkterna 254–259 i domen i mål T‑156/04 kunde tribunalen inte godta kommissionens argument att kriteriet om en privat investerare inte kunde tillämpas, eftersom franska staten i detta fall hade utövat sina offentligrättsliga befogenheter genom att stifta en lag för att avstå från en skattefordran. Tribunalen fann i detta avseende att det inte fanns någon skyldighet för staten såsom offentlig myndighet och att det inte var fråga om att bedöma vissa kostnader för staten med anledning av dess offentligrättsliga skyldigheter. |
41 |
I punkterna 260–263 i domen i mål T‑156/04 underkände tribunalen kommissionens argument att kriteriet om en privat investerare inte kan tillämpas när det är fråga om en omvandling av en skattefordran till eget kapital, eftersom en privat investerare aldrig kan ha en sådan fordran på ett företag, utan enbart en civilrättslig fordran. Kriteriet om en privat investerare syftar emellertid, enligt tribunalen, just till att kontrollera om en privat investerare under samma omständigheter, trots att staten förfogar över medel som en privat investerare inte har, skulle ha fattat ett sådant investeringsbeslut som är jämförbart med statens. Arten av fordran, och därmed också den omständigheten att en privat investerare inte kan ha en skattefordran, saknar följaktligen betydelse. |
42 |
I punkterna 264–277 i domen i mål T‑156/04 tillbakavisade tribunalen kommissionens argument att en privat investerare skulle ha varit tvungen att betala skatt i en jämförbar situation, vilket skulle ha inneburit en högre kostnad för den privata investeraren, eftersom en privat investerare för att få tillgång till 100 euro i praktiken skulle behöva mobilisera 141,66 euro. |
43 |
Tribunalen påpekade för det första att EDF och Republiken Frankrike hade påpekat, vilket även kommissionen angett i punkt 51 i beslutet om att inleda ett förfarande, att den förändring av nettotillgångarna som blir resultatet av att kapitalet ökas, genom införlivande av en fordran som ett företags aktieägare har på företaget, enligt fransk skattelagstiftning inte ska beaktas i beräkningen av bolagsskatten och att omvandlingen av fordran till kapital därmed inte medför någon beskattning som har denna fordran som underlag. |
44 |
Tribunalen fann för det andra att kommissionens argument att en privat investerare skulle ha varit tvungen att betala skatt i en jämförbar situation inte stod i överensstämmelse med den fördel som kommissionen hade funnit i det ursprungliga beslutet, eftersom detta argument egentligen innebar att man var tvungen att undersöka en privat investerares totala kostnader för att investera 14,119 miljarder FRF, medan kommissionen inte hade betraktat omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter på 14,119 miljarder FRF som ett stöd. |
45 |
För det tredje påpekade tribunalen att kommissionens argument att en privat investerare skulle ha varit tvungen att betala skatt i en jämförbar situation i alla händelser var inkonsekvent. Kommissionen hade nämligen medgett att den skulle ha granskat det extra kapitaltillskottet på flera miljarder FRF, om EDF först hade betalat detta belopp som skatt och om Republiken Frankrike hade återbetalat samma belopp, därför att kostnaden för staten respektive för den privata investeraren endast i det fallet skulle ha kunnat jämföras. Tribunalen fann emellertid att kostnaden skulle ha varit densamma och det belopp som EDF hade fått skulle ha varit detsamma som det som EDF fått inom ramen för den omtvistade åtgärden. |
46 |
Tribunalen fann för det fjärde att kostnaden för ett kapitaltillskott genom en privat investerares införlivande av fordran, om denne faktiskt var skyldig att betala skatt i ett sådant fall, skulle uppgå till 5,88 miljarder FRF, och att beloppet således skulle vara lika stort som franska staten betalat i förevarande fall. Tribunalen fann även att det enbart är med kriteriet om en privat investerare som det kan kontrolleras om det föreligger en eventuell skillnad i kostnader. |
47 |
För det femte fann tribunalen att skillnaden i kostnad inte utgjorde något hinder för att tillämpa kriteriet om en privat investerare, även om kostnaden på 14,119 miljarder FRF för en kapitalrekonstruktion skulle vara 0 FRF för staten och 5,88 miljarder FRF för en privat investerare. |
48 |
I punkt 283 i domen i mål T‑156/04 underkände tribunalen kommissionens argument att det skulle kunna leda till att alla former av skattebefrielse som medlemsstaterna medger skulle godkännas om man tillät att kriteriet om en privat investerare användes. Tribunalen erinrade i detta avseende om att det inte bara handlade om en skattebefrielse som har beviljats ett företag, utan om ett avstående av en skattefordran i samband med en kapitalökning i ett företag där staten är den enda aktieägaren, samt att det inte går att föregripa tillämpningen av detta kriterium, vilket annars skulle vara onödigt eller olämpligt. |
I. Domen i mål C‑124/10 P
49 |
Den 26 februari 2010 överklagade kommissionen domen i mål T‑156/04. |
50 |
Genom domen i mål C‑124/10 P ogillade domstolen överklagandet av följande skäl:
…
…
…
…
|
J. Beslutet om att utvidga förfarandet
51 |
Efter domen i mål C‑124/10 P antog kommissionen beslutet om att utvidga förfarandet. |
52 |
I synnerhet ska punkterna 58–73 i beslutet om att utvidga förfarande beaktas, där kommissionen dels har prövat om kriteriet om en privat investerare kan tillämpas, dels, alternativt, om samma kriterium är tillämpligt på åtgärden i fråga. |
53 |
När det gäller tillämpligheten av kriteriet har kommissionen dragit följande slutsatser:
|
54 |
Vad beträffar tillämpningen av kriteriet har kommissionen dragit följande slutsatser:
|
K. Det angripna beslutet
55 |
Genom det angripna beslutet förklarade kommissionen den stödåtgärd som EDF kommit i åtnjutande av oförenlig med den inre marknaden och krävde att stödet skulle återkrävas med ränta. |
56 |
Kommissionen har i detta hänseende anfört följande skäl i det angripna beslutet. |
57 |
För det första har kommissionen i skälen 62–108 i det angripna beslutet anfört de argument som Republiken Frankrike och EDF anförde under det formella granskningsförfarandet som utvidgades efter beslutet om utvidgning. |
58 |
För det andra erinrade kommissionen om innehållet i den omtvistade åtgärden i skälen 113–123 i det angripna beslutet och anförde att det faktum att man avstod från att ta ut skatt när koncessionsgivarens rättigheter omklassificerades till kapital vid första anblicken utgör en selektiv till förmån för EDF. |
59 |
För det tredje har kommissionen i skäl 124 i det angripna beslutet erinrat om de argument som Republiken Frankrike anförde i sitt yttrande av den 11 december 2002, nämligen att det faktum att man avstått från att ta ut skatt ska ses som ett kompletterande kapitaltillskott till ett belopp motsvarande den skatt som skulle betalas. |
60 |
Kommissionen har för det fjärde framhållit att domstolen, i punkt 99 i domen i mål C‑124/10 P, fann att tribunalen inte föregrep bedömningen av om kriteriet om en privat investerare som verkar i en marknadsekonomi var tillämpligt i målet, och inte heller bedömningen av vad som skulle bli utfallet om nämnda kriterium eventuellt tillämpades på den omtvistade åtgärden. |
61 |
För det femte undersökte kommissionen därefter, i skälen 126–153 i det angripna beslutet, tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare mot bakgrund av de preciseringar som EU-domstolen gjort i detta avseende i domen i mål C‑124/10 P. Den har för detta ändamål analyserat de omständigheter som hänför sig till det påstådda beslutet om investering, de ekonomiska kalkyler som genomförts för att utröna om nämnda investering lönar sig, den omtvistade åtgärdens karaktär och föremål, det sammanhanget bakom investeringsbeslutet samt de regler som gäller för detsamma. |
62 |
Kommissionen avslutade sin analys med följande slutsats:
|
63 |
Kommissionen granskade därefter, i andra hand, i skälen 155–193 i det angripna beslutet, huruvida kriteriet om en privat investerare, om det antas att det är tillämpligt, är uppfyllt i förevarande fall. |
64 |
Kommissionen avslutade sin analys med följande slutsats:
|
65 |
Kommissionen konstaterade att statliga medel använts (skälen 194 och 195 i det angripna beslutet), att en snedvridning av konkurrensen förekom och att det föreligger en inverkan på handeln mellan medlemsstaterna (skälen 196–206 i nämnda beslut) och att stödet är oförenligt med den inre marknaden (skälen 207–215 i samma beslut), och förklarade att den omtvistade åtgärden utgjorde ett stöd som är oförenligt med den inre marknaden och krävde att stödet skulle återkrävas. |
II. Förfarandet och parternas yrkanden
66 |
Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 december 2015 väckte EDF förevarande talan. |
67 |
Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 20 april 2016 ansökte Republiken Frankrike. om att få intervenera i detta mål till stöd för EDF:s yrkanden. Genom beslut av den 24 maj 2016 biföll ordföranden på tribunalens tredje avdelning denna ansökan. Intervenienten inkom med sin inlaga och parterna yttrade sig över densamma inom de fastställda fristerna. |
68 |
I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, med tillämpning av artikel 27.5 i tribunalens rättegångsregler, förordnades referenten att tjänstgöra på tredje avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning. |
69 |
Den 26 september 2016 delgavs parterna underrättelsen om att det skriftliga förfarandet hade avslutats. Parterna framställde inte någon begäran om muntlig förhandling inom den frist på tre veckor räknat från delgivningen som föreskrivs i artikel 106.2 i rättegångsreglerna. |
70 |
Genom beslut som delgavs parterna den 19 maj 2017 beslutade tribunalen, då den ansåg sig ha tillräckligt underlag för att avgöra målet på handlingarna och parterna inte hade gjort någon framställan i detta avseende, att den skulle avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet i enlighet med artikel 106.3 i rättegångsreglerna. |
71 |
Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 19 maj 2017, begärde sökanden muntlig förhandling med anledning av den betydelse som målet hade för denne och i synnerhet dess ekonomiska följder. |
72 |
Genom beslut som delgavs den 22 maj 2017 konstaterades att fristen för att inge en begäran om muntlig förhandling hade löpt ut den 31 oktober 2016 och att denna begäran följaktligen hade ingetts efter det att den i artikel 106 i rättegångsreglerna angivna tidsfristen löpt ut, eftersom sökanden inte hade åberopat några omständigheter för fastställande av oförutsebara omständigheter eller force majeure i enlighet med artikel 45 i stadgan för Europeiska unionens domstol som är tillämplig på lagstadgade frister, såsom förevarande. |
73 |
Den 20 september 2017 meddelande EU-domstolen domen kommissionen/Frucona Košice, C‑300/16 P (EU:C:2017:706) (nedan kallad domen i målet Frucona Košice), varigenom överklagandet av domen av den 16 mars 2016, Frucona Košice/kommissionen (T-103/14, EU:T:2016:152) ogillades. |
74 |
Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 3 oktober 2017 begärde sökanden att ett muntligt eller skriftligt meningsutbyte skulle äga rum mellan parterna avseende konsekvenserna av domen Frucona Košice för förevarande mål. |
75 |
Den 12 oktober 2017 beslutade tribunalen att återuppta det skriftliga förfarandet att lägga sökandens begäran till akten och uppmanade parterna att inkomma med sina skriftliga yttranden angående de konsekvenser som domen i målet Frucona Košic enligt deras uppfattning hade för förevarande mål. |
76 |
Parterna efterkom tribunalens begäran inom den föreskrivna fristen. |
77 |
Den 9 november 2017 beslutade ordföranden på tribunalens tredje avdelning att avsluta det skriftliga förfarandet. Detta beslut delgavs parterna med tillägget att delgivningen inte innebar att fristen för att inkomma med en begäran om muntlig förhandling som föreskrivs i artikel 106 i rättegångsreglerna började löpa. |
78 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike yrkat att tribunalen ska
|
79 |
Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
|
III. Rättslig bedömning
80 |
EDF har till stöd för sin talan åberopat fyra grunder i första hand och två grunder i andra hand. |
81 |
Den första grunden som åberopats i första hand avser åsidosättande av artikel 266 FEUF, genom att kommissionen missuppfattat såväl domslutet som skälen i domen i mål T‑156/04. |
82 |
Den andra grunden som åberopats i första hand avser åsidosättande av artikel 107 FEUF, genom att kommissionen i såväl rättsligt som faktiskt hänseende gjort en felaktig bedömning av tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare. |
83 |
Den tredje grunden som åberopats i första hand gäller åsidosättande av artikel 107 FEUF, genom att kommissionen i såväl rättsligt som faktiskt hänseende gjort en felaktig bedömning av tillämpningen av kriteriet om en privat investerare. |
84 |
Den fjärde grunden som anförts i första hand avser bristfällig motivering av det angripna beslutet. |
85 |
Genom den första grunden som åberopats i andra hand har det dels gjorts gällande att de ifrågavarande åtgärderna – förutsatt att de kan betraktas som stöd – till största delen måste betraktas som befintliga stöd enligt artikel 1 b v i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, 1999, s. 1), eftersom de genomfördes före den faktiska avregleringen av elsektorn, dels att de flesta av dessa åtgärder ska betraktas som preskriberade i den mening som avses i artikel 15.1 i nämnda förordning. |
86 |
Genom den andra grunden som åberopats i andra hand har EDF gjort gällande att det angripna beslutet i alla händelser innehåller flera räknefel som inverkar på beslutets giltighet. |
87 |
Republiken Frankrike anser att det finns fog för EDF:s grunder, men har enbart yttrat sig vad gäller de tre första grunderna som åberopats i första hand. |
A. Den första grunden som åberopats i första hand
1. Parternas argument
88 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 266 FEUF genom att underlåta att följa domen i mål T‑156/04 i den mån som den i det angripna beslutet ansåg att beslutet om att inleda förfarandet inte är felaktigt och beslutet därför kan utgöra grunden för ett nytt beslut, medan beslutet om att inleda förfarandet enligt dess uppfattning grundar sig på en oriktig redogörelse av de faktiska omständigheterna som föranledde tribunalen att ogiltigförklara det slutliga beslutet, vilket grundades på samma oriktiga redogörelse av de faktiska omständigheterna. Det angripna beslutet är således behäftat med samma felaktigheter och materiella oriktigheter som de som motiverade en ogiltigförklaring av det slutliga beslutet. |
89 |
Dessutom fortsätter kommissionen enligt EDF att grunda sin analys i det angripna beslutet på en åtgärd, nämligen en skattegåva, som följer av en orättmätig skattelättnad som det har åtnjutit, trots att denna redogörelse av de faktiska omständigheterna uttryckligen har avfärdats av tribunalen i domen i mål T‑156/04. |
90 |
Enligt EDF fortsätter kommissionen, även i sitt svaromål, att beakta den åtgärd som faktiskt vidtagits, det vill säga ökningen av dess kapital som ett resultat av att avsättningarna för förnyelse upptagits i posten ”Kapitaltillskott” avskilt från en av dess skatteeffekter, nämligen bristen på beskattning av ”koncessionsgivarens rättigheter”, medan tribunalen underkände detta tillvägagångssätt, genom att kvalificera skrivelsen av den 22 december 1997 som en handling som förklarade den åtgärd som genomförts som enligt tribunalen bestod i en kapitalrekonstruktion av företaget som gjordes genom lag nr 97–1026. EDF anser att tribunalen inom ramen för denna kapitalrekonstruktion inte gjorde någon åtskillnad mellan innebörden och behandlingen av de olika delarna av avsättning för förnyelse. |
91 |
EDF anser att kommissionens resonemang även bygger på en förväxling mellan kvalificeringen av den omtvistade åtgärden, det vill säga om det föreligger ett statligt stöd, och identifieringen av detta. EDF anser att tribunalen inte har uttalat sig om hur den omtvistade åtgärden ska kvalificeras mot bakgrund av tillämpligheten eller tillämpningen av kriteriet om en privat investerare, utan tvärtom med precision har identifierat nämnda åtgärd. Ett sådant faktiskt konstaterande är emellertid inte enbart en absolut nödvändig förutsättning för varje vidare rättslig bedömning, utan framför allt en rättighet för tribunalen som har behörighet att bedöma de faktiska omständigheterna. Kommissionens argument att tribunalen inte har gjort en slutgiltig bedömning av de faktiska omständigheterna vinner följaktligen inte stöd i sakomständigheterna. |
92 |
EDF har hävdat att det i detta avseende måste prövas i vilken utsträckning beskrivningen av de faktiska omständigheterna i det angripna beslutet skiljer sig från den som tribunalen gjorde och om tribunalens faktiska konstateranden ska anses som ett skäl som utgör det nödvändiga stödet för ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet som denna antog år 2009. |
93 |
Enligt EDF fann tribunalen att den ifrågavarande åtgärden utgjorde en kapitalrekonstruktion som gjordes genom lag nr 97–1026, utan att det gjordes någon åtskillnad mellan de avsättningar som omklassificerats till kapitaltillskott, medan kommissionen fortsättningsvis enbart beaktar den omständigheten att en del av nämnda avsättningar inte har beskattats. EDF har därav dragit slutsatsen att även om det är riktigt att kommissionen har ”beaktat” den kapitalrekonstruktion som genomfördes genom nämnda lag, betraktades den enbart som ett enskilt inslag i sammanhanget och inte som ett sådant inslag som i sig utgör åtgärden i fråga. |
94 |
Kritiken avseende kommissionens delvisa identifiering av den ifrågavarande åtgärden utgör utgångspunkten och villkoret för tribunalens resonemang som ledde till ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet. Identifieringen av åtgärden utgör därför en rättsfråga som faktiskt och med nödvändighet har prövats av tribunalen och följaktligen ett skäl som utgör nödvändigt stöd för domslutet i domen i mål T‑156/04. |
95 |
Kommissionen har bestritt dessa argument. |
2. Tribunalens bedömning
96 |
Det ska erinras om att domstolen med avseende på principen om rättskraft har slagit fast att det, för att säkerställa såväl en stabil rättsordning och stabila rättsförhållanden som en god rättskipning, är viktigt att domstolsavgöranden som har vunnit laga kraft efter det att tillgängliga rättsmedel har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut inte längre kan angripas (dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen, C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkt 86). |
97 |
Dessutom omfattar rättskraften dels endast de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet har prövats genom det aktuella domstolsavgörandet, dels avser denna rättskraft inte endast domslutet i avgörandet utan även de domskäl som är nödvändiga för domslutet och därmed är oskiljbara från detta (dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen, C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkt 87). |
98 |
Räckvidden av rättskraften av domen i mål T‑156/04 ska således fastställas mot bakgrund av domen i mål C‑124/10 P, efter kommissionens överklagande av domen i mål T‑156/04 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 april 2012, Artegodan/kommissionen, C‑221/10 P, EU:C:2012:216, punkt 88). |
99 |
I förevarande fall ska det för det första erinras om att kommissionen i punkterna 50 och 51 i beslutet om att inleda förfarandet angav följande:
|
100 |
För det andra fastställde kommissionen i skälen 91 och 99 i det ursprungliga beslutet att ”[k]oncessionsgivarens rättigheter skulle ha beskattats samtidigt och enligt samma skattesats som övriga skattefria avsättningar”, att ”[d]etta innebär att koncessionsgivarens rättigheter till ett belopp av 14,119 miljarder FRF skulle ha lagts till de outnyttjade skattefria avsättningarna på 38,5 miljarder FRF för att beskattas med den skattesats på 41,66 % som tillämpades på omstruktureringen av EDF:s balansräkning av de franska myndigheterna” och att ”genom att inte betala hela den bolagsskatt som borde ha utgått vid omstruktureringen av sin balansräkning sparade EDF 888,89 miljoner euro avseende den skatt som skulle ha betalats” och att ”EDF:s befrielse från skatt 1997 om 888,89 miljoner euro således utgjorde en fördel för gruppen”. |
101 |
I slutet av sin analys konstaterade kommissionen följande: ”[D]et faktum att EDF under 1997 inte betalade bolagsskatt på en del av de skattefria avsättningar som gjorts för förnyelse av det franska högspänningsnätet, motsvarande koncessionsgivarens rättigheter på 14,119 miljarder [FRF] som omklassificerades till kapitaltillskott, [utgjorde] ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden” (artikel 3 i det ursprungliga beslutet). |
102 |
För det tredje preciserade tribunalen följande i domen i mål T‑156/04:
|
103 |
I domen i mål T‑156/04 slog tribunalen därefter fast följande:
|
104 |
Det kan konstateras att den omtvistade åtgärden som fastställts av tribunalen avser ”den skattemässiga behandlingen av koncessionsgivarens rättigheter vid omstruktureringen av EDF:s balansräkning” och att tribunalen gjorde en negativ bedömning av den omständigheten att kommissionen uteslöt en prövning av kriteriet om en privat investerare endast på grund av åtgärdens skattekaraktär, som enligt dess uppfattning hade vidtagits av Republiken Frankrike i egenskap av offentlig myndighet och av att kommissionen underlät att pröva åtgärden i det sammanhang i vilket den ingick, nämligen kapitalrekonstruktionen av EDF, för att bedöma om kriteriet om en privat investerare var tillämpligt i förevarande fall, utan att åtgärdens skattekaraktär i princip utgör hinder mot att detta kriterium kan åberopas av staten. |
105 |
För det fjärde ska dels punkterna 16, 19, 21 och 35 i domen i mål C‑124/10 P beaktas (se punkt 50 ovan), där omfattningen av den fördel som identifierats av kommissionen och tribunalen anges, dels ska det erinras om att domstolen i punkt 99 i denna dom slagit fast att tribunalen genom dom i mål T‑156/04 i förevarande fall varken på förhand hade bedömt tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare eller resultatet av en eventuell tillämpning av kriteriet. |
106 |
Tvärtemot vad EDF har gjort gällande kan inte av domen i målet T-156/04 mot bakgrund av bland annat punkterna 87, 92, 93, 98–100 och 108 i domen i målet C‑124/10 P (vilka nämnts ovan i punkt 50) slutsatsen dras att den åtgärd som skulle prövas i själva verket inte utgjorde ett avstående från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter, men ”kapitalrekonstruktion av EDF som genomfördes genom lag nr 97–1026, utan att det gjordes någon åtskillnad mellan avsättningar som omklassificerats till kapitaltillskott” (punkt 9 i ansökan och punkterna 7 och 17 i repliken) eller ”en kapitalrekonstruktion av ett företag där staten är aktieägare”, vilket ”till sin natur [enligt tribunalen kunde] … ses som ett tecken på att staten hade ett investeringssyfte som kan jämställas med en privat investerares” (punkt 86 i ansökan). |
107 |
Kommissionen gjorde sig följaktligen inte skyldig till något fel, och åsidosatte inte heller rättskraften av domen i mål T‑156/04 när den, efter att ha återupptagit det administrativa förfarandet, i det angripna beslutet granskade huruvida kriteriet om en privat investerare var tillämpligt på den åtgärd varigenom Republiken Frankrike avstått från att ta ut skatt vid omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott (punkterna 117 och 188 samt artikel 1 i det angripna beslutet), vilken, såsom kommissionen har angett, dessutom på ett tydligt och otvivelaktigt sätt har identifierats som den omtvistade åtgärden av Republiken Frankrike i dess skrivelse av den 9 april 2002 till kommissionen (se punkt 27 ovan). |
108 |
Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser denna grund. |
B. Den andra grunden som åberopats i första hand
109 |
Den andra grunden som EDF åberopat i första hand, varigenom företaget har gjort gällande att kommissionen felaktigt fann att kriteriet om en privat investerare inte var tillämpligt i förevarande fall, är uppdelad i fem delar. |
110 |
EDF har till stöd för den första delgrunden gjort gällande att kommissionen vid bedömningen av tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare, utan någon motivering, har underlåtit att beakta flera dokument och bevis som överlämnats till kommissionen. |
111 |
Den andra delgrunden avser att kommissionen i strid med domen i mål C‑124/10 P systematiskt har blandat ihop de komponenter som avser tillämpligheten respektive tillämpningen av kriteriet om en privat investerare. |
112 |
EDF har genom den tredje delgrunden gjort gällande att kommissionen gjorde fel då den fann att ”privat investerare”-kriteriet inte var tillämpligt redan av det skälet att Republiken Frankrike bland annat skulle ha beaktat omständigheter som är hänförliga till Republiken Frankrikes ställning som myndighet, utöver omständigheter som är hänförliga till Republiken Frankrikes ställning som aktieägare. |
113 |
EDF har genom den fjärde delgrunden gjort gällande att kommissionen gjorde fel då den fann att det föreligger en skyldighet att ha en formell affärsplan för att visa att ”privat investerare”-kriteriet är tillämpligt. |
114 |
EDF har genom den femte delgrunden gjort gällande att kommissionen med hänsyn till arten av och föremålet för denna åtgärd, kontexten bakom åtgärden, samt syftet med åtgärden och de regler som är tillämpliga på denna, inte hade kunnat dra slutsatsen att ”privat investerare”-kriteriet är tillämpligt om den inte hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och faktiska fel i dessa olika avseenden. |
1. Erinran om innehållet i det angripna beslutet
115 |
Kommissionen erinrade om innehållet i den omtvistade åtgärden i skälen 113–123 i det angripna beslutet och undersökte i skälen 126–154 i detta tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare på denna åtgärd på följande sätt.
|
2. Inledande överväganden
116 |
Det ska erinras om att kommissionen inte begick något fel när den i skäl 113 och följande skäl i det angripna beslutet fann att det ankom på den att pröva om kriteriet om en privat investerare var tillämpligt på den omtvistade åtgärden som klart identifieras som ett avstående från Republiken Frankrikes sida från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter, såsom beskrivs i meddelandet av den 9 april 2002 (se punkt 107 ovan). |
117 |
Därför avfärdar tribunalen de olika upprepade påståenden som EDF har anfört till stöd för sin andra grund, nämligen att kommissionen inte borde ha prövat avståendet från att ta ut skatt, utan kapitalrekonstruktionen av EDF som genomfördes utan att det gjordes någon åtskillnad mellan de avsättningar som hade omklassificerats till kapitaltillskott. |
3. Den första delgrunden
a) Parternas argument
118 |
EDF har till stöd för den första delen av den andra grunden som åberopats i första hand gjort gällande att kommissionen – i strid med sin skyldighet att beakta samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter i sin analys, såväl i samband med bedömningen av tillämpligheten av kriteriet som i samband med bedömningen av tillämpningen av nämnda kriterium – enbart grundade sig på de omständigheter och uppgifter som lämnats in av Republiken Frankrike och underlät att beakta dem som EDF hade tillhandahållit, vilket kommissionen motiverade med den påstådda förekomsten av motsägelser mellan de handlingar som franska staten lämnat in och de som EDF lämnat in. |
119 |
EDF har emellertid medgett att ”kommissionen indirekt nämnde de uppgifter som [hade] lämnats in av EDF” och har i detta avseende hänvisat till skäl 66 i det angripna beslutet, där det hänvisas till ”ett fyrtiotal handlingar från denna tid som EDF [har bifogat] till sina skrivelser”. |
120 |
EDF har emellertid hävdat att ett fyrtiotal handlingar från den aktuella tiden av de 53 handlingar som EDF lämnat in till kommissionen inte nämns i det angripna beslutet och att de således inte har analyserats. Kommissionen har därvid inte förklarat varför de skulle stå i strid med de handlingar som lämnats in av Republiken Frankrike eller inte vara relevanta. |
121 |
Under dessa omständigheter är det obestridligt att de enda uppgifter som har granskats av kommissionen i förevarande mål är de som lämnades in av Republiken Frankrike, vilket visar att den i strid med omsorgsplikten avsiktligen vägrade att granska de handlingar som översänts av EDF. |
122 |
EDF har även gjort gällande att vissa uppgifter i vissa av de handlingar som företaget översänt till kommissionen vittnar om att handlingarna, om de hade beaktats, hade föranlett kommissionen att komma till andra slutsatser än de som drogs i det angripna beslutet. EDF har i detta avseende hänvisat till de uppgifter som förekommer i handling nr 18 (EDF:s skrivelse till ekonomiministern avseende de regler som gäller för EDF:s redovisning och skatter), handling nr 20 (riktlinjer från mötet av den 27 oktober 1995 vid finansministeriet), handling nr 22 (EDF:s skrivelse till ministeriet för ekonomi, finanser och planering som innehöll en bilaga med rubriken ”Korrigering av EDF:s balansräkning per den 31 december 1994”), handling nr 23 (EDF:s skrivelse till budgetministeriet som innehöll en bilaga med rubriken ”Förslag på omstrukturering av EDF:s balansräkning”), handling nr 32 (skrivelse från ministern med ansvar för ekonomi och finanser, och från ministern med ansvar för industri, post och telekommunikationer), varvid det angavs att denna handling hade beaktats i nämnda beslut, handlingarna nr 50–56 (yttranden från kreditvärderingsinstitut från den aktuella tiden som beaktats i studien från Oxera från 2013) och handling nr 57 (studie med rubriken ”Pan-European utilities”), varvid dessa handlingar nämndes i tabellen i punkt 77 i ansökan. |
123 |
EDF har vidare påpekat att kommissionens påståenden om att den har beaktat dessa handlingar är felaktiga och att det med avseende på de båda handlingar som i det angripna beslutet har uppgetts vara handlingar som har översänts av EDF i själva verket rör sig om handlingar som även har inlämnats av Republiken Frankrike. |
124 |
EDF anser att kommissionen inte kan påstå att endast beslutet att underlåta att beakta de handlingar som inlämnats av EDF i sig utgör ett bevis på en fördjupad analys. |
125 |
EDF anser att dom av den 16 mars 2016, Frucona Košice/kommissionen (T‑103/14, EU:T:2016:152), dom av den 26 maj 2016, Frankrike och IFP Énergies nouvelles/kommissionen (T-479/11 och T-157/12, som är föremål för överklagande, EU:T:2016:320), stödjer dess påstående att kommissionen ska beakta alla relevanta uppgifter, även om dessa inte har lämnats in av den som vidtar åtgärden, det vill säga den berörda medlemsstaten. |
126 |
Dessutom har EDF påpekat att det av en objektiv och opartisk prövning av de handlingar som nämnts i punkt 80 i ansökan klart framgår att den omtvistade åtgärden är beslutet om kapitalrekonstruktion av EDF, som enligt EDF till exempel identifierats genom handling nr 20 som företaget översänt till kommissionen. |
127 |
Sökanden har slutligen inom ramen för det yttrande som den avgett efter domen i målet Frucona Košice, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att kommissionen enligt denna dom är skyldig att beakta alla relevanta omständigheter och måste sträcka sig längre än de uppgifter som lämnats in av staten och underlåta att beakta statens subjektiva åsikt, varför kommissionen inte kunde bortse från uppgifter som den tillhandahållits av staten och EDF. |
128 |
Republiken Frankrike har till stöd för de argument som EDF anfört gjort gällande att i skälen 87–108 i det angripna beslutet beskrivs endast de nio handlingar som bifogats de synpunkter som de franska myndigheterna framförde till kommissionen den 1 juli 2013, men att det i dessa inte förklaras varför dessa handlingar föranledde kommissionen att dra slutsatsen att kriteriet om en privat investerare inte var tillämpligt i förevarande mål. |
129 |
Republiken Frankrike presenterade en tabell (bilaga 10 i interventionsinlagan), i vilken den gjorde en kommenterad sammanställning av de handlingar som ingetts av Republiken Frankrike och av EDF vilka kommissionen inte hade beaktat, trots att dessa handlingar enligt dess uppfattning innehöll uppgifter som var viktiga för bedömningen av kriteriets tillämplighet i förevarande fall. |
130 |
Republiken Frankrike har åberopat tre exempel i detta avseende. |
131 |
Republiken Frankrike har för det första hänvisat till en skrivelse av den 19 februari 1997 från EDF:s ekonomichef till chefen för avdelningen för statlig finansiering och statliga andelar, en avdelning som lyder under dess finansministerium, som kommissionen endast har nämnt i skälen 88 och 91 i det angripna beslutet utan att beakta den inom ramen för sitt resonemang, trots att denna skrivelse visar att nämnda stat, i samband med förberedandet av uppdragsavtalet för perioden 1997–2000 som ingicks mellan franska staten och EDF den 8 april 1997 (nedan kallat uppdragsavtalet), hade undersökt den ersättning som tillföll staten i dess egenskap av aktieägare för perioden 1997–2000, framför allt på grundval av ekonomiska och finansiella överväganden. I skrivelsen anges de prognoser som baseras på antaganden i uppdragsavtalet (prisutvecklingen, sättet för ersättning till staten i egenskap av aktieägare, investeringsmål och skuldminskning). |
132 |
Republiken Frankrike har för det andra hänvisat till en analysrapport från EDF av den 27 juli 1996 som lämnades in till den franska senaten på den senares begäran den 15 september 1997 och som kommissionen endast nämnt i skäl 88 i det angripna beslutet, trots att denna skrivelse visar att de tvivel som franska staten hyste vid tidpunkten för antagandet av den aktuella åtgärden, var tvivel som staten hade i egenskap av offentlig aktieägare. I denna rapport undersöktes framför allt avkastningsutsikterna för den offentliga aktieägaren mot bakgrund av balansräkningen för de europeiska företagen inom branschen. |
133 |
För det tredje har Republiken Frankrike hänvisat till EDF:s skrivelse av den 26 december 1995 till ministeriet med ansvar för ekonomi, finanser och planering som innehåller en bilaga med rubriken ”Korrigering av EDF:s balansräkning per den 31 december 1994” som inte har beaktats av kommissionen i det angripna beslutet och som innehåller bokföringsmässiga analyser som visar att omstruktureringen av EDF:s kapital och dess konsekvenser hade granskats i detalj av franska staten redan 1995. |
134 |
Kommissionen har bestritt dessa argument. |
b) Tribunalens bedömning
135 |
EDF har gjort gällande att kommissionen vid bedömningen av tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare på den omtvistade åtgärden, i strid med sin omsorgsplikt, underlåtit att beakta flera handlingar som företaget hade lämnat in till den, och att kommissionen utan någon närmare förklaring enbart granskat de handlingar som Republiken Frankrike hade ingett till den, trots att de uppgifter som förekom i dessa handlingar borde ha föranlett kommissionen att dra slutsatsen att nämnda kriterium var tillämpligt. |
136 |
Det ska för det första erinras om att om en medlemsstat under det administrativa förfarandet åberopar kriteriet om en privat investerare, är det denna medlemsstat som – om tvivel därom råder – entydigt ska visa, med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter som hänför sig till den aktuella tidpunkten, att åtgärden vidtagits av staten i dess egenskap av aktieägare och att den grundar sig på de ekonomiska förhandskalkyler som erfordras (se, för ett liknande resonemang, domen i målet C‑124/10 P, punkterna 82, 85 och 104). |
137 |
För det andra ska det erinras om att omsorgsplikten – som ingår i principen om god förvaltning och som är allmänt tillämplig på unionsadministrationens agerande i dess kontakter med allmänheten – innebär att administrationen måste handla med aktsamhet och försiktighet (dom av den 4 april 2017, Médiateur/Staelen, C‑337/15 P, EU:C:2017:256, punkt 34). |
138 |
När unionsinstitutionerna har ett utrymme för skönsmässig bedömning är det av än mer grundläggande betydelse att de skyddsregler som enligt unionsrätten tillerkänns i administrativa förfaranden iakttas. Till dessa skyddsregler hör bland annat den behöriga institutionens skyldighet att noggrant och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet, den berördes rätt att framföra sina synpunkter och att beslutet ska vara tillräckligt motiverat. Det är enbart på så sätt som EU-domstolen och tribunalen kan kontrollera om de faktiska och rättsliga omständigheter som utövandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning är avhängigt av föreligger (dom av den 21 november 1991, Technische Universität München, C‑269/90, EU:C:1991:438, punkt 14). |
139 |
Enligt fast rättspraxis från EU-domstolen avseende principer som rör bevisning på området för statligt stöd, är kommissionen skyldig att utföra granskningsförfarandet av de ifrågasatta åtgärderna på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt för att, då det slutgiltiga beslutet antas där det slås fast att det föreligger statligt stöd och i förekommande fall att stödet är oförenligt eller olagligt, förfoga över de mest kompletta och tillförlitliga uppgifterna för detta ändamål (se dom av den 3 april 2014, Frankrike/kommissionen, C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkt 63 och där angiven rättspraxis). |
140 |
För det tredje ska det erinras om att lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd ska bedömas av unionsdomstolen mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen kunde ha tillgång till när den antog beslutet (dom av den 15 april 2008, Nuova Agricast, C‑390/06, EU:C:2008:224, punkt 54, och dom av den 2 september 2010, kommissionen/Scott, C‑290/07 P, EU:C:2010:480, punkt 91). |
141 |
För det fjärde ska medlemsstaten slutligen, i enlighet med skyldigheten om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU, vid granskningen av det statliga stödet inkomma till kommissionen med de uppgifter som krävs för att kommissionen ska kunna ta ställning till om den aktuella åtgärden utgör statligt stöd. Kommissionen är skyldig att på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt granska de uppgifter som den tillhandahållits av medlemsstaten. I enlighet med syftet med det formella granskningsförfarandet, som innebär att berörda parter utgör kommissionens informationskällor, har kommissionen samma skyldighet när det gäller information som den tillhandahållits av berörda parter (se dom av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen, T-305/13, EU:T:2015:435, punkt 112 och där angiven rättspraxis). |
142 |
I förevarande fall är det utrett att Republiken Frankrike åberopat kriteriet om en privat investerare redan under det administrativa förfarandet (se skäl 95 i det ursprungliga beslutet, punkt 31 ovan). Det ankommer följaktligen på Republiken Frankrike att, med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter från den aktuella tidpunkten, entydigt visa att åtgärden vidtagits av staten i dess egenskap av aktieägare och att den grundar sig på erforderliga ekonomiska förhandskalkyler (se, för ett liknande resonemang, domen i målet C‑124/10 P, punkterna 82, 85 och 104). |
143 |
Sökanden har, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att kommissionen inom ramen för den första delgrunden inte har beaktat all bevisning som förebringats av EDF i detta avseende och att den endast helt eller delvis granskat den bevisning som åberopats av Republiken Frankrike. |
144 |
Det ska inledningsvis påpekas att EDF:s påståenden har en mycket allmän karaktär och är särskilt översiktliga när det gäller fastställandet av påstått viktiga uppgifter i de handlingar som företaget lämnat in till kommissionen och som denna ska ha underlåtit att beakta. |
145 |
EDF har i punkt 77 i ansökan nämligen enbart hänvisat till en tabell i vilken företaget upprättat en förteckning över de 50 handlingar (och inte 53 såsom företaget anfört i punkt 78 i ansökan) som det översände till kommissionen. EDF har med avseende på tio av dessa handlingar anfört att det har hänvisats till dessa i det angripna beslutet och har vad gäller övriga handlingar enbart gjort gällande att dessa inte har nämnts och att de framför allt inte analyserats av kommissionen. De har därför enligt EDF avfärdats utan motivering, trots att det ankommer på kommissionen att beakta samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter. |
146 |
EDF har därefter i punkt 80 i ansökan nämnt ”vissa uppgifter som har avfärdats utan motivering” vilka förekommer i de handlingar som bifogats bilaga A‑7 till ansökan, och som enligt EDF borde ha föranlett kommissionen att fastställa att kriteriet om en privat investerare var tillämpligt på den omtvistade åtgärden:
|
147 |
EDF har därav dragit slutsatsen att kommissionen medvetet, utan motivering, uteslöt de handlingar som talade mot kommissionens uppfattning. |
148 |
För det första har kommissionen, i enlighet med sin omsorgsplikt, såsom har påpekats i punkt 138 ovan, ingen skyldighet att i det angripna beslutet nämna eller att ta ställning till alla de handlingar som översänts av EDF med avseende på vilka företaget inte har visat att de är av relevans för den prövning som det ankom på kommissionen att göra. |
149 |
Kommissionen kan därför inte klandras för att ha åsidosatt sin omsorgsplikt i detta avseende. |
150 |
Vidare, och i den mån som EDF även har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, ska det erinras om att det av fast rättspraxis följer att omfattningen av motiveringsskyldigheten beror på den aktuella rättsaktens beskaffenhet och på det sammanhang i vilket den antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur institutionen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden så att de kan ta tillvara sina rättigheter och pröva om beslutet är välgrundat, så att unionsdomstolen ges möjlighet att utföra sin laglighetsprövning. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 andra stycket FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens lydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området. I synnerhet är kommissionen inte skyldig att ta ställning till samtliga argument som de berörda personerna har åberopat inför den, utan det räcker att den anger de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik (se dom av den 6 mars 2003, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen, T‑228/99 och T‑233/99, EU:T:2003:57, punkterna 278–280). |
151 |
Härav följer att kommissionen i enlighet med sin motiveringsskyldighet inte heller var skyldig att i det angripna beslutet ta ställning till samtliga handlingar som hade lämnats in av EDF. |
152 |
EDF:s argument kan, i den mån det avser en eventuell avsaknad av motivering, således inte heller godtas. |
153 |
Vad för det andra gäller de handlingar som EDF angett i punkt 80 i ansökan, med avseende på vilka EDF har åberopat ”omständigheter” som antingen har ignorerats eller försummats av kommissionen, ska det för det första konstateras att de citat, i vart fall knapphändiga, som EDF åberopat, inte avser den omtvistade åtgärd som granskats av kommissionen, utan på sin höjd åtgärden sådan den felaktigt tolkats av EDF, det vill säga kapitalrekonstruktion av EDF. För det andra anges inte den omtvistade åtgärden i någon av de nämnda handlingarna, även om de beaktas i sin helhet, inte ens indirekt. Dess argument finner således inte stöd i de faktiska omständigheterna. |
154 |
Vidare kan konstateras att EDF inte gett någon som helst förklaring till hur de ”omständigheter” som bolaget har åberopat i punkt 80 i ansökan radikalt kan vederlägga, såsom det har gjort gällande, eller rentav omintetgöra kommissionens bedömning av tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare. |
155 |
För det tredje ska påpekas, såsom kommissionen har gjort gällande, att även om den inte uttryckligen har hänvisat till alla handlingar som EDF nämnt, kvarstår det faktum att de uppgifter som lämnats av EDF och som kommissionen påstås ha bortsett från faktiskt har beaktats i det angripna beslutet. |
156 |
Förtydliganden vad avser franska statens olika roller som aktieägare, koncessionsgivare och tillsynsmyndighet (bilaga A-7–18 till ansökan) och det ”ambitiösa” målet vad gäller statens ersättning (bilaga A-7–32 till ansökan) görs i skäl 89 och i skäl 95 tredje strecksatsen i det angripna beslutet. |
157 |
Kapitalrekonstruktion av EDF som utgör grunden för ersättning till staten i egenskap av aktieägare (bilaga A-7–20 till ansökan), förslagen på ändringar av balansräkningen (bilaga A-7–22 till ansökan) och omstruktureringen av EDF:s egna kapital (bilaga A-7–23 till ansökan) beskrivs – inom ramen för de former av transaktioner som antagits av Republiken Frankrike – i skälen 25–30 och 100–103 i det angripna beslutet. |
158 |
Det arbete som utförts och de möten som hållits sedan 1995 mellan EDF och dess tillsynsmyndigheter, från vilka de handlingar som EDF nämnt i punkt 80 i ansökan härrör, anges i skälen 28, 89 och 90 i det angripna beslutet, i vilka kommissionen snarare har fokuserat på resultatet av detta arbete och möten, än på deras förlopp, vilket inte kan kritiseras. |
159 |
Vad dessutom gäller de rapporter från kreditvärderingsinstitut som beaktats i studien från Oxera (bilagorna A-7–50–A-7–56 till ansökan), som visserligen härrör från den aktuella tidpunkten, till skillnad från studien från Oxera som är från 2013, ska det konstateras att de inte särskilt avser EDF, och än mindre den omtvistade åtgärden. |
160 |
Den första rapporten som har upprättats av ett kreditvärderingsinstitut har rubriken ”Rating methodology – European electric utilities” och innehåller en allmän analys av branschen i omvandling 1999. Den innehåller ingen specifik analys av EDF:s bokföringsmässiga och skattemässiga situation som följer av strukturen i EDF:s balansräkning och avsättningar för förnyelse. I rapporten hänvisas varken till en kapitalrekonstruktion av företaget eller till en omstrukturering av dess balansräkning. Endast en sida, nämligen sidan 875 i bilagorna till ansökan, innehåller en schematisk sammanfattning av några allmänna uppgifter om företagets värdering. |
161 |
Bilagorna A-7–51–A-7–55 till ansökan består av fem analyser som utförts av ett kreditvärderingsinstitut med avseende på andra företag än EDF. |
162 |
Dessa olika rapporter bidrar därför inte till att förstå motiveringen eller den omtvistade åtgärden i sig och utgör på sin höjd omständigheter i sammanhanget som ligger till grund för studien från Oxera. |
163 |
Vad gäller studien från Oxera, som utarbetades år 2013, har denna anförts i skäl 144 tredje strecksatsen i det angripna beslutet tillsammans med utvärderingen, och har således beaktats av kommissionen. |
164 |
Vad slutligen avser den rapport från en bank som omfattar hela den europeiska energisektorn och inte särskilt EDF (bilaga A-7–57 till ansökan) ska påpekas att kommissionen i skäl 144 tredje strecksatsen i det angripna beslutet förklarade varför den ansåg att de utdelningar som andra företag än EDF betalat ut inte hade använts som referenspunkt för den ersättning som betalats till franska staten vad gäller EDF:s kapitaltillskott. Enligt Republiken Frankrikes egen utsago undersöktes nämligen andra överväganden och motiverade dess beslut (kommissionen har i detta avseende hänvisat till skäl 87, skäl 102 tredje strecksatsen, skäl 107 åttonde strecksatsen, och skäl 161 i nämnda beslut). |
165 |
Det ska även påpekas att dessa tre handlingar som Republiken Frankrike har nämnt i sin interventionsinlaga också har beaktats av kommissionen. |
166 |
Det bör för det första noteras att innehållet i skrivelsen av den 19 februari 1997 av EDF:s ekonomichef som avser ”de huvudsakliga antagandena i det finansiella scenario som var förenat med uppdragsavtalet” återges i skälen 90 och 91 i det angripna beslutet. I denna skrivelse anges inte någonstans den omtvistade åtgärden och de uppgifter som denna innehåller gör det inte möjligt att dra slutsatsen att kriteriet om en privat investerare var tillämpligt, vilket kommissionen för övrigt har förklarat i skäl 132 och följande skäl i nämnda beslut. |
167 |
För det andra innehåller EDF:s analysrapport av den 27 juli 1996 endast mycket allmänna uttalanden om tillsynsmyndigheternas agerande och ersättningen till aktieägare i elbranschen utomlands, utan några praktiska slutsatser vad avser EDF. |
168 |
När det slutligen för det tredje gäller EDF:s skrivelse av den 26 december 1995, i synnerhet dess bilaga med rubriken ”Korrigering av EDF:s balansräkning per den 31 december 1994”, ska följande noteras. |
169 |
Flera handlingar har bifogats EDF:s skrivelse av den 26 december 1995. För det första representerar flera diagram poster i balansräkningen, före och efter omklassificeringen av ”koncessioner för offentlig distribution” (även kallade koncessioner för lokala myndigheter), som skiljer sig från koncessioner för högspänningsnätet, vilket bekräftas i bilagorna A-7–23 och A-7–24 till ansökan, som tydligt visar att dessa två typer av koncessioner behandlas olika, vilket också har nämnts kort i rapporten Migaud, huvudföredragande, vilken lades fram på uppdrag av finansutskottet, nr 204 korrigerad (nedan kallad Migaud-rapporten) (bilaga I-8 till interventionsinlagan). För det andra, vad gäller samma koncessioner, återfinns där ”en jämförelse mellan det nuvarande bokföringsmässiga systemet och det planerade nya systemet”. För det tredje beskrivs ”koncessionsgivarens och koncessionsinnehavarens finansiering som låg till grund för beräkningar för åldrande och fastställandet av motsvarande andel av avskrivningar som belastar båda parter”, fortfarande med avseende på nämnda koncessioner. För det fjärde inlämnades en bilaga med rubriken ”Korrigering av balansräkningen per den 31 december 1994”. Denna bilaga är uppdelad i tre delar. För det första ”en detaljerad balansräkning som korrigerats i enlighet med EDF:s senaste förslag i fråga om koncessioner och omstrukturering av balansräkningen” där det görs en åtskillnad mellan ”F.H.” koncessioner och koncessioner för offentlig distribution (när det gäller den tabell i vilken den första delen illustreras, tas de planerade ändringarna visserligen upp på skuldsidan i balansräkningen, efter ändringen av högspänningsnätets ställning, i likhet med dem som gjordes under 1997, men skatteeffekterna av omklassificeringen av de avsättningar som utnyttjats nämns däremot inte). För det andra ”samma balansräkning som emellertid lyfter fram de korrigeringar som hänför sig till koncessioner [för offentlig distribution]”, för det tredje ”en tredje tabell i vilken de poster i balansräkningen som hänför sig till koncessioner [för offentlig distribution] (uppgifterna i det gråa fältet i föregående tabell) har urskilts för att framhålla logiken bakom korrigeringar avseende koncessioner för [offentlig distribution]”. För det femte redogörs för ”den långsiktiga ändringen av redovisningen av koncessioner [för offentlig distribution] i EDF:S balansräkning”, med vissa övergripande prognoser fram till 2015. |
170 |
För det första kan konstateras att den omtvistade åtgärden inte på något sätt har angetts i EDF:s skrivelse av den 26 december 1995 eller dess bilagor. |
171 |
För det andra kan konstateras att kommissionen har hänvisat till de få relevanta uppgifter som förekommer i EDF:s skrivelse av den 26 december 1995 i skälen 25–30 och 100–103 i det angripna beslutet, i vilket för övrigt i skälen 26, 89 och 90 det arbete som utförts och de möten som hållits sedan 1995 mellan franska staten och EDF nämns. I dessa skäl anges de redovisningsmässiga och skattemässiga aspekterna av den omtvistade åtgärden i detalj, vilka för övrigt inte har påståtts vara felaktiga. |
172 |
Slutligen kan kommissionen inte klandras för att i det angripna beslutet snarare ha fokuserat på resultaten av olika förberedande arbeten till lag nr 97–1026, vilka EDF och franska staten deltog, i stället för på deras förlopp, särskilt som de inte vittnar om att den omtvistade åtgärden och dess påstådda effekter i form av investering på något sätt har beaktats. |
173 |
Vad för övrigt gäller den tabell i bilaga 10 till interventionsinlagan som innehåller kommenterade utdrag ur handlingar som inte har beaktats, kan det – utan att det är nödvändigt att uttala sig om huruvida en sådan hänvisning till en tabell i en bilaga till interventionsinlagan kan prövas – konstateras att det inte i någon av de punkter eller kommentarer som angetts hänvisas till den omtvistade åtgärden. |
174 |
De utdrag som nämns i punkt 173 ovan hänför sig på sin höjd till det sammanhang i vilket åtgärden vidtogs. Det har inte påståtts att detta sammanhang inte har beaktats av kommissionen. |
175 |
Sammanfattningsvis har EDF inte visat att kommissionen har åsidosatt sin omsorgsplikt genom att inte undersöka eller beakta de handlingar som EDF översänt till den. EDF har inte heller visat att kommissionen har underlåtit att uppfylla sin motiveringsskyldighet. |
176 |
Talan ska således ogillas såvitt avser den första delen av den andra grunden som åberopats i första hand, eftersom den delvis saknar stöd i de faktiska omständigheterna och i övriga delar saknar rättslig grund. |
4. Den andra delgrunden
a) Parternas argument
177 |
EDF har – till stöd för den andra delen av den andra grunden avseende förväxling mellan de omständigheter som rör tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare och de omständigheter som är relevanta för dess tillämpning – erinrat om att kommissionen ansåg att kriteriet om en privat investerare inte var tillämpligt i förevarande fall, eftersom Republiken Frankrike ”varken före eller samtidigt med beviljandet av den ekonomiska fördel som befrielsen från bolagsskatt gav upphov till, hade fattat beslutet att, genom skattebefrielsen, investera i EDF”. |
178 |
Enligt EDF grundar sig emellertid kommissionens argumentation på olika felaktigheter i bedömningen av relevanta faktiska och rättsliga omständighet och står i strid mot vad som slagits fast i domarna i målen T‑156/04 och C‑124/10 P. |
179 |
Enligt EDF fann domstolen att frågan om tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare beror på i vilken egenskap staten agerade, nämligen om den agerade i egenskap av aktieägare eller i egenskap av offentlig myndighet. |
180 |
Eftersom den ifrågavarande åtgärden dessutom är en åtgärd som består i kapitalrekonstruktion av ett företag i vilket staten är aktieägare, fann tribunalen att denna åtgärd i sig kan ses som ett tecken på att staten hade ett investeringssyfte som kan jämställas med en privat investerares. |
181 |
Det angripna beslutet står därför i strid med vad som slagits fast i domen i målet T-156/04 vad gäller uppfattningen om ”skatteeftergift”, och i beslutet sammanblandas dessutom nästan systematiskt de villkor som avser tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare och de villkor som avser tillämpningen av detta kriterium. |
182 |
I detta avseende har EDF hävdat att skälen 132–135 i det angripna beslutet avseende ökningen av ersättningen till staten avser tillämpningen av kriteriet och inte dess tillämplighet, såsom även gäller skälen 140–144 i nämnda beslut, där frågan om investeringens lönsamhet tas upp. |
183 |
EDF har slutligen dels anfört att punkterna 82 och 84 i domen i mål C‑124/10 P inte har den innebörd som kommissionen ger dem och kräver att möjligheten att tillämpa kriteriet kopplas till den egenskap i vilken staten har agerat, dels att lönsamheten av investeringsbeslutet är en annan fråga än frågan om den egenskap i vilken staten har agerat och avser tillämpningen av testet. Kommissionen har genom att hävda motsatsen därför åsidosatt domen i mål C‑124/10 P. |
184 |
Republiken Frankrike anser att kommissionen för sin del först borde ha fastställt om beslutet om kapitalrekonstruktion av EDF var ett beslut som fattats av staten i egenskap av offentlig aktieägare eller i egenskap av offentlig myndighet, och att den därefter borde ha prövat frågan om lönsamhet, som enligt Republiken Frankrike enbart avser tillämpningen av kriteriet. |
185 |
Kommissionen har anfört att dessa argument saknar grund. |
b) Tribunalens bedömning
186 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike gjort gällande att kommissionen systematiskt har förväxlat den analys som krävs vad gäller tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare med den som avser tillämpningen av nämnda kriterium. |
187 |
EDF har i detta avseende anfört vad som följer. |
188 |
EDF har dels gjort gällande att domstolen har slagit fast att frågan om tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare var beroende av om staten agerat i egenskap av aktieägare eller i egenskap av offentlig myndighet. Eftersom den omtvistade åtgärden var en åtgärd som bestod i kapitalrekonstruktion av ett företag i vilket staten var aktieägare fann tribunalen i punkt 259 i domen i mål T‑156/04 att åtgärden i sig kan ses som ett tecken på att staten hade ett investeringssyfte som kan jämställas med en privat investerares. |
189 |
Detta argument kan inte godtas. |
190 |
Den omtvistade åtgärden är inte, tvärtemot vad EDF gjort gällande, en kapitalrekonstruktion av EDF, utan ett avstående från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter (se punkterna 106 och 107 ovan). Denna argumentation bygger således på en felaktig tolkning av domarna i målen T‑156/04 och C‑124/10 P. |
191 |
Dessutom kan konstateras att denna argumentation i själva verket utmynnar i ett erkännande att det av domarna i målen T‑156/04 och C‑124/10 P framgår att eftersom denna åtgärd är en kapitalrekonstruktion, har staten följaktligen agerat i egenskap av aktieägare och således eftersträvat målsättningen att göra en investering som i sig motsvarar det mål som eftersträvas av en privat investerare, vilket borde ha föranlett kommissionen att förklara att kriteriet är tillämpligt. |
192 |
Det bör emellertid erinras om att domarna i målen T‑156/04 och C‑124/10 P inte föregrep bedömningen avseende tillämpligheten av kriteriet om en privat investerare. |
193 |
Tvärtom anförde domstolen följande i domen i mål C‑124/10 P:
|
194 |
Med andra ord är det inte tillräckligt att staten påstår att den fattade beslutet att göra en investering och att staten vidtog åtgärden i dess egenskap av aktieägare, utan staten ska entydigt visa detta med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter som härrör från den aktuella tidpunkten. |
195 |
Denna argumentation bygger därför på en felaktig tolkning av domarna i målen T‑156/04 och C‑124/10 P. |
196 |
För det andra har EDF med stöd av Republiken Frankrike gjort gällande att kommissionen felaktigt vid prövningen av tillämpligheten av kriteriet gjorde en bedömning av höjningen gen av ersättningen till franska staten samt av åtgärdens lönsamhet (som EDF felaktigt betecknade som investering). Dessa kriterier rör nämligen enligt EDF tillämpningen av detta kriterium. |
197 |
Domstolen slog emellertid fast följande i domen i mål C‑124/10 P:
|
198 |
Kommissionen kan följaktligen inte klandras för att redan vid bedömningen av tillämpligheten av kriteriet ha fokuserat på den påstådda investeringens lönsamhet. |
199 |
Talan ska således ogillas i sin helhet såvitt avser den andra delen av den andra grund som åberopats i första hand. |
5. Den tredje delgrunden
a) Parternas argument
200 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike till stöd för den tredje delen av den andra grunden som åberopats i första hand gjort gällande att kommissionen felaktigt uteslöt möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare i förevarande fall på grund av att Republiken Frankrike har blandat ihop ageranden i egenskap av offentlig myndighet och ageranden i egenskap av investerare, det vill säga den vidtog åtgärden på grundval av såväl överväganden som hänför sig till dess egenskap av aktieägare som överväganden som hänför sig till dess egenskap av offentlig myndighet, vilket, enligt kommissionen, tyder på att överväganden som hänför sig till statens ersättning och andra överväganden som hänför sig till den skatt som ska betalas till följd av omstruktureringen av EDF:s balansräkning har blandats ihop i de handlingar som getts in av de franska myndigheterna. |
201 |
EDF anser att detta argument grundar sig på såväl faktiska fel som följer av en selektiv och vinklad tolkning av handlingarna, som på en felaktig rättstillämpning vad gäller karaktären av kriteriet om en privat investerare. |
202 |
När det gäller faktiska fel anser EDF att det av flera handlingar – EDF hänför sig därvid särskilt till handlingarna nr 23–25 som bifogats de synpunkter som EDF framfört till kommissionen i juli 2013 (bilagorna A-7–23 – A-7–25 till ansökan) – framgår att effekterna av den planerade omstruktureringen av dess balansräkning på den skatt som det skulle ha betalat granskades parallellt, men separat från effekterna på ersättningen till staten i dess egenskap av aktieägare och bekräftar inte att staten styrdes av skattemässiga skäl och skäl som hänför sig till investeringar. |
203 |
EDF har när det gäller felaktig rättstillämpning gjort gällande att Republiken Frankrike i skälen 137–139 i det angripna beslutet i själva verket har kritiserats för att ha granskat effekterna av omstruktureringen av dess balansräkning på företagets skattemässiga situation och därmed på den framtida beskattningen, som kunde förväntas vid den tidpunkten, trots att denna prövning visserligen gjordes parallellt och separat från prövningen av inverkan i form av ersättning till staten i dess egenskap av aktieägare. Republiken Frankrike har vidare anfört att detta tillvägagångssätt är förenligt med tribunalens praxis (dom av den 24 september 2008, Kahla/Thüringen Porzellan/kommissionen, T-20/03, EU:T:2008:395). |
204 |
Kommissionens argumentation vittnar, enligt EDF, således om en felbedömning av karaktären av kriteriet om en privat investerare och utgör ett åsidosättande av principen om likabehandling mellan staten och en sådan privat investerare. Syftet med detta kriterium är att göra det möjligt att urskilja de beslut som staten kan anta i dess egenskap av investerare från dem som staten kan anta i dess egenskap av offentlig myndighet, men möjligheten att tillämpa kriteriet kan inte uteslutas av den anledningen att de förstnämnda kan samexistera med de sistnämnda. Kommissionens resonemang vittnar återigen om en överdriven formalism, vilket tribunalen bedömer till kommissionens nackdel. |
205 |
Kriteriet om en privat investerare kan enbart uteslutas i de situationer där staten enbart har agerat i egenskap av offentlig myndighet, men när den beaktat flera faktorer i sitt investeringsbeslut är kriteriet inte enbart tillämpligt, utan är nödvändigt för att urskilja faktorer av ekonomisk natur som är relevanta mot bakgrund av reglerna om statligt stöd från andra faktorer, vilket illustreras av kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 [FEUF] (EUT C 262, 2016, s. 1). |
206 |
Enligt EDF borde kommissionen enbart ha prövat frågan om en privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära den situation som staten befinner sig i som möjligt – skulle ha gjort den aktuella investeringen på grund av den avkastning som den skulle kunna förvänta sig därav, utan att ta hänsyn till de skattemässiga överväganden som staten kunde granska separat, eller, med andra ord, om kriteriet var tillämpligt och tillämpades korrekt genom att det görs åtskillnad mellan de faktorer som rör fastställandet av åtgärden och den egenskap i vilken den som vidtagit åtgärden har agerat (kapitalrekonstruktion som beslutats av staten i dess egenskap av aktieägare) och dess lönsamhet. |
207 |
EDF har vidare anfört att samexistensen av en offentlig myndighets överväganden och en privat investerares överväganden inte utgjorde hinder för kommissionen att tillämpa kriteriet om en privat investerare i sitt beslut K(2015) 4569 slutlig av den 7 juli 2015 om ett påstått stöd till Altrad, i vilket kommissionen i princip inte uteslöt möjligheten att tillämpa kriteriet, men kontrollerade att det hade tillämpats korrekt. Enligt EDF framgår det av rättspraxis att möjligheten att tillämpa nämnda kriterium är beroende av den egenskap i vilken staten vidtog åtgärden, men den innebär inte att staten inte samtidigt inom ramen för en separat analys får kontrollera samtliga de konsekvenser som följer av denna. |
208 |
Enligt EDF ska, mot bakgrund av punkt 52 i domen av den 24 oktober 2013, Land Burgenland m.fl./kommissionen (C‑214/12 P, C‑215/12 P och C‑223/12 P, EU:C:2013:682), vid tillämpningen av kriteriet om en privat investerare inte överväganden som hänför sig till statens egenskap av offentliga makt beaktas, men det skulle strida mot principen om likabehandling att därav dra slutsatsen att detta kriterium inte är tillämpligt endast på grund av att sådana överväganden förekommer vid sidan av ekonomiska överväganden. Följaktligen kan den omständigheten att dessa överväganden inte beaktats vid tillämpningen av detta kriterium inte innebära ett deras existens har förnekats vid bedömningen av om det är möjligt att tillämpa kriteriet. |
209 |
EDF anser dessutom att kommissionens påstående att andra överväganden än ekonomiska inte kan skiljas från den åtgärd som vidtogs genom lag nr 97–1026 enbart är ett cirkelargument och står i strid med de faktiska omständigheterna, eftersom kapitalrekonstruktionen genomfördes genom denna lag, medan övriga överväganden (prissänkning, främjande av sysselsättning) finns i uppdragsavtalet. |
210 |
EDF har slutligen, med stöd av Republiken Frankrike, i samband med det yttrande som bolaget framförde efter domen i målet Frucona Košice, hävdat att domstolen har bekräftat att begreppet stöd är ett objektivt begrepp och slagit fast att den subjektiva uppfattning som staten kan ha beträffande den åtgärd som den genomför inte var relevant. Härav följer enligt sökanden att även om det antas att Republiken Frankrike inte har gjort en klar åtskillnad mellan skattemässiga överväganden och överväganden som hänför sig till investeringen, vilket inte är fallet, så saknar denna omständighet i vilket fall som helst betydelse för den bedömning som borde ha gjorts i förevarande fall. |
211 |
Republiken Frankrike anser dessutom att det av de olika handlingar som den lämnat till kommissionen framgår att den när den vidtog den ifrågavarande åtgärden framför allt grundande sig på överväganden som hänför sig till en aktieägare. |
212 |
Republiken Frankrike har för det första hänvisat till uppdragsavtalet, där det i ett avsnitt med rubriken ”Balanserad finansiering av offentliga uppdrag” görs en åtskillnad mellan finansieringsmetoderna för dessa uppdrag, vilket enligt Republiken Frankrike visar att franska staten vill skilja mellan en offentlig myndighets överväganden och en aktieägares överväganden. |
213 |
Republiken Frankrike har för det andra hänvisat till Migaud-rapporten, som framlades av ledamoten Migaud den 12 september 1997 avseende lagförslag nr 201, i vilken en offentlig myndighets överväganden och en aktieägares överväganden diskuterats separat. Republiken Frankrike anser att det i denna rapport redogörs för effekterna av omstruktureringen av EDF:s balansräkning på bruttoskulden/eget kapital och nettoskulden/eget kapital, därefter jämförs dessa kvoter, med och utan omstrukturering, med kvoterna hos de viktigaste europeiska konkurrenterna till EDF, vilket visar att EDF:s skuldnivå är oproportionerlig i förhållande till nivån på det egna kapitalet jämfört med nivån för dess europeiska konkurrenter. Av denna rapport framgår följaktligen att franska staten främst grundade sig på en aktieägares överväganden. |
214 |
Republiken Frankrike hänvisade därefter till skrivelsen av den 4 april 1995 till EDF från cheferna för kansliet för ministrarna med ansvar för ekonomi, industri, post- och telekommunikationstjänster och utrikeshandel, och budgeten, om ett arbetsprogram om koncessioner (bilaga A-7–17 till ansökan, nedan kallad skrivelsen av den 4 april 1995), som inte hade beaktats av kommissionen och visade att en av de farhågor som franska staten hyste vid vidtagandet av den aktuella åtgärden var om den överensstämde med de intressen som staten hade i dess egenskap aktieägare. Enligt dess uppfattning rör det sig här särskilt om begreppet ”möjliga ändringar som bör införas i det aktuella systemet för att på bästa sätt skydda de intressen som staten har i egenskap av aktieägare i syfte att eventuellt avveckla monopolet”. Republiken Frankrike har anfört att den i detta syfte anmodade EDF att tillhandahålla Frankrike ekonomiska analyser. |
215 |
Republiken Frankrike har slutligen hänvisat till EDF:s skrivelse av den 31 oktober 1995 (bilaga A-7–23 till ansökan, nedan kallad skrivelsen av den 31 oktober 1995) till budgetministern, varigenom bland annat en bilaga med rubriken ”Förslag på omstrukturering av EDF:s balansräkning” översändes, som visar att franska statens främsta syfte var att få en faktisk avkastning från EDF och att förbättra företagets ekonomiska situation. |
216 |
Kommissionen har bestritt dessa påståenden. |
b) Tribunalens bedömning
217 |
EDF har gjort gällande att kommissionen – genom att utesluta möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare av den anledningen att Republiken Frankrike vidtagit åtgärden på grundval av såväl överväganden som hänför sig till dess egenskap av aktieägare som överväganden som hänför sig till dess egenskap av offentlig myndighet – har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning samtidigt som den har missuppfattat de faktiska omständigheterna och olika handlingar som ingetts till kommissionen. |
1) Påståendet om felaktig rättstillämpning
218 |
EDF har för det första gjort gällande att Republiken Frankrike visserligen har granskat effekterna av omstruktureringen av företagets balansräkning på framtida skatteuttag, men denna granskning gjordes parallellt med och skilt från granskningen av konsekvenserna av denna transaktion i fråga om ersättning till franska staten. EDF har för det andra anfört att kommissionen enbart borde ha prövat om en privat investerare hade gjort en jämförbar investering med hänsyn till dess lönsamhet, utan att ta hänsyn till skattemässiga överväganden som kunde undersökas av den medlemsstaten separat, genom att urskilja de faktorer som hänför sig till fastställandet av åtgärden och den egenskap i vilken den som vidtagit åtgärden agerat, det vill säga i detta fall i samband med en kapitalrekonstruktion som beslutats av staten i dess egenskap av aktieägare. Kriteriet hade nämligen införts för att kunna urskilja de beslut som staten kan anta som investerare och de beslut som den kan anta som offentlig myndighet, varvid det förhållandet att dessa två typer av överväganden kan samexistera inte kan leda till att möjligheten att tillämpa kriteriet förnekas. Vidare följer det enligt EDF av rättspraxis att den subjektiva uppfattning som den stat som genomför åtgärden kan ha inte är relevant. Därför saknar denna omständighet, även om det antas att Republiken Frankrike inte har gjort en klar åtskillnad mellan skattemässiga överväganden och överväganden som hänför sig till investeringen, vilket inte är fallet, i vilket fall som helst betydelse för den bedömning som borde ha gjorts i förevarande fall. |
219 |
Det ska inledningsvis erinras om att den omtvistade åtgärden består i att Republiken Frankrikes avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter, det vill säga på de avsättningar för förnyelse som EDF utnyttjat vid deras omklassificering till kapital. |
220 |
Republiken Frankrike gjorde under det administrativa förfarandet gällande att den skatt som den hade avstått från att ta ut utgjorde ett kompletterande kapitaltillskott, och att den således hade agerat i egenskap av aktieägare i EDF och att kriteriet om en privat investerare därför skulle tillämpas. |
221 |
Det ska för det första – mot bakgrund av vad som anförts i punkterna 80 och 81 i domen i mål C‑124/10 P, som angetts i punkt 50 ovan – göras en åtskillnad mellan staten som aktieägare och staten som offentlig myndighet, eftersom möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare beror på om den fördel som beviljats ett företag har beviljats av staten i dess egenskap av aktieägare och inte i dess egenskap av offentlig myndighet. |
222 |
Med hänsyn till att Republiken Frankrike enligt punkterna 82 och 83 i domen i målet C‑124/10 P har åberopat kriteriet om en privat investerare under det administrativa förfarandet, skulle denna medlemsstat således, med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter, entydigt visa att åtgärden vidtagits av staten i dess egenskap av aktieägare. Dessa omständigheter ska klart och tydligt ge vid handen att medlemsstaten – innan eller samtidigt som fördelen beviljades, det vill säga i förevarande fall innan eller samtidigt som man avstått från att ta ut skatt vid omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott – fattat beslutet om att investera i EDF genom åtgärden. |
223 |
Vidare kunde Republiken Frankrike i detta avseende i enlighet med punkt 84 i domen i målet C‑124/10 P, för att fastställa den ekonomiska karaktären av sin verksamhet, lägga fram omständigheter till kommissionen som visar att beslutet fattats med stöd av ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en rationell privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära den situation som Republiken Frankrike befinner sig i som möjligt – skulle ha låtit upprätta före ett investeringsbeslut för att utröna om en sådan investering kommer att löna sig. |
224 |
Dessa omständigheter ska härröra från tiden för antagandet av den omtvistade åtgärden. Enligt punkt 85 i domen i målet C‑124/10 P kan varken ekonomiska kalkyler som upprättats efter det att förmånen beviljats, retrospektiva rapporter som visar att den berörda medlemsstatens investering faktiskt blivit lönsam eller omständigheter som i efterhand visar att det var motiverat att fatta det beslut som faktiskt fattades vara tillfyllest för att visa att medlemsstaten – innan eller samtidigt som den ekonomiska fördelen beviljades – fattat beslutet i egenskap av aktieägare. |
225 |
Vidare har det i punkt 86 i domen i mål C‑124/10 P anförts att om den berörda medlemsstaten inför kommissionen gör gällande omständigheter av erforderligt slag, ankommer det på kommissionen att göra en helhetsbedömning. Utöver de omständigheter som åberopats av medlemsstaten ska kommissionen vid denna helhetsbedömning beakta alla andra relevanta omständigheter som gör det möjligt för kommissionen att avgöra om den aktuella åtgärden har vidtagits av medlemsstaten i dess egenskap av aktieägare eller i dess egenskap av myndighetsutövare. Sådana omständigheter som är relevanta för denna bedömning kan särskilt utgöras av åtgärdens karaktär och föremål, det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande, det eftersträvade syftet med åtgärden samt de regler som gäller för densamma. |
226 |
I förevarande fall gjorde Republiken Frankrike och EDF gällande olika omständigheter inför kommissionen för att visa att åtgärden hade genomförts av franska staten i dess egenskap av aktieägare. |
227 |
Kommissionen fann att de omständigheter som Republiken Frankrike och EDF hade gjort gällande inför den inte entydigt visade att franska staten genom att avstå från att ta ut skatt vid omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott hade beslutat att göra en investering (se bland annat skälen 128–131, 138 och 139 i det angripna beslutet). |
228 |
Kommissionen gjorde en bedömning av samtliga tillgängliga omständigheter, varvid den, utöver de uppgifter som inlämnats av Republiken Frankrike, även beaktade de uppgifter som inlämnats av EDF för att avgöra om den omtvistade åtgärden hade vidtagits av franska staten i dess egenskap av aktieägare eller i dess egenskap av offentlig myndighet, och granskade i synnerhet åtgärdernas karaktär och föremål, det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande, det eftersträvade syftet med åtgärden samt de regler som gäller för densamma (se skäl 145 och följande skäl i det angripna beslutet) efter att tidigare ha granskat andra uppgifter som lämnats till den. |
229 |
Det sätt på vilket kommissionen tillämpade villkoren som reglerar möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare utgjorde således ingen felaktig rättstillämpning. |
230 |
Den uppfattning som företräds av EDF och Republiken Frankrike – det vill säga att kommissionen enbart borde ha prövat om en privat investerare med hänsyn till investeringens lönsamhet skulle ha gjort en jämförbar investering, utan att beakta skattemässiga överväganden som hade kunnat prövas av staten ”separat” genom att urskilja de omständigheter som är kopplade till definitionen av åtgärden och den egenskap i vilken den som vidtagit åtgärden har agerat, det vill säga i detta fall i samband med en kapitalrekonstruktion som beslutats av staten i dess egenskap av aktieägare – bygger på en felaktig tolkning av punkterna 80–86 i domen i mål C‑124/10 P. |
231 |
Kommissionen kan nämligen inte bortse från omständigheter som tyder på att det förekommer överväganden som hänför sig till en offentlig myndighet och enbart granska de omständigheter som stödjer uppfattningen om en eventuell investering. Ett sådant tillvägagångssätt skulle innebära att nödvändigheten av att bedöma alla relevanta omständigheter för att avgöra om den aktuella åtgärden har vidtagits av medlemsstaten i dess egenskap av aktieägare eller i dess egenskap av myndighetsutövare inte beaktas. Till dessa omständigheter hör särskilt det sammanhang som låg bakom den omtvistade åtgärdens vidtagande och åtgärdens karaktär. |
232 |
Det kan visserligen inte uteslutas att eventuella överväganden som hänför sig till en offentlig myndighet, i förekommande fall, kan samexistera med överväganden som hänför sig till en aktieägare, men de kan inte påverka bedömningen av huruvida en privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära den situation som staten befinner sig i som möjligt – under normala marknadsvillkor skulle ha vidtagit samma åtgärd. Man ska endast beakta de förmåner och skyldigheter som staten har i egenskap av aktieägare men inte de förmåner och skyldigheter som staten har i egenskap av offentlig myndighet (domen i målet C‑124/10 P, punkt 79). |
233 |
I förevarande fall har varken Republiken Frankrike eller EDF visat att franska staten – innan eller samtidigt som det belopp motsvarande den skatt som den avstått från beviljades vid omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott – fattat beslutet om att göra en investering genom den faktiskt vidtagna åtgärden, eller att ett sådant beslut hade fattats på grundval av föregående ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en rationell privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära den situation som medlemsstaten befinner sig i som möjligt – skulle ha låtit upprätta före ett investeringsbeslut för att utröna om en sådan investering kommer att löna sig (se, för ett liknande resonemang, domen i målet C‑124/10 P, punkterna 83, 84 och 104). |
234 |
Om det visar sig att sådana överväganden som hänför sig till en aktieägare saknas, ska kommissionen utesluta möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare. |
235 |
EDF:s argumentation avseende domen av den 24 oktober 2013, Land Burgenland m.fl./kommissionen (C‑214/12 P, C‑215/12 P och C‑223/12 P, EU:C:2013:682) föranleder ingen annan bedömning. Argumentationen är nämligen irrelevant, eftersom domstolens resonemang i punkt 52 i denna dom specifikt rör tillämpningen, och inte tillämpligheten, av kriteriet om en privat investerare och därför inte kan motivera att endast en aktieägares överväganden beaktas vid bedömningen av möjligheten att tillämpa detta kriterium. |
236 |
EDF:s argumentation avseende kommissionens beslut K(2015) 4569 slutligt av den 7 juli 2015 om ett påstått stöd till Altrad föranleder inte heller någon annan bedömning. |
237 |
För det första utgjorde åtgärden i fråga i det ärende som avgjordes genom beslutet i fråga, ett direkt tecknande av Altrads kapital av en strategisk investeringsfond (Fonds Stratégique d’Investissement), med option på ett kompletterande belopp, och den omständigheten att transaktionen utgjorde en investering ifrågasattes inte av kommissionen. |
238 |
För det andra, även om det antas att transaktionerna var jämförbara med varandra, kvarstår det faktum att begreppet statligt stöd är ett objektivt begrepp, vilket innebär att åtgärden för att kunna kvalificeras som stöd kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, vilket ska bedömas vid den tidpunkt då kommissionen fattar sitt beslut och endast är avhängigt av huruvida en statlig åtgärd medför en fördel för ett eller vissa företag. Kommissionens beslutspraxis på området, vars innehåll för övrigt är tvistigt mellan parterna, kan således inte anses vara av avgörande betydelse (se dom av den 4 mars 2009, Associazione italiana del risparmio gestito et Fineco Asset Management/kommissionen, T-445/05, EU:T:2009:50, punkt 145 och där angiven rättspraxis, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C., C‑138/09, EU:C:2010:291, punkt 21). |
239 |
De argument som EDF framförde efter domen i målet Frucona Košice – nämligen att Republiken Frankrikes ”subjektiva uppfattning” beträffande åtgärden är irrelevant, varför en eventuell avsaknad av en tydlig åtskillnad mellan en aktieägares överväganden och en offentlig myndighets överväganden vid antagandet av den omtvistade åtgärden inte skulle få några konsekvenser – föranleder inte heller någon annan bedömning. |
240 |
Det ska nämligen, med avseende på inverkan av domen i målet Frucona Košice, erinras om att kriteriet om en privat borgenär eller privat investerare, enligt den nämnda domen, inte utgör något undantag som endast ska tillämpas då så begärs av en medlemsstat, då rekvisiten i artikel 107.1 FEUF för att ett statligt stöd ska anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden är uppfyllda. Detta kriterium – då det är tillämpligt – återfinns bland de omständigheter som kommissionen ska beakta vid prövningen av om det är fråga om ett sådant stöd (domen i målet Frucona Košice, punkt 23, och domen i målet C‑124/10 P, punkt 103). |
241 |
Då det visar sig att kriteriet om en privat borgenär kan vara tillämpligt, ankommer det således på kommissionen att undersöka denna hypotes oberoende av om den berörda medlemsstaten har begärt detta, och det finns följaktligen inget som hindrar att stödmottagaren kan åberopa möjligheten att tillämpa detta kriterium (se, för ett liknande resonemang, domen i målet Frucona Košice, punkterna 25 och 26). |
242 |
Domstolen preciserade slutligen att i de två sistnämnda fallen där kriteriet om en privat investerare inte har åberopats av medlemsstaten, så måste utgångspunkten för att avgöra huruvida kriteriet om en privat aktör ska tillämpas vara den ekonomiska egenskap som medlemsstaten har agerat i och inte hur denna medlemsstat, subjektivt sett, trodde att den agerade eller vilka alternativa tillvägagångssätt den övervägde innan den antog den aktuella åtgärden (se, för ett liknande resonemang, domen i målet Frucona Košice, punkterna 12 och 27). |
243 |
Däremot slog domstolen därav fast att om en medlemsstat under det administrativa förfarandet åberopar kriteriet om en privat investerare, är det således denna medlemsstat som – om tvivel därom råder – entydigt ska visa, med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter, att åtgärden vidtagits av staten i dess egenskap av aktieägare. Dessa omständigheter ska klart och tydligt ge vid handen att den berörda medlemsstaten – innan eller samtidigt som den ekonomiska fördelen beviljades – fattat beslutet om att investera i det kontrollerade offentliga företaget genom den faktiskt vidtagna åtgärden (se, för ett liknande resonemang, domen i målet C‑124/10 P, punkterna 82 och 83). |
244 |
Varken ekonomiska kalkyler som upprättats efter det att förmånen beviljats, retrospektiva rapporter som visar att den berörda medlemsstatens investering faktiskt blivit lönsam eller omständigheter som i efterhand visar att det var motiverat att fatta det beslut som faktiskt fattades kan däremot vara tillräckliga för att visa att medlemsstaten – innan eller samtidigt som den ekonomiska fördelen beviljades – fattat beslutet i egenskap av aktieägare (se, för ett liknande resonemang, domen i målet C‑124/10 P, punkterna 85 och 104). |
245 |
Dessutom ska man, såsom redan påpekats ovan i punkt 232, vid bedömningen av huruvida en privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära den situation som staten befinner sig i – under normala marknadsvillkor skulle ha vidtagit samma åtgärd, endast beakta de förmåner och skyldigheter som staten har i egenskap av aktieägare men inte de förmåner och skyldigheter som staten har i egenskap av offentlig myndighet (domen i målet C‑124/10 P, punkt 79). |
246 |
För att avgöra huruvida kriteriet om en privat investerare faktiskt var tillämpligt i förevarande mål ankom det således på kommissionen att undersöka om Republiken Frankrike entydigt, med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter som härrör från tiden för antagandet av åtgärden har visat att den åtgärd som vidtagits har vidtagits av staten i dess egenskap av aktieägare och om denna i detta avseende hade lagt fram omständigheter som klart och tydligt ger vid handen att den – innan eller samtidigt som fördelen beviljades på grundval av den ekonomiska förhandsbedömning av avkastningen som krävs – fattat beslutet om att investera i EDF genom den faktiskt vidtagna åtgärden. |
247 |
Det ska konstateras att kommissionen gjorde en sådan granskning i punkterna 126–154 i det angripna beslutet. |
248 |
De argument som EDF anfört, med stöd av Republiken Frankrike, kan således inte godtas. |
249 |
Slutligen ska följaktligen även EDF:s påstående – nämligen att kommissionen enbart grundade sig på en ”sammanblandning” av en aktieägares överväganden och en offentlig myndighets överväganden och på denna grund fann att kriteriet om en privat investerare inte är tillämpligt – avfärdas med hänvisning till att det inte vinner stöd i sakomständigheterna. |
250 |
Det var nämligen först efter att ha gjort en helhetsbedömning och efter att ha granskat var och en av de omständigheter som kan vara av betydelse som kommissionen drog slutsatsen att åtgärden inte utgjorde en investering av Republiken Frankrike i avsaknad av en aktieägarens överväganden som har visats med stöd av objektiva och kontrollerbara omständigheter som härrör från tiden för antagandet av åtgärden, såsom domstolen krävde i punkterna 82–85 i domen i målet C‑124/10 P. |
251 |
EDF:s och Republiken Frankrikes argument om att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning ska således underkännas. |
2) Påstådda sakfel
252 |
EDF har gjort gällande att flera handlingar – särskilt handlingarna nr 23‑25 (bilagorna A-7–23–A-7–25) som företaget bifogat sina synpunkter som framfördes till kommissionen i juli 2013 – visar att effekterna av den planerade omstruktureringen av dess balansräkning på den skatt som skulle betalas av EDF undersöktes parallellt, men separat, med effekterna på ersättningen till staten i dess egenskap av aktieägare, och att dessa handlingar inte visar på någon som helst sammanblandning av skattemässiga överväganden och överväganden som hänför sig till investeringen som skulle ha styrt franska staten. Republiken Frankrike har även gjort gällande att de olika handlingar som den har lämnat till kommissionen visar att den, när den vidtog åtgärden i fråga, främst grundade sig på en aktieägares överväganden. |
253 |
Det bör inledningsvis erinras om att bland de handlingar som åberopats av EDF och Republiken Frankrike, så nämns det inte i någon handling som föregår Republiken Frankrikes svar till kommissionen år 2002 att skatt skulle tas ut på koncessionsgivarens rättigheter, det vill säga de avsättningar som utnyttjats av EDF vid deras omklassificering till kapitaltillskott och ännu mindre att avståendet från att ta ut skatt ska betraktas som en ytterligare investering i EDF:s kapital, såsom kommissionen påpekade i skälen 128 och 129 i det angripna beslutet. |
254 |
Vad gäller de handlingar som EDF nämnt och som visar att det inte har skett någon sammanblandning av skattemässiga överväganden och överväganden som hänför sig till ersättningen till staten, ska följande konstateras. |
255 |
Bilaga A-7–23 till ansökan utgörs av skrivelsen av den 31 oktober 1995 som skickades, drygt två år innan lag nr 97–1026 antogs, till budgetministeriet och som innehåller två bilagor, nämligen en handling på tre sidor med rubriken ”Förslag på omstrukturering av EDF:s balansräkning” och en tabell med rubriken ”Förslag på ändring av EDF:s balansräkning”. |
256 |
Den handling på tre sidor som bifogats skrivelsen av den 31 oktober 1995 innehåller tre punkter som i allmänna ordalag behandlar ”omstruktureringen av det egna kapitalet på skuldsidan” och, mer specifikt, omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapital, och ”justering av rättigheter som innehas av ’lokala myndigheter’ som tilldelar koncessioner [för offentlig distribution]”, och slutligen ”avskrivning av skatteunderskott som överförts i ny räkning”. |
257 |
Punkt 1.1 i handlingen i fråga rör ”omklassificeringen till kapital av rättigheter som innehas av ’staten’ som tilldelar koncessioner och därmed sammanhängande avsättningar för förnyelse”. I handlingen hänvisas till förslaget att ”rekapitalisera EDF … genom omvandling till kapital av de rättigheter som innehas av koncessionsgivaren för högspänningsnätet och motsvarande avsättning för förnyelse”, varvid ”denna transaktion leder till en översyn av den bokföringsmässiga analysen före 1987”. |
258 |
I punkt 1.2 i handlingen med rubriken ”Konsolidering av kapitaltillskott till EDF:s kapital” anges att ”konsolideringen av kapitaltillskott understryker deras karaktär som ’aktieägartillskott’”, eftersom de hade ”karaktären av en kapitalökning, även om de i 1956 års dekret snarare liknades vid lån med ränta”. |
259 |
Punkt 1.3 i handlingen i fråga avser ”effekterna av dessa två åtgärder” och det anges att de medförde ”följande två förmåner”:
|
260 |
För det första bör noteras att frågan om ”kapitaltillskott”, som nämnts i skrivelsen av den 31 oktober 1995 i vart fall inte avser avståendet från den skatt som skulle ha betalats på koncessionsgivarens rättigheter, som det över huvud taget inte är tal om där. |
261 |
För det andra kan konstateras att bokföringsmässiga och skattemässiga överväganden och överväganden som hänför sig till aktieägarna har ett nära samband med varandra i den tresidiga handling som bifogades skrivelsen av den 31 oktober 1995, som för övrigt inte innehåller någon kalkyl eller ens bedömning av lönsamheten av omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapital. |
262 |
Bilaga A-7–24 till ansökan är ett internt meddelande på två sidor från EDF av den 7 december 1995 med rubriken ”Ursprung, innehåll och effekterna av förslagen om omstrukturering av EDF:s balansräkning” (nedan kallat internt meddelande av den 7 december 1995). |
263 |
Efter att i den första delen av det interna meddelandet av den 7 december 1995 ha erinrat om den franska revisionsrättens kontroller och deras inverkan på avsättningarna för förnyelsen och om den kontroll som genomfördes av skattemyndigheten år 1994 och därefter, i den andra delen i tre strecksatser, om målen med de förslag till omstrukturering av skuldsidan i dess balansräkning som gjordes i ministeriet, erinras i meddelandet om den ”tvåspårsstrategi” som EDF föreslagit. För det första rör det sig om en ovanifrån initierad omstrukturering av EDF:s balansräkning, vilket bland annat tar sig uttryck i en konsolidering av de ”finansiella förbindelserna mellan EDF och [franska] staten. Franska staten skulle därmed hädanefter kunna eftersträva faktisk avkastning från EDF i form av en utdelning som motiveras av aktiekapitalet”. För det andra skulle det även röra sig om att ”klargöra redovisningen av koncessioner för offentlig distribution”. |
264 |
Det kan återigen konstateras att lönsamheten av omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapital på sin höjd nämns i det interna meddelandet av den 7 december 1995 utan någon som helst bedömning, och att det under alla omständigheter inte någonstans nämns att man avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter. |
265 |
Även om det antas att det interna meddelandet av den 7 december 1995 kan anses utgöra en separat och ”parallell” analys av effekterna av kapitalrekonstruktionen av EDF, saknar det relevans för bedömningen av den omtvistade åtgärden, och utgör på sin höjd ett indicium på det sammanhang i vilket det antagits. |
266 |
För övrigt ska konstateras att det interna meddelandet av den 7 december 1995, vars innehåll slutligen liknar det i skrivelsen av den 31 oktober 1995, inte heller vittnar om en detaljerad analys av de överväganden som hänför sig till aktieägare, ersättningen eller lönsamheten som gjorts av eller för staten inför en kapitalrekonstruktion av EDF. |
267 |
Slutligen utgörs bilaga A-7–25 till ansökan av en skrivelse av den 10 april 1997 som EDF skickat till kanslichefen vid finansministeriet (nedan kallad skrivelsen av den 10 april 1997), som innehåller en bilaga på en sida som presenteras i schematisk form, med rubriken ”Prognoser om utbetalningar till staten under åren 1997 och 1998”. |
268 |
Även om skrivelsen av den 10 april 1997 kan utgöra ett indicium på att det förekommer en minimalistisk redogörelse för den ersättning som franska staten kan erhålla, kan det dock konstateras att denna samtidigt och fullständigt grundar sig på de skatteeffekter som följer av de utbetalningar som eventuellt görs till förmån för staten. |
269 |
Det är därför omöjligt att betrakta skrivelsen av den 10 april 1997 som en separat och ”parallell” analys av ersättningen till staten i egenskap av aktieägare, såsom EDF gjort gällande, såvida inte enbart varannan rad beaktas. |
270 |
De handlingar som EUF nämnt vittnar följaktligen inte om en separat och självständig analys av franska statens överväganden i dess egenskap av aktieägare avseende den omtvistade åtgärden, och tyder, tvärtemot vad EDF har hävdat, inte heller på att det inte har skett någon sammanblandning av överväganden som är kopplade till skatt och överväganden kopplade till ersättningar till franska staten. |
271 |
Vad sedan gäller de omständigheter som har anförts av Republiken Frankrike, ska det konstateras att Frankrike för det första har hänvisat till en tabell i bilaga 11 till interventionsinlagan, som är en nästan identisk upprepning av de hänvisningar och kommentarer som finns i tabellen i bilaga 10 till nämnda inlaga som ingetts till stöd för de argument som framförts till stöd för den första delen av den andra grunden som åberopats i första hand. I denna tabell hänvisas till utdrag ur olika handlingar. Republiken Frankrike har för det andra i nämnda inlaga hänvisat till flera av dessa handlingar som anförts ”som exempel”. |
272 |
Bland dessa handlingar som nämnts som exempel återfinns främst uppdragsavtalet. |
273 |
Det ska konstateras att de överväganden i uppdragsavtalet som hänför sig till en offentlig myndighet inte enbart har ett nära samband med de överväganden som hänför sig till aktieägare, men att de framför allt utan tvekan dominerar i detta. |
274 |
De överväganden i uppdragsavtalet som hänför sig till en offentlig myndighet och som framför allt är kopplade till genomförandet av statens energipolitik, nödvändigheten av att säkerställa en tryggad försörjning med hänsyn tagen till miljön och till minskade kostnader, och även nödvändigheten av att garantera konsumenterna en högkvalitativ energiförsörjning oberoende av bosättningsort, främjandet av sysselsättningen och den ekonomiska verksamheten, solidaritetstjänster för den mest missgynnade gruppen, fysisk planering, återges i avdelning I i nämnda avtal med rubriken ”Att återbekräfta det offentliga företagets grundläggande uppgifter”, som innehåller tre avsnitt med rubriken ”Fem offentliga uppdrag som har förnyats och förstärkts”, ”Att delta i den fysiska planeringen och solidariteten” och ”Mot en ny lagstiftning inom elsektorn”. |
275 |
Syftet med avdelning II i uppdragsavtalet är att ”vidta förberedande åtgärder i dag för företagets framtid” genom att säkerställa dess utveckling i Frankrike (genom att förbättra prestandan och ge företräde åt produktivitetsökningar till lägre priser, genom prissänkningar som förutsätter en anpassning av dess struktur, EDF:s förhållande till oberoende producenter och genom utveckling av tjänster, främst genom lojalitetssystem, en bättre ställning på elmarknaderna och närliggande marknader, varvid dessa mål ska uppnås med hjälp av lämpliga kommersiella åtgärder, det vill säga ”kommersiellt stöd” på 2,8 miljarder FRF), erövrande av nya marknader utomlands (med avseende på vilka det endast hänvisas till nödvändigheten av att beakta ”avkastningen av det egna kapital som investerats”, utan att någon som helst annan precisering görs i detta avseende), bidra till innovation och tekniska framsteg (forskning och utveckling, samarbete med franska företag) och ”involverande av hela företaget i utvecklingen” (i detta avsnitt berörs frågor om personalresurser: personalförvaltning, utbildning, förbättring av arbetsorganisationen, dess säkerhet, arvoderingssystemet för personalen, social sammanhållning etcetera). |
276 |
De överväganden avseende myndighetsutövning som gjorts i avdelning II i uppdragsavtalet har således ett nära samband med ganska allmänna överväganden beträffande den framtida utvecklingen av företaget, men de kan inte betraktas som en aktieägares överväganden vid bedömningen av investeringens lönsamhet, och än mindre som överväganden som hänför sig till de investeringar som gjorts genom genomförande av den omtvistade åtgärden. |
277 |
I avdelning III i uppdragsavtalet med rubriken ”Företaget i en ny finansiell och institutionell ram” berörs i tur och ordning följande mål på tre sidor: ”[s]tabilisering av förhållandet till staten i dess egenskap av aktieägare”, ”[b]alanserad finansiering av uppdrag av allmänt intresse”, ”[f]örberedelse av de verktyg som erfordras vid en ändring av lagstiftningen”, ”[s]kapande av resurser för att vidta förberedande åtgärder för framtiden” och ”[f]örfarande för att följa upp mål och åtaganden”. |
278 |
På de tre sidorna i fråga avser endast två punkter omstruktureringen av EDF:s balansräkning. I en av dessa punkter nämns – i vart fall kryptiskt – ersättningen till franska staten. |
279 |
Den första punkten, av vilken man inte kan dra några slutsatser, finns i inledningen till avdelning III i uppdragsavtalet och har följande lydelse: ”EDF:s balansräkning [ska] omstruktureras i det dubbla syftet att stärka företagets nettovärde och stabilisera den finansiella relationen med staten på grunder som ligger nära de allmänna rättsreglerna.” |
280 |
Den andra punkten som finns i delen med underrubriken ”Stabilisering av förhållandet till staten i dess egenskap av aktieägare” i avdelning III i uppdragsavtalet har följande lydelse: ”Ersättningen till staten består av följande två komponenter:
|
281 |
Det bör konstateras att det i ifrågavarande punkter inte är tal om någon ytterligare investering som uppgår till ett belopp som motsvarar franska statens skattefordran, och inte heller om dess lönsamhet inom ramen för den begränsade informationen om ersättning till franska staten. |
282 |
Uppdragsavtalet verkar därför sakna relevans för att visa att ersättningen till franska staten och de överväganden som hänför sig till aktieägare, för att inte tala om de överväganden som avser den omtvistade åtgärden, har analyserats självständigt och fristående från de överväganden som hänför sig till offentliga myndigheter. |
283 |
Den andra handling som åberopats av Republiken Frankrike är ett utdrag ur ”Migaud-rapporten” till nationalförsamlingen som lades fram för antagande av lag nr 97–1026. |
284 |
I den första delen av Migaud-rapporten beskrivs de historiska omständigheterna kring ägarförhållandena beträffande anläggningstillgångar i koncession (koncession för anläggningstillgångar, bokföringsmässiga konsekvenser och revisionsrättens ståndpunkt) som ledde till att lagförslaget lades fram. |
285 |
I den andra delen av Migaud-rapporten redogörs för den ”redovisningsmässiga korrigeringen” som måste genomföras enligt den franska revisionsrättens yttrande, varvid korrigering i detta sammanhang innebär ”förändringar i de finansiella relationerna mellan staten och EDF”. |
286 |
I det första underavsnittet i ”Migaud-rapporten” beskrivs de redovisningsmässiga konsekvenser som kan dras av ett erkännande av äganderätten till högspänningsnätet och den ändring av strukturen av EDF:s egna kapital som ett erkännande medför på följande sätt: ”motvärdet för tillgångar i högspänningsnätet som omfattas av koncessionsavtalet som togs upp i posten egna medel i kategorin ”Övriga egna medel’ omklassificerades till kategorin ’Eget kapital’ för att beakta ägarsförhållandena beträffande anläggningarna.” |
287 |
I Migaud-rapporten beskrivs därefter de bokföringsmässiga transaktioner som den omtvistade åtgärden kräver (som anges i skäl 28 och följande skäl i det angripna beslutet). |
288 |
Det hänvisas emellertid inte i detta skede till att man avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter. |
289 |
I det andra underavsnittet i Migaud-rapporten – som rör ändringar i de finansiella förbindelserna mellan franska staten och EDF – fastställs villkoren för ersättning till franska staten efter de planerade bokföringsmässiga ändringarna enligt följande: ”Denna ersättning består av följande två delar: För det första en ersättning av kapitaltillskottet med en fast ränta som fastställs varje år genom ministerbeslut. I dekret föreskrivs en fast ränta på högst 8 procent. Sedan 1989 har räntan fastställts till 5 procent. För det andra uttas en tilläggsersättning (utdelning) som beräknas utifrån företagets resultat efter skatt och fasta räntekostnader. Denna sats fastställs genom beslut på grundval av resultatet av den preliminära redovisningen. … Då kapitaltillskottet utgör underlaget för den fasta räntan riskerade den höjning av kapitaltillskottet som föranletts av denna artikel att öka beskattningen av EDF. En ändring av deras ersättningsvillkor föreskrivs därför i uppdragsavtalet 1997–2000 som undertecknades den 8 april 1997. Den fasta räntan har sänkts till 3 % i syfte att kompensera effekten avseende skatteunderlaget. Den årliga fasta räntan kommer därför att sänkas från 1816 miljoner [FRF] till 1522 miljoner [FRF]. Tilläggsersättningen till staten fastställs till 40 % av företagets redovisade nettoresultat. Slutligen anges att det sammantagna beloppet för de båda komponenterna inte får överstiga 6 % av kapitaltillskottsbeloppet (det vill säga ett tak på 3044 miljoner [FRF] med hänsyn till tillskott som följer av denna artikel).” |
290 |
I ”Migaud-rapporten” beskrivs därefter de skattemässiga effekterna av ändringarna. |
291 |
I ”Migaud-rapporten” anges särskilt följande: ”Avsättningarnas uppgång i samband med koncessionen för högspänningsnätet som överförs i ny räkning kommer att leda till att de redovisningsmässiga och skattemässiga uppskoven med betalning till följd av underskott avskrivs i ett enda steg. För det första leder den direkta uppgången på 38,5 miljarder FRF till en överföring i ny krediträkning på 18,3 miljarder FRF, vilket ledde till en ökning av de nettotillgångarna som i sig är skattepliktiga, skatt utgår i form av [bolagsskatt]. Enligt artikel 38–2 i den [allmänna skattelagen] är nettoöverskott skillnaden mellan värdet av nettotillgångarna vid slutet och i början av räkenskapsåret. Såvida ’[m]ed nettotillgångar menas det belopp med vilket tillgångarna överstiger den del av de sammanlagda skulder som utgörs av skulder till tredje man, avskrivningar och styrkta reserver [menas]’, leder avsättningarnas uppgång automatiskt till en ökning av nettovinsten. För det andra ska EDF – för att ta hänsyn till revisionsrättens kommentarer avseende koncessionerna ’Hydraulisk kraft’ och ’Offentlig distribution’ – göra redovisningsjusteringar, vilket kommer att medföra en minskning med 14 miljarder FRF av den skattemässiga överföringen i den nya räkningen. Sammanlagt bör sistnämnda därför bli positiv och uppgå till 3,4 miljarder FRF. Enligt de uppgifter som ministeriet med ansvar för ekonomi, finanser och industri lämnat till er huvudföredragande kommer den bolagsskatt som den offentliga institutionen ska betala [till följd av] dessa reformer uppgå till 3 miljarder FRF 1997 och 2,5 miljarder FRF 1998.” |
292 |
Det ska konstateras att det i Migaud-rapporten varken med avseende på redovisningsjusteringarna eller med avseende på de skatterättsliga konsekvenserna anges att man avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter vid deras omklassificering till kapitaltillskott. Enligt det svar som lämnats av Republiken Frankrike till kommissionen i skrivelsen av den 9 april 2002 följer emellertid även denna fordran av en ändring av nettotillgångarna. |
293 |
Dessutom innehåller Migaud-rapporten visserligen vissa uppgifter om den ersättning som staten förväntade sig av kapitalrekonstruktionen av EDF. Denna ersättning minskade för övrigt nominellt efter kapitalrekonstruktionen. Det framgår emellertid tydligt av denna handling att dessa uppgifter endast utgör en liten del av de överväganden som huvudsakligen hänför sig till offentliga myndigheter, vilka ledde fram till antagandet av lag nr 97–1026. |
294 |
Slutligen ska enbart konstateras att innehållet i ”Migaud-rapporten”, utgör stommen för skäl 23 och följande skäl i det angripna beslutet, och att dessa bedömningsfaktorer därför har beaktats av kommissionen. |
295 |
Den tredje handlingen som Republiken Frankrike har nämnt är skrivelsen av den 4 april 1995. Det rör sig om en handling på fyra sidor, inklusive den handling som bifogats denna som skickades till EDF av kanslicheferna för ministrarna med ansvar för ekonomi, industri, post- och telekommunikationstjänster, utrikeshandel och budget, vars syfte är att inrätta ett ”arbetsprogram” för beskrivning och antagande av de slutgiltiga åtgärder som den franska revisionsrätten kräver vad gäller EDF:s koncessioner. |
296 |
Staten i dess egenskap av aktieägare har i skrivelsen av den 4 april 1995 bara nämnts två gånger och enbart mycket flyktigt.
|
297 |
Övriga frågor som tagits upp i skrivelsen av den 4 april 1995 (som för övrigt enbart avser ett arbetsprogram och inte resultatet av detta) hänför sig i själva verket huvudsakligen till överväganden som hänför sig till offentliga myndigheter, och denna skrivelse vittnar inte om en separat och självständig analys av en aktieägares överväganden. |
298 |
Slutligen utgörs den sista handling som Republiken Frankrike har åberopat av skrivelsen av den 31 oktober 1995. För en analys av denna handling hänvisas till punkt 168 och följande punkter ovan. |
299 |
Dessutom kan konstateras – utan att det är nödvändigt att gå in på frågan huruvida en direkt hänvisning till en tabell i en bilaga till interventionsinlagan som innehåller utdrag ur handlingar, ibland med kommentarer, som inte nämns i nämnda bilaga, kan prövas – att det inte i något av de citerade avsnitten eller kommentarerna hänvisas till den omtvistade åtgärden. |
300 |
I utdragen ur de handlingar som avses i punkt 299 ovan, hänvisas på sin höjd till det sammanhang i vilket den omtvistade åtgärden vidtogs, varvid det inte ens har gjorts gällande att detta sammanhang inte har beaktats av kommissionen som, för att beskriva detta, särskilt grundade sig på dessa handlingar. |
301 |
Det kan dessutom konstateras, i likhet med vad kommissionen har gjort, att det av de utdrag ur handlingar som avses i punkt 299 ovan som återfinns i tabellen i fråga framgår att en aktieägares överväganden är klart sekundära i förhållande till överväganden som hänför sig till offentliga myndigheter. |
302 |
Slutligen innehåller inte dessa utdrag några ingående analyser vad gäller en aktieägares överväganden vid bedömningen av investeringens lönsamhet, och i än mindre grad vad gäller överväganden avseende lönsamheten av en investering som gjorts genom genomförande av den omtvistade åtgärden. |
303 |
Varken de handlingar som Republiken Frankrike har angett eller de handlingar som åberopats av EDF vittnar således om en ”separat och självständig analys” av överväganden som hänför sig till staten i dess egenskap av aktieägare eller visar på att skattemässiga överväganden inte sammanfaller med överväganden som hänför sig till ersättning till staten. |
304 |
Sammanfattningsvis kan EDF inte vinna framgång med den tredje delen av den andra grunden som åberopats i första hand. |
6. Den fjärde delgrunden
a) Parternas argument
305 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike hävdat att kommissionen felaktigt konstaterade att investeringsbeslutet inte har varit föremål för studier, hänvisningar eller specifika analyser eller en affärsplan avseende lönsamheten av investeringen för skattebefrielsebeloppet, vilket innebar en svårighet i samband med urskiljandet av effekterna av den investeringen bland de uppgifter som lämnats av Republiken Frankrike eller EDF (skäl 130 i det angripna beslutet). |
306 |
Enligt EDF grundar sig kommissionens analys på antagandet att åtgärden i fråga i sig endast är ett undantag från skatteplikt, som, såsom EDF har åberopat inom ramen för den första grunden, inte är den åtgärd som borde ha granskats. |
307 |
Dessutom saknar kommissionens påstående att det inte fanns någon formell affärsplan rättslig grund, eftersom en sådan plan för det första inte krävs enligt domstolens eller tribunalens rättspraxis och en sådan plan, för det andra, i vilket fall som helst inte var nödvändig, eftersom franska staten ägde 100 procent av företaget, hade mycket goda kunskaper om företaget och en privat investerare skulle i en sådan situation inte heller ha använt sig av en sådan plan. |
308 |
Dessutom står kommissionens påstående om att det inte fanns någon formell affärsplan i strid med de faktiska omständigheterna, eftersom olika handlingar som avfattats innan undersökningen inleddes (in tempore non suspecto) och framlagts inom ramen för de synpunkter som framförts till kommissionen 2013, utgör kärnan i ett sådant planerat resonemang. De visar nämligen klart att franska staten avsåg att göra en investering i företaget och att den utförde flera analyser och utvärderingar av framtidsutsikterna. |
309 |
Republiken Frankrike har i detta avseende hänvisat till tabell 3 i bilaga 12 till interventionsinlagan som innehåller olika citat från handlingar, ibland med kommentarer, och har i nämnda inlaga ”som exempel” enbart anfört tre av dessa handlingar. |
310 |
För det första har Republiken Frankrike hänvisat till skrivelsen av den 10 april 1997 och det meddelande som bifogats denna med rubriken ”Prognoser om utbetalning till staten under 1997 och 1998”. Av denna handling framgår att staten begärde en analys av EDF beträffande utvecklingen av statens ersättning, och att den ekonomiska bedömningen av den planerade omstruktureringen förfinades och preciserades inför antagandet av åtgärden i fråga. |
311 |
För det andra har Republiken Frankrike hänvisat till skrivelsen från chefen för EDF:s finansiella och rättsliga avdelning av den 9 februari 1996 till EDF:s styrelse som inbegriper en bilaga med rubriken ”Omstrukturering av EDF:s balansräkning” (bilaga A-7–30 till ansökan, nedan kallad skrivelsen av den 9 februari 1996) som innehåller en ekonomisk bedömning av omstruktureringen av EDF:s balansräkning. |
312 |
För det tredje har Republiken Frankrike slutligen hänvisat till den strategiska planen 1996–1998 (bilaga A-7–34 till ansökan, nedan kallad den strategiska planen) som beaktades av staten vid antagandet av den aktuella åtgärden, eftersom den typen av plan i allmänhet beaktas vid tillämpningen av kriteriet om en privat investerare. |
313 |
Kommissionen har bestritt dessa påståenden. |
b) Tribunalens bedömning
314 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike för det första gjort gällande att kommissionens bedömning i skäl 130 i det angripna beslutet grundar sig på ett felaktigt antagande, eftersom den omtvistade åtgärden inte enbart består i att man avstått från att ta ut skatt på de avsättningar för förnyelse som utnyttjats av EDF, för det andra har kommissionen i förevarande fall felaktigt krävt att det föreligger en formell affärsplan, och, för det tredje överensstämmer kommissionens fastställande av att en sådan formell affärsplan saknas inte med de faktiska omständigheterna, eftersom olika handlingar från den aktuella tiden utgör huvudinnehållet i den formella affärsplanen. Republiken Frankrike har i detta avseende hänvisat till fyra handlingar som, enligt dess uppfattning, visar att det har genomförts analyser och utvärderingar av framtidsutsikterna för investeringen. |
315 |
Inledningsvis ska det första argumentet som framförts av EDF underkännas, eftersom den omtvistade åtgärden består i ett avstående från att ta ut skatt vid omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott. |
316 |
EDF:s argument att kommissionen i förevarande fall felaktigt krävt en formell affärsplan kan inte heller godtas, eftersom det bygger på en felaktig tolkning av det angripna beslutet, |
317 |
Kommissionen konstaterade nämligen i det angripna beslutet att det inte i någon handling från den aktuella tiden har gjorts någon som helst bedömning av lönsamheten av den påstådda investeringen som består i att man avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter. |
318 |
Det finns visserligen handlingar i vilka det har gjorts en relativt kortfattad analys av franska statens ersättning som följer av kapitalrekonstruktionen av EDF och följaktligen av lönsamheten av denna transaktion, men inget mer. |
319 |
Även om kapitalrekonstruktionen av EDF utan tvekan emellertid utgör det sammanhang i vilket bedömningen av den omtvistade åtgärden ska göras, kvarstår det faktum att Republiken Frankrike, enligt domen i målet C‑124/10 P, bland annat ska lägga fram ”omständigheter … som visar att beslutet fattats med stöd av ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en rationell privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära den situation som medlemsstaten befinner sig i som möjligt – skulle ha låtit upprätta före ett investeringsbeslut för att utröna om en sådan investering kommer att löna sig”, men ”[v]arken ekonomiska kalkyler som upprättats efter det att förmånen beviljats, retrospektiva rapporter som visar att den berörda medlemsstatens investering faktiskt blivit lönsam eller omständigheter som i efterhand visar att det var motiverat att fatta det beslut som faktiskt fattades kan … vara tillfyllest för att visa att medlemsstaten – innan eller samtidigt som den ekonomiska fördelen beviljades – fattat beslutet i egenskap av aktieägare” (punkterna 84 och 85 i den domen). |
320 |
Kommissionen gjorde sig således inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den i skäl 130 i det angripna beslutet konstaterade att ”avsaknaden av studier, hänvisningar eller specifika analyser avseende lönsamheten vad gäller investeringen av skattebefrielsebeloppet [innebär] en svårighet i samband med urskiljandet av effekterna av den påstådda investeringen bland de uppgifter som lämnats av [Republiken] Frankrike eller EDF”. |
321 |
Dessutom underkänner tribunalen de argument som EDF framfört som grundar sig på den analogi som företaget försökte fastställa med domen av den 25 juni 2015, SACE och Sace BT/kommissionen (T-305/13, EU:T:2015:435), i den del som avsaknaden av en detaljerad affärsplan i detta fall skulle ses mot bakgrund av en ekonomisk kris. Tribunalen fann visserligen att det i en sådan situation ska beaktas att det är omöjligt att på ett tillförlitligt och väl underbyggt sätt förutse utvecklingen av det ekonomiska läget och de olika aktörernas resultat, men slog fast att den omständigheten att ”det är omöjligt att utföra detaljerade och fullständiga prognoser [emellertid inte] fråntar … en offentlig investerare skyldigheten att utföra en lämplig förhandskalkyl av investeringens räntabilitet, jämförbar med vad en privat investerare skulle ha låtit göra i en liknande situation, beroende på vilka uppgifter som finns tillgängliga och är förutsebara”. |
322 |
I det följande ska de handlingar granskas som, såsom Republiken Frankrike påstått, utgör eller innehåller ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en privat investerare skulle hade gjort före genomförandet av den omtvistade åtgärden för att utröna om en sådan åtgärd kommer att löna sig. |
323 |
För det första har Republiken Frankrike hänvisat till skrivelsen av den 10 april 1997 och det meddelande som bifogats den vilken har rubriken ”Prognoser om utbetalningar till staten åren 1997 och 1998” (bilaga A-7–25 till ansökan). |
324 |
Syftet med skrivelsen av den 10 april 1997, som består av tre rader, är enbart att översända bilagan till kanslichefen för finansministeriet. I själva bilagan redogörs emellertid på en sida schematiskt för prognoserna om utbetalning till franska staten på fem rader med angivelse av en siffra för varje berört år: Det redovisade resultatet före skatt och tilläggsersättning, skatteresultatet, ersättning av kapitaltillskottet, bolagsskatt och tilläggsersättningar. |
325 |
I skrivelsen av den 10 april 1997 har inga närmare uppgifter lämnats vare sig om den ersättning som följer av koncessionsgivarens rättigheter eller om den skatt som teoretiskt sett har omvandlats till investeringar som franska staten har avstått från. |
326 |
Därför kan det konstateras att skrivelsen av den 10 april 1997 är irrelevant och att den varken utgör eller innehåller några ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en privat investerare skulle ha gjort före genomförandet av den omtvistade åtgärden för att utröna om en sådan åtgärd kommer att löna sig. |
327 |
Republiken Frankrike har vidare hänvisat till skrivelsen av den 9 februari 1996 som innehåller en bilaga med rubriken ”Omstruktureringen av EDF:s balansräkning” (bilaga A-7–30 till ansökan) som inbegriper en ekonomisk bedömning av omstruktureringen av EDF:s balansräkning. |
328 |
Genom skrivelsen av den 9 februari 1996 från chefen för EDF:s finansiella och juridiska tjänster, har endast ”sammanfattade uppgifter” på en sida som är ”en översikt av förhandlingarna med staten” översänts till EDF:s styrelse |
329 |
I de ”sammanfattade uppgifter” som översändes genom skrivelsen av den 9 februari 1996 anges följande under rubriken ”Förstärkning av posten motsvarande långfristiga skulder och eget kapital i EDF:s balansräkning”: ”Den pågående omstruktureringen består av tre delar:
Dessa åtgärder bör göra det möjligt att stärka företagets finansiella situation genom att öka kapitalet från 2,6 miljarder FRF till 85 miljarder FRF och nettovärdet från 20 miljarder [FRF] till 90 miljarder [FRF] vilket snarare har koppling till dess tillgångar, och därmed skapa en situation som är jämförbar med situationen för övriga företag som producerar elektricitet i Europa. … Med ett eget kapital som hädanefter uppgår till cirka hundra miljarder FRF och genom att klargöra situationen vad gäller dess koncessioner kommer EDF således att ha en balansräkning som bättre återspeglar företagets finansiella situation.” |
330 |
Varken koncessionsgivarens rättigheter eller det förhållandet att man avstått från att ta ut skatt vid deras införlivande i kapitalet anges i skrivelsen av den 9 februari 1996. |
331 |
Det ska således konstateras att skrivelsen av den 9 februari 1996 är irrelevant och att den varken utgör eller innehåller några ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en privat investerare skulle ha gjort före genomförandet av den omtvistade åtgärden för att utröna om en sådan åtgärd kommer att löna sig. |
332 |
Republiken Frankrike har slutligen hänvisat till den strategiska plan som staten beaktade vid antagandet av åtgärden i fråga. Republiken Frankrike har anfört att en sådan plan i allmänhet beaktas vid tillämpningen av kriteriet om en privat investerare. |
333 |
Den strategiska planen är en handling på 36 sidor som verkar vara riktad till företagets personal och som innehåller uppgifter om företagets verksamhet och de åtgärder som ska vidtas fram till 1998. |
334 |
Den strategiska planen innehåller inte något uttalande om att franska staten har avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter, om koncessionsgivarens rättigheter eller om de avsättningar som hänför sig till koncessionen för högspänningsnätet eller de bokföringsmässiga eller skattemässiga ägarförhållandena beträffande högspänningsnätet, eller om den kapitalrekonstruktion av EDF som omfattades av lag nr 97–1026. |
335 |
Den strategiska planen är därför irrelevant och den varken utgör eller innehåller några ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en privat investerare skulle ha gjort före genomförandet av den omtvistade åtgärden för att utröna om en sådan åtgärd kommer att löna sig. |
336 |
Dessutom kan det – utan att det är nödvändigt att gå in på frågan huruvida en direkt hänvisning till en tabell i en bilaga till interventionsinlagan som innehåller utdrag ur handlingar, ibland med kommentarer, som inte nämns i nämnda inlaga, kan prövas – konstateras att det inte i något av de citerade avsnitten eller de kommentarer som återfinns i bilaga 12 till denna interventionsinlaga hänvisas till den omtvistade åtgärden. |
337 |
Talan kan därför inte bifallas såvitt avser den fjärde delen av den andra grunden som åberopats i första hand. |
7. Den femte delgrunden
a) Parternas argument
338 |
EDF har, med stöd av Republiken Frankrike, huvudsakligen och sammanfattningsvis hävdat att kommissionen, såsom framgår av de argument som företaget har åberopat till stöd för sina två första grunder som anförts i första hand, felaktigt uteslöt möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare i förevarande mål. En opartisk och objektiv analys av åtgärdens karaktär och föremål, det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande, det eftersträvade syftet samt de regler som är tillämpliga på densamma borde ha föranlett kommissionen att konstatera att kriteriet är tillämpligt på åtgärden i fråga. |
339 |
Vad gäller den ifrågavarande åtgärdens karaktär och föremål rör det sig om en kapitalrekonstruktion av EDF av Republiken Frankrike som var ensam aktieägare. |
340 |
Vad gäller det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande har detta beskrivits tydligt i punkterna 9–36 i domen i mål T‑156/04, och det kännetecknades år 1997 av det förestående öppnandet av den europeiska elmarknaden för konkurrens. I detta sammanhang begränsades emellertid EDF:s förmåga att reagera på denna avreglering och att kunna utnyttja de internationella investeringsmöjligheterna av företagets balansräkning. |
341 |
Vad beträffar det syfte som eftersträvas ”avsåg” lag nr 97–1026 ”att omstrukturera EDF:s balansräkning och öka företagets eget kapital” och eftersträvade ”syftet att uppnå kapitalrekonstruktion av EDF”, enligt domen i målet T-156/04 (punkterna 243 och 247). |
342 |
Vad slutligen gäller de regler som är tillämpliga på åtgärden, i den mån denna bestod i kapitalrekonstruktion av EDF, vars kapital har fastställts i en lag, hade denna enbart kunnat genomföras genom en lag, vilket tribunalen slog fast i punkt 252 i domen i målet T-156/04. |
343 |
EDF har dragit slutsatsen att Republiken Frankrike – genom att anta lag nr 97‑1026 som avsåg kapitalrekonstruktionen av företaget – har agerat såsom en aktieägare skulle ha agerat, vilket framgår av handlingarna från den aktuella tiden som har överlämnats till kommissionen. Kommissionen borde följaktligen ha erkänt möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare. |
344 |
Kommissionen har bestritt denna argumentation. |
b) Tribunalens bedömning
345 |
EDF har med stöd av Republiken Frankrike huvudsakligen och sammanfattningsvis gjort gällande att kommissionen – såsom framgår av de argument som företaget har åberopat till stöd för sin första grund som åberopats i första hand och de fyra första delgrunder av den andra grunden som åberopats i första hand – felaktigt uteslöt möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare i förevarande mål. En opartisk och objektiv analys av åtgärdens karaktär och föremål, det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande, det eftersträvade syftet samt de regler som är tillämpliga på densamma, borde ha föranlett kommissionen att dra slutsatsen att det är möjligt att tillämpa kriteriet på åtgärden i fråga. |
346 |
Det argument som framförts av EDF och Republiken Frankrike syftar i själva verket till att få fastställt att kriteriet om en privat investerare endast kan tillämpas på grundval av de omständigheter som avser åtgärdens karaktär och föremål, det sammanhang som låg bakom åtgärdens vidtagande, det eftersträvade målet samt de regler som gäller för densamma. |
347 |
Av de skäl som angetts inom ramen för de första fyra delarna av den andra grunden som åberopats i första hand, är inte dessa omständigheter tillfyllest för att visa att det är möjligt att tillämpa kriteriet om en privat investerare. EDF och Republiken Frankrike har inte framfört några omständigheter som gjort det möjligt att entydigt visa att Republiken Frankrike – innan eller samtidigt som fördelen beviljades, det vill säga i förevarande mål innan eller samtidigt som man avstått från att ta ut skatt vid omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott – fattat beslutet om att investera i EDF genom denna åtgärd och att Republiken Frankrike vid antagandet att detta beslut på samma sätt som en privat investerare skulle ha gjort hade gjort en bedömning av om en sådan investering som beviljandet av en sådan fördel till EDF utgör kommer att löna sig. |
348 |
Talan ska därför inte heller bifallas på den femte delen av den andra grunden som anförts i första hand. |
8. Slutsats avseende den andra grunden som anförts i första hand
349 |
Talan kan således inte bifallas såvitt avser någon del av den andra grunden. |
C. Den tredje grunden som åberopats i första hand
350 |
Den tredje grunden som åberopats i första hand avser åsidosättande av artikel 107 FEUF till följd av olika fel som kommissionen begått vid granskningen av villkoren för tillämpning av kriteriet om en privat investerare. |
351 |
Det ska emellertid erinras om att kommissionen i det angripna beslutet fann att kriteriet om en privat investerare inte var tillämpligt i förevarande fall och att den analyserade villkoren för tillämpning av nämnda kriterium endast i andra hand. |
352 |
Eftersom EDF inte har visat att kommissionen felaktigt uteslöt möjligheten att tillämpa kriteriet om en privat investerare och eftersom den andra grunden därför inte kan bifallas, ska den tredje grunden underkännas såsom verkningslös. |
D. Den fjärde grunden som åberopats i första hand
1. Parternas argument
353 |
EDF har gjort gällande att kommissionen – genom att underlåta att uppfylla sin skyldighet att beakta alla de omständigheter som är relevanta vid bedömningen av fördelen, vilket EDF visat i de tre första grunder som åberopats i första hand – även har underlåtit att uppfylla sin motiveringsskyldighet. EDF har i detta avseende kritiserat kommissionen för att den utan förklaring, å ena sidan, har avfärdat de handlingar som styrker att åtgärden i fråga inte var ett påstått beslut att inte ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter, och, å andra sidan, de handlingar som klargör den metod som skulle användas vid tillämpningen av kriteriet om en privat investerare. |
354 |
Kommissionen har bestritt denna argumentation. |
2. Tribunalens bedömning
355 |
Det ska erinras om att det av fast rättspraxis framgår att motiveringsskyldighetens omfattning är beroende av den aktuella rättsaktens beskaffenhet och det sammanhang i vilket den har antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur institutionen har resonerat dels så att unionsdomstolen ges möjlighet att utöva sin laglighetskontroll, dels så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan göra gällande sina rättigheter och bedöma om beslutet är välgrundat. Det krävs emellertid inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 andra stycket FEUF ska ske inte endast utifrån rättsaktens lydelse, utan även utifrån dess sammanhang och rättsreglerna på det ifrågavarande området. Kommissionen är i synnerhet inte tvungen att ta ställning till samtliga argument som de berörda parterna har åberopat, utan det räcker med att ange de omständigheter och rättsliga överväganden som haft en avgörande betydelse för beslutet (se dom av den 6 mars 2003, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen/kommissionen, T‑228/99 och T‑233/99, EU:T:2003:57, punkterna 278–280). |
356 |
EDF har gjort gällande att kommissionen har underlåtit att beakta handlingar som visar att den omtvistade åtgärden inte var ett beslut om att inte ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter, och att den därmed har åsidosatt motiveringsskyldigheten. |
357 |
Det ska emellertid konstateras att kommissionen i skälen 23–35, 74 och 112–123 i det angripna beslutet förklarade varför den på grundval av de uppgifter som Republiken Frankrike lämnat, och särskilt på grundval av meddelandet av den 9 april 2002 (se skäl 35 i nämnda beslut), ansåg att den omständigheten att man avstått från att ta ut skatt på koncessionsgivarens rättigheter vid deras omklassificering till kapitaltillskott utgjorde en fördel för EDF. Beslutet innebär således inte att motiveringsskyldigheten har åsidosatts i detta avseende. |
358 |
EDF har även gjort gällande att kommissionen har underlåtit att beakta de handlingar som klargör vilken metod som ska användas vid tillämpningen av kriteriet om en privat investerare, och att den därmed har åsidosatt sin motiveringsskyldighet. |
359 |
Eftersom bedömningen av villkoren för tillämpning av kriteriet om en investerare endast gjordes i andra hand och eftersom kommissionen inte begick något fel när den fann att nämnda kriterium inte var tillämpligt i förevarande fall, ska EDF:s argument i detta avseende underkännas, såsom verkningslösa. |
360 |
Talan ska således, såvitt avser den fjärde grunden som åberopats i första hand, delvis ogillas och delvis underkännas såsom verkningslös. |
E. Den första grunden som åberopats i andra hand
361 |
Den första grunden som åberopats i andra hand avser dels att vissa stöd borde ha kvalificerats som befintliga stöd, dels att artikel 1 b v, och artikel 15.1 i förordning nr 659/1999 åsidosatts. |
1. Erinran om innehållet i det angripna beslutet
I skäl 215 i det angripna beslutet anges följande:
”Kommissionen anser även att preskriptionsregeln – i motsats till vad de franska myndigheterna har hävdat – inte är tillämplig i det aktuella fallet. EDF gjorde skattebefriade bokföringsmässiga avsättningar mellan 1987 och 1996. Det bör dock påpekas dels att felkorrigeringar som per definition avser redovisningen av historiska transaktioner enligt den nationella revisionsmyndigheten ska redovisas i resultatet för det räkenskapsår under vilket felen konstaterades, dels att den lag som föreskriver att koncessionsgivarens rättigheter ska omklassificeras till kapitaltillskott utan att belastas med bolagsskatt antogs den 10 november 1997. Skattefördelen härrör således från 1997 och preskriptionstiden är inte tillämplig på ett nytt stöd som betalades ut vid denna tidpunkt eftersom kommissionens första akt avseende denna åtgärd är daterad till den 10 juli 2001. I enlighet med artikel 15 i förordning … nr 659/1999 avbryts dessutom preskriptionstiden av tvisteförfarandet.”
2. Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 1 b v i förordning nr 659/1999
a) Parternas argument
362 |
EDF anser att även om det antas att den omtvistade åtgärden ska kvalificeras som stöd, bör den under alla omständigheter kvalificeras som befintligt stöd. |
363 |
EDF har gjort gällande att stöd enligt artikel 1 b v i förordning nr 659/1999 som genomförs på en marknad som inledningsvis inte var öppen för konkurrens utgör befintligt stöd; stöden mister denna klassificering först det datum som har fastställts för avregleringen av marknaden. |
364 |
EDF anser att den lösning som tribunalen valt i punkt 143 i domen av den 15 juni 2000, Alzetta m.fl./kommissionen (T-298/97, T-312/97, T-313/97, T‑315/97, T-600/97–T-607/97, T-1/98, T-3/98–T-6/98 och T-23/98, EU:T:2000:151) kan överföras på förevarande fall. Elmarknaden avreglerades nämligen genom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (EGT L 27, 1997, s. 20), som trädde i kraft den 19 februari 1997. I direktivet föreskrivs en införlivandefrist som löpte ut den 19 februari 1999. Direktivet införlivades emellertid av Republiken Frankrike först den 10 februari 2000. |
365 |
EDF har gjort gällande att de åtgärder som antagits eller genomförts före detta datum, även om de skulle kvalificeras som statligt stöd, följaktligen måste betraktas som befintligt stöd och kan således inte bli föremål för återkrav. EDF anser att det förhåller sig på så sätt med lag nr 97–1026 som antogs 15 månader innan den införlivandefrist som föreskrevs i direktivet löpte ut, i avsaknad av nationella införlivandeåtgärder före denna lag. |
366 |
Kommissionen har bestritt denna argumentation. |
b) Tribunalens bedömning
367 |
Det ska erinras om att det enligt skäl 4 i förordning nr 659/1999 ”[f]ör att säkerställa rättssäkerhet är … lämpligt att fastställa på vilka villkor stöd skall betraktas som befintligt stöd. Fullbordandet och fördjupandet av den inre marknaden är en process som sker gradvis och återspeglas i den ständiga utvecklingen av politiken för statligt stöd. Till följd av denna utveckling kan vissa åtgärder som inte utgjorde statligt stöd när de trädde i kraft ha blivit stöd”. |
368 |
Enligt artikel 1 b v i förordning nr 659/1999 ska stöd betraktas som befintligt stöd då det kan fastställas att det inte utgjorde något stöd när det infördes men senare blev ett stöd på grund av utvecklingen av den gemensamma marknaden, utan att medlemsstaten företagit någon ändring. När vissa åtgärder blir stöd sedan en verksamhet har avreglerats genom gemenskapslagstiftning, ska sådana åtgärder inte betraktas som befintligt stöd efter det datum som har fastställts för avregleringen. |
369 |
Enligt artikel 1 b v i förordning nr 659/1999 ska datumet för avregleringen av en viss typ av verksamhet genom gemenskapslagstiftning därför endast beaktas för att utesluta en situation där en åtgärd som inte utgjorde ett stöd före den avreglering som genomfördes enligt gemenskapslagstiftningen efter detta datum kvalificeras som befintligt stöd. Om det däremot finns ett datum för avregleringen som har fastställts i ett direktiv, såsom det i förevarande mål, räcker det inte att utesluta att en åtgärd kan kvalificeras som ett nytt stöd om det på grundval av kriteriet marknadsutveckling kan bevisas att åtgärden vidtogs på en marknad som redan helt eller delvis var öppen för konkurrens före datumet för avregleringen av den berörda verksamheten genom gemenskapsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 april 2001, Regione Autonoma Friuli-Venezia Giulia/kommissionen, T-288/97, EU:T:2001:115, punkt 95). |
370 |
Kommissionen förklarade i skälen 196–204 i det angripna beslutet – vilket inte har bestridits av EDF, som i detta avseende framförde en invändning inom ramen för den talan som avgjordes genom domen i målet T-156/04, som avvisades av tribunalen i punkterna 134–155 i nämnda dom – att stödet hade beviljats inom ramen för en sektor som gradvis håller på att öppnas för konkurrens, inom vilken EDF redan före 1997 exporterade el till andra medlemsstater, utövade verksamhet genom dotterbolag som är verksamma på tjänstemarknader som är öppna för konkurrens, var utsatt för faktisk eller potentiell konkurrens från andra aktörer på elmarknaden i Europeiska unionen i andra medlemsstater och konkurrerade i Frankrike med leverantörer av andra typer av energi såsom gas. |
371 |
Under dessa omständigheter kan den omtvistade åtgärden inte betraktas som en befintlig åtgärd som inte utgjorde stöd då den genomfördes och blev stöd till följd av marknadsutvecklingen vid utgången av fristen för införlivande av direktiv 92/96. |
372 |
Den första delen av den första grunden som åberopats i andra hand ska följaktligen underkännas på grund av att den saknar grund. |
3. Den andra delgrunden: Åsidosättande av artikel 15.1 i förordning nr 659/1999
a) Parternas argument
373 |
EDF har för det första erinrat om att komplexiteten och den osäkerhet som råder om ägarförhållandena beträffande högspänningsnätet regleras i artikel 4.1 i lag nr 97–1026, som tyder på att högspänningsnätet anses utgöra EDF:s egendom sedan företaget beviljades koncession för detta nät. |
374 |
EDF har gjort gällande att det därför, såsom kommissionen gjorde i dess beslut om att inleda ett förfarande (punkterna 45, 49 och 52), ska konstateras att företaget genom avsättningarna för förnyelse från 1987 till 1996 faktiskt hade erhållit en otillbörlig skattefördel varje år under perioden 1987–1996, vilken endast delvis uppvägs av de bokföringsmässiga justeringar och omklassificeringar som ägde rum 1997. |
375 |
Eftersom kommissionen vidtog den första utredningsåtgärden den 10 juli 2001, kan följaktligen ingen avsättning som gjordes före den 10 juli 1991 beaktas vid beräkningen av värdet av den åtgärd som EDF kommit i åtnjutande av, med beaktande av den preskriptionstid som anges i artikel 15.1 i förordning nr 659/1999. |
376 |
Beloppet för koncessionsgivarens rättigheter som fastställdes efter den 10 juli 1991 och som kan kvalificeras som nytt stöd uppgick i det fallet endast till 7,976 miljarder FRF av totalt 14,119 miljarder FRF. |
377 |
EDF har dessutom hävdat att kommissionen ändrade sin analys av den omtvistade åtgärden under perioden mellan beslutet om att inleda förfarandet och det angripna beslutet för att kringgå preskriptionstiden. Enligt företaget framgår det av beslutet om att inleda förfarandet att stödet fastställdes varje år sedan 1987. I det angripna beslutet hänvisade kommissionen till begreppet konsolidering av stödet när den konstaterade att det förhållandet att skatt inte tagits ut på tidigare fastställda avsättningar utgjorde ett stöd vid tidpunkten för skattebefrielsen, det vill säga år 1997. |
378 |
EDF har gjort gällande att kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet, som utgör grunden för det angripna beslutet (skäl 52 i sistnämnda beslut), återupprepat uppfattningen om en selektiv fördel som EDF beviljats under perioden 1987–1996 och anfört att beloppet för denna fördel motsvarar ”mellanskillnaden mellan det kapitaliserade värdet av den obetalda bolagsskatten för avsättningarna under samma period och den bolagsskatt som betalades av EDF 1997 efter ikraftträdandet av artikel 4 i lag nr 97–1026”. |
379 |
Den beräkningsmetod som slutligen användes i det angripna beslutet grundade sig inte på mellanskillnaden mellan det kapitaliserade värdet av den obetalda bolagsskatten för avsättningarna under samma period och den bolagsskatt som betalades av EDF 1997. I skäl 220 i nämnda beslut godtog kommissionen nämligen det belopp som ”utbetalades i form av en bolagsskattebefrielse på 5882849762 FRF för omklassificeringen av en del av avsättningarna till eget kapital avseende ett belopp på 14119065335 FRF”. |
380 |
Dessutom missuppfattade kommissionen sålunda begreppet befintligt stöd genom att kvalificera en åtgärd som endast delvis uppvägdes av förmåner som beviljats tidigare som ett nytt stöd (punkt 49 i beslutet om att inleda förfarandet). |
381 |
Slutligen har EDF i huvudsak gjort gällande att kommissionen inte kunde åberopa en nationell redovisningsbestämmelse för att bestrida dess argument avseende förekomsten av nytt stöd. |
382 |
Kommissionen har bestritt dessa påståenden. |
b) Tribunalens bedömning
383 |
EDF har gjort gällande att en stor del av stödet har preskriberats, eftersom kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet (punkterna 45, 49 och 52) konstaterade att EDF, genom de avsättningar för förnyelse som gjordes under perioden 1987–1996, faktiskt hade kommit i åtnjutande av en otillbörlig skattefördel varje år under perioden 1987–1996, som endast delvis har uppvägts av de bokföringsmässiga justeringar och omklassificeringar som gjordes 1997, medan kommissionen i det angripna beslutet med avsikt ändrat sin bedömning och därvid fann att fördelen hade konsoliderats genom lag nr 97–1026. |
384 |
Det ska för det första erinras att de franska myndigheterna i samband med omorganisationen av EDF:s balansräkning har följt den nationella revisionsmyndighetens yttrande, där det slås fast att korrigeringar av bokföringsfel som per definition avser bokföringen av tidigare transaktioner ”ska redovisas i resultatet för det räkenskapsår under vilket felen konstaterades”. Denna omständighet har inte bestritts av Republiken Frankrike. |
385 |
Det bör även noteras att det av skrivelsen av den 22 december 1997 (se punkt 23 ovan) framgår att i fråga om ”avsättningar för förnyelse som kommit att sakna grund (38520943408 FRF) [det vill säga outnyttjade avsättningar, dessa omklassificeras], [genom att de] överförs i ny räkning, i enlighet med [den nationella revisionsmyndighetens yttrande]”. |
386 |
Det ska slutligen erinras om att Republiken Frankrike i ett meddelande av den 9 april 2002 (bilaga D.2 till dupliken), uppgav att ”koncessionsgivarens rättigheter [motsvarande de avsättningar för förnyelse som utnyttjats] avseende högspänningsnätet [utgjorde] en obetald skuld [som EDF hade gentemot staten i den form som anges i balansräkningen] som genom införlivandet i företagets egna kapital på ett omotiverat sätt befriats från skatt”. I samma meddelande preciserades att ”[h]ögspänningsnätet utgörs av egna anläggningstillgångar, och [att] EDF [därför inte har] haft någon skyldighet gentemot staten att återlämna dessa tillgångar, så motsvarande belopp under posten ’koncessionsgivarens rättigheter’ [utgjorde] inte en faktisk skuld utan en reserv som inte är befriad från skatt” och att ”[m]ot bakgrund av detta skulle denna reserv, innan den införlivades i företagets egna kapital, ha överförts till företagets skulder där den felaktigt återfanns på ett nettobalanskonto, vilket sålunda medförde en positiv förändring av nettotillgångarna som är beskattningsbar … [d]en skattefördel som på så sätt erhölls [kunde] värderas till 5,88 miljarder FRF (14,119 × 41,67 %).” I en fotnot anges följande i fråga om dessa siffror: ”Normal bolagsskattesats (31,1/3 %) och tillkommande skatter som gällde för de avslutade räkenskapsåren mellan den 1 januari 1997 och den 1 januari 1999”. |
387 |
Det råder följaktligen ingen tvekan om att omklassificeringen av koncessionsgivarens rättigheter till kapitaltillskott som skedde den 1 januari 1997 utgjorde den beskattningsgrundande händelsen. |
388 |
Under dessa omständigheter hade preskriptionstiden inte löpt ut, eftersom den första utredningsåtgärden vidtogs av kommissionen den 10 juli 2001. |
389 |
För det andra ska det i fullständighetens intresse erinras om att kommissionen i enlighet med artikel 4 i förordning nr 659/1999 ska inleda ett formellt granskningsförfarande, och informera berörda parter om det, när den efter en inledande granskning hyser tvivel om att den berörda ekonomiska åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden. Härav följer att kommissionen inte behöver framföra en slutförd bedömning av det berörda stödet i meddelandet om att inleda ett förfarande. Det är tillräckligt att kommissionen noga har angett ramarna för granskningen för att inte de berörda parternas rätt att yttra sig ska förlora sin betydelse (se domen i målet T-156/04, punkt 108 och där angiven rättspraxis). |
390 |
Enligt artikel 6 i förordning nr 659/1999 kan kommissionen, när den beslutar om att inleda det formella granskningsförfarandet, begränsa beslutet till att endast sammanfatta relevanta sak- och rättsfrågor samt inbegripa en preliminär bedömning beträffande den statliga åtgärdens karaktär av stöd och ange tvivlen beträffande åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden (se domen i målet T-156/04, punkt 109 och där angiven rättspraxis). |
391 |
Beslutet att inleda ett förfarande ska således göra det möjligt för berörda parter att delta på ett verksamt sätt i det formella granskningsförfarandet, under vilket de ska ha möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Det är i detta avseende tillräckligt att berörda parter får kännedom om kommissionens skäl för att preliminärt bedöma den ifrågavarande åtgärden som nytt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden (se domen i målet T-156/04, punkt 110 och där angiven rättspraxis). |
392 |
Härav följer att bedömningen av åtgärden i beslutet om att inleda förfarandet är en preliminär bedömning, som således kan förfinas eller korrigeras av kommissionen i det slutliga beslutet. |
393 |
Den bedömning av den omtvistade åtgärden som i förevarande fall återfinns i beslutet om att inleda förfarandet var således inte slutgiltig, och kommissionen hade således rätt att precisera eller korrigera denna bedömning i det angripna beslutet. |
394 |
Det ska vidare noteras att kommissionen i punkt 71 i det angripna beslutet under alla omständigheter redan slagit fast att ”bokföringsmässiga omklassificeringar och justeringar som [hade] konsoliderat en del av den fördel som EDF fick genom de olagliga avsättningar som gjorts för förnyelsen av högspänningsnätet [hade] upptagits 1997, efter antagandet av det franska parlamentet av artikel 4 i lag nr 97–1026 av den 10 november 1997”, att ”[d]et inslag av stöd som bestod i det kapitaliserade värdet av den fördel som inte uppvägdes av nämnda omklassificeringar och justeringar, således [hade] konsoliderats med de franska myndigheternas samtycke under den preskriptionstid på tio år som föreskrevs i artikel 15.3 i förordning nr 659/1999 i strid med artikel 88.3 i fördraget” och att ”[d]etta stödinslag därför [utgjorde] ett nytt stöd”. |
395 |
Slutligen, för det tredje, sammanfaller det argument avseende det nya stödets karaktär som framförts till stöd för denna delgrund med det argument som EDF anfört till stöd för den första delen av denna grund och ska därför också ogillas av de skäl som anges ovan i punkterna 367–372. |
396 |
Talan ska således ogillas såvitt avser den andra delen av den första grunden som åberopats i andra hand. |
F. Den andra grunden som åberopats i andra hand
1. Parternas argument
397 |
EDF har för det första till stöd för den första delgrunden gjort gällande att kommissionen fastställde ett belopp på 56886 miljoner FRF genom att lägga till det totala beloppet för outnyttjade avsättningar för förnyelsen i balansräkningen per den 31 december 1996 (38520 miljoner FRF) och de belopp som omklassificerats till eget kapital (18345 miljoner FRF). Företaget anser emellertid att det totala beloppet för avsättningar för förnyelsen som gjordes under perioden 1987–1996 uppgick till 47943 miljoner FRF och fördelades på följande sätt: 9423 miljoner FRF till koncessionsgivarens rättigheter vid förnyelsen av anläggningarna i högspänningsnätet som gjordes mellan 1987 och 1996, saldot, det vill säga 38520 miljoner FRF, till en reservräkning utan att överföringen gjordes över resultaträkningen vid omstruktureringen av balansräkningen. |
398 |
EDF har påpekat att skillnaden mellan det totala belopp som omklassificerats till eget kapital (18345 miljoner FRF) och utnyttjandet av avsättningen för förnyelse som hänför sig till koncessionsgivarens rättigheter (9423 miljoner FRF) följer av skillnaderna i omvärderingen (4226 miljoner FRF) och värdet av de utgifter som koncessionsgivaren hade för vissa anläggningar i högspänningsnätet (4696 miljoner FRF) under perioden 1987–1996. |
399 |
EDF har för det andra till stöd för den andra delgrunden gjort gällande att den bolagsskattesats som borde ha tillämpats vid beräkningen av det belopp som skulle återbetalas är den som gällde 1996 och inte 1997. EDF påpekade att det genom artikel 1 i lag nr 97–1026 infördes ett nytt ytterligare tillägg till bolagsskatten som motsvarande 15 % av denna skatt för de räkenskapsperioder som avslutades mellan den 1 januari 1997 och den 31 december 1998 och som således inte fanns tidigare. Endast det ytterligare tillägget på 10 procent på bolagsskatten gällde. |
400 |
EDF har gjort gällande att de regleringar som gjordes vid omstruktureringen av dess balansräkning beskattades enligt 1997 års bolagsskattesats, det vill säga 33,33 procent, ökad med två ytterligare tillägg på 10 procent respektive 15 procent (artiklarna 235 ter ZA och ter ZB i code général des impôts (den allmänna skattelagen), det vill säga en total skattesats på 41,67 procent. |
401 |
Regleringen borde emellertid ha skett för räkenskapsåret 1996 enligt en total skattesats på 36,67 procent. I artikel 4 i lag nr 97–1026 föreskrivs uttryckligen att anläggningarna i högspänningsnätet för elenergi anses utgöra EDF:s egendom efter det att bolaget har beviljats koncession för detta nät. |
402 |
Enligt EDF måste det således resoneras som om företaget alltid haft äganderätten till högspänningsnätet, det vill säga som om det aldrig hade gjort avsättningar för förnyelse av dessa tillgångar. Om EDF under dessa omständigheter inte hade gjort sådana avsättningar, hade företaget blivit skattskyldigt för räkenskapsåret 1996, eftersom dess skattepliktiga resultat efter avräkning av överföringar från tidigare år var positivt den 31 december 1996 även med hänsyn till andra korrigeringar som hänförde sig till dess redovisningsreform. EDF anser således att den skattesats som gällde för räkenskapsåret 1996 skulle tillämpas vid regleringen och, framför allt, vid den samlade bedömningen av en eventuell otillräcklig beskattning. |
403 |
Slutligen kan konstateras att den balansräkning som utgjorde grunden för omstruktureringen är balansräkningen per den 31 december 1996, att den skatt som betalades 1997 inom ramen för denna omstrukturering beräknades utan hänsyn till resultatet för räkenskapsåret 1997 och att de skattetillgodohavanden som var tillgängliga den 31 december 1996 avräknades från denna skatt. |
404 |
Sammanfattningsvis anser EDF att beloppet för koncessionsgivarens rättigheter som kan kvalificeras som nytt stöd, om detta resonemang godtas, uppgår till 7655 miljoner FRF på vilket belopp 1996 års bolagsskattesats, det vill säga 36,67 procent, ska tillämpas. Från detta belopp ska avdrag göras för den överbeskattning som uppgår till 38520 miljoner FRF som följer av en beskattning med 41,67 procent i stället för 36,67 procent, det vill säga 1926 miljoner FRF. Under dessa omständigheter skulle stödet uppgå till: [7976 × 36,67 procent] – [38520 × (41,67 – 36,67) = 998,80 miljoner FRF, det vill säga 151 miljoner euro. |
405 |
Kommissionen har bestritt denna argumentation. |
2. Tribunalens bedömning
406 |
EDF har till stöd för den första delen av den andra grunden som åberopats i andra hand anfört att beräkningarna vid fastställandet av beloppet för avsättningar för förnyelse var felaktiga. |
407 |
EDF har vidare till stöd för den andra delgrunden anfört att det var felaktigt att använda 1997 års skattesats vid beräkningen av den skattelättnad som EDF kommit i åtnjutande av och att den skattesats som gällde 1996 borde ha tillämpats, vilket hade varit förmånligare för EDF. |
408 |
Det ska för det första erinras om att följande anges i skrivelsen av den 22 december 1997 (se punkt 23 ovan) beträffande koncessionsgivarens rättigheter: ”Konsolidering av motvärdet för tillgångar avseende högspänningsnätet inom ramen för koncessionen som ett kapitaltillskott upp till 14119065335 [FRF].” |
409 |
För det andra angav Republiken Frankrike följande i meddelandet av den 9 april 2002 (bilaga D.2 till dupliken): ”Det måste … göras en åtskillnad mellan justeringen av de utnyttjade avsättningarna för förnyelse, som, enligt den information som EDF har lämnat, har tagits upp i posten ’koncessionsgivarens rättigheter’ till ett belopp på 14,119 miljarder FRF och inte på 18,345 miljarder FRF, och justeringen av de outnyttjade avsättningarna på 38,5 miljarder FRF. Koncessionsgivarens rättigheter [som motsvarar de utnyttjade avsättningarna för förnyelse] avseende högspänningsnätet utgör en obetald skuld [som EDF hade gentemot franska staten i den form som anges i balansräkningen] som genom införlivandet i företagets egna kapital på ett omotiverat sätt har befriats från skatt. … Högspänningsnätet utgörs av egna anläggningstillgångar, och därför har EDF inte haft någon skyldighet gentemot staten att återlämna dessa tillgångar, så motsvarande belopp under posten ’koncessionsgivarens rättigheter’ utgör inte en faktisk skuld utan en reserv som inte är befriad från skatt. Mot bakgrund av detta skulle denna reserv, innan den införlivades i företagets egna kapital, ha överförts till företagets skulder där den felaktigt återfanns på ett nettobalanskonto, vilket sålunda medförde en positiv förändring av nettotillgångarna som är beskattningsbar … Den skattefördel som på så sätt erhölls [kunde] värderas till 5,88 miljarder FRF (14,119 × 41,67 %).” |
410 |
I en fotnot i meddelandet av den 9 april 2002 anges följande i fråga om dessa siffror: ”Normal bolagsskattesats (31,1/3 %) ökad med de tillägg som gällde för de avslutade räkenskapsåren mellan den 1 januari 1997 och den 1 januari 1999.” |
411 |
För det tredje ska det erinras om att de franska myndigheterna i samband med omorganisationen av EDF:s balansräkning har följt den nationella revisionsmyndighetens yttrande, där det slås fast att korrigeringar av bokföringsfel som per definition avser bokföringen av tidigare transaktioner ”ska redovisas i resultatet för det räkenskapsår under vilket felen konstaterades” (se bilaga I-8 till interventionsinlagan). |
412 |
I skrivelsen av den 22 december 1997 (se punkt 23 ovan) anges i detta avseende att ”avsättningar för förnyelse som kommit att sakna grund (38520943408 FRF) [omklassificeras], [genom att de] överförs i ny räkning, i enlighet med den nationella revisionsmyndighetens … yttrande”. Dessutom framgår det av bilaga 3 till skrivelsen att omklassificeringen av outnyttjade avsättningar ledde till en ändring av nettotillgångarna, som omfattas av en bolagsskatt på 41,66 procent som var den skattesats som gällde 1997, vilket parterna har medgett. |
413 |
Kommissionen kan således inte klandras för att vid bedömningen av stödbeloppet i fråga ha grundat sig på uppgifter, särskilt avseende beloppen för avsättningar för förnyelse eller tillämplig skattesats, som Republiken Frankrike inlämnat under det administrativa förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2009, Frankrike och France Télécom/kommissionen, T-427/04 och T-17/05, EU:T:2009:474, punkterna 302 och 303, vilken efter överklagande fastställdes genom dom av den 8 december 2011, France Télécom/kommissionen, C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkterna 102–104). |
414 |
Talan kan därför inte bifallas såvitt avser de två delgrunderna av den andra grunden som åberopats i andra hand och således inte såvitt avser den andra grunden som åberopats i andra hand i dess helhet. |
Rättegångskostnader
415 |
Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 134.2 i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna om det finns flera tappande rättegångsdeltagare. Dessutom ska enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna de medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. |
416 |
Kommissionen har yrkat att EDF och Republiken Frankrike ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Eftersom EDF och Republiken Frankrike har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas. |
Mot denna bakgrund beslutar TRIBUNALEN (tredje avdelningen) följande: |
|
|
|
Frimodt Nielsen Kreuschitz Półtorak Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 januari 2018. Underskrifter |
Innehållsförteckning
I. Bakgrund till tvisten |
|
A. Inledning |
|
B. Stödmottagaren |
|
C. Genomförandet av de bokföringsmässiga avsättningarna för att förnya högspänningsnätet |
|
D. Omklassificeringen av bokföringsmässiga avsättningar |
|
E. Skatteeffekten av de bokföringsmässiga avsättningarnas omklassificering |
|
F. Beslut om att inleda ett förfarande |
|
G. Kommissionens ursprungliga beslut |
|
H. Domen i målet T-156/04 |
|
I. Domen i mål C‑124/10 P |
|
J. Beslutet om att utvidga förfarandet |
|
K. Det angripna beslutet |
|
II. Förfarandet och parternas yrkanden |
|
III. Rättslig bedömning |
|
A. Den första grunden som åberopats i första hand |
|
1. Parternas argument |
|
2. Tribunalens bedömning |
|
B. Den andra grunden som åberopats i första hand |
|
1. Erinran om innehållet i det angripna beslutet |
|
2. Inledande överväganden |
|
3. Den första delgrunden |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
4. Den andra delgrunden |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
5. Den tredje delgrunden |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
1) Påståendet om felaktig rättstillämpning |
|
2) Påstådda sakfel |
|
6. Den fjärde delgrunden |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
7. Den femte delgrunden |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
8. Slutsats avseende den andra grunden som anförts i första hand |
|
C. Den tredje grunden som åberopats i första hand |
|
D. Den fjärde grunden som åberopats i första hand |
|
1. Parternas argument |
|
2. Tribunalens bedömning |
|
E. Den första grunden som åberopats i andra hand |
|
1. Erinran om innehållet i det angripna beslutet |
|
2. Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 1 b v i förordning nr 659/1999 |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
3. Den andra delgrunden: Åsidosättande av artikel 15.1 i förordning nr 659/1999 |
|
a) Parternas argument |
|
b) Tribunalens bedömning |
|
F. Den andra grunden som åberopats i andra hand |
|
1. Parternas argument |
|
2. Tribunalens bedömning |
|
Rättegångskostnader |
( *1 ) Rättegångsspråk: franska.