DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (tredje avdelningen)
den 12 maj 2016
FS
mot
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)
”Personalmål — Tillfälligt anställda — Artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna — Rätt för var och en att få tillgång till de akter som berör honom eller henne — Tillgång till handlingar rörande ett medlingsförsök — Medlingsförsök som inletts av dåvarande ordföranden för EESK och som sedan leddes av en tidigare ordförande för EESK — Rätt till tillgång till den rapport som upprättades med anledning av denna medling — Administrativ utredning som inleddes efter medlingen — Artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna”
Saken:
Talan som väckts enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken FS har yrkat ogiltigförklaring av de beslut som fattats av ordföranden för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) den 10 september och den 19 november 2014 varigenom FS nekades tillgång till den skriftväxling som ägde rum mellan en ledamot i EESK och den dåvarande ordföranden för EESK och den dokumentation som rörde en påstådd utredning som utfördes av denna ledamot före inledandet den 6 oktober 2014 av en administrativ utredning, i den mening som avses i artikel 86 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallad tjänsteföreskrifterna) rörande sökanden. Sökanden har vidare yrkat att EESK ska förpliktas att ersätta den ideella skada som sökanden anser sig ha lidit.
Avgörande:
Det beslut som meddelades av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) ordförande den 19 november 2014, såvitt avser avslaget på FS begäran om tillgång till en rapport som berör vederbörande, vilken upprättats av en tidigare ordförande för EESK på begäran av EESK:s dåvarande ordförande, ogiltigförklaras. Talan om ogiltigförklaring saknar i övrigt föremål. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ska utge 1000 euro till FS i skadestånd för den ideella skada som hon lidit. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ska bära sina rättegångskostnader och ersätta FS rättegångskostnader.
Sammanfattning
Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Disciplinärt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Skyldighet att tillställa den berörda personen en rapport som upprättats efter en medling och före inledandet av en administrativ utredning
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 b)
Talan väckt av tjänstemän – Talan om skadestånd – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten garanterar inte en lämplig gottgörelse av den ideella skadan – Beviljande av skadestånd
(Artikel 340.2 FEUF)
I artikel 41.2 b i stadgan om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att var och en ska ha tillgång till de akter som berör honom eller henne, med förbehåll för berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet.
Ett disciplinärt förfarandes kontradiktoriska karaktär och rätten till försvar i ett sådant förfarande innebär ett krav på att den berörda personen och, i förekommande fall, dennes advokat kan få kännedom om alla faktiska omständigheter på vilka administrationen kan grunda det beslut som avslutar förfarandet, och detta måste ske i så god tid att de kan framföra sina yttranden. Iakttagandet av rätten till försvar innebär inte bara ett krav på att den berörda personen bereds möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt yttra sig över omständigheternas relevans, utan även att han eller hon får yttra sig åtminstone över de handlingar som unionsinstitutionen har beaktat och som innehåller uppgifter som är väsentliga för utövandet av rätten till försvar.
När den tjänstgörande ordföranden för institutionen har anförtrott ett medlingsuppdrag åt en ledamot av institutionen, har ordföranden agerat i egenskap av anställningsmyndighet. När det vidare framgår av innehållet i denna ledamots rapport att denne anordnande möten för muntligt hörande av flera tjänstemän och andra anställda vid institutionen samt även med ledamöter vid institutionen, och att han i rapporten tog med faktiska konstateranden som följer av hans undersökningar, visar dessa omständigheter att denna verksamhet inte begränsade sig till medling utan tvärtom liknar en administrativ utredning. Nämnda rapport har även karaktären av en rapport på grundval av vilken anställningsmyndigheten faktiskt beslutade att därefter inleda den egentliga administrativa utredningen.
Mot denna bakgrund ska det konstateras att nämnda rapport borde ha skickats till sökanden i enlighet med artikel 41.2 b i stadgan om de grundläggande rättigheterna, eftersom rapporten omfattas av begreppet ”akter som berör honom eller henne” i den mening som avses i denna bestämmelse.
(se punkterna 47, 48 och 50–52)
Hänvisning till
Personaldomstolen: dom av den 17 maj 2015, AX/ECB,F-73/13, EU:F:2015:9, punkt 115 och där angiven rättspraxis.
Ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt kan, i och för sig, i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all immateriell skada som rättsakten kan ha orsakat. Så är emellertid inte fallet om sökanden visar att han eller hon har lidit en immateriell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring.
Det är sålunda vedertaget att den känsla av orättvisa som uppstår och det lidande som vållas hos en person av att behöva genomgå ett administrativt förfarande, och därefter ett domstolsförfarande, för att få sina rättigheter erkända, utgör en skada som kan härledas från den enda omständigheten att administrationen har begått en rättsstridig handling.
(se punkterna 58 och 59)
Hänvisning till
Domstolen: dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen,C‑343/87, EU:C:1990:49, punkterna 27 och 28
Tribunalen: dom av den 6 juni 2006, Girardot/kommissionen,C‑10/02, EU:T:2006:148, punkt 131
Personaldomstolen: dom av den 19 maj 2015, Brune/Commission,F-59/14, EU:F:2015:50, punkt 80, och dom av den 16 juli 2015, Murariu/Eiopa,F-116/14, EU:F:2015:89, punkt 152