1

Målet avser de restriktiva åtgärder som vidtagits mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina till följd av att demonstrationerna på Självständighetstorget i Kiev (Ukraina) slogs ned.

2

Den 5 mars 2014 antog Europeiska unionens råd beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 26). Samma dag antog rådet förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 1, och rättelse i EUT L 350, 2014, s. 15).

3

Sökanden, Sergiy Klyuyev (Serhii Kliuiev), är en ukrainsk affärsman och bror till Andrii Kliuiev, tidigare chef för Ukrainas presidents kansli. Han är även ledamot i Verkhovna Rada (Ukrainas parlament).

4

I skälen 1 och 2 i beslut 2014/119 anges följande:

5

I artikel 1.1 och 1.2 i beslut 2014/119 föreskrivs följande:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel och personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har anknytning till dessa, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.

2.   Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagan.”

6

Närmare bestämmelser om denna frysning av penningmedel återfinns i de följande punkterna i samma artikel.

7

I överensstämmelse med beslut 2014/119 föreskrivs i förordning nr 208/2014 att åtgärder för frysning av penningmedel ska vidtas och närmare bestämmelser om denna frysning återfinns i förordningen som i allt väsentligt har samma ordalydelse som nämnda beslut.

8

Namnen på de personer som avses i beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 återfinns i den identiska förteckningen i bilagan till beslut 2014/119 och i bilaga I till förordning nr 208/2014 och där anges bland annat även motiveringen till att personerna upptagits i förteckningen.

9

Sökandens namn upptogs i förteckningen med identifieringsuppgiften ”affärsman, bror till Andrii Kliuiev” och följande motivering:

”Person som är föremål för utredning i Ukraina för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina.”

10

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 12 maj 2014 väckte sökanden talan om ogiltigförklaring av beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014, i de delar dessa rättsakter rör honom. Ansökan registrerades under målnummer T‑341/14.

11

Den 29 januari 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/143 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 24, 2015, s. 16) och förordning (EU) 2015/138 om ändring av förordning nr 208/2014 (EUT L 24, 2015, s. 1).

12

I beslut 2015/143 förtydligades med verkan från och med den 31 januari 2015, kriterierna för att utpeka de personer som omfattas av frysning av tillgångar. I synnerhet ersattes artikel 1.1 i beslut 2014/119 med följande:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs av, innehas av eller kontrolleras av personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel och personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har anknytning till dessa, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.

Vid tillämpningen av detta beslut innefattar personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel personer som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna

13

Genom förordning 2015/138 ändrades förordning nr 208/2014 i överensstämmelse med beslut 2015/143.

14

Beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 ändrades senare genom rådets beslut (Gusp) 2015/364 av den 5 mars 2015 (EUT L 62, 2015, s. 25) respektive genom rådets genomförandeförordning (EU) 2015/357 av den 5 mars 2015 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 62, 2015, s. 1). Genom beslut 2015/364 ändrades artikel 5 i beslut 2014/119 på så sätt att de restriktiva åtgärderna förlängdes vad gäller sökanden till och med den 6 juni 2015. Genomförandeförordning 2015/357 har i konsekvens därmed ersatt bilaga I till förordning nr 208/2014.

15

Genom beslut 2015/364 och genomförandeförordning 2015/357 beslutades att sökandens namn skulle kvarstå i förteckningen med identifieringsuppgiften ”bror till Andrii Kliuiev, affärsman”. Som ny motivering till beslutet angavs följande:

”Person som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för inblandning i förskingring av offentliga medel eller tillgångar och i missbruk av tjänsteställning i egenskap av offentlig tjänsteman i syfte att uppnå oskäliga fördelar för sig själv och för tredje man, vilket orsakat förluster för Ukrainas offentliga medel eller tillgångar. Person som har samröre med en person som är uppförd på förteckningen (Andrii Petrovych Kliuiev) och som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”

16

Den 5 juni 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/876 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 142, 2015, s. 30) och genomförandeförordning (EU) 2015/869 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 142, 2015, s. 1). Genom beslut 2015/876 ändrades för det första artikel 5 i beslut 2014/119 så, att de restriktiva åtgärderna förlängdes vad gäller sökanden till och med den 6 oktober 2015 och för det andra ändrades bilagan till beslutet. Genom genomförandeförordning 2015/869 ändrades i konsekvens härmed bilaga I till förordning nr 208/2014.

17

Genom beslut 2015/876 och genomförandeförordning 2015/869 beslutades att sökandens namn skulle kvarstå i förteckningen med identifieringsuppgiften ”bror till Andrii Kliuiev, affärsman”. Som ny motivering till beslutet angavs följande:

”Person som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för inblandning i förskingring av offentliga medel. Person som har samröre med en person som är uppförd på förteckningen (Andrii Petrovych Kliuiev) och som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”

18

Rådet översände den 31 juli 2015 en skrivelse till sökanden daterad den 26 juni 2015 [konfidentiellt]. ( 2 ) I den skrivelsen underrättade rådet sökanden om att institutionen hade för avsikt att bibehålla de restriktiva åtgärderna gentemot honom. Sökanden bereddes i skrivelsen tillfälle att framföra sina synpunkter inom viss tid. Sökanden lade fram sina synpunkter genom en skrivelse av den 31 augusti 2015.

19

Den 5 oktober 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/1781 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 259, 2015, s. 23) och genomförandeförordning (EU) 2015/1777 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 259, 2015, s. 3) (nedan gemensamt kallade rättsakterna från oktober 2015). Artikel 5 i beslut 2014/119 ersattes med nya föreskrifter genom beslut 2015/1781 varvid de restriktiva åtgärderna förlängdes vad gäller sökanden till och med den 6 mars 2016. Vidare ändrades bilagan till beslut 2014/119 genom det sistnämnda beslutet. Genom genomförandeförordning 2015/1777 ändrades i konsekvens härmed bilaga I till förordning nr 208/2014.

20

Genom beslut 2015/1781 och genomförandeförordning 2015/1777 beslutades att sökandens namn skulle kvarstå i förteckningen med identifieringsuppgiften ”bror till Andrii Kliuiev, affärsman”. Som ny motivering till beslutet angavs följande:

”Person som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för inblandning i förskingring av offentliga medel eller tillgångar. Person som har samröre med en person som är uppförd på förteckningen (Andrii Petrovych Kliuiev) och som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”

21

Genom skrivelse av den 6 oktober 2015 översände rådet en kopia av rättsakterna från oktober 2015 till sökandens advokater. I skrivelsen underrättades advokaterna om att sökandens namn bibehölls i förteckningen och kommissionen bemötte de synpunkter som advokaterna hade framfört den 31 augusti 2015. Till skrivelsen bifogade rådet en annan skrivelse [konfidentiellt] daterad den 3 september 2015.

22

Genom skrivelse av den 15 december 2015 översände rådet en skrivelse [konfidentiellt] daterad den 1 december 2015 till sökanden. Sökanden bereddes tillfälle att framföra sina synpunkter inom viss tid.

23

Genom dom av den 28 januari 2016, Klyuyev/rådet (T-341/14, EU:T:2016:47) ogiltigförklarade tribunalen beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014, i de delar de avsåg sökanden.

24

Den 4 mars 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/318 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 60, 2016, s. 76) och genomförandeförordning (EU) 2016/311 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 60, 2016, s. 1) (nedan gemensamt kallade rättsakterna från mars 2016).

25

Genom rättsakterna från mars 2016 förlängdes tillämpningen av de restriktiva åtgärderna, bland annat avseende sökanden, till och med den 6 mars 2017 utan att motiveringen till hans införande i förteckningen hade ändrats i förhållande till rättsakterna från oktober 2015.

26

Genom skrivelse av den 7 mars 2016 underrättade rådet sökanden om att de restriktiva åtgärderna gentemot honom bibehölls. I den skrivelsen bemötte rådet även de synpunkter som sökanden hade gjort i tidigare skriftväxling samt översände rättsakterna från mars 2016 till honom.

27

Genom skrivelse av den 12 december 2016 underrättade rådet sökandens advokater om att institutionen avsåg att förlänga de restriktiva åtgärderna gentemot honom och bifogade två skrivelser [konfidentiellt], varav den ena var daterad den 25 juli 2016 och den andra vara daterad den 16 november 2016 (nedan kallade skrivelserna av den 25 juli respektive den 16 november 2016). Rådet erinrade om fristen för sökanden att framföra synpunkter med anledning av den årliga översynen av de restriktiva åtgärderna. Sökanden inkom med sådana synpunkter i en skrivelse till rådet av den 12 januari 2017.

28

Den 3 mars 2017 antog rådet beslut (Gusp) 2017/381 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 58, 2017, s. 34) och genomförandeförordning (EU) 2017/374 om genomförande av förordning nr 208/2014 (EUT L 58, 2017, s. 1) (nedan gemensamt kallade rättsakterna från mars 2017).

29

Genom rättsakterna från mars 2017 förlängdes tillämpningen av de restriktiva åtgärderna, bland annat avseende sökanden, till och med den 6 mars 2018 utan att motiveringen till hans införande i förteckningen hade ändrats i förhållande till rättsakterna från oktober 2015 och mars 2016.

30

Genom skrivelse av den 6 mars 2017 underrättade rådet sökanden om att de restriktiva åtgärderna gentemot honom bibehölls. I den skrivelsen bemötte rådet även de synpunkter som sökanden hade gjort i tidigare skriftväxling samt översände rättsakterna från mars 2017 till honom. Rådet angav den frist inom vilken sökanden bereddes tillfälle att framföra synpunkter innan beslutet om hans bibehållande i förteckningen fattades.

31

Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 12 december 2015.

32

Rådet inkom med svaromål den 9 mars 2016. Samma dag framställde rådet en motiverad begäran, i enlighet med artikel 66 i tribunalens rättegångsregler, om att innehållet i vissa handlingar i bilaga till svaromålet inte skulle återges i de handlingar i målet som allmänheten har tillgång till.

33

Repliken gavs in den 29 april 2016

34

Den 13 maj 2016 inkom klaganden med en första inlaga om justering, i syfte att även yrka ogiltigförklaring av rättsakterna från mars 2016 i de delar som avsåg honom.

35

Dupliken gavs in den 27 juni 2016

36

Rådet inkom med sitt yttrande över den första inlagan om justering av talan den 5 juli 2016.

37

Den skriftliga delen av förfarandet avslutades den 11 juli 2016.

38

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 26 juli 2016 begärde sökanden att en förhandling skulle hållas.

39

I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på sjätte avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.

40

På referentens förslag beslutade tribunalen (sjätte avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet.

41

Sökanden hemställde i skrivelse av den 24 februari 2017 att förhandlingen den 6 april 2017 skulle skjutas upp. Ordföranden på tribunalens sjätte avdelning biföll hemställan den 1 mars 2017 och förordnade att förhandlingen skulle äga rum den 18 maj 2017.

42

Den 4 maj 2017 inkom klaganden med en andra inlaga om justering av talan, i syfte att även yrka ogiltigförklaring av rättsakterna från mars 2017 i de delar som avsåg honom.

43

Rådet begärde i skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 8 maj 2017 anstånd med att komma in med yttrande över den andra inlagan om justering av talan och hemställde att förhandlingen den 18 maj 2017 skulle skjutas upp. Ordföranden på tribunalens sjätte avdelning förordnade den 10 maj 2017 att förhandlingen skulle äga rum den 28 juni 2017.

44

Rådet inkom med sitt yttrande över den andra inlagan om justering av talan den 14 juni 2017.

45

I skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 15 juni 2017 begärde sökanden med stöd av artikel 85.3 i rättegångsreglerna att en kopia av beslutet [konfidentiellt] daterat den 5 mars 2016 om att vilandeförklara [konfidentiellt] skulle tas in i akten.

46

Den 16 juni 2017 framställde rådet en motsvarande begäran som den som angetts i punkt 32 ovan om att innehållet i vissa bilagor till den andra inlagan om justering av talan inte skulle återges i de handlingar i målet som allmänheten har tillgång till.

47

Rådet yrkade i skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 23 juni 2017 att sökandens bevisuppgift skulle avvisas, eftersom den lagts fram för sent.

48

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 28 juni 2017.

49

Sökanden har, efter den första och den andra justeringen av talan, yrkat att tribunalen ska

50

Rådet har efter att ha preciserat sin talan vid förhandlingen efter frågor från tribunalen yrkat att tribunalen ska

51

I ansökan har sökanden åberopat fem grunder till stöd för talan om ogiltigförklaring. Den första grunden avser avsaknaden av rättslig grund, den andra grunden avser förekomsten av en uppenbart oriktig bedömning, den tredje grunden avser åsidosättande av rätten till försvar, den fjärde grunden avser avsaknaden av lämplig motivering och den femte grunden avser åsidosättande av rätt till egendom och rätten till skydd för sitt goda namn. I samband med den första justeringen av talan åberopade sökanden även en grund gentemot rättsakterna från mars 2016 som han kvalificerade som en ny grund och som avsåg ett åsidosättande av de rättigheter som följer av artikel 6 FEU, jämförd med artiklarna 2 och 3 FEU samt artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

52

I andra hand har sökanden framställt en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF. Sökanden anser att kriteriet för frysning av tillgångar i artikel 1.1 i beslut 2014/119, i dess lydelse enligt beslut 2015/143, och i artikel 3.1 i förordning nr 208/2014, i dess lydelse enligt förordning nr 2015/138 (nedan kallat det relevanta kriteriet) inte har antagits med stöd av en korrekt rättslig grund eller är oproportionerligt i förhållande till de målsättningar som eftersträvas med de aktuella rättsakterna, och han har därför yrkat att tribunalen ska förklara att kriteriet inte är tillämpligt på honom.

53

Tribunalen ska först pröva den fjärde grunden, därefter den första grunden, sedan övriga grunder i den ordning som de framställts i ansökan, den grund som åberopats i samband med den första justeringen av talan och slutligen den invändning om rättsstridighet som sökanden har åberopat i andra hand.

[utelämnas]

86

Sökanden har gjort gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att det relevanta kriteriet var uppfyllt med avseende på honom. Sökanden har påstått att de förklaringar [konfidentiellt] som rådet godtagit utan någon förhandsgranskning och utan att beakta de oriktigheter som han påpekat inte utgör ett tillräckligt solitt faktaunderlag för detta ändamål. Det ankom på rådet att utreda huruvida de skäl som åberopades mot sökanden var välgrundade, med beaktande av synpunkter och den utredning som han hade lagt fram till sitt försvar. Enligt sökanden var rådet skyldigt att göra ytterligare kontroller samt begära ytterligare bevis från myndigheter i tredje land. Detta gäller enligt sökanden i än högre utsträckning när det är fråga om att förlänga restriktiva åtgärder. Det finns enligt sökanden inte något bevis som visar att han på något sätt skulle ha ”anknytning” till sin bror Andrii Kliuiev och att denne skulle ha varit ansvarig för förskingring av offentliga medel. Det räcker inte att Andrii Kliuiev ingår i sökandens familj, Sökanden har dessutom understrukit att rådet har ålagt honom flera på varandra följande restriktiva åtgärder, vilka haft en osedvanligt kort giltighetstid. Detta visar på rådets farhågor om att inte ha tillräckliga bevis för att motivera åtgärder med längre giltighetstid.

87

Enligt sökanden är skrivelserna av den 26 juni och den 3 september 2015, vilka avser rättsakterna från oktober 2015, och skrivelsen av den 1 december 2015, vilken avser rättsakterna från mars 2016 [konfidentiellt], den enda bevisning som rådet har lagt fram. Skrivelserna stöds i sin tur inte av annan precis och konkret bevisning. Rådet har inte heller lagt fram någon bevisning för att de omständigheter som enligt dessa skrivelser påstås föreligga [konfidentiellt] är ägnade att undergräva rättsstaten i Ukraina.

88

Sökanden har hävdat att enligt rättspraxis gäller att förekomsten av en utredning om förskingring av offentliga medel kan vara tillräcklig för att kriteriet för frysning av tillgångar ska vara uppfyllt, men att utredningen i fråga måste ingå i ett rättsligt sammanhang. I detta avseende kan [konfidentiellt] inte anses vara en ”rättslig myndighet”. Om detta kriterium skulle ges en bredare tolkning skulle detta dels innebära att den berörda personen fråntogs de grundläggande garantier som följer av att en rättslig myndighet är delaktig i utredningen, dels innebära att ukrainska myndigheter gavs befogenheten att efter eget tycke välja ut de personer som ska vara föremål för de aktuella restriktiva åtgärderna. [konfidentiellt]

89

För att bevisa att informationen i skrivelsen av den 3 september 2015, vilken inte skiljer sig från informationen i skrivelsen av den 26 juni 2015, var felaktig, har sökanden stött sig på ett rättsutlåtande från en professor i juridik vid Kievs universitet. Enligt utlåtandet är lagföringen av sökanden inte motiverad. Sökanden har stött sig på ett annat rättsutlåtande från en annan professor för att hävda att [konfidentiellt] har begått allvarliga kränkningar av hans processuella rättigheter i samband med [konfidentiellt]. Det är därför inte möjligt att enligt den ukrainska strafflagen kvalificera sökanden som en person som är föremål för ”ett straffrättsligt förfarande”. Enligt sökanden innehåller rättsutlåtandena objektiv och utförlig bevisning som utan svårighet kunde ha kontrollerats av rådet.

90

Sökanden har dessutom lyft fram flera felaktiga och falska uttalanden från [konfidentiellt] beträffande de utredningar som rör honom, vilket ger upphov till tvivel om dennes trovärdighet. I en dom av den 11 december 2014 har Oberlandesgericht Wien (Wiens regionöverdomstol, Österrike) i en process rörande frysningen av sökandens tillgångar i Österrike, i samband med prövningen av en rättegångsfråga, funnit att det inte fanns tillräckligt stöd för ukrainska myndigheters anklagelser mot honom och att anklagelserna föreföll vara grundade på presumtioner. Detta bekräftas enligt sökanden i en skrivelse av den 4 april 2016 från åklagarämbetet i Wien, i vilken det anges att han inte längre är föremål för lagföring.

91

I en rapport om en oberoende utredning av sökandens affärsverksamhet och det bolag som berörs av det straffrättsliga förfarandet vederläggs samtliga anklagelser som gjorts av [konfidentiellt]. I en utredningsrapport angående nämnda bolags finanser och affärsverksamhet, vilken upprättats av ukrainska statens finansinspektion den 28 juli 2014 och vilken avser perioden 1 januari 2008–17 juni 2014, nämns inte att bolaget skulle ha brutit mot lagen eller agerat vårdslöst.

92

Enligt sökanden beaktade inte rådet den omständigheten att den nya regeringen i Ukraina undergrävde rättsstaten och kränkte de mänskliga rättigheterna, både i allmänhet och vad specifikt gäller sökanden.

93

Beträffande sin specifika situation har sökanden gjort gällande att han varit föremål för politisk förföljelse och att ukrainska myndigheter har inlett omotiverade och otillbörliga förundersökningar mot honom och att de åsidosatt hans oskuldspresumtion. De skrivelser [konfidentiellt] som rådet har stött sig på bevisar denna kränkning. [konfidentiellt] var även de i enlighet med Europadomstolens praxis skyldiga att tillämpa denna princip och att avhålla sig från att offentliga anklaga de personer som var föremål för lagföring.

94

Sökanden har även redogjort för de olika skeden som föregick Verkhovna Radas beslut att upphäva hans immunitet. Sökanden har med stöd av ett rättsutlåtande från en annan professor i juridik gjort gällande att respektive skede i förfarandet för upphävande av immunitet var behäftat med oegentligheter och att det slutliga beslutet var rättsstridigt.

95

Sökanden har beträffande situationen i allmänhet i Ukraina gjort gällande att den nya regeringen har vidtagit konkreta åtgärder som underminerar domstolsväsendet i landet och kränker rättsstaten. Såsom Förenta nationernas högkommissarie med ansvar för övervakningsuppdraget för mänskliga rättigheter i Ukraina (nedan kallad högkommissarien) funnit i en rapport avseende perioden 16 februari–15 maj 2015 är ukrainska domare inte oberoende och får motta hotelser vilket undergräver deras opartiskhet, i synnerhet beträffande lagföringen av tjänstemän i den tidigare regeringen. Liknande konstateranden finns i en rapport från Förenta staternas utrikesdepartement angående situationen i Ukraina år 2015. Enbart den omständigheten att Ukraina är part i Europakonventionen räcker inte för att garantera att de grundläggande rättigheterna iakttas i landet.

96

Sökanden har hänvisat till en ukrainsk lag från oktober 2014, kallad ”rensningslagen”, vilken gör det möjligt att med hänvisning till deras tidigare beteende avskeda vissa personer i förvaltningen, däribland domare och åklagare. Detta gäller bland annat om de varit välvilligt inställda till den tidigare presidenten Viktor Janukovytj. Venedigkommissionen fann i ett preliminärt yttrande av den 16 december 2014 att lagen hade allvarliga brister. I ett yttrande av den 23 mars 2015 uttryckte Venedigkommissionen tillsammans med Europarådets direktorat för mänskliga rättigheter oro för domarnas oberoende i Ukraina.

97

Beträffande förekomsten av systembrister inom [konfidentiellt], bekräftas dessa enligt sökanden av att chefen för åklagarämbetet Viktor Shokin avgick den 19 februari 2016 efter korruptionsanklagelser och påtryckningar från president Petro Porosjenko. Shokins avgång välkomnades av Förenta staterans vice president.

98

Sökanden har påpekat att kravet på att rådet gör en noggrann, fullständig och sträng kontroll för att försäkra sig om att en restriktiv åtgärd vidtas med stöd av ett solitt faktaunderlag gör sig gällande med än mer styrka i föreliggande fall, med hänsyn till den tid som rådet förfogat över för att lägga fram och kontrollera bevisning och andra uppgifter i syfte att motivera att sökandens namn ska kvarstå i förteckningen samt med hänsyn till de uppgifter som sökanden har lagt fram såväl i tribunalen som inför rådet i syfte att belysa hur svag den bevisning var som rådet förlitat sig på.

99

Rådet har bestritt sökandens argument.

100

Tribunalen erinrar inledningsvis om att rådet visserligen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller de allmänna kriterier som ska beaktas i samband med att beslut om restriktiva åtgärder antas. För att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, krävs det emellertid att unionsdomstolen, vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i en förteckning över personer som ska bli föremål för restriktiva åtgärder, förvissar sig om att det faktaunderlag som ligger till grund för ett sådant beslut, vilket har en individuell innebörd för denna person, är tillräckligt solitt. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i den redogörelse för skälen som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan avser huruvida det föreligger ett tillräckligt klart och konkret stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet (se dom av den 15 september 2016, Klyuyev/rådet, T-340/14, EU:T:2016:496, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

101

Enligt rättspraxis är rådet inte skyldigt att ex officio och på ett systematiskt vis göra egna utredningar eller genomföra kontroller för att erhålla ytterligare uppgifter, när det grundar sig på uppgifter som tillhandahålls av myndigheterna i ett tredjeland för att vidta restriktiva åtgärder gentemot personer från detta land som är föremål för rättsliga förfaranden i det landet (dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 57).

102

Det ska i detta avseende påpekas att statsåklagarämbetet är en av de högsta rättsliga myndigheterna i Ukraina. Statsåklagarämbetet fungerar i Ukraina som åklagarmyndighet i brottmål och bedriver förundersökningar i sådana mål, avseende bland annat förskingring av offentliga medel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Yanukovych/rådet, T-346/14, EU:T:2016:497, punkterna 45 och 111).

103

Av rättspraxis angående restriktiva åtgärder för att bekämpa terrorism kan det förvisso analogt utläsas att det i föreliggande fall ankom på rådet att omsorgsfullt och opartiskt undersöka den bevisning som ukrainska myndigheter [konfidentiellt] hade översänt, i synnerhet mot bakgrund av synpunkter och uppgifter som vederlade nämnda bevisning, vilka lagts fram av sökanden. Rådet är dessutom i samband med antagandet av restriktiva åtgärder skyldigt att iaktta principen om god förvaltningssed, vilken är stadfäst i artikel 41 i stadgan. Enligt fast rättspraxis är en skyldighet för den behöriga institutionen att omsorgsfullt och opartiskt undersöka samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet knuten till den principen (se, analogt, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

104

Det framgår emellertid även av rättspraxis att det vid bedömningen av karaktären, formen och styrkan av den bevisning som rådet får kräva ska tas hänsyn till beskaffenheten, den specifika räckvidden samt syftet med de restriktiva åtgärderna (se dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

105

Såsom följer av skälen 1 och 2 i beslut 2014/119 utgör detta en del av ett mer allmänt sammanhang, bestående i unionens politik för att stödja de ukrainska myndigheterna och främja en stabilisering av det politiska läget i Ukraina. Beslutet syftar således till att uppnå den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens målsättningar, vilka bland annat är definierade i artikel 21.2 b FEU. Enligt den artikeln ska unionen genom internationellt samarbete konsolidera och stödja demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrätten (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T‑545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

106

Det är i detta sammanhang som de aktuella restriktiva åtgärderna föreskriver frysning av penningmedel och ekonomiska resurser bland annat för personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel. Underlättandet och återvinningen av dessa medel stärker och stöder och rättsstaten i Ukraina (se punkterna 76–80 ovan).

107

Av detta följer att de aktuella restriktiva åtgärderna inte är avsedda att bestraffa klandervärt handlande som de berörda personerna gjort sig skyldiga till och inte heller att genom tvång avskräcka från sådant handlande. Det enda syftet med dessa åtgärder är att underlätta för ukrainska myndigheter att fastställa att offentliga penningmedel har förskingrats och bevara dessa myndigheters möjlighet att få tillbaka de förskingrade penningmedlen. Åtgärderna är således rena säkerhetsåtgärder (se, analogt, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T‑545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

108

Således har de restriktiva åtgärderna i fråga, vilka rådet beslutat om med stöd av sina befogenheter enligt artikel 21 och 29 FEU, ingen straffrättslig koppling. Åtgärderna kan alltså inte likställas med ett beslut om frysning av tillgångar som fattas av en nationell rättslig myndighet i en medlemsstat inom ramen för ett tillämpligt straffrättsligt förfarande och med iakttagande av de garantier som är förenade med detta förfarande. De krav som gäller för rådet i fråga om de bevis som det lägger till grund för att föra in namnet på en person i förteckningen över dem vilkas tillgångar ska frysas kan följaktligen inte vara identiska med de krav som gäller för en nationell rättslig myndighet i det ovannämnda fallet (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T‑545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

109

I det nu aktuella fallet var det viktigt att rådet kontrollerade dels i vilken mån handlingarna [konfidentiellt] som rådet avsåg att grunda sig på gjorde det möjligt att fastställa att sökanden, såsom anges i de skäl till uppförandet av sökandens namn på den aktuella förteckningen som det erinras om ovan i punkterna 18 och 20, var föremål för utredning av ukrainska myndigheter för handlingar som kunde hänföra sig till förskingring av offentliga medel, dels att förfarandena i fråga gjorde det möjligt att kvalificera sökandens handlande i enlighet med det relevanta kriteriet. Det är endast om dessa kontroller inte leder någonvart som det, med beaktande av den i rättspraxis utvecklade principen som nämnts ovan i punkt 103, skulle ankomma på rådet att göra ytterliga kontroller (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

110

Inom ramen för det samarbete som regleras av de aktuella rättsakterna (se punkt 105 ovan) ankommer det i princip inte på rådet att självt undersöka och bedöma riktigheten och relevansen av de uppgifter som ukrainska myndigheter grundar sig på för att genomföra de straffrättsliga förfarandena gentemot sökanden avseende gärningar som kan kvalificeras som förskingring av offentliga medel. Såsom det redogjorts för ovan i punkt 107 försökte nämligen inte rådet – genom att anta de aktuella rättsakterna – själv beivra den förskingring av offentliga medel som utreds av ukrainska myndigheter, utan endast att bevara dessa myndigheters möjlighet att fastställa att nämnda förskingring ägt rum och samtidigt få tillbaka de medel som förskingrats. Det ankommer således på dessa myndigheter att, inom ramen för nämnda förfaranden, kontrollera huruvida de uppgifter som de grundar sig på samt att i förekommande fall, beakta följderna av kontrollen för förfarandenas utgång. Såsom följer av punkt 108 ovan, kan rådets skyldigheter enligt de aktuella rättsakterna inte likställas med de skyldigheter som åvilar en nationell rättslig myndighet i en medlemsstat i ett straffrättsligt förfarande avseende frysning av tillgångar, vilket inletts inom ramen för internationellt straffrättsligt samarbete (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 66).

111

Denna tolkning bekräftas av rättpraxis av vilken det framgår att det inte ankom på rådet att kontrollera huruvida utredningarna avseende den berörda personen var välgrundade, utan endast att kontrollera huruvida beslutet om frysning av tillgångarna var välgrundat med hänsyn till den bevisning som lagts fram av nationella myndigheter (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2015, Ezz m.fl./rådet, C‑220/14 P, EU:C:2015:147, punkt 77).

112

Rådet kan visserligen inte i samtliga fall bekräfta de ukrainska rättsliga myndigheternas slutsatser, vilka anges i de handlingar som nämnda myndigheter har lagt fram. Ett sådant beteende skulle varken vara förenligt med principen om god förvaltningssed eller, allmänt sett, med skyldigheten för unionsinstitutionerna att enligt artikel 6.1 första stycket FEU, jämförd med artikel 51.1 i stadgan, iaktta de grundläggande rättigheterna vid tillämpningen av unionsrätten (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 67).

113

Det ankommer emellertid på rådet att, utifrån omständigheterna i det aktuella fallet, bedöma huruvida det är nödvändigt att företa ytterligare kontroller, i synnerhet att begära ytterligare bevisning av ukrainska myndigheter om den bevisning som redan lagts fram visar sig vara otillräcklig eller osammanhängande. Det kan nämligen inte uteslutas att de uppgifter som lagts fram för rådet antingen av ukrainska myndigheter eller på något annat sätt ger rådet anledning att tvivla på om den bevisning som redan lagts fram av dessa myndigheter är tillräcklig. Inom ramen för den möjlighet som måste beredas personer som omfattas av åtgärderna att lämna sina synpunkter på de skäl som rådet avser att använda som grund för ett bibehållande av deras namn på den aktuella förteckningen, kan dessa personer för övrigt lägga fram sådana uppgifter, till och med uppgifter som talar till deras försvar, som gör att rådet måste företa ytterligare kontroller. Även om det inte ankommer på rådet att ersätta de ukrainska rättsliga myndigheternas bedömning av huruvida det finns fog för de straffrättsliga förfaranden som nämns i skrivelserna [konfidentiellt] med sin egen bedömning, kan det inte uteslutas att institutionen, särskilt med hänsyn till sökandens synpunkter, är skyldig att begära klarlägganden från ukrainska myndigheter beträffande de uppgifter som förfarandena grundar sig på (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2016, Al Matri/rådet, T-545/13, ej publicerad, EU:T:2016:376, punkt 68).

114

I föreliggande fall ska det inledningsvis påpekas att det är utrett att det i de skrivelser som rådet har grundat sig på [konfidentiellt] anges att sökanden är föremål för straffrättsliga förfaranden beträffande vilka det i allmänhet preciseras vilket datum som respektive förfarande inletts, ärendenummer samt de lagrum i den ukrainska strafflagen som sökanden påstås ha brutit mot.

115

Sökandens huvudinvändningar avser det faktum att skrivelserna [konfidentiellt] av den 26 juni, den 3 september respektive den 1 december 2015 enligt honom inte innehåller tillräckliga uppgifter eller tillräckligt precisa uppgifter.

116

Tribunalen konstaterar härvidlag för det första att skrivelsen [konfidentiellt] av den 26 juni 2015, vilken utgör ett av de huvudsakliga bevisen som rådet grundat sitt beslut på i samband med antagandet av rättsakterna från oktober 2015 att bibehålla sökandens namn i förteckningen, bland annat innehåller följande information:

117

För det andra påpekar tribunalen att skrivelsen [konfidentiellt] av den 3 september 2015, vilken utgör ett av de huvudsakliga bevisen som rådet grundat sitt beslut på i samband med antagandet av rättsakterna från oktober 2015 att bibehålla sökandens namn i förteckningen, innehåller liknande uppgifter och att det även anges att [konfidentiellt] (se punkt 82 ovan).

118

För det tredje hänvisas det i skrivelsen [konfidentiellt] av den 1 december 2015, vilken utgör det huvudbevis som rådet grundade sitt beslut på om att bibehålla sökandens namn på förteckningen i samband med antagandet av rättsakterna från mars 2016, för första gången avseende samma gärningar till ett brott mot paragraf [konfidentiellt] i den ukrainska strafflagen [konfidentiellt]. I nämnda skrivelse bekräftas även uppgifterna i skrivelsen av den 3 september 2015.

119

Av detta följer att de skrivelser [konfidentiellt] som nämns i punkterna 115–118 ovan innehåller uppgifter som gör det möjligt att klart förstå att sökanden är föremål för en förundersökning som bland annat avser brott mot paragraf [konfidentiellt] i den ukrainska strafflagen, vilken kriminaliserar förskingring av offentliga medel, och att [konfidentiellt]. Trots att redogörelsen för de händelser som ligger bakom de påstådda brotten är sammanfattande och att den inte i detalj beskriver de mekanismer genom vilka sökanden misstänks ha förskingrat den ukrainska statens medel, framgår det tillräckligt klart att de gärningar som läggs sökanden till last avser förskingring [konfidentiellt]. Sådana beteenden kan ha orsakat den ukrainska staten förluster och motsvarar således begreppet förskingring av offentliga medel, vilket anges i det relevanta kriteriet.

120

Sökanden har hävdat att det relevanta kriteriet inte är uppfyllt eftersom hans namn förts in i förteckningen inte på grund av en lagföring eller rättsliga förfaranden, utan på grund av en förundersökning. Tribunalen konstaterar emellertid att den ändamålsenliga verkan av ett beslut om frysning av tillgångar skulle undergrävas om antagandet av restriktiva åtgärder skulle vara underkastat kravet på en fällande dom i brottmål gentemot personer som är misstänkta för att ha förskingrat offentliga medel, eftersom dessa personer i avvaktan på en sådan dom haft tid att överföra sina tillgångar till stater som inte samarbetar med myndigheterna i den stat de är medborgare i eller i vilken de är bosatta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 mars 2015, Ezz m.fl./rådet, C‑220/14 P, EU:C:2015:147, punkt 71). Det förhåller sig dessutom så, att när det är utrett att den berörda personen såsom i förevarande fall är föremål för ukrainska rättsliga myndigheters utredning inom ramen för ett straffrättsligt förfarande avseende förskingring av offentliga medel, utgör inte det exakta skede som förfarandet befinner sig i en omständighet som är ägnad att motivera att vederbörande ska vara utesluten från kategorin av berörda personer (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 2016, Ben Ali/rådet, T-200/14, ej publicerad, EU:T:2016:216, punkt 124).

121

Mot bakgrund av den rättspraxis som det hänvisats till i punkt 120 ovan och till det fria skön som de rättsliga myndigheterna i ett tredjeland har i fråga om sättet att lagföra en person, kan inte den omständigheten att sökanden har varit föremål för en förundersökning [konfidentiellt] i sig medföra att de aktuella rättsakterna är rättsstridiga på grund av att rådet, under sådana omständigheter, borde ha krävt att ukrainska myndigheter gjorde ytterligare kontroller beträffande de gärningar som lades honom till last. Sökanden har nämligen inte lagt fram några omständigheter som är ägnade att ifrågasätta de skäl som ukrainska myndigheter funnit utgöra grund för anklagelserna mot honom för tydligt angivna gärningar eller som är ägnade att styrka att hans specifika situation skulle ha påverkats av de påstådda problemen inom Ukrainas rättsväsen. Det faktum att en ukrainsk statsåklagare avgått till följd av korruptionsanklagelser saknar för övrigt betydelse för trovärdigheten [konfidentiellt].

122

Rådets gjorde således inte någon uppenbart oriktig bedömning när det genom rättsakterna från oktober 2015 och mars 2016 beslutade att bibehålla sökandens namn i förteckningen på grundval av uppgifter i skrivelserna [konfidentiellt] av den 26 juni, den 3 september respektive den 1 december 2015, som bland annat avsåg gärningar avseende förskingring av offentliga medel vilka motiverade [konfidentiellt] en förundersökning mot sökanden. Sökandens invändning att det saknas bevis för att han hade ”anknytning” till sin bror Andrii Kliuiev är för övrigt verkningslös. Sökandens namn är nämligen inte infört i förteckningen enbart på grund av hans familjeband till sin bror, utan också på grund av det straffrättsliga förfarande som ukrainska myndigheter har inlett mot honom som en följd av hans personliga inblandning i gärningar som kan kvalificeras som förskingring av offentliga medel.

123

Denna slutsats påverkas inte av de omständigheter som sökanden har lagt fram till sitt försvar eller av övriga argument som denne har åberopat.

124

Beträffande de rättsutlåtanden som sökanden har bifogat ansökan påpekar tribunalen att för att bedöma bevisvärdet av en handling ska enligt rättspraxis trovärdigheten av de uppgifter som den innehåller kontrolleras och bland annat handlingens ursprung, omständigheterna i samband med dess upprättande och dess adressat beaktas samt frågan besvaras huruvida handlingen med hänsyn till sitt innehåll verkar rimlig och trovärdig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2012, Shell Petroleum m.fl./kommissionen, T‑343/06, EU:T:2012:478, punkt 161 och där angiven rättspraxis). I föreliggande fall konstaterar tribunalen, i likhet med vad rådet har anfört, att rättsutlåtandena har upprättats till sökandens försvar och att de på grund härav har ett begränsat bevisvärde. I vart fall kan de inte påverka den omständigheten [konfidentiellt] att sökanden är föremål för en förundersökning avseende förskingring av offentliga medel. Rättsutlåtandena avser huvudsakligen frågan huruvida det finns skäl för förundersökningen, vilken i princip ska bedömas av ukrainska myndigheter.

125

Beträffande avgörandet från Oberlandesgericht Wien (Wiens regionöverdomstol) delar tribunalen rådets bedömning att detta avgörande inte avsåg nationella åtgärder för frysning av tillgångar, utan ett beslut som fattats av åklagarmyndigheten i Wien den 26 juli 2014 om utlämnande av kontouppgifter och uppgifter om banktransaktioner i samband med en utredning avseende ett stort antal personer, däribland sökanden, som var misstänkta för penningtvätt, i den mening som avses i österrikisk straffrätt och sanktionslagstiftning. Avgörandet avser andra brott än de som legat till grund för de aktuella restriktiva åtgärderna och berör endast indirekt de gärningar som är föremål för förundersökningen [konfidentiellt]. Av detta följer att ett sådant avgörande inte är ägnat att väcka några berättigade frågeställningar angående resultatet av förundersökningen eller av översända uppgifter [konfidentiellt], trots att det meddelats av en domstol i en medlemsstat. Beträffande beslutet från åklagarmyndigheten i Wien av den 4 april 2016 om upphörande av lagföringen av sökanden, är det beslutet inte relevant eftersom det har meddelats efter rättsakterna från maj 2016. Lagenligheten av ett beslut om frysning av tillgångar ska bedömas utifrån de uppgifter som rådet kunde ha tillgång till då det fattade sitt beslut (dom av den 28 maj 2013, Trabelsi m.fl./rådet, T‑187/11, EU:T:2013:273, punkt 115).

126

Beträffande den utredningsrapport av den 28 juli 2014, som upprättats av IFE, på begäran [konfidentiellt], avseende PJSC Semiconductor Plants affärsverksamhet och finansiella verksamhet [konfidentiellt] och rapporten från en oberoende utredning om sökandens respektive detta bolags relevanta affärsverksamhet, vilken är daterad den 16 oktober 2014 och vilken upprättats av en grupp oberoende utredare och advokater (nedan kallad Pepper Hamilton-rapporten), konstaterar tribunalen att sökanden har underlåtit att precisera på vilket sätt dessa båda rapporter motsäger uppgifterna i [konfidentiellt], med beaktande av att såväl en rapport om sökandens affärsverksamhet och affärsverksamheten i det bolag i vilket han är aktieägare, som en utredningsrapport om bolagets verksamhet inte med nödvändighet innehåller uppgifter om förekomsten av förskingring av offentliga medel. [Konfidentiellt]. Tribunalen delar rådets uppfattning beträffande Pepper Hamilton-rapporten, nämligen att den har upprättats på uppdrag av ett bolag som ägs sökanden och dennes bror, att den har tillställts nämnda bolag och att den därför, mot bakgrund av den rättspraxis som det har erinrats om i punkt 124, är av begränsat bevisvärde.

127

Dessa omständigheter som sökanden har åberopat till sitt försvar kan därför inte motivera att rådet ska göra ytterligare kontroller.

128

Beträffande de fel som Verkhovna Radas beslut om att upphäva sökandens immunitet påstås vara behäftat med, konstaterar tribunalen att de inte påverkar lagenligheten av att sökandens namn bibehålls i förteckningen, eftersom upphävandet av parlamentarisk immunitet inte är en förutsättning för att kunna besluta om att anta en restriktiv åtgärd mot en fysisk person och att eventuella fel av denna typ måste hanteras inom ramen för det ukrainska systemet.

129

Beträffande argumentet att sökanden inte delgivits misstanke på det sätt som föreskrivs i den ukrainska strafflagen, konstaterar tribunalen att sökanden i denna del endast stöder sig på ett rättsutlåtande från en professor i juridik. Oberoende av att ett sådant utlåtande i enlighet med vad som har angetts ovan i punkt 124 har ett begränsat bevisvärde, framgår det av nämnda utlåtande samt av vad sökanden har påstått i sina inlagor att de fel som påstås ha skett i samband av delgivningen av misstanke är av rent formell art.

130

Även om det antogs att delgivningen av misstanke är rättsstridig och detta skulle medföra att [konfidentiellt] måste genomföra en ny, formellt riktig delgivning, betyder inte detta att det straffrättsliga förfarande som utlåtandet avser inte längre pågår.

131

Om det dessutom antogs att sökanden, på grund av ett formellt fel i samband med delgivningen av misstanke, inte skulle kunna anses vara misstänkt i den mening som avses i artikel 42 i den ukrainska strafflagen, följer det inte av detta att vederbörande inte är föremål för en utredning av ukrainska myndigheter i den mening som avses enligt det relevanta kriteriet. Den omständigheten att [konfidentiellt] måste genomföra en ny delgivning på grund av att den tidigare delgivningen var formellt felaktig påverkar nämligen inte den omständigheten att denna ansåg sig förfoga över uppgifter som räcker för att misstänka att sökanden gjort sig skyldig till förskingring av offentliga medel.

132

Sökandens invändning om formella fel i samband med delgivningen av misstanke är således verkningslös.

133

Beträffande särskilt [konfidentiellt] påstådda åsidosättandet av oskuldspresumtionen, konstaterar tribunalen att sökanden har inskränkt sig till att åberopa att ukrainska myndigheter har pekat ut honom som skyldig till de överträdelser som lagts honom till last, trots att hans skuld inte har fastställts av en domstol.

134

Tribunalen påpekar härvidlag att det i skrivelserna [konfidentiellt], vissa olyckliga formuleringar till trots, anges att det pågår straffrättsliga förfaranden mot sökanden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen att [konfidentiellt] sökanden endast är misstänkt för att ha begått de aktuella överträdelserna och att han kan komma att anses vara skyldig endast om de straffrättsliga förfarandena utmynnar i en fällande dom från en domstol. Beaktade i sitt sammanhang utgör påståendena i [konfidentiellt] således inte ett åsidosättande av oskuldspresumtionen. Även om det antas att sådana påståenden utgör åsidosättanden av nämnda princip, kan de under alla omständigheter varken påverka lagenligheten, och än mindre förekomsten av de straffrättsliga förfaranden, som har gjort det möjligt för rådet att anse att sökanden uppfyllde det relevanta kriteriet, eller motivera att rådet skulle ha efterfrågat ytterligare uppgifter från [konfidentiellt].

135

Beträffande argumentet att den nya ukrainska regeringen själv skulle kränka rättstaten, påpekar tribunalen inledningsvis att Ukraina sedan år 1995 är medlem i Europarådet och har ratificerat Europakonventionen. Den nya regimen i Ukraina har dessutom erkänts som legitim av unionen samt av det internationella samfundet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Klyuyev/rådet, T‑340/14, EU:T:2016:496, punkt 93).

136

Dessa omständigheter räcker inte i sig för att garantera att den nya regimen i Ukraina upprätthåller rättsstaten under alla omständigheter.

137

Tribunalen erinrar emellertid om att enligt rättspraxis ankommer det på unionsdomstolen, inom ramen för sin domstolskontroll av restriktiva åtgärder, att lämna rådet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att definiera allmänna kriterier som avgränsar den personkrets som kan bli föremål för sådana åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 120, och dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 41).

138

Av detta följer att sökanden i princip inte kan ifrågasätta rådets politiska val att ge sitt stöd till den nya regimen i Ukraina, utan att lägga fram ovedersägliga bevis för att de nya ukrainska myndigheterna åsidosatt de grundläggande rättigheterna.

139

De uppgifter som har åberopats av sökanden innehåller förvisso kritik och de lyfter fram brister som inverkar på ukrainska institutioners, särskilt rättsväsendets, funktion, men de gör det inte möjligt att anse att unionen inte skulle kunna stödja den nya regimen i Ukraina.

140

Tribunalen påpekar för övrigt att de brister som anges i de handlingar som har åberopats av sökanden framstår som betydligt mindre allvarliga mot bakgrund av de handlingar som rådet har hänvisat till i sina inlagor och har lagt fram, vilka anger flera förbättringar som införts av den nya regimen.

141

Beträffande den uppföljning som Venedigkommissionen gjort av ”utrensningslagen”, konstaterar tribunalen att det yttrande av den 16 december 2014, vilket åberopats av sökanden, endast är ett delyttrande från nämnda kommission, eftersom den inte har haft tillgång till samtliga uppgifter hos ukrainska myndigheter, som krävs för bedömningen. Ukrainska myndigheter har emellertid inlett en konstruktiv dialog i syfte att förbättra ”utrensningslagen” och har alltsedan dess gett Venedigkommissionen tillgång till det material som den behöver för att kunna utföra sitt tillsynsuppdrag. Venedigkommissionen avgav sitt slutliga yttrande om lagen den 19 juni 2015. I nämnda yttrande anges att ett flertal meningsutbyten har ägt rum med ukrainska myndigheter och att dessa har föreslagit ändringar i ”utrensningslagen”. Venedigkommissionen anser att de målsättningar med lagen som avser samhällets skydd mot personer som kan utgöra ett hot mot den nya demokratiska regimen samt bekämpningen av korruption är legitima. Venedigkommissionen lyfter fram vissa punkter som bör förbättras och som bör bevakas, men understryker samtidigt de förbättringar som redan har gjorts av lagen, bland annat som en följd av dess preliminära yttrande.

142

Beträffande rapporterna från högkommissarien för mänskliga rättigheter i Ukraina, avser det avsnitt som sökanden har hänvisat till om farhågorna för hot riktade mot vissa ukrainska domare perioden 16 februari–15 maj 2015. Tribunalen delar rådets uppfattning att detta avsnitt endast avser den östra regionen i Ukraina där det pågår en separatistkonflikt med hot från politiska aktivister som stöder Ukrainas enhet. I rapporten nämns dessutom att reformen av rättsväsendet har medfört positiva förändringar, trots att den är ofullständig. I efterföljande rapporter avseende år 2015 och år 2016 anges att det skett konstanta förbättringar avseende de mänskliga rättigheterna, bland tack vare utarbetandet och antagandet den 23 november 2015 av den första nationella strategin på detta område, vilket skett som en följd av högkommissariens rekommendationer och Venedigkommissionens rekommendationer på olika områden. Såsom det har påpekats i högkommissariens rapport avseende perioden 16 februari–16 maj 2016, har Ukrainas regering officiellt inrättat en nationell utredningsbyrå med uppdrag att utreda överträdelser begångna av höga tjänstemän, personer inom polis och militär, domare och personer inom nationella byrån för korruptionsbekämpning och den särskilda byrån för bekämpning av korruption inom statsåklagarämbetet.

143

Dessa framsteg betyder emellertid inte att det ukrainska systemet inte längre uppvisar några brister beträffande respekten för grundläggande rättigheter, men de medför likväl att unionsdomstolen, under dessa omständigheter, inte, med beaktande av rådets stora utrymme för skönsmässig bedömning (se punkt 137 ovan), kan finna den institutionens politiska val att – genom antagandet av restriktiva åtgärder vilka bland annat riktar sig mot de personer i den tidigare regimen som är föremål för straffrättsliga förfaranden avseende förskingring av offentliga medel – stödja den nya regimen var uppenbart felaktigt.

144

Beträffande den politiska förföljelse som sökanden har påstått sig vara föremål för och vilken ska vara ursprunget till de straffrättsliga förfaranden som inletts mot honom, konstaterar tribunalen att sökanden endast har framfört påståenden vilka varken räcker för att ifrågasätta trovärdigheten av de uppgifter [konfidentiellt] angående anklagelserna mot honom för tydligt angivna gärningar avseende förskingring av offentliga medel, eller för att styrka att sökandens särskilda situation, under handläggningen av de straffrättsliga förfaranden som berör honom, skulle ha påverkats negativt av problemen i det ukrainska rättsväsendet (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, Yanukovych/rådet, T‑346/14, EU:T:2016:497, punkterna 113 och 114).

145

Beträffande sökandens argument avseende den långa tid som rådet har förfogat över för att göra en noggrann och fullständig kontroll av den bevisning som det grundat sig på, räcker det att konstatera att, såsom följer av vad som anförts ovan, rådet har uppfyllt de skyldigheter som åvilade institutionen. Omfattningen av dessa skyldigheter är inte beroende av den tid som rådet förfogar över.

146

Mot bakgrund av samtliga ovannämnda omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grunden i sin helhet.

[utelämnas]

216

Sökanden har i sin andra inlaga om justering av talan begärt att få utvidga sin talan till att även gälla ogiltigförklaring av rättsakterna från mars 2017, i de delar de avser sökanden.

217

Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av rättsakterna från mars 2017 har sökanden åberopat sex grunder. Det är fråga om de fem grunder som han i ansökan har åberopat till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av rättsakterna från oktober 2015 (se punkt 51 ovan) samt en ny grund som han har åberopat i sin första inlaga om justering av talan till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av rättsakterna från mars 2016.

218

Det är lämpligast att först pröva den andra grunden, i vilken det görs gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

219

Sökanden har erinrat om att det skäl som anförts till stöd för att bibehålla hans namn i förteckningen var detsamma som det skäl som hade angetts i rättsakterna från oktober 2015 respektive mars 2016 samt att rådet i skrivelsen av den 6 mars 2017, vilken innehöll motiveringen till att införandet i förteckningen av sökandens namn förlängdes, bekräftade att institutionen uteslutande stött sig på [konfidentiellt]. Sökanden har därför gjort gällande att kriterierna för att föra in honom i förteckningen inte är uppfyllda av två skäl.

220

För det första är sökanden endast föremål för en förundersökning, vilket enligt honom inte räcker för att det relevanta kriteriet ska vara uppfyllt. Förundersökningen är i vart fall olaglig, eftersom sökanden inte skriftligen och på ett formellt riktigt sätt delgivits misstanke i [konfidentiellt]. När det beslutades att införandet av sökandens namn skulle förlängas, var sökanden inte föremål för någon pågående förundersökning, eftersom förundersökningen i nämnda förfarande var vilandeförklarad sedan den 5 oktober 2015. [konfidentiellt]. Uppgifterna i skrivelserna [konfidentiellt] är enligt sökanden inte tillförlitliga. I skrivelse [konfidentiellt] av den 25 juli 2016 anges [konfidentiellt] att den österrikiska åklagarmyndigheten och österrikiska domstolar beslutat att inte belägga sökandens tillgångar med kvarstad, något som [konfidentiellt] var fullt medveten om och som rådet hade upplysts om. Skrivelse [konfidentiellt] av den 16 november 2016 innehåller enligt sökanden inte någon hänvisning till [konfidentiellt]. Under alla omständigheter kan enligt sökanden den påstådda förekomsten av [konfidentiellt] i samband med förundersökningen angående [konfidentiellt] inte påverka det faktum att denna förundersökning är vilandeförklarad sedan 5 oktober 2015.

221

För det andra har sökanden gjort gällande att skrivelserna [konfidentiellt] av den 25 juli respektive den 16 november 2016 inte stöds av någon bevisning och inte innehåller tillräckligt precisa uppgifter om de handlingar som förundersökningen avser och om sökandens påstådda personliga ansvar. Sökanden har påstått att nämnda skrivelser har legat till grund för rådets beslut att bibehålla hans namn i förteckningen. Skrivelserna är dessutom enligt sökanden materiellt felaktiga. De är i synnerhet motsägelsefulla avseende [konfidentiellt].

222

Enligt sökanden har rådet under alla omständigheter inte styrkt på vilket sätt påståendena om [konfidentiellt], med hänsyn till de förskingrade beloppens storlek, medlens beskaffenhet och det sammanhang i vilket överträdelsen begåtts, skulle kunna uppfylla det relevanta kriteriet, eftersom detta kriterium endast tar sikte på förskingring av offentliga medel som är ägnad att undergräva rättsstatsprincipen i Ukraina.

223

Sökanden har härvidlag understrukit att rådet systematiskt har vägrat att göra ytterligare utredningar eller ytterligare kontroller, trots det stora antal uppgifter som talar till sökandens försvar som har getts in till rådet och som rådet var skyldigt att pröva omsorgsfullt och opartiskt och med beaktande av den politiska situationen i Ukraina och det faktum att rådet uteslutande har stött sig på en vilandeförklarad förundersökning.

224

Enligt sökanden har rådet inte lagt fram någon konkret bevisning och tillräckliga uppgifter som motiverar att sökandens namn ska kvarstå i förteckningen.

225

Rådet har genmält att skälen för att föra in sökanden i förteckningen uppfyller kriterierna för införanda och grundar sig på ett erforderligt solitt faktaunderlag och att rådet inte gjorde någon felaktig bedömning när det bland annat grundade sig på skrivelserna [konfidentiellt] av den 25 juli och den 16 november 2016.

226

Rådet har för påpekat att dessa skrivelser [konfidentiellt]. Det rättsutlåtande på vilket sökanden har grundat sitt argument att han inte delgetts misstanke på ett formellt riktigt sätt är enligt rådet endast av ringa bevisvärde.

227

För det andra innebär den omständigheten att [konfidentiellt] hade blivit formellt vilandeförklarad vid den tidpunkt då sökanden på nytt pekades ut inte att det, i den mening som avses i artikel 280 i ukrainska strafflagen, är utrett att förundersökningen mot honom hade upphört.

228

Rådet har för det tredje gjort gällande att uppgifterna i skrivelserna [konfidentiellt] var tillförlitliga.

229

Rådet anser för det fjärde att beskaffenheten och utförligheten i de uppgifter som förekommer i skrivelserna [konfidentiellt] var mer än tillräckliga för att kunna dra slutsatsen att sökanden, vid tidpunkten för antagandet av rättsakterna från mars 2017, var föremål för ett straffrättsligt förfarande avseende förskingring av offentliga medel eller tillgångar och att han var associerad med Andrii Kliuiev, som utpekades i dessa rättsakter.

230

Rådet har för det femte bestritt sökandens argument att skrivelserna [konfidentiellt] skulle vara ”materiellt felaktiga”. Den uppgift som sökanden har hänvisat till avser nämligen inte [konfidentiellt]. Att vara föremål för [konfidentiellt] utgör under alla omständigheter inte ett kriterium för att tas in i förteckningen.

231

Enligt rådet framgår det för det sjätte av skrivelserna [konfidentiellt]. De överträdelser som sökanden lagförs för skulle således kunna kvalificeras som förskingring av offentliga medel eller tillgångar ägnade att undergräva rättsstatsprincipen i Ukraina.

232

För det sjunde, vad gäller argumentet att rådet inte har granskat den bevisning som talar till sökandens fördel, har rådet understrukit att enligt fast rättspraxis är det inte skyldigt att låta genomföra en ytterliga oberoende utvärdering eller en fördjupad granskning av omständigheter som är föremål för förundersökning i det berörda tredjelandet. En kontroll av huruvida det finns fog för en förundersökning berör frågor som endast kan prövas av nationella myndigheter inom ramen för de aktuella straffrättsliga förfarandena, inbegripet i Ukrainas fall inom ramen för förfaranden vid Europadomstolen. Vad särskilt gäller avgörandet från Oberlandesgericht Wien (Regionöverdomstolen i Wien) har rådet påpekat att det avser utlämnande av uppgifter om konton och banktransaktioner och att Oberlandesgerichts slutsats inte innebär att det är styrkt att uppgifterna i skrivelserna [konfidentiellt] var uppenbart oriktiga eller missuppfattade. Rådet har medgett att Oberlandesgericht Wien (Regionöverdomstolen i Wien) har funnit att de uppgifter som hade lämnats till de österrikiska myndigheterna under perioden 2010–2014 var knapphändiga, anser rådet emellertid att detta inte visar att skrivelserna [konfidentiellt] var bristfälliga för rådets handläggning inför antagandet av rättsakterna från mars 2017. Enligt rådet har det därför inte varit nödvändigt att göra ytterligare kontroller i detta avseende.

233

Tribunalen erinrar inledningsvis om att det i det relevanta kriteriet föreskrivs att restriktiva åtgärder ska vidtas mot personer ”som har fastställts som ansvariga” för förskingring av offentliga medel, vilket innefattar personer ”som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna” för förskingring av ukrainska offentliga medel eller tillgångar (se punkt 12 ovan). Kriteriet ska dessutom tolkas så, att det inte abstrakt avser varje förskingring av offentliga medel, utan att det snarare avser förskingring av offentliga medel eller tillgångar som kan undergräva respekten för rättsstatsprincipen i Ukraina (se, för ett liknande resonemang, dom av den15 september 2016, Klyuyev/rådet, T-340/14, EU:T:2016:496, punkt 91).

234

I föreliggande fall har sökandens namn bibehållits i förteckningen genom rättsakterna från mars 2017. Skälen för detta är följande:

”Person som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för inblandning i förskingring av offentliga medel eller tillgångar. Person som har samröre med en person som är uppförd på förteckningen (Andrii Petrovych Kliuiev) och som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”

235

Beträffande rättsakterna från mars 2017 är det utrett att rådet grundade sitt beslut att bibehålla sökandens namn i förteckningen på skrivelserna [konfidentiellt]. Rådet har för övrigt inte lagt fram några uppgifter [konfidentiellt] angående utpekandet av Andrii Kliuiev som en person som är ansvarig för förskingring av medel tillhörande den ukrainska staten i den mening som avses i det relevanta kriteriet. Sökanden har identifierats som en person med ”anknytning” till Andrii Kliuiev.

236

Rådet har således inte på ett tillräckligt och utförligt och konkret sätt lämnat stöd för det andra skälet till varför sökandens namn skulle fortsätta att vara infört i förteckningen, nämligen att han är en person med ”anknytning”, i den mening som avses i det relevanta kriteriet, med en person som är föremål för ett straffrättsligt förfarande avseende förskingring av offentliga medel. Det återstår således för tribunalen att kontrollera det första skälet till att bibehålla sökandens namn i förteckningen, nämligen att han är en person som är föremål för straffrättsliga förfaranden i Ukraina för inblandning i förskingring av offentliga medel eller tillgångar, samt rådets bedömning av de uppgifter som det hade tillgång till.

237

En sådan bedömning ska göras mot bakgrund av de principer i rättspraxis som det redogjorts för i punkterna 100–113 ovan.

238

Tribunalen erinrar om att i föreliggande fall är det fråga om ett beslut att låta en persons namn kvarstå i förteckningen och att rådet under sådana omständigheter är skyldigt att, när den berörda personen lämnar synpunkter på skälen till beslutet, omsorgsfullt och opartiskt undersöka huruvida de påstådda skälen är välgrundade mot bakgrund av synpunkterna och eventuella till synpunkterna bifogade uppgifter som talar till personens fördel. En sådan skyldighet är nämligen förbunden med skyldigheten att iaktta principen om god förvaltningssed, vilken är stadfäst i artikel 41 i stadgan (se punkterna 100–113 ovan).

239

Såsom framgår av punkt 109 ovan, ska rådet särskilt kontrollera dels i vilken utsträckning den bevisning som det grundar sig på gör det möjligt att fastställa att sökandens situation motsvarar skälet till att hans namn ska kvarstå i förteckningen, dels huruvida bevisningen gör det möjligt att kvalificera sökandens agerande enligt det relevanta kriteriet. Det är endast om dessa kontroller inte leder någonvart som det, med beaktande av den i rättspraxis utvecklade principen som nämnts ovan i punkt 103, skulle ankomma på rådet att göra ytterliga kontroller.

240

Det kan härvidlag nämligen inte uteslutas att de uppgifter som lagts fram för rådet av de ukrainska myndigheterna själva, av de personer som är föremål för de restriktiva åtgärderna eller på annat sätt, ger rådet anledning att tvivla på om den bevisning som redan lagts fram av dessa myndigheter är tillräcklig. Även om det är riktigt att det i föreliggande fall inte ankommer på rådet att ersätta de ukrainska rättsliga myndigheternas bedömning av huruvida det finns fog för den förundersökning som nämns i skrivelserna [konfidentiellt] med sin egen bedömning, kan det inte uteslutas att institutionen, särskilt med hänsyn till sökandens synpunkter, är skyldig att begära klarlägganden från ukrainska myndigheter beträffande de uppgifter som förundersökningen grundar sig på.

241

I det föreliggande fallet har sökanden medgett att det i skrivelserna [konfidentiellt] anges att det finns ett straffrättsligt förfarande inom ramen för vilket det bedrivs en förundersökning mot honom. Tribunalen ska således pröva huruvida rådet, utan att göra en uppenbart oriktig bedömning, kunde anse att de uppgifter som lagts fram [konfidentiellt] med avseende på det förfarandet alltjämt kunde utgöra stöd för skälet att låta sökanden ingå i förteckningen.

242

Det ska inledningsvis preciseras att frågan inte är huruvida rådet, med beaktande av de uppgifter som kommit till dess kännedom, var skyldigt att ta bort sökandens namn från förteckningen, utan endast huruvida rådet var skyldigt att ta dessa uppgifter i beaktande och, i förekommande fall, genomföra ytterliga kontroller eller begära klarlägganden från ukrainska myndigheter. Det räcker i detta avseende att uppgifterna är ägnade att väcka legitima frågor beträffande resultatet av förundersökningen och tillförlitligheten och det uppdaterade innehållet i de översända uppgifterna [konfidentiellt].

243

Rådet har i sin skrivelse av den 6 mars 2017, vilken bemöter sökandens synpunkter av den 12 januari 2017, inskränkt sig till att påstå att rådet inte delar sökandens uppfattning och att det avser att låta de restriktiva åtgärder som han är föremål för bestå. Rådet har dessutom inte preciserat vilka uppgifter som det beaktat för att komma till slutsatsen att det inte delar sökandens uppfattning och rådet har inte bekräftat att det inte finns andra uppgifter som rådet grundat sig på, utöver skrivelserna [konfidentiellt] av den 25 juli respektive den 16 november 2016, som sökanden redan förfogade över.

244

Tribunalen konstaterar att skrivelserna i vissa delar är osammanhängande och oprecisa. I skrivelsen av den 25 juli 2016 [konfidentiellt] anges det för första gången att [konfidentiellt] skiljts från [konfidentiellt] utan att skälen härtill anges och trots att detta avskiljande hade genomförts den [konfidentiellt], vilket framgår av själva skrivelsen. Tribunalen konstaterar för det andra att det finns avsnitt i skrivelserna [konfidentiellt] som är osammanhängande. För det tredje hänvisas det i skrivelsen [konfidentiellt] av den 25 juli 2016 bland annat till [konfidentiellt], trots att åklagarmyndigheten den 4 april 2016 hade upphört med lagföringen av sökanden.

245

Även om dessa motsägelser i sig inte kan ge upphov till legitima frågeställningar beträffande resultatet av förundersökningen, visar de trots detta på en viss grad av ungefärlighet [konfidentiellt], vilken är ägnad att försvaga tillförlitligheten av uppgifterna [konfidentiellt] och deras aktualitet.

246

Tribunalen konstaterar att det i skrivelsen av den 16 november 2016 [konfidentiellt].

247

Det framgår av skrivelsen från åklagarmyndigheten i Wien av den 4 april 2016 att den myndigheten, efter att ha granskat de bestyrkande handlingar som översänts inom ramen för en ansökan om rättslig hjälp, fann att dessa handlingar inte utgjorde stöd för de anklagelser som framförts [konfidentiellt]. Åklagarmyndigheten grundade sig även på Pepper Hamilton-rapporten, till vilken myndigheten uttryckligen hänvisade, och fann även att det inte fanns stöd för anklagelserna att sökanden och hans bror skulle ha begått överträdelser som var straffbara i Ukraina, vilka rapporterats i pressen och vilka var källan till ett stort antal fall av misstänkt penningtvätt i Österrike, trots att flera insatser för att samla in bevis hade genomförts.

248

Det är förvisso riktigt som rådet har gjort gällande att restriktiva åtgärder inte omfattas av straffrätten, men det är emellertid så, att det nödvändiga villkoret i föreliggande fall för att namnet på en person ska kvarstå i förteckningen är att vederbörande identifierats som ansvarig för bland annat förskingring av offentliga medel, och att en person som är föremål för en förundersökning från ukrainska myndigheters sida anses vara en sådan person. Av detta följer att om rådet är underrättat om att en åklagarmyndighet i en medlemsstat i unionen anser att det, såsom i föreliggande fall, föreligger allvarliga tvivel om att det finns tillräckligt stöd för de uppgifter som ligger till grund för den ukrainska förundersökning vilken utgjort skälet till att sökandens namn kvarstår i förteckningen, är rådet skyldigt att vända sig till ukrainska myndigheter för ytterligare kontroller eller i vart fall begära klarlägganden från dem i syfte att fastställa huruvida de uppgifter som rådet har tillgång till, det vill säga relativt vaga upplysningar som endast bekräftar att det pågår en förundersökning mot sökanden, utgör ett tillräckligt solitt faktaunderlag för att motivera att sökandens namn kvarstår i förteckningen.

249

I de båda skrivelser som nämns i punkterna 246 och 247 ovan har [konfidentiellt] inte angett att [konfidentiellt] blivit vilandeförklarad. Rådet underrättades om detta av sökanden genom de synpunkter som denne lade fram den 12 januari 2017 i samband med den årliga översynen av de åtgärder som han är föremål för.

250

Tribunalen påpekar inledningsvis att rådet har yrkat att den bevisning som sökanden har åberopat före förhandlingen, bestående i beslut [konfidentiellt] av den 5 mars 2016 om att vilandeförklara [konfidentiellt] ska avvisas med stöd av artikel 85.3 i rättegångsreglerna, eftersom bevisningen åberopats för sent och det inte finns godtagbara skäl för detta. Rådet har däremot inte bestritt att sökanden, inom fristen för att inkomma med synpunkter inför den årliga översynen av de restriktiva åtgärderna, hade underrättat rådet om nämnda vilandeförklaring. Rådet har inte heller påstått att det inte har beaktad denna upplysning i samband med översynen, eftersom institutionen ansåg att det inte fanns tillräckligt stöd för den och att den inte var trovärdig. Av detta följer att det inte finns anledning för tribunalen att pröva huruvida nämnda handling ska avvisas, eftersom handlingen inte är nödvändig för att bedöma huruvida rådet borde ha begärt in upplysningar från ukrainska myndigheter om vilandeförklaringen av förfarandet.

251

Det är förvisso riktigt som rådet har gjort gällande att den omständigheten att [konfidentiellt] är formellt vilandeförklarad inte innebär att det är styrkt att förundersökningen mot sökanden har lagts ner, men det förhåller sig emellertid så, att rådet hade underrättats av sökanden [konfidentiellt] om att förundersökningen inte längre pågick formellt och att en sådan omständighet inte saknar betydelse för beslutet att låta en av rådet beslutad restriktiv åtgärd bestå. Rådet riskerar annars att förlänga den restriktiva åtgärden på obestämd tid, vilket skulle strida mot de restriktiva åtgärdernas interimistiska beskaffenhet. Den omständigheten att [konfidentiellt] inskränkt sig till att ständigt upprepa samma uppgifter om förundersökningen, utan att ange att några nya uppgifter framkommit om dess handläggning, i föreliggande fall att den vilandeförklarats, försvagar tillförlitligheten av de uppgifter [konfidentiellt] som lagts fram och deras aktualitet.

252

Av detta följer att rådet borde ha begärt klarlägganden från ukrainska myndigheter om skälen till att förundersökningen vilandeförklarats samt om handläggningstiden, i syfte att fastställa huruvida det relevanta kriteriet alltjämt var uppfyllt i föreliggande fall.

253

Av det anförda följer att uppgifterna om [konfidentiellt] i skrivelserna [konfidentiellt] är så pass bristfälliga och osammanhängande att de borde ha fått rådet att tvivla på huruvida det underlag som institutionen hade var tillräckligt.

254

De uppgifter som åberopats av sökanden före antagandet av rättsakterna från mars 2017 var av sådan beskaffenhet att de borde ha väckt legitima frågeställningar hos rådet vilka motiverar att ytterligare kontroller görs med ukrainska myndigheter, i synnerhet om de beaktas tillsammans med de uppgifter som talar till sökandens fördel i punkterna 125 och 126, det vill säga avgörandet från Oberlandesgericht Wien (Regionöverdomstolen i Wien), IFE:s granskningsrapport och Pepper Hamilton-rapporten.

255

Med beaktande av det otillräckliga faktaunderlaget och de uppgifter som talar till sökandens fördel och som denne har åberopat, borde rådet ha genomfört ytterligare kontroller och begärt klarlägganden från ukrainska myndigheter i enlighet med den rättspraxis som det hänvisats till i bland annat punkt 113 ovan.

256

Det följer av det anförda att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det ansåg att det varken var skyldigt att beakta de uppgifter som lagts fram av sökanden och de argument som denne framfört, eller att göra ytterligare kontroller hos ukrainska myndigheter, trots att uppgifterna och argumenten var av sådan beskaffenhet att de kunde väcka legitima tvivel om tillförlitligheten av de uppgifter som hade lämnats [konfidentiellt].

257

Talan ska således bifallas såvitt avser den andra grunden som sökanden har åberopat i sin andra inlaga om justering av talan. Talan ska således bifallas i den del som avser ogiltigförklaringen av rättsakterna från mars 2017 i de delar som dessa rättsakter berör sökanden, utan att det finns anledning att pröva de övriga grunder som har åberopats av sökanden eller den invändning om rättsstridighet som har framställts i andra hand.

258

Rådet har i andra hand yrkat att tribunalen, för det fall att genomförandeförordning 2017/374 delvis ogiltigförklaras, av rättssäkerhetsskäl ska förordna att verkningarna av beslut 2017/381 ska bestå till dess att den delvisa ogiltigförklaringen av förordning nr 2017/2014 börjar gälla.

259

Det framgår av artikel 60 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att ett överklagande inte har suspensiv verkan. I artikel 60 andra stycket i stadgan föreskrivs emellertid att ett avgörande av tribunalen varigenom en förordning förklaras ogiltig, med avvikelse från artikel 280 FEUF, ska gälla först efter utgången av fristen för överklagande eller, om ett överklagande har skett inom den tiden, efter det att överklagandet har avslagits.

260

I föreliggande form har genomförandeförordning 2017/374 formen av en förordning, eftersom den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Detta motsvarar rättsverkningarna av en förordning enligt artikel 288 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2016, rådet/Bank Saderat Iran, C‑200/13 P, EU:C:2016:284, punkt 121).

261

Artikel 60 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol är således tillämplig i förevarande fall (dom av den 21 april 2016, rådet/Bank Saderat Iran, C‑200/13 P, EU:C:2016:284, punkt 122).

262

Beträffande rättsverkningarna i tiden av ogiltigförklaringen av beslut 2017/381 får tribunalen enligt artikel 264 andra stycket FEUF, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade akten som ska betraktas som bestående.

263

Eftersom det är samma åtgärder som ska vidtas mot sökanden enligt både genomförandeförordning 2017/374 och beslut 2017/381 skulle det kunna leda till allvarliga rättssäkerhetsproblem om ogiltigförklaringarna av dessa rättsakter inte började gälla samma dag. Verkningarna av beslut 2017/381 ska således bestå gentemot sökandena fram till dess att ogiltigförklaringen av genomförandeförordning 2017/374 får rättsverkningar.

264

Enligt artikel 134.2 i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna om det finns flera tappande rättegångsdeltagare.

265

Sökanden har tappat målet såvitt avser de yrkanden om ogiltigförklaring som framställts i ansökan och i den första inlagan om justering av talan. Sökanden ska därför i enlighet med rådets yrkande förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som avser nämnda yrkanden. Rådet har tappat målet såvitt avser yrkandet om delvis ogiltigförklaring av rättsakterna från mars 2017, vilket framställts i den andra inlagan om justering av talan. Rådet ska därför i enlighet med sökandens yrkande förpliktas att ersätta de rättegångskostnader som avser nämnda yrkande.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

följande: